Myrdal och Nya Tider

Jan Myrdal i talar om kulturen våren 2016

Jan Myrdal i talar om kulturen våren 2016 – i Uppsala

Jan Myrdal har nu – på begäran – skrivit en artikel som vi (hans läsare sedan många år) känner väl igen. Den handlar om den vacklande ”vänsterns” svek mot folken i de stora Europeiska omvälvningarna från 1789 till 1970-talet, särskilt tydligt manifesterat i de tyska Socialdemokraternas stöd för krigskrediterna, som gjorde första världskriget möjligt.

Frågan för mig är främst om publiceringen i Nya Tider – tidningen med nynazistiska kopplingar – når nya läsare. Om så är fallet kan det knappast vara av ondo. Det är ju det fria meningsutbytet som kan få människor på nya tankar.

Naturligtvis provocerar Myrdal med denna publicering. Men som han påpekar (och som många redan påpekat i samband med Bok&biblioteksbråket) rör sig Nya Tider ”inom nuvarande Tryckfrihetsförordnings ram” och tillägger att den är ”mer balanserad än vad Dagens Nyheters ledning är nu eller var 1952”.

Men kära läsare, detta är ju faktiskt en ganska balanserad formulering om man tänker efter lite. Dagens Nyheter ger oss ju inte en balanserad bild av krigen i Mellanöstern och risken för ett storkrig mellan imperialistmakterna (med lydstater) idag, lika lite som under kalla kriget.

Alltså, det är knappast sakinnehållet som är provocerande. Det är majestätsbrottet, som består i att ens antyda att fina DN kan vara mindre sanningsenlig än den allmänt avskydda uppstickaren Nya Tider.

Alltså, det faktum att Jan Myrdal vänder sig till Nya Tiders läsare med ett förnuftigt resonemang om tillståndet i dagens värld, kan knappast vara till skada för yttrandefriheten. Däremot kommer det väntade skällandet mot oss som inte förfasar oss över och fördömer Myrdal för att han ”legitimerar nynazisterna” att bli en prövning. Men det enda jag kan säga till mitt försvar är att ”guilt by association” är lika oanständigt nu som det var på 50-talet.


Nya Tider har valt att lägga artikeln bakom en betalvägg, naturligtvis för att locka nya läsare och få in nya namn i sin databas. Därför har Jan Myrdalsällskapet lagt ut artikeln för anonym och gratis läsning.

... är läst 1065 gånger!

  51 kommentarer for “Myrdal och Nya Tider

  1. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Lasse Wilhelmsson har även jag sågat som antisemit här på bloggen, så även Mohamed Omar. De skruvade antisionismen till omöjliga positioner. Var dessa befinner sig idag vet jag inte. Förmodligen på olika platser.

  2. Arne Nilsson skriver:

    Tom S!
    Du skriver: ”Mycket påpassligt har SD bytt fot och säger nej till neddragningen. Ska vi som vill behålla akutsjukvården hylla SD för deras korrekta ställningstagande och dra in dem under våra fanor – eller ska vi försöka få den regionala ledningen för S+Mp att förändra sin politik?”

    Till att börja med är det viktigt att konstatera att SD:s ställningstagande bidrar till att öka opinionstrycket på S och MP. Detta sker på två plan: dels på den partiopolitiska nivån och förmodligen även på den konkreta nivån då det öppnar möjligheter att få med SD-medlemmar och sympatisörer i praktiskt arbete.

    Man behöver inte ”hylla SD för deras korrekta ställningstagande”. Det räcker med att konstatera att de står rätt i denna motsättning. Självklart skall SD dras in i detta arbete, men det står inte emot att ”försöka få den regionala ledningen för S+Mp att förändra sin politik”.

  3. Björn Nilsson skriver:

    De senare sakerna jag sett av Mohamed O. verkar antyda att den aktuella hållplatsen är katolicismen. Men var lugn: han hittar säkert något nytt om ett tag! Om M.O. kan man lugnt säga ”den gubben tar man inte var man sätter honom!”

  4. Erik Skogh skriver:

    I vilken utsträckning Front National driver arbetarklassens krav vet jag inte, men att SD inte driver dem vet jag. SD kan hamna rätt men är totalt opålitliga, åtminstone på nationell nivå. De var mot lönedumpning men för att inte stöta bort (M) vek de ner sig.

    Överströmningen till SD har främst två källor, SAP och M. De som går över är en heterogen församling, men att oro för invandring är en förklaring är uppenbart. Rasism är nu ett så missbrukat ord och passar inte som förklaring, inte heller homofobi. Det bottnar mer i upplevelsen att något gått sönder i Sverige för gamla socialdemokrater. En känsla av att flyktingar går före och att ”svenskar” får stå tillbaka. M tappar de kulturkonservativa som knappast ser flyktingar i sitt närområde men som reagerar mot att andra kulturer jämställs med deras och reagerar som SD mot multikulturalism.

    Vi får se om SD-ledningen vågar vika ner sig i Nato-frågan också för den frågan rör SDs grundval.

  5. Mats Loman skriver:

    Alternativet till att ”såga” eller att sätta etikett på och förfölja är förstås att försöka förstå. Det finns åtskilligt för alla inblandade att vinna på att först försöka att något behärska sin inre svinpäls och sedan försöka att förstå. Särskilt sin fiende.

    När behöver man egentligen någonsin behänga någon med skyltar av det här slaget? Kan man inte bemöta i sak? Det är klart att man kan det. Och dessutom: åsiktsförföljelsen är extralegal rättsförföljelse. De som pekar ut, ”granskar” och sedan fäller Faurisson, Soral, Omar, Myrdal etcetera för åsiktsbrott håller skenrättegångar med folk. De utpekade misstänkta brukar inte få tillfälle att svara. Och någon högre instans finns inte. Står det i DN att du är antisemit, då får du räkna med att gälla för det också. För all tid.

    Och så har vi en detalj som jag har funderat mycket på på sistone. Straffet. Hur hårt tycker man i DN och Expo att människor ska straffas, också för en bevisad antisemitism och fascism? Det skulle jag gärna vilja veta. Om de här åsiktsförbrytarna inte begått ett verkligt lagbrott, så ska de formellt sett inte straffas alls. Men åsiktspolisen tycker tydligen inte att det där är en bra och rimlig ordning. Saken är ju den att efter de domar som faller i PK-mellisarnas skenrättegångar brukar det komma en konsekvens, i själva verket ett straff: utfrysning, ovänlighet, hot, våld och svårigheter med grannar, arbetskamrater och chefer. Med familjen. Är det rimligt att folk straffas på det sättet, också för bevisade åsiktsbrott?

    Du bestämmer givetvis själv vem som ska skriva på din blogg, Knut. Och vem du ska ”va vän” med på Fejan… En sådan avstängning är inget våld, anser jag. Det står var och en fritt att säga upp bekantskapen med en person, om vederbörande gått ens ära för när på något sätt.

    Men är det din sak att sätta varningsskylt på Omar och Wilhelmsson? Jag anser inte det. Och som sagt: Tar du också ansvar för de konsekvenser som drabbar dem som blivit behängda med varningsskylten?

  6. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Etiketterandet av Lasse Wilhelmsson och Mohamed Omar som antisemiter har en lång historia. LW trädde för min del över en linje när han började spekulera i att hela ryska revolutionen var en judisk konspiration. MO lär – vad jag förstår – själv ha tagit avstånd från sina aningslösa utsvävningar i antisemitism. Jag hoppas att båda tagit sina förnuft till fånga.

    Men det finns gränser för oss alla, även för mig alltså. Men jag har bemött dem i sak så gott jag kunnat och avslutat diskussionen när jag tyckt den gått i stå.

    Jag har dessutom av LW blivit beskylld för att vara feg och vika mig för åsiktspoliserna på DN, men det oket får jag bära.

    En debatt som förts kan du läsa här.

  7. Björn Nilsson skriver:

    Ett av flera problem med Sverigedemokraternas ledning är opportunismen. Partiet verkade inte särskilt homo- och kvinnovänligt i sina tidigare versioner. Men när det visade sig att mängder av muslimska invandrare (”invällare”) är såväl homofoba som misogyna bytte partiet på kort tid fot. Det är inte övertygelse utan politisk taktik. Om man kunde få muslimer att i stor utsträckning uttala sig för Nato tror jag SD skulle bli det mest pålitliga anti-Nato-parti man kan tänka sig!

    Och läser man kommentarerna på ex.vis Avpixlat ser det ut som om rätt många är kritiska mot Nato och USA, och positiva till Ryssland, så det finns förmodligen rätt vettiga strömningar i dessa frågor även på SD-kanten. Vad gör man av det? Som gamle ordföranden Mao uttryckte det: ”Ena de många för att besegra de få.”

  8. Mats Loman skriver:

    Tack Knut, för att du uppträder så civiliserat när jag nu krånglar så.

    Jag delar Wilhelmsson uppfattning att det sitter åsiktspoliser på DN. På DN har man inte bara glömt principen att man inte ska kasta sten på folk om man inte själv är utan skuld. På DN har man vänt på principen. Man kastar sten på sten på sten i förhoppningen att om bara stenkastningen blir nog intensiv så slutar folk att tänka; de rycks med i mobben och hjälper till att kasta i stället. Vem vill stå ensam och utanför när mobben råkar i raseri? Då kan man ju själv råka illa ut!

    En sak som jag tror att man måste fundera på när man som du sitter som redaktör eller chef är i vilken utsträckning man låter påverka sig av sina egna ängsliga gissningar om vad andra, allmänheten, ”folk”, kan tänkas komma att tänka och tycka om en, om man inte håller rent åt höger, åt vänster etctera etcetera.

    Vad det handlar om här är ju att fatta egna beslut och ta ansvar för dem utan att gömma sig bakom andra. Stå för något. Och om så krävs, betala priset för sitt ställningstagande. Även för tokigheter. Och det där är inte enkelt. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det är det medvetna livets största svårighet. Från min synpunkt sett en brottning med arvsynden. Varken mer eller mindre.

    Vad det beträffar har jag faktiskt en guru. Ännu en fransman. Ett riktigt snille, den här gången. En i Sverige nästan helt okänd juvel. Jag ska gärna berätta om honom någon gång…

  9. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Civiliserat uppträdande är en ambition. Tycker sällan det finns skäl att fördöma andra personer för deras uppfattningar, jag försöker hålla mig till saken. Ibland blir man dock personligt påhoppad och förolämpad, då är det svårt att inte nyttja sin makt på sin egen blogg. Men det är en svår avvägning ibland, det medges.

    I fallet Lasse W var det sakförhållanden som gjorde att jag bröt kontakten. Då blev han mästrande och överlägsen. Hans hantering av begreppet ”judemaffian” t ex var ansvarslöst och kunde inte annat än uppfattas som antisemitism, hur han än själv försökte förklara. Min uppfattning är att man kan vara kritisk mot staten Israel, sionismen och alla krigsbrott som begåtts i dess namn. Men, man kan inte skylla på ”judarna, judendomen eller judemaffian”, då sprider man antisemitism. Och det anser jag att Lasse W gjorde.

    Omar talade nedsättande om mig i kamratkretsen som ”juden Lindelöf” (efter att ha googlat fram att min mormors far var jude och som sådan registrerad på Ahmed Ramis hemsida Radio Islam). Efter dessa incidenter avslutade jag diskussionerna.

    Men även en blind höna kan ibland finna ett korn. Visst är Lasse W och jag överens om att det sitter åsiktspoliser på DN. Och visst är det jobbigt rent personligt (även för anhöriga) när man råkar ut för personlig kritik. Min metod då är att hålla mig till saken och inte bli personlig tillbaka. Lasse W och jag är också helt överens om att Israel ska häva ockupationen av Palestina. Och visst har många varit elaka och talat oerhört nedsättande om både LW och Omar.

    Men de har faktiskt tiggt om det. Man bör alltså ta sig i akt och tänka sig noga för innan man uttalar sig i offentligheten. Jag försöker göra det och skilja på stort och smått.

    Antisemitism är ingen småsak!

  10. Leif Stålhammer skriver:

    Instämmer med dina synpunkter Knut. Verkar förnuftigt. Nu när det blåser får vi försöka hålla kursen och ha rätt segelsättning. Kul att en nästan nittioåring går i täten! Han håller stilen. Jag brukar säga som Mona Sahlin, fast tvärtom, så att säga. Att jag gick med i Jan Myrdal för att jag gillar vad han skriver. Men han är ju som tur är inte ett parti. Verkar bli en kul fight. Skall försöka jobba mer med Biblioteket i Varberg, men bor och äter inte längre hos Diding. (Har dock inget emot honom privat, färgstark krumelur, inte så bra på bilar.)

  11. Tom Sahlén skriver:

    Till sist,
    Det är farligt att blanda samman yttrandefrihetsfrågan med den djupare frågan om värdegrund och avsikt hos dem vars rätt att yttra åsikter man försvarar. På grundlagens nivå är åsikterna likställa och bör relativiseras – åsikt som åsikt så länge det inte handlar om förtal eller hets mot folkgrupp! – men när det kommer till politiken som sådan blir denna relativisering skadlig. Jag ser tendenser till detta här på lindelof.nu. Kanske formeras nu en nystalinistisk vänster som väljer att dansa med dem som borde avslöjas och bekämpas. I denna miljö växer snart en förvirrande taktisk hållning som innebär att kritiken mot ultrahöger och nazister tonas ned. Har någon f ö hört Myrdal uttala sig negativt om Faurissons skriverier?

  12. Anders Persson skriver:

    I gamla KFML(r) hade vi en lustig vana att behandla dem som hade ”rätt”, dvs i någon fråga tyckte likadant som KFML(r). Politiken var att angripa dem ännu hårdare än de som tyckte annorlunda (dvs ”fel”). Det gällde nämligen att undvika att ”utså illusioner hos arbetarklassen” att den eller den personen eller gruppen stod för någonting generellt bra.

    Men den attityden fann man inte bara i (r). Jag minns en radiosketch där Tage Danielsson, kanske inför valet 1973, spelar reporter och intervjuar en ”man på gatan” personifierad av Hasse Alfredsson:
    – Men vad skulle du helst vilja ha genomfört efter valet?
    – Jo, bort med moms på maten så att den blir billigare för vanligt folk!
    – Jo, men det är ju vad kommunisterna föreslagit …
    – Jasså … men då så ska vi absolut hålla kvar momsen på maten!

  13. Bo Persson skriver:

    Leif Stålhammer!
    Men hur kommer det att bli med det framöver? JM räknar ju kallt med att inte bara FiB/K, utan också Myrdalbiblioteket kan komma att tas över av något slags allmän vänster. Och även bortsett från det är det väl helt klart att det idag inte är vår tid. Och när det blir det igen är svårt att säga. Men med tanke på hur djupt nerdragna i det identitära träsket som såväl den klassiska vänstern som den klassiska högern idag är, kan det nog ta tid.

  14. Bo Persson skriver:

    Tom S!
    Ditt svar 24/10 kl 22.16 på min fråga samma dag kl 15.46 tycker jag inte är mycket till svar.

    I sin artikel i Nya Tider hade JM med meningen: ”Nya Tider är inte i tjänst hos någon oss hotande imperialistmakt”. Och den meningen fanns också med i svaret till Margareta Zetterström i Aftonbladet. Och rubriken på det svaret var ”Nya Tider tjänar ingen imperialistmakt”.

    Om vi nu tycker att Sverige skall ha ambitionen att hålla oss utanför de nya stormaktskrigen, varför skulle inte Nya Tider då kunna vara med i en enhetsfront i den frågan?

  15. Bo Persson skriver:

    Anders P!
    Det verkar som du förneklar JM:s beskrivning av ”sveket 1914”. Det var inte bara vad som hände den 4:e augusti det året. Det fanns också ett ”förarbete” som han så sent som den 8:e augusti i år beskrev i ett anförande vid monumentet La Mano i Stockholm. Rubriken var ”Den sjuttioförsta segerdagen” och du kan läsa det på Svensk-ryska vänskapsföreningens hemsida.

  16. Anders Persson skriver:

    Bo P!
    Avsnittet du troligen syftar på lyder ”Det avgörande var att i [det socialdemokratiska] partiets tidningar (med enstaka undantag) det under flera år förts krigspropaganda mot Ryssland. Inte formulerad som solidaritet i kampen mot tsaren utan – och det är det avgörande – som ett tyskt fosterlandsförsvar.”

    Jo, det skulle vara intressant att veta mer om detta.

  17. Björn Nilsson skriver:

    Det antiryska (mot det tsaristiska väldet) är konsekvent hos Marx och Engels från 1848 års revolutioner och framåt. En av Engels’ sista skrifter var Det ryska tsarismens utrikespolitik från 1890 och där fortsattes samma tema. Finns på nätet.

    Detta väckte naturligtvis bekymmer i Sovjet. Stalin var emot publicering i partiorganet Bolsjevik 1934.

    Man kan ju säga att när det tyska kejsardömet gick i krig med det ryska 1914 så fanns även den vetenskapliga socialismens grundare med i det ideologiska bagaget. Vad M & E själv skulle ha tyckt om det vet man ju inte.

  18. Mats Loman skriver:

    Tom Sahlén känner stor oro…

    USAs imperiesystem är i akut kris, vilket – som vi väl vet – sedan i alla fall hundra år tillbaka, innebär förhöjd risk för krig…

    Ett krig pågår i Sydvästasien i vilket USA-trupper och ryska trupper när som helst kan komma att mötas i öppen strid…

    Sverige är inte längre en suverän stat utan ett territorium som ingår i det av USA ockuperade Västeuropa…

    Befolkningen i Sverige är helt sysselsatt med arbete eller arbetslöshet och skadeverkningarna av det ena eller det andra…

    Vänstern i Sverige behärskas helt av mellanskiktare vilka är i varierande grad okunniga, narcissistiska eller tokiga…

    Tänkande unga arbetare vänder med äckel ryggen åt vänstern och går i den mån de över huvud taget inlåter sig på politik, inte till SD, utan till Nordiska motståndsrörelsen…

    Privatmannen Jan Myrdal yttrar sig om risken för imperialistiskt krig i en högertidning…

    Knut Lindelöf gör efteråt en sansad kommentar om debattförhållandena i det som ska föreställa vänstern…

    … men det är inte detta som oroar Tom Sahlén. Det som oroar honom är risken för uppkomsten av en ”nystalinistisk vänster” på Lindelöfs blogg…

    Får man be om lite proportioner, möjligen?

  19. Sven-Eric Holmström skriver:

    Skulle gärna se en exakt definition på ”nystalinistisk vänster”.

  20. Bo Persson skriver:

    Sven-Eric H!
    Ja det vore onekligen intressant, för här går det verkligen undan. Från ”nyfascistisk höger” ena dagen till ”nystalinistisk vänster” dagen därpå.

    Men skämt åsido: i den här diskussionen finns det uppenbarligen inga gränser för språkförstörelsen.

  21. Dennis Zackrisson skriver:

    Begreppet ”antisemitism” används numera huvudsakligen för att försöka ta udden av korrekt kritik av den apartheiddrivande rasistiska statsbildningen Israel, vilken, efter fördrivning av nära en miljon palestinier, grundades på en del av det forna brittiska förvaltningsmandatet Palestina. Det är slirigt och oprecist och hör givetvis inte hemma i en civiliserad diskussion.

    Judehat förekommer ju genom historien. Det är inte obekant, men att söka en gemensam ideologisk förklaringsgrund till detta, kan bara tjäna dunkla syften, som t ex att förneka att sionismen är rasistisk och hatisk. Att försöka grunda ”antirasistiska” enhetsfronter utan att rikta udden även mot sionismen är således dömt att misslyckas.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.