Jane Horney under beredskapen (Foto: Wikipedia)


Den danska filmen Flamman & Citronen (2008) ger en enligt min bedömning verklighetstrogen bild av den danska motståndsrörelsens mer militanta gren under den tyska besættelsen (ockupationen) av Danmark. ”Flamman” (Bent Farschou Hviid) och ”Citronen” (Jørgen Haagen Schmith) tillhörde de ledande inom denna rörelse som till slut omfattade flera hundra personer. Den förstnämnde, smeknamnet fick han för sitt flammande röda hårs skull, var ytterst nära att tillfångatas av tyskarna. Men hann svälja en giftkapsel i sista stund. Blott tjugofyra år gammal. 

”Citronen” dör trettiofem år gammal i en eldstrid med Gestapo. 

Jane Horneys, gift Granberg, öde (hon avlivas någon gång runt 20 januari 1945) förblir omstritt och känsligt för både danska och svenska myndigheter ända upp på statsrådsnivå. Var hon verkligen tysk spion, som det ryktades på basis av motstridiga uppgifter, eller inte? 

Varför dömdes hon så kategoriskt av motståndsrörelsen till döden och likviderades? Ett fruktansvärt misstag som sedan ihärdigt förnekades med näbbar och klor? 

”Flamman” reste till Sverige flera gånger i syfte att döda henne. Men lyckades inte. 

Stellan Olssons tv-serie (utsattes för våldsamma påhopp och hot från dansk sida redan innan den visats), jag har förgäves försökt att finna den på SVT Play för att se om den, om Jane Horney med Ewa Carlsson i huvudrollen, vill jag minnas lämnade inget slutgiltigt svar på frågan om hon medvetet arbetade för tyskarna. 

Snarare beskrevs hon som att hon visat dåligt omdöme. Umgicks med män, även intimt, som hon borde aktat sig för. Ständigt iakttagen av misstänksamma ögon. Hennes beteende föreföll tvivelaktigt. Och svårtolkat. Det senare var inte till hennes fördel.
Den bild serien ger av Jane Horney är mycket nära min. En äventyrligt lagd kvinna med största sannolikhet oskyldig till det hon anklagades för. Men mördades bestialiskt.

Conny Palmkvists aktuella bok En hälsning från motståndsrörelsen. Mordet på Jane Horney (Bokförlaget Forum, 2023) vidgar perspektivet. Han förmedlar den stämning som rådde under de sista krigsåren i Köpenhamn och Stockholm. När beslut snabbt fattades, och måste så fattas, i stundens hetta. 

Stor förvirring rådde, svårt säga vem som var vad, vem att lita på. En misstänksamhetens närmast paranoid kultur färgade alla inblandade. Avsikter och innebörder lästes hela tiden in i aktörers handlande. Inget var glasklart. Allt som skedde tolkades, kanske övertolkades? 

Det ryktades till och med om en dubbelgångare till Jane Horney i Köpenhamn. Komprometterad genom sitt umgänge med diverse, suspekta mansfigurer. 

Ta det säkra för det osäkra? Likvidera den som kunde vara spion eller stikker, som det heter på danska, därmed rädda livet på de många som kunde ha avslöjats. 

Versionerna går isär. Sköts Jane Horney i januari 1945 ombord på fiskebåten Tärnan från Höganäs under svåra, stormiga väderleksförhållanden på Öresund? 

Eller avrättades hon i skogstrakter utanför Helsingborg efter att ha försökt fly, sedan dumpades kroppen i Öresund från båten Svea hemmahörande hon också i Höganäs? 

De efterlämnade dokumenten är inte entydiga, de sticker iväg åt olika håll. Liksom vittnesmålen från olika mer eller mindre inblandade. Palmkvist, som ägnat flera år åt fallet, försvarar den andra versionen om hur det gick till. Driver tesen att Jane Horney var oskyldig och allt en sammansvärjning hopkokad på lös grund.

Kanske alla försök att dölja sanningen om vad som egentligen hände Jane Horney syftar till att inte svärta ned bilden av dansk motståndsrörelse under kriget. Den begick ”förstås” inga mord på oskyldiga på svensk mark. 

Myten om de rödvita, ädla motståndshjältarna må icke repas av obehagliga fakta. ”Under krig tiger lagarna”, menade Per Nyström. Men detta är inte tillämpbart på fallet Jane Horney. Hon förtjänar officiell upprättelse.

Föregående artikelSjuorna och nollmängden
Nästa artikelKriget i Ukraina var framprovocerat
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

5 KOMMENTARER

  1. Ja, hon hamnade verkligen i ett ormbo denna Jane Horney. Hon värvades av alla: Den svenska C-byrån under ledning av Finland-aktivisten från 1918 Carl Petersén (i början av WW2 tyskvänlig). MI6 och den sedermera välkände Sovjet-spionen Kim Philby. Efter 22 juli-attentatet 1944 blev hon kurir för tyskarna som ville sluta separatfred med västsidan. Och så den danska motståndsrörelsen i denna smältdegel. Och kanske andra också?

    Det var nog många som anklagades på felaktiga grunder vinter-våren 1945. Och var man som en Jane Horney andra världskrigets Mata Hari var det kört, vare sig hon var oskyldig eller skyldig. Uppgörelserna mot anpasslingar (i till exempel Frankrike) var ingen lek.

    Som vurmare för den grönländska kulturen tycker jag om bilden av Jane Horney i inuitisk kvinnodräkt (skulle nog räknas som kulturell appropriering idag, och då skulle Jane falla för den anklagelsen).

    Det jag också undrar idag är hur svenskar med dubbla medborgarskap och andra lojaliteter än att försvara Sverige kommer att agera. Kommer de, i en upphettad situation, att bli det tredje världskrigets Jane Horney?

  2. Intressant att läsa och en viktig påminnelse om en händelse som ligger oss ganska nära inpå i tid. Tänker också vad händer i vårt närområde där ett öppet krig pågår under inblandade stormakter medverkan och hur detta kommer att sluta.

    Frågan om Jane Horneys död är ett öde som delvis blivit begravt dock utan att vara helt bortglömd, så visst väcks intresset när den kommer på tal igen.

    Historien i sig är kanske den mest intressanta och viktiga ifråga vad hände under andra världskriget i det ockuperade Danmark?

    Men icke för ty vill jag mena att när såväl små som stora händelser drabbar enskilda människor oskyldigt där misstanke råder i förhållande om stat eller myndigheter försöker undanhålla sanningen, måste betecknas som allvarligt och borde därför aldrig bli bortglömda.

    För övrigt Stellan Olsson som låg bakom denna Tv-serie skildrar även en annan mycket intressant tidsperiod i filmen – Sven Klangs kvintett – inspelad 1976.

  3. Rättelse!
    Historien i sig är kanske inte den mest intressanta och viktiga ifråga vad hände under under världskriget i det ockuperade Danmark.

  4. Conny Palmkvist ägnade flera, intensiva efterforskningsår åt gåtan Jane Horney. Grävde i arkiv, letade bevis. Talade med en rad personer som lämnade olika versioner. Han försökte envetet lägga pussel, många år efter andra världskrigets slut. Jag finner det svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att bringa reda i denna härva. Vad som EGENTLIGEN hände, vilken SANNINGEN är. Många röster. Det hittas på och fabuleras. Det talas i egen sak. Det påstås de mest häpnadsväckande saker utan belägg. Jane Horney bidrog själv till denna förvirring. Indragen i ett spel där hon gick förlorad.

  5. Efter flitigt letande har jag inte hittat TV-serien om Jane Horney från 1985 i fem delar av Stellan Olsson.
    Men det finns en bok av Stellan och Jan Moen. Jakten på Jane Horney (tillsammans med Jan Moen, Wiken 1986)
    I Jan Guillou:s serie Agenternas världskrig, del 1, berättas om Jane Horney.

    Och en hel del böcker, uppsök närmaste BIBLIOTEK.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.