Moral- eller realpolitik?

Margot Wallström i samma stol som Christian Günter.

Margot Wallström i samma stol som Christian Günter.

Under ett kort besök i Storbritannien nyligen såg jag en lång BBC-intervju med Christine Lamb, journalist vid Sunday Times. Hon har just kommit ut med en uppmärksammad bok om sin tid i Afganistan Farewell Kabul: from Afghanistan to a more dangerous world (William Collinbs, £25) något som Wikipedia ännu inte uppmärksammat.

Boken, liksom intervjun i BBC är en fullständig inkompetensförklaring av västs politik i Mellanöstern. En belysande detalj: när hon som ”inbäddad journalist” besökte en afghansk by blev de inte bjudna på thé. Militärerna omkring henne reagerade inte, men Lamb som kunde landets seder insåg att det var ett avgörande tecken på folkets inställning till ”hjälparna från väst”.

Intressant, och nytt för mig, är hennes analys av Pakistans agerande. Formellt stödde de väst, men i praktiken hjälpte de talibanerna, Al-Qaida m fl. Varför? Jo, enligt Lamb tänkte pakistanierna på framtiden. USA sade 2011 att de bara skulle gå in i Afghanistan, slå ut talibanerna, därmed frigöra de ”demokratiska krafterna” vilka inom halvtannat år skulle ha skapat frid, lugn och ordning.

Eftersom pakistanierna, och inte bara de, insåg att det var rent snömos, ville de inte aktivt stödja USA eftersom de då efter ”halvtannat år” skulle stå ensamma emot afghanernas vrede. Då var det bättre att tänka på framtiden och de som i verkligheten skulle styra grannlandet. Alltså gav man bland annat asyl till Osama Bin Laden.

Moraliskt? Nej. Realpolitik? Ja.

Nu till vår egen Margot
Jag fick höra talas om henne under min tid i England när hon var EU-kommissionär. Till alldeles nyligen ingav hon ett visst förtroende, hon verkade vara en ärlig tjej. Det tycker jag fortfarande, men inser nu att hon med sin moralistiska inställning är absolut livsfarlig som utrikesminister. I ett läge där västmakterna i praktiken samarbetar med Syrien emot IS (vilket det skrivs om i brittisk press) går hon på i ullstrumporna om al-Assad ”som en man som har otroligt många liv på sitt samvete” (UNT-TT 2015-04-18).

Utgjutelsen, som lika väl hade kunnat riktas med USA:s presidenter sedan 1963, kommer efter en märklig intervju i Expressen med Al-Assad. Denna har väckt kritik som tidningen besvarar klokt.

Vad Wallström och moralisterna inte inser är att väst nu kör det gamla tricket som redan August Strindberg beskrev i Röda Rummet (kapitel 10 om Gråkappan, målaren Sellén och det kungliga konstinköpet), hur Struve kallas in för att rädda tidningen.

Ty nu behöver väst Syrien och Al-Assad, som de tidigare behövt honom. Efter Lockerbiekatastrofen 1988 riktades misstankarna först emot Iran som strax dessförinnan fått ett av sina egna passagerarflygplan nerskjutet av US NAVY.

Men sedan gled misstankarna över till Syrien som då leddes av Al-Assads fader. Men Syrien behövdes under första Gulfkriget 1990 varför Libyen fick skulden. Men när Gaddaffi normaliserat relationerna med väst friades landet mer eller mindre då den huvudmisstänkte fick återvända hem. Men när väst 2011 ville åt den libyska oljan luftades de gamla anklagelserna igen.

Samtidigt kom Syrien i fokus eftersom väst ville ha kontroll över oljeleveranserna och USA ville åt den ryska hamnen i landet. Återigen en massa moraliska anklagelser, vilka förmodligen var sanna, vräktes över Assadregimen. Men regimen bestod och så småningom märkte USA att de gangsters och terrorister de stött emot Assad kunde bli ett större hot emot deras egna intressen.

Så när nu Expressens egen ”Struve” ger Al-Assad utrymme att framföra sina åsikter borde svenska UD och dess chef, om hon inte var förblindad av sin moralistiska naivitet, se tecknen i skyn och rätta sina bedömningar därefter. Kanske bör hon tänka det ”otänkbara” att plötsligt Putin och Ryssland ses som bundsförvant emot IS. Då står Sverige där med byxorna neddragna … Eller har jag helt fel?

Är Margot riktigt smart agerar hon (Sverige) precis som Pakistan, eller som Sverige (Günter/Hansson) gjorde under 2:a världskriget, dvs håller den ledande stormakten på gott humör medan vi i hemlighet tänker på våra framtida grannförhållanden, det vill säga när USA tappat intresset för Östersjöregionen eller blivit oförmögen att agera i Europa – och vi står ensamma emot Ryssland?

... är läst 179 gånger!

  2 kommentarer for “Moral- eller realpolitik?

  1. Jan Wiklund skriver:

    Åja, 67-70-talens svenska utrikespolitik var ju ganska “moralistiskt” färgad, med sitt stöd till antiapartheidrörelse och motstånd mot USAs krigföring i Vietnam, utan att vara sämre för det. Tvärtom ledde den till att svenska aktier steg i hela Syd – jfr till exempel Times of Indias artikelserie från 2001.

    Tyvärr slarvade man ju bort detta kapital genom sitt tanklösa allierande med EU och USA, som Times of India kallar det för. Idag är Sverige följaktligen bara ett rikt land vilket som helst.

    Vilket naturligtvis är helkorkat. För USA och EU kommer bara att betyda mindre och mindre i världen.

  2. Anders Persson skriver:

    Det är avgörande skillnad på när Sverige, officiellt, via statsminister, UD o s v kritiserar andra staters mellanstatliga politik (BRA) och när de kritiserar de inre förhållanderna (DÅLIGT). Alltså, kritik från svenska STATEN emot USSR var emot ockupationen av Tjeckoslovakien var berättigad, inte hur de behandlade sina oliktänkande. Där hade istället icke-statliga organisationer och privatpersoner en viktig roll att fylla.

    Om inte svenskarna gör en åtskillnad mellan dessa två typer av kritik är det stor risk att det kommer att gå oss mycket illa i framtiden.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.