Myrdal och Nya Tider

Jan Myrdal i talar om kulturen våren 2016

Jan Myrdal i talar om kulturen våren 2016 – i Uppsala

Jan Myrdal har nu – på begäran – skrivit en artikel som vi (hans läsare sedan många år) känner väl igen. Den handlar om den vacklande ”vänsterns” svek mot folken i de stora Europeiska omvälvningarna från 1789 till 1970-talet, särskilt tydligt manifesterat i de tyska Socialdemokraternas stöd för krigskrediterna, som gjorde första världskriget möjligt.

Frågan för mig är främst om publiceringen i Nya Tider – tidningen med nynazistiska kopplingar – når nya läsare. Om så är fallet kan det knappast vara av ondo. Det är ju det fria meningsutbytet som kan få människor på nya tankar.

Naturligtvis provocerar Myrdal med denna publicering. Men som han påpekar (och som många redan påpekat i samband med Bok&biblioteksbråket) rör sig Nya Tider ”inom nuvarande Tryckfrihetsförordnings ram” och tillägger att den är ”mer balanserad än vad Dagens Nyheters ledning är nu eller var 1952”.

Men kära läsare, detta är ju faktiskt en ganska balanserad formulering om man tänker efter lite. Dagens Nyheter ger oss ju inte en balanserad bild av krigen i Mellanöstern och risken för ett storkrig mellan imperialistmakterna (med lydstater) idag, lika lite som under kalla kriget.

Alltså, det är knappast sakinnehållet som är provocerande. Det är majestätsbrottet, som består i att ens antyda att fina DN kan vara mindre sanningsenlig än den allmänt avskydda uppstickaren Nya Tider.

Alltså, det faktum att Jan Myrdal vänder sig till Nya Tiders läsare med ett förnuftigt resonemang om tillståndet i dagens värld, kan knappast vara till skada för yttrandefriheten. Däremot kommer det väntade skällandet mot oss som inte förfasar oss över och fördömer Myrdal för att han ”legitimerar nynazisterna” att bli en prövning. Men det enda jag kan säga till mitt försvar är att ”guilt by association” är lika oanständigt nu som det var på 50-talet.


Nya Tider har valt att lägga artikeln bakom en betalvägg, naturligtvis för att locka nya läsare och få in nya namn i sin databas. Därför har Jan Myrdalsällskapet lagt ut artikeln för anonym och gratis läsning.

  51 kommentarer for “Myrdal och Nya Tider

  1. Anders Persson
    2016-10-24 kl. 9:03

    Jag kom att tänka på Martin Niemöllers berömda dikt (i direktöversättning från tyskan, vilken ger en rakare version än Wikipedias svenska:

    När de tog fast kommunisterna, protesterade jag inte, för jag var inte kommunist;
    När de spärrade in socialdemokraterna, protesterade jag inte, för jag var inte socialdemokrat;
    När de kom och forslade bort judarna, protesterade jag inte, för jag var inte jude;
    När de kom och hämtade mig, då fanns ingen kvar som kunde protestera.

    Alltså:
    När myndigheterna staffbelade kritik av religiösa uppfattningar, protesterade jag inte, för jag var inte ateist…

  2. Tom Sahlén
    2016-10-24 kl. 10:02

    Knut L!
    Om avsikten är ofrånkomlig är den desto nödvändigare att tydliggöra och framhålla (inte för dem som upprätthåller den) för dem som lockas in på grund av sina materiella och klassmässiga intressen.

    Detta är inte primärt en yttrandefrihetsfråga. Jag ifrågasätter inte Nya Tiders rätt att existera. Jag ifrågasätter däremot värdet av att i deras tidning skriva artiklar om vänsterpolitik.

  3. Arne Nilsson
    2016-10-24 kl. 11:58

    Jan Myrdal (JM) skriver i sina artikel att man i demonstrationer kring 1967 “ropade helt korrekt: ‘Lyndon Johnson är en galen hund’.”

    Detta är en felaktig paroll. Lyndon Johnson var inte galen. Han var en intelligent och kunnig företrädare för USA-imperialismen. Att tro att motståndaren är “galen” är att underskatta honom. En mer korrekt paroll hade varit: “Lyndon Johnson är en krigsförbrytare”.

    JM skriver vidare att 1914 var ett av “revolutionsåren”. Tycker inte att detta stämmer. Borde var 1917.

  4. Knut Lindelöf
    2016-10-24 kl. 12:19

    Ok Tom S,
    Man kan förstås avstå från att tala med folk (skriva i deras tidningar) om man ser det som meningslöst. Men jag tycker i princip inte man ska utesluta meningsutbyte med någon. Det politiska läget är minst sagt förvirrat idag. Ställningstaganden och positionsförflyttningar sker snabbt och kan pendla hit och dit mellan ytterligheter. Avsikterna kan vara goda, men ändå leda till konstiga ställningstaganden.

    Därför är det säkert av stort värde att ge sig in i samtalet med förnuftiga inlägg. Viktigt att även vårt samtal fortsätter därför.

  5. Björn Nilsson
    2016-10-24 kl. 12:44

    Det verkar finnas två linjer här. Den ena kan vi kalla “den amerikanska”: Smäll igen dörren, hota, skrik, och meddela hela världen att “den jäveln pratar jag inte med, gör som jag vill – annars …!”. Även vännerna blir oroliga inför ett sådant omoget uppträdande.

    Och så vad vi kan kalla den ryska linjen: Prata, prata, prata. Var diplomatisk. Håll en anständig ton, var flexibel utifrån vem du pratar med, hota inte såvida du inte verkligen tänker göra något våldsamt. Med en sådan framtoning kan man ha rätt goda relationer även med sådana som formellt ingår i ‘fiendelägret’. – För att ta frågan som diskuteras här: om vi antar att den stora gruppen av SD- och Nya Tider-anhängare är folk som på riktigt är oroade för vad som händer i Sverige, och skulle ha varit vänster under andra politiska konjunkturer, så bör det vara rimligt att sända signaler till dem i stället för att skrika skällsord och slå igen dörrar. En del är väl rabiata, men låt oss vara positiva och anta att de flesta bör vara tillgängliga för samtal utifrån sakfrågor.

  6. Björn Nilsson
    2016-10-24 kl. 13:04
  7. Anders Persson
    2016-10-24 kl. 15:02

    Arne N!
    Jan Myrdal kan ha skivit fel, 1914 i st f 1917. Men vad som är mindre känt är att kriget 1914 i en del länder kom som en räddning från en inre revolt, i Storbritannien p g a Irlandsfrågan, i Ryssland av den gamla vanliga klassfrågan. När den franske presidenten Poincaré besökte St Petersburg i slutet av juli 1914 pågick arbetardemonstrationer på gatorna, inte emot honom utan emot tsarväldet.

    Men med krigsutbrottet “glömdes” dessa konflikter bort. I Ryssland hade mensjeviker och liberaler hoppats att denna eftergift emot tsarväldet, i “fosterlandets namn” skulle beveka överheten och leda till liberaliseringar. Men det blev tvärtom, mensjeviker och liberaler fick inte ens delta i arbetat med att “rädda fosterlandet”. Tsarväldet såg nämligen här en chans att öka sitt anseende genom att, efter en seger, ta åt sig hela äran. Men nu blev det aldrig någon seger…

  8. Bo Persson
    2016-10-24 kl. 15:46

    Anders Persson/Tom Sahlén!
    Kunde Vietnamrörelsen bli något annat än en engångsföreteelse. En engångsföreteelse i den antikoloniala frigörelsekampens tid. Nu är den klassiska kolonialismen ett avslutat kapitel och VI är tillbaka i stormaktskonflikternas tid. Och det i en global skala av aldrig tidigare skådat slag.

    Hur skall vi överleva i den tiden? Ja, enligt etablissemanget är det bäst för oss att liera oss med en av dessa stormakter. Den småstatsrealistiska politik som vi hade från slutet på Napoleonkrigen fram till Kalla krigets slut förkastas helt. Och genom att samma etablissemang lyckats få den hopkopplad med SD har de också lyckats få den giftstämplad. Så vad gör vi, Tom Sahlen?

  9. Arne Nilsson
    2016-10-24 kl. 15:47

    Anders P!
    Ett lite väl klumpigt försöka att kasta skit på mensjevikerna. HELA den ryska dumagruppen, bolsjeviker och mensjeviker, röstade mot de ryska krigskrediterna 1914.

  10. Anders Persson
    2016-10-24 kl. 16:43

    Arne N!
    F’låt, jag tänkte på Georgij Plechanov som stödde kriget. Du har dock inte helt rätt: en minoritet av mensjevikerna stödde kriget, enligt engelska Wikipedia. Svenska Wikipedia undviker frågan.

  11. Arne Nilsson
    2016-10-24 kl. 18:52

    Anders P!
    I din ursprungliga kommentar talade du om mensjeviker i allmänhet på följande sätt: “Men med krigsutbrottet ‘glömdes’ dessa konflikter bort. I Ryssland hade mensjeviker och liberaler hoppats att denna eftergift emot tsarväldet, i ‘fosterlandets namn’ skulle beveka överheten och leda till liberaliseringar.”

    Bra att vi är överens om att denna formulering inte var korrekt avseende 1914 års mensjeviker. Du har förmodligen rätt i att en del mensjeviker blev “fosterlandsvänner” redan 1914 på samma sätt som en del bolsjeviker blev det.

  12. Arne Nilsson
    2016-10-24 kl. 19:15

    Hittills har kommentarerna rört sig om man kan ta i SD med tång eller ej. Debatten är befängd. Om SD, eller något annat parti, hamnar rätt i någon fråga skall man bara vara tacksam.

    Men innehållet i Jan Myrdals artikel har knappast berört. En av de viktigaste formuleringarna är följande: “Det allmänna hojtet i våra media att framgångarna för SD eller Trump eller Front National styrts av homofobi och rasism är hojt blott. (Samt ett typiskt klassförakt för de undre.)”

    I detta sammanhang går han inte in på varför “SD eller Trump eller Front National” har framgång i opinionen. Det är väldigt enkelt. De partier som har drivit arbetarklassens krav gör det inte längre. Detta lämnar utrymme för “SD eller Trump eller Front National”.

  13. Tom Sahlén
    2016-10-24 kl. 22:16

    Bo P!
    Det svenska positionstagandet i den eskalerande konflikten mellan stormakterna lär inte avgöra frågan om krig eller fred, men den nuvarande hårdflirten med USA och Nato och detta lojala traskande bakefter USA (så lysande beskrivet av Harold Pinter med avseende på Blairs England) försätter oss i en farligare position och bidrar till militär uppladdning i Östersjön. Det jovialiska radarparet Löfven-Hultqvist är en olycka.

    Om Erlander fått som han velat 1949 hade Norge och Danmark tackat nej till Nato och ingått med Sverige i ett nordiskt försvarsförbund.

  14. Tom Sahlén
    2016-10-24 kl. 22:40

    Knut L!
    Mycket av den fascistisering och överströmning till krafter som SD, som vi diskuterar, beror inte på att vanligt folk ogillar flyktingar och homosexuella, utan på sociala och materiella förhållanden där man befinner sig. Klassamhället äger alltid rum på en plats, t ex i en nedgången förort i Malmö eller i någon engelsk stad.

    I mitt hemlän pågår nu ett folkuppror därför att landstingets majoritet (S+Mp) vill inskränka akutvården för att spara pengar. Mycket påpassligt har SD bytt fot och säger nej till neddragningen. Ska vi som vill behålla akutsjukvården hylla SD för deras korrekta ställningstagande och dra in dem under våra fanor – eller ska vi försöka få den regionala ledningen för S+Mp att förändra sin politik?

    Det politiska läget är både förvirrat och farligt och oavsett hur man agerar kan det gå åt helvete. I tider som dessa finner jag det dock skadligt att manövrera i politikens ytterkanter.

  15. Mats Loman
    2016-10-24 kl. 23:12

    Alain Soral hävdar att de intellektuella har en blind fläck, nämligen våldet. Så uppfyllda är de av åsikter och verbal verklighet att de glömmer att de i regel står under beskydd av en våldsmakt av något slag. Tydligast eller pinsammast blir detta förstås när de själva hänger sig åt något slags våld mot andra.

    Tobias Hübinette satt vackert arriverad på plats på en skrivbordsstol hos staten, facket och AFA när han hängde ut avlidna tysklandsfantaster som nazister i Expo på sin tid. Andreas Malm hade nätt och jämnt fått upp ena skinkan på en pall i DN när han hängde ut Lasse Wilhelmsson och FiB/K som antisemiter. Och nu Margareta Z i Aftonbladet, grindvakternas tidning, när hon hänger ut Myrdal som högerextremist.

    Jan Myrdal söker sanningen, så gott han kan; och han har alltså funnit att den stora frontlinjen går mellan globalister och antiglobalister och att det har vänstern fattat betydligt sämre än delar av högern. Det här betyder att Myrdal ännu vid 90 är en viktig och fri svensk intellektuell. En av få.

    Vem Alain Soral är? Det är en fransk “nationalsocialist”… Och vet ni vad? Det ger jag för tillfället attan i: I det här fallet har Soral sakligt sett gjort en intressant och riktig iakttagelse ifråga om de intellektuella.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.