Socialdemokraten Heléne Fritzon svischar förbi på teveskärmen. Medlem av EU-parlamentet. Var inte hon statsråd under Stefan ”Vi såg det inte komma” Löfven eller Magdalena ”Vi har alltid varit för Nato” Andersson?

Bekräftar i så fall min gamla ledarskapstes: omge dig med dem som är mindre än du, så ser du stor ut.

Undrar om inte Fritzon tillhör kategorin politiker under rubrik ”vi måste bli av med fanskapet, men vart dumpa?” Och det oavsett politisk färg.

Elefantkyrkogården i Rosenbad ett alternativ, inga sysslor men bibehållen hög lön. Här är det trångt om saligheten.

Ambassadör på Island eller i Rom. Juholt och förre folkpartiledaren som jag glömt namnet på.

Landshövding, den verkliga skräphögen för den som i något avseende gjort sig omöjlig.

Nöjer mig med två framträdande (?) exempel.

Centerns Torsten Andersson, försvarsminister, avbröt inte semestern när en rysk u-båt gått på grund i svensk skärgård. Landshövding på Gotland. Passande med närheten till havet…

Vi i Gästrikland har genom åren fungerat som avstjälpningsstation, kanske för att vi är kända för att vara bra på sopsortering?

Moderaten Per Bill, efter att under barnvagnspromenad i den kungliga huvudstaden varit lite väl glad i hatten. Visste väl bara att residensstaden Gefle låg norr om hans hemort Upsala. Inget mer om X-län.

En enda gång blev en artikel ur min hand stoppad i GD där jag medverkade på kultursidan i drygt tjugo år. En satir om just hur Bill inte visste något om det län han skulle företräda. Rör inte vår landshövding!

Jag röstar inte. Och definitivt inte i något EU-val. Jag är för Swexit. Men roar, nåja, mig med att försöka komma på någon fråga som Fritzson driver.

Går bet. Hon är mig totalt politiskt osynlig. Men jag vet att hon har 91.000 kronor skattefritt i månaden för att nöta bänk i Bryssel.

Lägg till 4.000 kronor per ”arbetsdag” och 56–57.000 kronor i allmänna omkostnader som hon inte närmare behöver redovisa för oss skattebetalare. Säkert bostadsbidrag också.

Jag kommer ofta att tänka på Jan Myrdals Myglaren. Och på Ronnie Eriksson, om en avdankad socialdemokrat med bibehållna privilegier: ”Varför skäller alla på Sundström? Han har ju inte gjort nåt!”

Vart skall en satiriker ta vägen, när verkligheten slår satiren? Kan ju inte bli landshövding.

Föregående artikelMarknadsekonomier klarar inte av att föra långa krig
Nästa artikelHamas och Iran måste till varje pris demoniseras
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

2 KOMMENTARER

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.