morris-arbutus

Tapeter finns det i ofantliga mängder. Man storknar av affärens alla stora flaschiga kataloger som väger flera kilo styck. I stort sett allt bläddrar man förbi för att det inte faller en i smaken. Du måste gå på första känslan för att hinna få en liten överblick av allt som finns. Fast det får du inte i alla fall. Innan du orkat igenom hälften av katalogerna på första hyllan är du redan utmattad.

Vi måste emellertid välja en tapet till det andra rummet på Stjärnudden, som nu fått nytt golv, nymålade snickerier och släta väggar. För fyra år sedan fastnade vi för en William Morris-tapet med sirliga pilbladskvistar ”WILLOW BOUGH”. När vi fann den tog all tvekan slut. Den var dyr, men oemotståndlig. Inte kan vi vara så fantasilösa att vi tar en Morris-tapet igen.

Så vi bläddrade vidare, blev ännu mer utmattade, tappade lusten och for hem. Efter kommunikation med resten av familjen via nätet och diverse tapetsajter återkom vi till att en Morristapet faktiskt skulle passa bra även nu. Huset är ju från mitten av 1800-talet precis som tapeterna. Vi fastnade till slut för ”ARBUTUS” i en ljus görn färgskala (bilden).

Det gick alltså inte att komma förbi William Morris nu heller. Det har även andra skäl. Barbro och jag satt en av de första somrarna i skuggan på farstubron med vårt lunchkaffe under ett par veckors tid och lyssnade till Sven Wollters upplästning av Lady Catterley´s älskare på radion. Det infogae oss och vår stuga i den där berättelsen och i den där tiden. Jag kopplar också hela atmosfären till Morris, hans socialistiska drömmar, hantverket som konst, vackra välgjorda ting och ett romatiskt, enkelt och fördomsfritt lantliv. Jag kopplar även till min morfars fotografier av skogspromenader med sina vänner, mest kvinnor, ibalnd barfota till och med. Mycket sensuellt. Man kan bara ana vad som rörde sig i deras tankar.

William Morris byggde 1859 sitt drömhus ”Red House” till arbetarflickan Jane som bröllopspresent. Själv var han från en välbärgad familj och studerade i Oxford. I det här huset tog många av hans formgivningsidéer konkret form, en tidig brittisk Carl Larsson alltså.

Tillsammans med målaren och poeten Dante Gabriel Rossetti hyrde paret Morris en herrgård ”Kelmscott Manor”.  Jane med sin bleka hy och kopparfärgade hår blev ett stilideal för kretsen i den så kallade Arts and Craft-rörelsen och blev också Rosettis favoritmodell. Det ledde till en kärleksaffär mellan Rossetti och Jane, vilket förmodligen förmörkade idyllen en smula varpå William flydde till Island för att studera den isländska sagoskatten.

William Morris var en utopisk socialist som motarbetade fabrikernas fula produkter, skrev böcker, skapade möbler, tyger och tapeter – allt som förstklassigt hantverk. Det blev till ett framgångsrikt varumärke som idag förvaltas av firman Sandersons & Sons och varuhuset Libety i London. Men tapeterna gick att beställa även i Östhammar med en leveranstid på drygt en vecka.

Andra bloggar om: , , , ,

Föregående artikelDet dunkelt sagda är det dunkelt tänkta?
Nästa artikelIskylans barn
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

6 KOMMENTARER

  1. William Morris förekom här om året på den mycket intressanta tapetutställning Nordiska museet anordnade.

    Också Upplandsmuseet hade dess förinnan en egen tapetutställning. Tapeter är en mycket betydelsefull del av vårt liv eftersom de ju ständigt bildar fond till vår vardag.

  2. Även för mig är William Morris en favorit, även om jag inte har råd och ork till nya tapeter. Äldste sonen – i år 13 år – väckte frågan här om dagen och jag lovade tänka på saken.
    Sånt här är en del av det osynliga armodet i fattigdomsförtrycket.
    Inte ens min bok vill folk köpa och pengarna går ändå bara till mat och obetalda räkningar.
    Jag tyckte om boken Nytt från en ny värld av William Morris och nämner den ibland. Jag lånade ut den till någon för länge sedan, men fick aldrig igen den. Men jag skulle ändå inte orka läsa om den. Jag bär den dock med mig i minnet, som min socialistiska vision.

  3. En god idé, Knut!

    Till vännen Bror vill jag säga att hans bok gått mig förbi i bruset från bokfloden. Men jag ska gå in på bloggen (förtjänstfullt länkad från Knuts blogg här har jag upptäckt) och orientera mig. Det är ju det minsta man kan göra för gamla fibbare att köpa deras böcker!

    Och angående ”Nytt från en ny värld” är den jättebra. Den var en polemik mot Edward Bellamys genuint träiga ”En återblick” (eng. orig. ”Looking Backward 2000-1887”). Trots (eller kanske tack vare) att Bellamy ansågs vara en av de ledande socialistiska teoretikerna på sin tid (boken kom ut 1888) var det många som vände socialismen ryggen efter att ha genomlidit en läsning av hans bok. Något så urbota tråkigt var det få som önskade vara med om. Möjligen en och annan koryfé, som inte begrep bättre.

    Sådant är det viktigt att hålla i minnet i dag, när konformismen breder ut sig och kraven på politisk korrekthet blir allt mera högljudda. Det gäller då att hålla huvudet kallt och tänka själv!

  4. Hej!
    Jag öppnade Morris igen, för att skicka till en vän, som inte kände till honom och passar på att tacka Dennis för den kompletterande informatipnen om Morris och Bellamy, som jag inte orkade skriva ned. Även jag följde den ”debatten” för många år sedan och tog ställning för Morris utopi. Jag använde detta som exempel i många diskussioner.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.