Musen som röt – igen!

USA på pottkanten redan 1959 i filmen The Mouse That Roared.

“Den verkliga avspänningen kan komma först genom tyranniets avveckling, och till dess måste freden tryggas av demokratins styrka och samverkan.”

Dessa ord – av Herbert Tingsten från dennes sista ledare som chefredaktör på DN 1959, som syftade på Sovjets charmoffensiv mot Väst efter Ungernrevolten – gjorde Peter Wolodarski till sina i sin söndagskrönik (29/4) med anledning av dagens töväder i Korea. Men jämförelsen är helt orimlig.

Sovjet var 1959 en supermakt, Nordkorea är idag en ekonomisk lilleputt, visserligen med några skjutklara och möjligen kärnvapenbestyckade interkontinentala robotar i sin arsenal, men med en kompetent övervakare som heter Kina.

Det som nu händer liknar mer det som Peter Sellers diktade upp i filmen Musen som röt, från just året 1959. Där förklarar det ekonomiskt utblottade lilleputtlandet Grand Fenwick krig mot USA för att bli besegrad och därmed överöst med hjälp som ett resultat av ett tänkt fredsfördrag. Men istället råkar Grand Fenwick genom en massa förvecklingar komma över en instabil bomb “som kan förgöra en hel kontinent”, varpå man olyckligtvis vinner kriget. Det är en mycket rolig och tänkvärd film.

Vidare, Wolodarski pekar ut Nordkorea som “Tyranniet” med stort T, medan det i själva verket idag är “demokratins styrka, fasthet och samverkan” som axlat tyranniets svarta mantel.

“Att Kim Jong-Un kan le och kramas förändrar inte det faktum att han är en tyrann”, skriver Wolodarski också; som om världens väl och ve hängde på enstaka individer, som att andra världskriget var Hitlers fel, eller att Irakkriget var George Bushs fel… Om man som skribent vill bli tagen på allvar bör man söka sig en smula bakom det som synes ske, samt undvika rent fördummande förenklingar.

Faktum är att det som nu sker i Korea är precis vad Peter Sellers (1959) och kloka strateger i Nordkorea varit fullt på det klara med sedan Hiroshima. Kan man etablera sig som kärnvapenmakt kommer man att kunna förhandla ur en styrkeposition. Precis detta har nu skett. USA har trots Trumps bisarra vapenskrammel och Twitterstorm blivit rejält dragna vid näsan, vilket förstås får koreanska folket att jubla. En återförening är kanske möjlig? Det som gick i Tyskland, varför skulle det vara omöjligt i Korea?

Och i förlängningen av detta framträder något mycket intressant. Ett förenat Korea skulle med sin relativt stora och välutbildade befolkning kunna stiga upp som en ny regional stormakt, minst i klass med Japan.

Nej, DN och Wolodarski har knappast koll på läget.

  8 kommentarer for “Musen som röt – igen!

  1. Leif Stålhammer
    2018-04-30 kl. 9:35

    På tal om tyrannier. Undrar vad Wolodarski tycker om Israels massavrättningar av palestinier den senaste tiden.

  2. Hans Andersson
    2018-04-30 kl. 11:26

    Bra Stålhammer! Tystnaden är skrämmande, inte minst i svenska medier om slakten av palestinier som systematiskt genomförs av israelisk polis och militär.
    Israels fascistiska regim är på väg mot ett liknande övergrepp som Hitler och Tyskland på 30:talet. Förespråkare för ett folkmord finns i flertal i regeringen, och omvärlden bryr sig inte. Socialdemokratins tidigare kritiska hållning är puts väck och tidigare svenskt solidaritetsarbete med det palestinska folket existerar inte längre.

    Följsamhet mot den sionistiska maffian råder. Det är skamligt. Om inget görs snabbt kommer vi att få beskåda ett folkmord.

  3. Anders Persson
    2018-04-30 kl. 13:37

    Vi får inte göra misstaget att se det hela som en envig Trump-Kim. Glöm inte sydkoreanerna. De är inga veliga nickedockor. Dom lurar man inte så lätt.

    Nej, det som skedde i fredags signalerar USA:s reträtt, eller utvisning, från halvön – liksom Sovjettrupperna från Centraleuropa för 27 år sedan.

    Det enda som kan krångla till det hela är ett försök till USA-vänlig statskupp i Seoul. Men det skulle gå samma öde till mötes som kuppförsöket i Kreml 1991.

    Även blinda hönor kan som bekant hitta ett korn och SvD:s Tove Lifvendahl gjorde det när hon i lördags gjorde jämförelser med Berlinmurens fall.

  4. Hans Andersson
    2018-04-30 kl. 19:05

    Hans-Erik M!
    Den israeliska regeringen innehåller en rad förskräckliga fullblodsrasister. Nethanyahus ståndpunkter och konkreta agerande är redan dokumenterat. Ger ett exempel, men det finns 3-4 ytterligare fullblodrasister i
    koalitionsregeringen.

    ”Palestinierna är alla fientliga kombattanter och de skall alla få blod på sina huvuden” vidare gällande martyrernas mödrar ”De bör försvinna , liksom de fysiska hem där de föder upp ormarna. Annars kommer fler små ormar att födas upp där”.

    Yttrandet tillhör Aylet Shaked som skrev detta på Facebook 2015. I december 2015 utnämndes hon av Betanyahu till landets justitieminister.

    Läs gärna SL:s 8 dagar specifikt en artikel skriven av Ramy Baraout, författare till ett flertal böcker.

  5. Dirk Elvers
    2018-04-30 kl. 19:41

    Hej Knut Lindelöf! Om “Musen som röt – igen!” En fråga? Varifrån kommer alla dessa skickliga skribenter eller vad de kallas?

  6. Knut Lindelöf
    2018-04-30 kl. 20:37

    Frågan är lite svårfångad. Men skickliga skribenter finns lite varstans. Jag har försökt samla sådana som jag tycker tillför väsentligheter till den allmänna debatten, speciellt sådant som inte kommer fram i våra vanliga stora statsstödda medier (+DN).

  7. Hans Andersson
    2018-04-30 kl. 21:06

    Viveca I!
    ”Israel is carrying out a murderous assault against protesting Palestinas with its armed forces killing demonstrators, who pose no iminent threat to them.”

    “Amnesty International reveald today, based on the latest research as the Great March of Return protests continued from the Gaza Strip.”

    “…the israeli military has killed 35 Palestanians and injured more than 5500 other, some which what appear to be deliberatly inflicted life-changing injuries – during the weekly Fridays protest that begun 30 March.

    Källa: Amnesty International 27/4 2018

  8. Benkt Lundgren
    2018-05-01 kl. 17:09

    Visst har Knut rätt i att Wolodarskis parallell haltar betänkligt. Men jag är nyfiken på en annan aspekt i sammanhanget. Vad ska man tycka om innehållet i Tingstens sista ledare, oavsett den felaktiga parallellen till dagsläget? Själv tycker jag numera att Tingsten i allt väsentligt hade rätt. Visserligen syftar väl sista meningen indirekt på ett propagerande för svensk NATO-anslutning, men att det rådde demokratisk frihet i Västeuropa (och USA, vilket inte är något försvar för USA:s interventioner i tredje världen) och totalitär diktatur i Östeuropa är ovedersägligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.