Ukraina mellan Nato och Ryssland
EN SAK SLÅR mig när jag läser igenom de två ryska förslagen till avtal mellan Ryssland och väst (de så kallade ”parterna”).
Två helt olika bilder ges av vad man vill åstadkomma. Läser man förslagen bokstavligen från pappret framträder Rysslands bild. Den grundar sig i tidigare slutna avtal och i FN som ett erkänt forum för fred och säkerhet i Europa och i världen efter andra världskriget. Man söker fredliga lösningar på konflikter och uppmanar till samarbete och öppenhet mellan parterna (Ryssland – USA m fl) för att minska spänningarna. Det är den ena bilden.
Den andra bilden framträder när man läser och lyssnar till västmediernas reaktioner och kommentarer. Där paraderar experter och höga ledare som alla mer eller mindre enstämmigt utgår från att allt ryskt tal om fred egentligen är ett cover för att i lugn och ro kunna förtrycka sina folk ännu mer än de redan gör och hindra folkens frigörelse – som förutses grundas på USA:s syn på mänskliga rättigheter och deras ”Ruled Based International Order” – som alla vet är något annat än FN och folkrätt.
Västvärldens retorik (medierna) propagerar numera som om de vore befrielserörelser på 70-talet, med den skillnaden att nu är befrielsen inte längre folkens egen sak, utan blott ett led i kampen för att implementera USA:s syn på världen överallt. Ni vet, upprorsrörelserna skapas på olika vis av USA nuförtiden; ISIS, Majdan, diverse färgrevolutioner, syriska rebeller och en herrans massa NGOs. Allt betalas av USA och/eller västvärlden, till och med de vita hjälmarna i Syrien.
Ryssland däremot har övertagit rollen att plädera för lugn, stabilitet, diplomati och fred. Det är minst sagt en remarkabel utveckling.
Svaren på de ryska förslagen i svenska medier är anmärkningsvärt oroande. Moderaterna anklagar regeringen för att vara för mjuk i sina reaktioner och kräver Nato-medlemskap nu. Magdalena Andersson säger ingenting, låter Peter Hultqvist sköta snacket och han säger förstås att de ryska förslagen fullständigt rubbar den europeiska säkerhetsordningen, och är helt oacceptabelt. All planering och alla samarbeten med Nato och andra ligger fast, även med Ukraina. Men vi ska inte ändra på vår alliansfrihet. Det skulle rubba förhållandena i vårt närområde (detta sista i polemik mot Moderaterna). Inte en lillfingernagel till Putin är i alla fall kontentan!
Det säger han, väl medveten om att han inte sitter med vid förhandlingarna måndag och tisdag. Risken att en kil ska slås in mellan Sverige, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen på något sätt, är inte obetydlig.
Något måste komma ut av mötena på måndag och tisdag. Kanske det blir fler möten. Men det faktum att Ryssland har markerat mot USA och Nato måste leda till någon form av säkerhetspolitisk omorientering. Alternativet är väpnad konflikt. SvD publicerar idag en lista (krönika) på vad Edward Lucas (Senior Vice President vid Center for European Policy Analysis) anser borde göras för att bemöta de ryska förslagen. Den listan är i det närmaste en krigsförklaring mot Ryssland.
Spännande dagar framöver, någon måste vika undan…
Det klart att Hultqvist är oroad. Han säger det han måste säga eftersom han är ingenjören bakom Sveriges samarbete med Nato. Sverige spelar ingen roll för USA utom som en plattform för att mota Ryssland. Så har det varit under kalla kriget och så är det fortfarande. Det Hultqvist kan oroa sig för är att Ryssland och USA kommer in i förhandlingar och kompromissar och låter Nato backa en aning. Det tycks finns åtminstone en förhandlingsmöjlighet med ryssarna enligt Blinken och Stoltenberg när det gäller vapenkontroll. Möjligen om USA kan tänka sig en minskning av militär närvaro i forna öststatsländer. Vilken påverkan det skulle få på det svenska säkerhetsläget är inte lätt att veta. Kanske Sverige skulle få en viktigare roll i Natos planering.
Det är ju bedrövligt att svenska politiker inte har någon resning och inte orkar lyssna på något som kommer från Ryssland. Det syns ingen som helst vilja att komma med något förslag eller önskan om förhandlingsmöjligheter. Det är bara nej rakt igenom.
Nu är vi där.
Wendy Sherman (USA) och Sergei Ryabkov (Ryssland) har redan träffats i Geneve. Vad som kommer ut av de möten som nu ligger framför ”oss”, kommer att allvarligt, eller åtminstone påtagligt, påverka situationen för hela världen. En slumpvis uttagen förändring kan till exempel för Sveriges del bli tvåsiffrig inflation (som i Turkiet december 2021; fast av andra orsaker).
Vill man sätta sig in i de senaste händelserna inför detta minst sagt betydelsefulla möte kan man läsa vad som kommit från USA:s sida:
edition.cnn.com
state.gov
whitehouse.gov
och från rysk sida:
sputniknews.com
mid.ru
Man kan naturligtvis också göra som de mer lata av oss, de som inte heller har lika gedigna kunskaper, eller samma intellektuella analysförmåga som Alexander Mercouris, lyssna på hans entimmes genomgång av främst ovanstående material. För att också här ta en detalj, så gås skillnaden mellan ultimatum och varning igenom. För mig, med den lägre intellektuella analysförmågan, var det en värdefull genomgång. Här är denna genomgång.