Möten med tecknade buspojkar

Wilhelm Busch två buspojkar Max och Moritz från 1865.

Min mor skrev dagbok om var och en av oss barn. Från när vi föddes och ett antal år framåt. I början av april 1944 skriver hon:

6 april: Henrik sjuk med feber som efter 10 dagar visar sig vara mässling.

16–17 april: I natt var Henrik så dålig vi trodde han skulle gå från oss. Hade doktor Dahl här kl 5 som nu konstaterade på höger sida lunginflammation och öroninflammation. Han kryade på sig men örat ville inte bli bra.

10–12 maj: Kom till Karolinska sjukhuset och opererades.

Juni: Kom hem i början på juni men det dröjde till månadens slut innan han blev bra.

Operationen gjordes för att det hade samlats var innanför örat. Man fick borra ett hål genom skallbenet för att kunna dränera varhärden. På den tiden fanns inget vaccin mot mässling. Från 1971 infördes vaccination av alla barn. Min sjukdomshistoria bör vara en tankeställare för de föräldrar som inte vill låta vaccinera sina barn.

En sida av Harold Knerrs serie från den 14 maj 1922. (Klicka för större bild, gäller alla bilder)

Efter detta hade jag länge problem med infektioner, var ofta hemma från skolan och låg långa tider till sängs. Trött och orkeslös. En grannfru tyckte jag behövde något som piggade upp mig och kom med stora travar av veckotidningar. Det var Hemmets Veckotidning, Hemmets Journal, Vårt Hem och Allers. Grannfamiljen hade aldrig slängt sina veckotidningar så det var många årgångar som de försåg mig med.

En sida av Rudolph Dirks serie från den 24 september 1916.

Jag läste i första hand serierna och det förbryllade mig att samma serie fanns i två olika tidningar. Fast ändå inte riktigt samma serie. Knoll och Tott fanns i Hemmets Journal och Pigge och Gnidde i Hemmets Veckotidning. Jag funderade över vad det kunde bero på men det var först många år senare som jag fick lösningen på detta mysterium.

Den amerikanske tecknaren Rudolph Dirks (1877–1968) skapade 1897 serien ”The Katzenjammer Kids”. Men efter att ha tecknat serien i femton år ville han göra ett avbrott. Det accepterades inte av tidningssyndikatet Hearst och då Dirks ändå lämnade arbetet lät de tecknaren Harold Knerr (1882–1949) överta tecknandet av serien. Dirks stämde Hearst men efter en två år lång rättsprocess 1912–1914 fick Hearst fortsätta att publicera ”The Katzenjammer Kids”.

Rudolph Dirks å sin sida tilläts starta en ny serie baserad på precis samma koncept. Han gav den titeln ”Hans & Fritz” men den döptes år 1918 om till ”The Captain and the Kids” då namnet sågs som alltför tyskt efter att USA gått in i första världskriget.

Det fanns således två närmast identiska och mycket populära serier om två buspojkar och deras familj och vänner. Hemmets Journal köpte rättigheterna till ”The Katzenjammer Kids” i Sverige och döpte serien till ”Knoll och Tott”. Hemmets Veckotidning å sin sida köpte rättigheterna till ”The Captain and the Kids” och döpte serien till ”Pigge och Gnidde”.

Wilhelm Busch Max och Moritz med svensk text av Lennart Hellsing. Rabén & Sjögren 1988.

Julbocken eller Pelle Snusk av Heinrich Hoffmann. Gidlunds förlag 1979.

Men buspojkarnas historia började tidigare än så. Den tyske tecknaren Wilhelm Busch (1832–1908) började år 1865 teckna ”Max und Moritz” som skulle bli den första tecknade serien och en förlaga till serierna med de amerikanska buspojkarna. Busch gjorde nio avsnitt med text och bild, varav sju pojkstreck, om sina båda buspojkar. Det sista pojkstrecket avslutades med att pojkarna avlivades på ett bestialiskt sätt. Som ett lämpligt straff för deras synder.

På artonhundratalet hade man ett drastiskt sätt att beskriva hur barn skulle bestraffas för dåliga vanor och olydnad. Det framgår av Heinrich Hoffmans bok från 1845 med titeln Lustige Geschichten und drollige Bilder mit 15 schön kolorierten Tafeln für Kinder von 3 bis 6 Jahren. I senare upplagor är titeln oftast förkortad till Der Struwwelpeter. Hoffman, som var läkare, brukade rita och berätta för sina små patienter så att de inte skulle bli rädda för de olika undersökningsinstrumenten. Boken om Struwwelpeter gjorde succé i familje- och bekantskapskretsen och bland barnen i väntrummet.

Tumsugarens straff.

På svenska kom ett par upplagor redan år 1849. Senast gav Gidlunds förlag ut boken med titeln Julbocken eller Pelle Snusk år 1979. Med ett informativt efterord av Mary Ørvig presenteras där denna milstolpe i barnlitteraturen.

Här ett drastiskt exempel ur boken på hur det kan gå för den som suger på tummen:

Bums går kammardörren opp,
Och dit in i hastigt lopp
Skräddarn skyndar genom den,
Fattar i tumsugaren,
Klipper av hans tummar två
Med den vassa saxen då.
Fastän Conrad rysligt skrek,
Skräddarn ej ur stället vek.

Satirarkivet.se visar mer information och bilder av Wilhelm Busch och Heinrich Hoffmann.

Max och Moritz sjätte och sista pojkstreck leder till ett gruvligt straff.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.