Moa Martinson

Moa Martinson och sonen Olle utanför torpet 1948. (Bild Wikipedia)

DET HEDRAR ARBETARSTADEN Norrköping att man lyfter fram Moa Martinsson. Hon finns som staty och man kan promenera i hennes fotspår genom Norrköpings gamla delar. I slutet av livet återvände hon som en hyllad författare till hemstaden från hemmet i Sorunda vid ett tillfälle och pratade i en kyrka. Från predikstolen berättade hon om barndomen i Norrköping.

”Det kan inte undgås att en våg av bitterhet stiger i mitt sinne då jag står här och talar i en kyrka i Norrköping. Två av mina systrar ligger begravda på S:t Johannes kyrkogård här i stan. De begravdes i kimröksfärgade sockerlådor här i stan. Det var inget ovanligt med dylika kistor åt barn för sextio år sen. Barndöden stod mellan trettio och fyrtio procent. Nöden var fruktansvärd. Folk svalt, alltså arbetande folk och kanske mest kvinnor och mödrar. Barnen föddes odugliga för livet. Tio timmars arbetsdag på fabriken, ibland lång väg att gå både för män och kvinnor. Det blev inte råd att köpa färdiga likkistor inte att betala gravöppning. För en liten slant till en vuxen döds anhörig fick man sätta den lilla döda i sin sockerlåda, bredvid ett ”stort” lik. Naturligtvis inte bredvid en ansedd eller förmögen människas stoft.”

Moa Martinson var en svensk Maxim Gorkij. Hennes romaner är en bild av Fattigsverige. Trasigheten, svälten, superiet, smutsen, förtvivlan, de ständiga flyttningarna. Men mitt upp i allt också vardagens glädjeämnen, berättarglädjen, solidariteten mellan de på samhällets botten, de blommande luktärterna vid uthuset. Moa uttryckte en gång att det enda som var värt att skriva om var ”det
arbetande folket och kärleken”
. Hon var både revolutionär och socialist men hon lyfte också fram naturen, blommorna, hödoften, utflykterna. Människan måste ta sin tröst där hon kan få den.

Äktenskapet med Harry Martinsson var komplicerat även om de beskrevs som ett dåtida ”powerpar”. Hon 14 år äldre. Hon hade dessförinnan förlorat två söner som drunknade. Hon skrev. “Ännu i ljusa vårnätter kan jag sitta i rummet och se ljusen, granriset, de två rosiga pojkarna på bår. I ljusa vårnätter låg våren på bår i mitt torp. Den kom aldrig igen. Aldrig. Aldrig så som innan döden slagit skuggan över mig.” Hon hade 19 år gammal fått sitt första barn. På sex år födde hon fem söner. Barnens far begick självmord 1928.

Moa och Harry gifte sig 1929. 1934 åkte de på en internationell författarkongress i Moskva. Idolen Maxim Gorkij satt ordförande. Moa blev förförd av det stalinistiska samhället. Harry kände vämjelse. “Under resan hem genom Karelen med tåg trodde jag att vi skulle mörda varandra” skrev Harry till sin förläggare. När han senare rymde från äktenskapet efterlyste Moa honom i radio. “Telegram till Harry Martinson på resa i Södermanland eller Blekinge. Res genast hem. Angeläget Moa.” Efter skilsmässan 1939 sågs de aldrig mer.

Moa Martinson lämnade aldrig de drunknade sönerna. Hon bodde kvar på torpet i Sorunda där hon också ligger begravd på kyrkogården.

... är läst 767 gånger!

  8 kommentarer for “Moa Martinson

  1. Jenny Tedjeza skriver:

    Tack för fin text om Moa Martinsson.

  2. Bengt Berg skriver:

    En fin och nyttig påminnelse om en annan slags författare och litteratur än den som presteras och presnteras i stora uppslag i dagens rikspress: Moa skrev om statarsamhället sociala bråddjup, dagens datinggeneration skriver om sig själva eller om sina fantastiska influencerkarriärer.

  3. Per-Olov Käll skriver:

    I senaste numret av Förr och Nu (3/21) finns ett omfattande material om Moa Martinson, redigerat av Anne Lidén. Susanna Alakoski ”Sikta mot text”, Ebba Witt-Brattström ”Moas nyskapande kvinnoperspektiv – den påträngande verkligheten tar plats i arbetarlitteraturen”, Peter Ekström ”Moa och bildkonsten” och Anne Lidén ”Bildkonst och kulturarv i kretsen kring Moa Martinson”. Både Moa och Harry Martinson ägnade sig i någon mån åt att måla och några av deras verk återges. Färgstark expressionism.

  4. Tommy Sjöberg (Ramberget, Göteborg) skriver:

    Jag flyttade till Borås i augusti 1982 och bodde där till 1989. Som nyinflyttad gick jag till stadsbiblioteket och där såg jag ett anslag om att man skulle bilda en föreläsarförening.
    ”Fibbaren” Jan Svenungsson var motorn, jag var aktiv genom att starta två studiecirklar, den första om svenska arbetareförfattare och den andra hade som grund FiB-utgåvan Våra författare om utländska radikala författare. P g a dålig ekonomi hade jag en inneboende som gick på Bibliotekshögskolan. Han klagade över att det saknades undervisning om svenska arbetarförfattare. Så när vi startade var hälften av deltagarna från Bibliotekshögskolan bl a Jan Lidén och Jan-Erik Johansson från Hedemora, båda ”Fibbare”.

    Numera bor jag i Göteborg, där har Folkbildning en svag ställning. Dom senaste 2 veckorna har jag roat mig genom att besöka Folkbiblioteken i Göteborgs kranskommuner, ett 10-tal. En tydlig tendens är att biblioteken ofta är placerade ihop med ”Kundcenter” där man kan få kommunal information.

    I Sverige har vi enligt mig bara två stycken internationellt klart lysande stjärnor, Strindberg och Astrid Lindgren, men vi har också något som skiljer oss från många stora länder som Frankrike,
    USA m fl, vår arbetarlitteratur, där Moa Martinsson ingår i den så kallade statarskolan.

    På biblioteken frågade jag alltid efter var klassikerhyllan och det öppna arkivet var beläget. På flera bibliotek hade man den politiskt korrekta ”regnbågshyllan” böcker om sexuella minoriteter. Strindberg och Astrid har ju alla bibliotek men någon hylla med arbetarlitteratur har jag inte sett. Men ”kärlekshylla” har jag sett på flera ställen:

    Äger nog 4 hyllmeter med böcker av arbetarförfattare, vill någon låna eller få så hör av er.

  5. Olle Pålsson skriver:

    En berättelse som stämmer till eftertanke, efter att jag läst min söndagstidning där det förekommer ett stort reportage om en nybyggd enfamiljsvilla av sällan skådat lyxutförande.

    Detta som kontrast efter besök i ”min” matbutik och handlat bröd och där utanför stod en man, som säljer tidningen Faktum. Och bredvid honom satt en kvinna på marken som tiggde om ett mynt till livets, för henne viktiga behov.

    När något är så uppenbart människoovärdigt att ingen kan undgå se förnedringen och samtidigt tillåter detta ske, då befinner vi oss på ett sluttande plan tillbaka i tiden. För mig som varit på en livsresa under snart 80 år och upplevt så mycket bättre i många avseende har svårt förstå att det kunde bli så fel.

  6. Tommy Sjöberg skriver:

    Besökte Rävlanda Bibliotek igår och passade på att fråga om Moa Martinssons böcker, helst ”Mor gifter sig” som gick som TV-serie på 1980-talet. Den fanns inte där utan Moas böcker fanns på dom större biblioteken i Härryda Kommun.

    Frågade hur stort bokbeståndet var, ingen visste. Berättade att Jan Myrdalsbiblioteket innehöll över 50.000 titlar. Arbetade själv på ett bibliotek med ca 80.000 böcker innan vår chef gallrade bor 20.000 magasinsböcker för att bereda plats åt Stadsbiblioteket som var stängt 2012-2014 för ombyggnad.

    Rövslickeri tar sig många uttryck. Räddade många titlar genom att låna vissa titlar och på så vis undslapp papperskvarnarna. Malmö Stadsbibliotek gallrade bort 60 ton för att bereda plats åt Stand-Up poetry bl a. Allt är möjligt nuförtiden.

    Är det någon som vet hur man får stopp på alla galenskaper. Jag bedömde att Rävlandas bestånd till ca 40.000 böcker och så ser det nog ut på många mindre orter. Trevligt ställe men dom undrade nog vad jag var för en sälle som åkte till Rävlanda från Göteborg.

    Ett fenomen som nog alla bibliotek har nuförtiden är att man har (meröppet) stora delar av dagen, utan personal. Några mindre bibliotek har nästan bara (meröppet) och några timmar bemannat i veckan, räknenissarnas julafton.

    Nu måste jag vila, skall göra ett kombinerat besök på Partille Bibliotek och se Sävehofs handbollslag.

  7. Tommy Sjöberg skriver:

    Var i går på Partille bibliotek, välsorterat, lånade en fin utgåva av Moas Mor gifter sig. På vägen hem, efter ha laddat mina batterier med en handbollsmatch i den storslagna ”Partille Arena” och match i Euroleague mellan Sävehof och Logrono från Spanien, så kom jag på att SVT visade 1979–80 TV-Serien ”Mor gifter sig” och 1986 visades filmen ”MOA” på biograferna. 2019 såg jag på Göteborgs Filmfestival dokumentären ”Moa-Landsmodern” av Maj Wechselmann.

  8. Tommy Sjöberg skriver:

    Jag glömde i mitt förra inlägg att nämna att på cineasterna.se kan man se filmen MOA gratis, en fantastisk möjlighet. Det enda som behövs är ett lånekort, gratis, och en pinkod, 4 siffror. Kolla om ditt bibliotek har med MOA i sitt utbud. Lycka till.

    Läs och titta på Moas böcker är också ett sätt att lyfta fram arbetarförfattarna. Allt är inte frid och fröjd med bibliotekens prioriteringar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.