Charles-Philipon-
Charles Philipon; Han själv som La Caricature i Triboulets narrdräkt skjuter sina pilar in i den livshotande statshydrans många motbjudande huvuden. Bilden från Sarirarkivet

Den 30 januari hade UNTs Håkan Holmberg ett intressant ledarstick.

Vad man omedelbart kan vända sig emot är slutklämmen där ”propaganda” likställs med ”desinformation”. Holmberg förbiser att den mest effektiva propagandan är Sanningen, något som både BBC och Goebbels var eniga om under 2:a världskriget. Om något kallas för ”rysk propaganda” innebär inte det inte nödvändigtvis att det är ”desinformation”, bara att det kan vara en sanning som vissa i Ryssland anser tjänar deras intressen.

anders-persson
Anders Persson

Ingen skyldighet vara objektiv
Det andra man kan invända är att varken UNT eller något annat medium i privat ägo har någon som helst skyldighet att vara ”objektiv”. Tryckfrihetsförordningen tillåter dem att skriva i stort vad som helst. Annat är det för statliga medier, och det är här problemen i Polen och Ungern kommer i fokus.

Men privatägda UNT, DN, SvD eller AB får vara hur vinklade som helst. Vad som möjligen avhåller dem från det är deras egna bedömningar av vad som är taktiskt för att inte förlora läsarnas förtroende.

Journalisterna hävdar ofta att de är ute för att ”avslöja makthavarna” m m. Detta är hyckleri. De skriver i princip vad ägarna vill att de ska skriva, och så ska det vara. I ett privat företag bestämmer ägarna. Om dessa sedan inte gillar ett visst reportage kan de dock välja att hålla tyst om ett ingripande skulle få negativa konsekvenser.

Det är helt förståeligt att liberala tidningar blåser upp en historia med ett klantigt kommunalråd S än en dito L, M eller C.

Detta är ingen kritik. När jag har varit ute och rest och läst privata, garanterat stock-konservativa tidningar har det lagt till en extra dimension att veta att det är så här som denna politiska riktning tycker. En av mina brittiska favorittidningar är Daily Telegraph, följt av Daily Express.

I praktiken likriktad press
”Problemet” i Sverige är att cirka 80% av tidningarna är mer eller mindre ”liberala”. Det är ett ”problem” i så måtto att de ger liberala idéer och vinklingar en oproportionerligt stort räckvidd och genomslagskraft. Detta är dock inte de liberala tidningarnas fel, felet ligger i första hand hos de andra politiska riktningarna, i synnerhet de vänsterut, som inte kunnat bibehålla en fungerande publicistisk verksamhet.

Nu kan dessa – och andra – politiska riktningar som inte klarar av att driva en dagstidning istället använda ”Nätet”.

Nätet som demokratiskt forum
Men när dessa avvikande uppfattningarna går ut på Nätet, visar sig plötsligt de totalitära tendenserna hos vissa ”liberaler”. De icke-liberala sajterna får på f-n och beskylls för osaklighet, propaganda, att gå främmande makts intressen o s v. Att skriva nedlåtande om kulturer stämplas som ”förkastlig rasism”, om andra som ”saklig kritik”. Ty ”Rikslikaren” för vad som är sant och omdömesgillt är ju vad de 80% liberala tidningarna skriver.*) Ty de är ju ”objektiva”.

Och här ser vi faran med att omhulda myten om de sanningssökande och sanningsälskande journalisterna: ty om det förhöll sig så, så skulle ju faktiskt UNT, DN, SvD osv vara allt vi behövde för att hålla oss underrättade om vad som sker i riket och i världen.


*) Om de icke-liberala sajterna skriver rent rasistiska eller andra texter som skulle varit klart olagliga i vanliga medier, förtjänar de självfallet all den kritik de får. Men om de publicerar fakta som är eller anses vara ”inkorrekta” men inte strider emot lagstiftningen så bör de bemötas sakligt.

Föregående artikelFarväl till socialdemokratin …
Nästa artikelNej, Putin är nog inte kommunist

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.