Myt och verklighet

Lawrence-av-Arabien

Detalj av omslaget till 3:e upplagan av Vishetens sju pelare

Min gymnasielärare i engelska nämnde vid ett flertal tillfällen Seven Pillars of Wisdom med mycket stor respekt. Jag förstod att han betraktade boken som synnerligen läsvärd så när jag flera år senare träffade på Vishetens sju pelare i ett antikvariat var det självklart att jag skulle köpa den. Den svenska upplagan gavs första gången ut år 1939 av Natur och Kultur i översättning av Vera och Gunnar Olinder.

Och visst är det en fantastisk bok. Vad man brukar kalla ett litterärt mästerverk. Nära sjuhundra sidor som man läser med njutning utan att förtröttas.

År 1962 kom så den brittiska filmen Lawrence of Arabia i regi av David Lean och med Peter O’Toole i huvudrollen. Som alla på böcker baserade filmer en klen ersättning för läsupplevelsen. Filmer baserade på en litterär text tycks aldrig kunna ge en upplevelse ens i närheten av den ursprungliga läsupplevelsen. Den nivån är bara förunnat ett fåtal filmer när de berättar sin egen historia.

Författaren T. E. Lawrence har blivit en mytisk gestalt i form av begreppet Lawrence of Arabia. En myt som Lawrence själv tog avstånd ifrån och försökte fly undan. Bengt Abrahamsson berättar nu i boken Avfällingen – Lawrence efter Arabien, Celanders förlag, 2015, om hur denna myt skapades av den amerikanske journalisten Lowell Thomas och fick en otrolig livskraft.

Lowell Thomas var pionjär när det gällde föreläsningar inför stor publik beledsagade av bildspel, ofta med filminslag. Med början den 9 mars 1919 i Century Theatre i NewYork presenterade han Med Lawrence i Arabien, vilket blev en omedelbar succé. Den stora publiktillströmningen gjorde att föreläsningarna flyttades till Madison Square Garden och därefter över Atlanten till London. Den 14 augusti 1919 inleddes Londonsejouren på Covent Garden inför en entusiastisk publik, efter sex månader flyttades arrangemanget till Albert Hall och senare till Queen’s Hall.

En enastående succé som bara hade ett problem. Det mesta som presenterades var lögn och förbannad dikt som givetvis den verklige Lawrence tog avstånd ifrån utan möjlighet att få ett slut på spektaklet. Myten om Lawrence of Arabia cementerades i det allmänna medvetandet för lång tid framöver. Ett närmast övertydligt exempel på hur skrupelfri journalistik, med inte bara avsaknad av faktakontroll, utan därtill tryfferad med medvetna lögner kan lura en hel värld.

Säkert inget unikt exempel på de lögner som kan valsa runt i såväl massmedia som facklitteratur under lång tid och ses som etablerade sanningar. Och hur skall vi kunna skydda oss mot dessa? För den enskilde personen är en väg att ta fasta på den sensmoral med vilken Falstaff Fakir avslutade sin sedelärande berättelse om den flitige gossen Jöns: ”Flitigt läsa gör dig klok. Därför läs varenda bok.”

Men vad är sanningen om T. E. Lawrence bakom myten om Lawrence av Arabien? Han skulle själv skriva ner historien om sin tid som brittisk sambandsofficer hos prins Feisal under första världskriget i boken Seven Pillars of Wisdom. Den kom ut först år 1926 i en upplaga på omkring tvåhundra exemplar. De gick till dem som tecknat sig för boken och Lawrence deklarerade att inga fler exemplar skulle tryckas under hans livstid.

Den som vill veta mer bör gå till Bengt Abrahamssons bok. Den bekräftar vad som ofta gäller. Att verkligheten är mer fantastisk än de flesta fantasier och långt mer mångskiftande.

  1 kommentar for “Myt och verklighet

  1. 2015-10-30 kl. 16:26

    Har just sett om filmen Lawrence of Arabia, som var fascinerande på många sätt. Blev förstås också nyfiken på hur mycket som var sant i filmen och hur mycket som var ren fantasi.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.