Moralisten och drakarna

Vinjettbild på författarens hemsida. Klicka på bilden!

År 2010 kom boken Moralisten och drakarna av Karl Erik Lagerlöf ut på Carlssons förlag. En skildring av Lagerlöfs uppväxt, utbildning, arbetsliv och politiska engagemang. En form av utvecklingsroman och en mycket intressant utveckling att följa. Lagerlöf växte upp i en värmländsk prästgård, studerade vid Fjellstedtska skolan i Uppsala och därefter vid Uppsala universitet där han disputerade på en avhandling om Karl Vennberg.

Ett stort läsintresse tillsammans med universitetsstudierna gjorde honom till en kunnig, vi kan säga mycket bildad person, med lätt för att skriva och full av energi för att ge sig in i debatter. Han hade fått recensera ett antal böcker i Handelstidningen i Göteborg och 1962 blev han erbjuden att bli förste litteraturanmälare på tidningen.

Det blev många intressanta år på Handelstidningen, som vi får följa i boken, men 1973 måste tidningen läggas ned av ekonomiska skäl. Handelstidningens kultursida var rymligast i landet med många utmärkta skribenter. Men den högkvalitativa GHT blev helt enkelt utkonkurrerad av Göteborgs Posten med enklare och populärare innehåll som drog till sig huvuddelen av annonsörerna och möjliggjorde lägre pris för såväl lösnummer som prenumerationer.

Nästa arbetsplats för Lagerlöf blev Dagens Nyheters kulturredaktion dit han rekryterades som litteraturkritiker av Olof Lagercrantz, som varit tidningens chefredaktör sedan år 1960. Lagerlöf skrev i DN Debatt år 1992 följande om denna period:

”… I en rad författarskap uppmärksammades brister i den svenska demokratin och belystes strukturella inskränkningar i medborgarens frihet. Det fanns under en period av svensk historia större medvetenhet om hur medborgarna hade det i sin vardag än man haft varken förr eller senare. Naturligtvis innebar denna medvetenhet att privilegier och kvardröjande orättvisor ställdes i ett skarpt ljus. Kritiken var öppen och fri. I Dagens Nyheter under Olof Lagercrantz var debatten socialt, ekonomiskt och ideologiskt mer förutsättningslös än någonsin tidigare i något svenskt pressorgan, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning på Viktor Rydbergs tid inräknad. Detta medan huvudparten av den svenska pressen fortfarande bands av allehanda partipolitiska hänsyn…”

Lagerlöf var, när han började på DN, inte medveten om de stora motsättningarna mellan Olof Lagercrantz och tidningens ägare. Lagercrantz hade varit tvungen att lova att han inte skulle lansera Lagerlöf som sin efterträdare för att över huvud taget få anställa honom. Så Lagerlöf såg fram emot att få efterträda Lagercrantz som chef för kultur och debatt när denne gick i pension år 1975. Det blev i stället Per Wästberg (1976–1982) som i sin tur efterträddes av Arne Ruth (1982–1998).

Så småningom fick Lagerlöf läsa i Abbe Bonniers memoarer att denne beskrev Lagercrantz tid på DN som en olycklig tid för tidningens ”inre hälsa, en period som först nu, 1985, tio år efter det Lagercrantz lämnat tidningen, synes i stort sett vara övervunnen”.

Nå riktigt övervunnen var den inte. Lagerlöf skrev en del artiklar för vilka Per Wästberg fick problem med ledaravdelningen och styrelsen. Lagerlöf var också kritisk till att den nystartade DN Debatt lydde under ledaravdelningen och inte kulturavdelningen som ville ha ett öppnare kulturklimat. Hans farhågor bekräftades och DN Debatts tillkomst blev början till kultursidans nedgång. Som ett slutomdöme skriver han: ”DN Debatt har jag länge upplevt som en manick av ett slag väl ingen trott vara möjlig: en högtalare som fungerar som en munkavle.”

Våren 1981 skrev Lagerlöf en serie på tio artiklar med rubriken ”Välfärdens chans”. I dem förordade han en politik ägnad att rädda landsbygden från den trista politik som då var på gång. Denna är för resten lysande beskriven i TV-serien ”Hem till byn” som fortfarande finns att se på SVT Öppet arkiv. Men utvecklingen blev som den blev, bland annat pådriven av Kjell-Olof Feldt.

Februari 1983 fick Lagerlöf uppleva hur en dikt han skrivit lyftes ut ur tidningen av Arne Ruth. Men bara ett ögonblick för sent. Den hann komma med i tidningens första upplaga, vilket Expressen noterade och gav spridning åt. Dikten kritiserade, med skarp satir, oppositionens kritik av Palme-regeringens not om ett förslag till en kärnvapenfri zon i Centraleuropa. Formulerad av Palmekommisionen på förslag av den västtyske politikern Egon Bahr.

Detta leder tanken till hur den till SIPRI knutne diplomaten Lars-Erik Lundin nyligen fått i uppdrag att göra en utredning av konsekvenserna av svensk anslutning till FN:s kärnvapenförbud och kommit fram till ett önskat resultat. Nu släpper också socialdemokraterna tanken på ett kärnvapenförbud.

År 1987 skrev Lagerlöf ett antal artiklar om svensk vapenexport, granskade reglerna för vapenexport och hur de följdes. Han skriver:

”Vapenexport är i lag förbjuden i Sverige, är det i skrivande stund. Regeringen får dock bevilja licens och licensgivandet har efterhand breddats. I dag kan det vara svårt att urskilja det förbud som ligger i brunnens botten”.

Våren 1988 läste han en bok av Henrik Westander, Bofors svindlande affärer. Det inspirerade honom till en sjätte artikel i serien med rubriken ”Naken inför lagen”.

Med en artikel på kultursidan i DN den 9 mars 1988 gav sig Lagerlöf in i en ny debatt. Om en föreslagen proposition gick igenom i riksdagen riskerade en stor del av järnvägsnätet att slås ut och ersättas av lastbilstrafik. Men regeringens trafikpolitik gick igenom och SJ blev ett vinstdrivande företag. Olönsamma bandelar lades ned och det blev allt krångligare att åka tåg. Lagerlöf varnade för miljökonsekvenserna av den snabbt växande biltrafiken.

Lagerlöf frågar sig själv om han försummade litteraturen på grund av sitt polemiska skrivande i miljö- och vapenfrågor. Men han stod för en bevakning av den nya litteraturen som inte hade någon motsvarighet i någon annan daglig tidning. Intervjuade författare, skrev recensioner om nya litterära verk och skrev egna böcker.

Lagerlöf bröt år 1993 upp från DN. Den 14 september publicerades hans avskedsartikel i tidningen där han skriver att pensionserbjudandet som gick ut till alla som fyllt 59 år var en för stor frestelse för honom. Nu blev han allt mer aktiv i kampanjen mot EG och kom med i nejsidans riksstyrelse. Han blev också chefredaktör för Kritiska EU-fakta. Moralisten lämnade den stora draken men hans arbete och engagemang fortsatte.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.