Något om vikten av solidaritet på fångvårdsanstalter

Härlanda fängelse i Göteborg, mycket modernt och framsynt för sin tid. Planlösningen hade sin förebild i Alcatraz och San Quentin. De små svarta skorstenarna är ventilation till pottskåpen i cellerna.

Att vissa individer visar prov på ett mera etiskt förhållningssätt än andra vore lönlöst att förneka. Det är emellertid oerhört svårt att skilja moraliska får ifrån omoraliska getter. Själv känner jag bara till en osviklig metod: att konfrontera aktuella testpiloter med det som brukar kallas ”fångarnas dilemma”.

Så sent som nu i måndags lät jag min gode vän A passera genom ekluten. Följande dialog utspann sig mellan oss:

– Okej A, sade jag en aning medlidsamt, ”låt oss anta att du och din värderade kollega B råkat hamna i fängelse, på sannolika skäl misstänkta för att ha framfört era respektive velocipeder utan lagstadgad belysnings-apparatur i utkanterna av Sysslebäck mitt i natten.

– Något sådant skulle jag aldrig göra mig skyldig till!” protesterade A.

– Men resonemanget är bara rent hypotetiskt, förklarade jag. Låt oss vidare anta att du själv och din kompis B bägge placeras i isoleringscell och inte har några som helst möjligheter att utbyta tankar om vare sig ditt eller datt med varandra – allra minst om nattliga cykelfärder.

– Så plötsligt en afton får du oväntat besök av riksåklagaren. Denne lätt distingerade gentleman ställer dig, förutsätter vi nu, inför ett sällsynt brydsamt val: “Om du A”, säger åklagaren, “om du erkänner det brott för vilket ni misstänks, samtidigt som B kategoriskt förnekar brott, så slipper du undan med 2 år bakom lås och bom, medan B måste skaka galler i hela 10. Om å andra sidan du nekar och B förklarar sig skyldig, så blir det naturligtvis du som får 10 år och B inte mera än 2. Skulle ni händelsevis vidgå er skuld båda två, så drabbas ni av vardera 8 år på vatten och bröd. Och om ni – till slut – båda förnekar brottet, så måste ni var och en gå direkt i fängelse i 4 år”.

– Efter detta generösa utspel traskar riksåklagaren vidare i ullstrumporna och uppsöker nu B i dennes ensamcell tvärsöver rastgården. Pliktmedveten som RÅ är av födseln, så ger han samma information till B som till dig. Ni är som sagt isolerade från varandra. Nå – väljer du att bekänna eller att neka?

– Riskerar vi 10 år för att ha cyklat utan fungerande lyse, så frågar jag mig sannerligen hur mycket det kostar att vara på lyset, mumlade A och gnisslade med sina hörntänder. I genomsnitt kommer man billigare undan genom att erkänna! fortfor han skarpsinnigt efter ett tag och grymtade illmarigt. Ty om man förklarar sig skyldig, så åker man ju in i finkan på antingen 2 eller 8 år, men skulle man neka, så drabbas man av 10 eller 4 år, vilket obestridligen är ett par resor värre. Men betänker vi dessutom att…

A fullbordade aldrig den påbörjade meningen. Han försjönk i djupa tankar och satt därefter blick stilla utan att säga ett ord i minst tre minuter – ovanligt länge i hans fall. ”Givetvis skulle jag neka!” utbrast han så med ens.

– Jag skulle självfallet neka, eftersom B i så fall inte riskerar att skaka galler mer än 4 eller rent av bara 2 år. Men framför allt skulle jag neka, förlitande mig på att B tänker precis lika klokt, alltså i praktiken lika solidariskt, som jag gör och blånekar konsekvent också han. För om så sker, slipper vi undan med (4+4) år i fängsligt förvar, vilket är det klart gynnsammaste utfallet för HELA samhället – rättare sagt för hela fångsamhället. Uppträder vi i stället som kroniska fullblodsegoister och enbart tänker på vårt eget bästa – om vi följaktligen erkänner båda två – så blir de samhälleliga konsekvenserna olyckligtvis sämsta tänkbara: (8+8) år. Man ska aldrig ekipera sig i fullblodsegoistens kläder!

Vi är nog många som tvivlar på A:s fördärvliga belysnings-apparatur. Men på hans goda moral och på hans integritet behöver ingen av oss tvivla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.