Mohamed Alzrik, syrisk flykting i Ö-vik

syrier-kenneth-lundgren

Mohamed Alzrik

Jag bor i Gullänget utanför Örnsköldsvik och där lärde jag hösten 2011 känna Mohamed Alzrik, en restaurangägare som har kommit från Syrien och bott i Sverige i 15 år. På fredagskvällarna brukade jag gå till hans matställe för att äta och ta några öl. Men framförallt gick jag dit för att få information om och diskutera kriget i Syrien. Han höll daglig kontakt med nära anhöriga, släkt och vänner därnere och var då som nu mycket insatt i vad som hände i Aleppotrakten, där han själv var ifrån.

Mohameds anförvanter berättade att när det så kallade FSA började dyka upp i Aleppo bredde laglösheten ut sig och att unga män fick både vapen och pengar. Även några i hans släkt anslöt sig till FSA, men de flesta av hans anförvanter tog avstånd från detta krig genom ombud.

En av hans bekanta som hade sysslat med knark och småbrott fick vapen och pengar. Dessa gäng började bland annat skjuta poliser, vilket bidrog till att anarkin tilltog. Några av de som fick vapen började kidnappa folk och begära stora lösensummor.

Detta ombudskrig var från första stund helt klart finansierat och beväpnat av USA, Turkiet och en del Gulfstater. Dessa ”frihetsstyrkor” monterade ner mycket av industrin i de områden de kontrollerade i Aleppo och sålde det till hälaren Turkiet som nu fortsätter att fylla sina fickor genom att köpa och sälja den olja som IS–terroristerna stulit i Syrien.

I april 2013 hade stora delar Mohameds syriska familj flytt från sina hem i Aleppo. Detta har de inte gjort på grund av regeringsarmén, utan på grund av de olika rebellgruppernas agerande.

Mångas hem har blivit förstörda av elden från deras granatgevär. I de områden som rebellerna behärskade i Aleppo gick deras stridande från hus till hus eller stoppade bilar och frågade efter shiiter och alawiter, eller efter medlemmar ur den stora al-Berriklanen. Många i denna klan stödde i det läget den av Assad ledda regeringen.

Vad jag förstått så flydde Mohameds släktingar etappvis till Al-Qamishli i nordöstra Syrien och sedan vidare in i Turkiet. Eftersom de visste att det var farligt att vistas i flyktinglägren i Turkiet så tog de sig till Istanbul. Dessa flyktingar, som var över 20 till antalet, hade några gamlingar, ett antal barn och minst två sjuka som behövde vård. Jag hjälpte till med att skaffa fram adresser och kontaktuppgifter till Röda halvmånen och UNHCR i Ankara och Svenska konsulatet i Istanbul. Av UNHCR fick de beskedet att de inte kunde få hjälp av FN eftersom Turkiet inte erkänner flyktingar från Syrien som just flyktingar, utan som “gäster”.

Som gäster fick de betala 200 dollar per person för att få vistas i landet, men någon hjälp fick de inte, utan måste betala hyra på 600 turkiska lira (1 TL är 2,93 SKR, alltås ca 1760 kr) för två små rum, där de alla skulle få plats. De hade fortfarande inget arbetstillstånd, så de hamnade i ett limboläge som utnyttjas av turkiska arbetskraftköpare.

De tvingades därför att arbeta för usla löner. Turkiet antog i april 2013 en ny flyktinglag som trädde i kraft i april 2014. Men såvitt jag förstår så har detta inte betytt några större förändringar. Enligt en artikel på Reuters Internetsida så arbetar ca 250 000 syrier nu olagligt i Turkiet. I samma artikel intervjuas en företagare som berättar att en turkisk arbetare kostar honom 1200 TL i månaden (ca 3500 kr) inklusive försäkringar, medan en illegalt anställd syrier bara kostar 850 TL (ca 2500 kr), alltså en reducering på 30 procent. Om alla 250 000 syriska arbetare skulle ge samma reducering av arbetskraftskostnaderna, så innebär det ca 3 miljarder kr per år i minskade löneutgifter. Detta spär nog på arbetslösheten i landet.

Nu har EU lovat Turkiet 32 miljarder kr för att de ska bromsa upp den syriska flyktingvågen till EU. Jag är rädd – på grund av korruptionen – att mycket lite av dessa pengar kommer att nå flyktingarna. Enligt ovan nämnda artikel så har Turkiet totalt lagt ut 8,5 miljarder dollar (72,4 miljarder kr) på bistånd till flyktingar under de nästan 5 år som kriget i Syrien pågått. Det låter mycket men är bara ca 0,2 procent/år av Turkiets BNP.

Enligt en artikel i AP får IS mellan 10 och 35 dollar per fat stulen olja, att jämföra med världsmarknadspriset på nästan 50 dollar fatet. Det uppskattas att genom Turkiet transporteras ca 30 000 fat dagligen av den i Syrien stulna oljan. Om de turkiska hälarna får 10 dollar per fat innebär det att det ger inkomster på 110 miljoner dollar per år (ca 933 miljoner kr per år).

Turkiet har de senaste 5 åren tagit emot färre flyktingar per capita än Sverige, ca 3 procent (av befolkningen) jämfört med Sveriges ca 4 procent. Libanon, som till skillnad mot Turkiet i stort sett är oskyldig till kriget, har tagit emot ca 1,1 miljoner flyktingar och med en befolkning på 4,5 miljoner är det ca 25 procent.

De har drabbats mångdubbelt värre än det genom ombud krigförande och krigsprofiterande Turkiet. Därför vore det logiskt om Libanon fick ett massivt stöd för att klara av flyktingsituationen.

Mohamad har nu hektiska dagar, inte bara därför att han just börjat arbeta i en ny restaurang, utan också för att han måste ordna för delar av sin familj – bland andra en systers tre barn – som lyckats ta sig till Örnsköldsvik. Dessutom funderar Mohamed mycket på hur han ska få hit sin mor, syster, svägerska och de sjuka som är kvar i Istanbul.

  5 kommentarer for “Mohamed Alzrik, syrisk flykting i Ö-vik

  1. Bo Persson skriver:

    Kenneth!
    Jag har just läst Loretta Napoleonis “Islamiska staten”. Om hon har rätt så är det myckna talet hos oss om “den stulna oljan” inte särskilt adekvat. Det visar bara hur lite vi förstår av det som idag utspelas i den muslimska världen. Har du någon kommentar till det?

  2. Kenneth Lundgren skriver:

    Bosse!
    Jag har inte läst Loretta Napoleonis omtalade bok. Den finns inte att låna som e-bok på vårt bibliotek, så jag får väl skaffa den på annat sätt.

    Men min artikel ovan är ingen totalanalys av det krig som pågår i Syrien/Irak utan bara några få tankar kring Turkiets roll. Att de är en av anstiftarna, krigsdeltagarna och krigsprofitörerna till kriget genom ombud i Syrien.

    Vad jag förstår så menar Napoleoni att hon ”… blir mer och mer övertygad om att flyganfallen mot Islamiska staten bara ger dem nytt syre. När de utsätts för attacker utifrån sluter många upp bakom dem.” Det tror jag är en felaktig slutsats på så sätt att USA har hittills inte alls med bomber försökt i grunden skada IS, eftersom att för USA är det viktigaste är att få till en regimförändring i Damaskus eller åtminstone en ”failed state”. Och på så sätt är de värdefulla för USA.

    Att det är så talar Rysslands effektiva bombningar av IS, Nusra fronten och andra grupper för, som krigar mot den syriska staten. Får återkomma till Napoleoni när jag läst boken.

  3. Erik Skoogh skriver:

    Jag tror att Napoleoni blandar ihop olika företelser som givit IS/Daesh “syre” och har en optimistisk syn på kalifatets framtid. Vi vet att IS/Daesh´ dragningskraft på sunnimuslimer är utopin och upplevt massmördande av civila sunnimuslimer. Medierna i väst har från första stund visat rebellernas mobilfilmer med tillhörande regimkritiska kommentarer. USA-koalitionens bombningar har inte visats men när ryssarna började bomba återkom filmerna med kommentarer om att civila dödats (obs! dessa filmer har inte visats senaste tiden). Upprördheten över “mördandet av våra bröder” får inte längre någon näring i våra medier och utopin krackelerar p g a av att fler och fler vittnesbörd sipprar ut om livet i kalifatet. Napoleonis spekulation om att väst inom några år har diplomatiska relationer till kalifatet tror inte jag håller.

    USA vill uppenbarligen inte slå ut Daesh helt och hållet utan hålla även Daesh kvar (på sparlåga) som ett tryck på Assadregimen. När mäktiga sunniklaner inte längre ser någon framtid med IS/Daesh kollapsar rörelsen snabbt (inte inom 30 år som “experter” tror).

    Klanerna följer den för tillfället starke och kan Rysslands bombningar (ett verkligt streck i räkningen för USA) försvaga IS/Daesh tillräckligt kommer ett troligt scenario bli att finansieringen, tillförseln av rebeller och vapen stryps av den som kan göra det, d v s USA. När medierna inte längre kan mörka spelet om oljan m m ökar trycket på USA att agera mot finansiärerna och medaktören Turkiet.

  4. Bo Persson skriver:

    Erik S!
    Jag har också väldigt svårt att tro på realismen i al-Baghdadis projekt. Jag ser det mera som ett uttryck för den desperation som idag präglar hela den arabiska världen.

  5. Alberto Alejandro Mancebo skriver:

    USA livnär IS för att skapa obalans och med detta ha en orsak att ingripa, skuldsätta länderna och ta deras olja billigt, att skapa obalans genom att alliera sig med vissa grupper är en gammal USA-teknik som de brukar gång efter gång. Ingen konstigt att de inte bombar IS, de använder sig av IS.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.