Möjliga provokationer i öst?

Anders Persson i skrivar- och forskarlyan i Storvreta

Anders Persson i skrivar- och forskarlyan i Storvreta

I ljuset av Turkiets nerskjutning av ett ryskt stridsflygplan kan man läsa en oroväcknade, men inte orealistisk, spekulation The Saker.

Säg att i morgon beslutar letterna att beskjuta ett ryskt marinfartyg i Östersjön eller polackerna skjuta ner ett ryskt flygplan över Kaliningrad, då kommer de omedelbart att få “skydd” av Nato precis som Turkiet nu fick: USA kommer till fullo godkänna den lettisk/polska versionen av händelserna, Natos generalsekreterare kommer att erbjuda sig sända fler stridskrafter till Lettland/Polen för att “skydda” dessa länder från “hot från öst” och världens samlade medier vänder ett blint öga från några bevis för den lettiska/polska aggressionen.

Att den nuvarande polska regeringen är föga sinnad för demokrati vet vi, men den lettiska? Hur pass väl är demokratin rotad i de baltiska länderna?

För att inte riskera att drabbas av “rysk”, “kommunistisk” eller annan “vilseledande” propaganda gick jag till Svenska Dagbladets Årsbok 1934 som berättade om ett misslyckats fascistiskt kuppförsök i Estland 13 mars och ett framgångsrikt i Lettland den 15 maj då man “kommit röda revolutionära stämplingar på spåren”.

Detta argument fungerade inte när nazisterna lite senare samma år gjorde ett kuppförsök i Österrike 25 juli eftersom den redan klerikal-fascistiska regimen slagit ner arbetarrörelsen i februari samma år.

Att det inte räckte med att en stat var auktoritärt diktatorisk visade sig den 7 juni samma år då Litauen, som liksom Polen, haft en auktoritär diktatur sedan 1926, utsattes för ett (misslyckat) fascistiskt kuppförsök.

Den 13 mars, 15 maj, 7 juni och 25 juli samma år (1934) pekar på en samordnad rörelse för fascismens utbredning.

Estland anslöt sig till den fascistiska skaran året efter, den 6 mars 1935, då regeringen, enligt SvD:s Årsbok, förbjöd alla partier och offentliga möten. Polen och de baltiska staterna har alltså bara haft 30-40 års erfarenhet av något slags demokratiskt styre i parlamentarisk mening.

Man få dock hoppas att esterna, som sedan länge haft Finland och Sverige som sina föredömen, har skakat av sig det mesta av det bruna dammet. De vill också kvalificera sig för att räknas till “den nordiska gemenskapen”. Desto viktigare att vi därför håller oss underrättade om vad som sker där.

  2 kommentarer for “Möjliga provokationer i öst?

  1. Bengt Svensson skriver:

    Ett annat scenario är att socialt och ekonomiskt missnöje skulle öka i Baltikum och att nationalistiska grupper skulle skylla det på ryska provokationer och rysk infiltration och försöka isolera och utdefiniera den ryskspråkiga befolkningen enligt principen “splittra och härska”. Opinionen i Ryssland skulle då kräva att man försvarade “de sina”.

    Vart pekar utvecklingen mellan de två språkgrupperna i Baltikum? Kanske är läget rätt hoppfullt trots allt?

  2. Björn Nilsson skriver:

    Historien med det ryska planet som turkarna sköt ned är inte slut ännu. Eventuellt kan ‘svarta lådan’ från planet avslöja intressanta detaljer. Och är Natos sabelskrammel så övertygande egentligen? Officiella solidaritetsförklaringar, samtidigt som vanliga militärer säger att “men så där gör man ju inte, även om andra sidan flyger väldigt nära”.

    Att starta en provokation är nog lättare än att få den att sluta på avsett sätt. Möjligen kan politikerna i vissa stater få för sig att provokationer skulle kunna hjälpa dem ur en kris, men om risken är att detta drar iväg mot ett storkrig (inklusive kärnvapen) torde den verkliga entusiasmen inom Nato inte vara så stor … får man hoppas. Och man kan ju undra hur länge Nato-förbanden i Baltikum skulle klara sig om ryssarna blev arga på riktigt!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.