Dan Israel trollar nu som gängse clartéist med truten och skriver mörkt på Clartés blogg:
Jan Myrdal påstår i senaste numret av FiB att USA och Nato nu håller på att förbereda en situation som ska ’möjliggöra ett avgörande förstaslag’ och kunna bomba Ryssland med atomvapen innan de har möjlighet att svara. Den enda ’verklighetsbakgrund’ han anger är att de internationella kärnfysikernas Science and Security Board flyttat fram sin domedagsklocka till två och en halv minut före midnatt.
Men det jag skrev i FIB/K var:
Det är den verklighetsbakgrund vi har att förhålla oss till när hos oss i Europa Nato flyttar fram sina raketbaser till Rysslands gräns för att varningstiden skall bli så kort att den skall möjliggöra ett avgörande förstaslag för dem och därmed ett uppfyllande av Collier´s perspektiv från 1951.
Och i mitt svar till Patrik Oksanen i Expressen skrev jag:
När nu Nato flyttat baser till Rysslands gräns och avtalet om medeldistansrobotar tycks abrogeras sjunker varningstiden drastiskt för Rysslands kärnområden och risken för att någondera lockas till ett offensivt eller defensivt förstaslag ökar. Hur Sverige som stat eller samhälle skulle överleva en följande ’nuclear winter’ vet ingen. Men vad vi vet är att världen upprepade gånger under senare decennier balanserat på gränsen till en katastrof. Att den hittills undvikits beror mindre på klok politik än på slump eller på att någon militärt ansvarig självsvåldigt beslutat inte handla enligt reglementet. Kärnfysikernas ’Domedagsklocka’ har nu flyttats fram till några minuter i tolv.
Det jag skrivit var inte det Dan Israel refererar utan är korrekt och bidrar till att förklara varför 122 stater av helt olika politisk färg – även Sverige – i Förenta Nationerna röstade för det totala och juridiskt bindande förbudet mot kärnvapen. Alltså det krav som Stockholmsappellen ställde. De fem kärnvapenmakter vilka är ständiga medlemmar av Förenta Nationernas säkerhetsråd samt de fyra andra kärnvapenmakterna, Demokratiska Folkrepubliken Korea, Indien, Israel och Pakistan var, med olika kraft dock, motståndare till resolutionen.
Hittills har världen mest av slump och tillfälligheter vid olika tillfällen kunnat besparas en kärnvapenkrigskatastrof. Nu innebär denna resolution från 122 stater i Förenta Nationerna ett avgörande steg framåt i fredsarbetet. Denna överväldigande världsmajoritet utgör just när domedagsklockan flyttas fram en medvetenhetens kraft som organiserat kan komma att tvinga även de mest aggressiva kärnvapenstater till kärnvapenavrustning och förbud.
Konkret innebär detta för oss i Sverige att se till att Sverige också formellt genom riksdagsbeslut bekräftar resolutionen trots de inhemska Nato-vännernas motstånd. Det är en huvuduppgift för alla som vill värna vårt folks existens. Det oavsett partipolitisk tillhörighet. Ty liksom de 122 staterna i Förenta Nationerna är helt olika kan bland oss i Sverige en kapitalist, en general, en högerfilosof, en som definierar sig som identitär nationalist också inse detta och handla därefter. Det tjänar i så fall vårt folks existensrätt. Men en ”vänster” som tiger, som talar om annat och ställer sig vid sidan om blir i praktiken en som allierar sig med de farligaste kärnvapenspelarna i organisationer krigsdrivande och folkfientliga som Nato.
…
Jan Myrdal refererar bl a till denna källa: It´s now two minutes to midnight
Inlägget tidigare publicerats på 8 dagar
Krigsfaran ökar mellan USA och Ryssland/Kina. Det kan man utläsa i en rapport från (USTR) US Trade Representative, där USA klagar på reglerna i WTO. USA menar i korthet att Kina/Ryssland inte följer WTO-regler och öppnar upp sig som ”fri marknad”. USA:s finaskapital hade stora förhoppningar när kapitalismen åter restaurerades i Kina och Ryssland (enorm marknad en lågavlönad arbetarklass att exploatera mm). Men nu blev det ej en ”fri marknad” enligt USA-modell som de kunde kontrollera och då också kontrollera länderna, utan istället uppstod något vi aldrig riktigt har sett tidigare i historien, en statskontrollerad/-styrd kapitalism som dessutom i Kinas fall tydligen är effektivare och mer framgångsrik än USA:s och Västs, som nu snart går om USA:s i ekonomisk styrka. (När Putin satte stop för ”fria marknadens” råa exploatering av Ryssland startade också då demoniseringen av Ryssland och Putin). Det är denna motsättning som kan leda till krig (Krig = ekonomiska krig med andra medel).
Det vi nu ser är att USA:s misslyckade krig mot terrorism går över till något annat. Defense Secretary James Mattis, kallar det: …”great power competition, not terrorism””. Han säger vidare: ”…the US was facing a growing threat from revisionist powers as different as China and Russia, nations that seek to create a world consistent with their authoritarian models”.
Fantastiskt att se Myrdal i hög ålder fortfarande upprörs och engagera sig i krigsfaran.
Det bör påpekas att vi i Clarté står bakom kravet på ett förbud mot kärnvapen. Här t ex. Vi tillhör således inte en vänster som ställer oss vid sidan och talar om något annat.
På förekommen anledning vill jag påpeka att jag självklart är motståndare till kärnvapen. Jag tiger inte och talar om annat. Jag har länge skrivit om Nato som kärnvapenallians och hävdat vikten av att Sverige bevarar sin alliansfrihet. Självklart vill jag att vårt land undertecknar den FN-konvention mot kärnvapen som nu diskuteras. Så här skrev jag senast i höstas, i en artikel betitlad Nej till kärnvapen, på sajten alliansfriheten.se.
Med glädje konstaterar jag att Margareta Zetterström under parollerna ”Bevara alliansfriheten, Nej till NATO-medlemskap” sällar sig till motståndet mot kärnvapen. Men det jag önskar att jag bättre förstod är var gränsen mellan försvarssamarbete och alliansfrihet går. Ty under samma paroller skriver Margareta också att ”Naturligtvis kan Sverige ha försvarssamarbete med andra stater, men då måste det i samarbetsavtalen skrivas in ett förbud mot att införa (och lagra) kärnvapen på svenskt territorium.” och det får mig att undra.
Kan vi – förutsatt att nöjaktiga garantier ställs ut – fördjupa det militära samarbetet med exempelvis USA? Och hur långt kan sådant fördjupat försvarssamarbete med USA – eller för den delen vilken större militärmakt som helst – gå innan alliansfriheten flyger sin kos? Hur är det med den s k solidaritetsförklaringen inom EU? Vi förbinder oss att bistå andra medlemsstater i händelse av kris. Är inte det en form av allians? Semantik, hårklyveri eller relevant fråga?
Det är intressant att och nyttigt att läsa vad ”borgerliga eliten” tycker i Europa om krigsfaran. I senaste jan nr av Economist finns en artikel ”THE NEXT WAR” och ”The growing danger of great-power conflict”. Den inleder med:
”IN THE past 25 years war has claimed too many lives. Yet even as civil and religious strife have raged in Syria, central Africa, Afghanistan and Iraq, a devastating clash between the world’s great powers has remained almost unimaginable.
No longer. Last week the Pentagon issued a new national defence strategy that put China and Russia above jihadism as the main threat to America. This week the chief of Britain’s general staff warned of a Russian attack. Even now America and North Korea are perilously close to a conflict that risks dragging in China or escalating into nuclear catastrophe.”
Läs den fast viss ”vänster” skulle kalla den alarmistisk.
Margareta Zetterström liksom Clarté har talat väl om kärnvapenförbud. Men det är med denna Margareta Zetterströms goda vilja som med Clartés. Varken den ena eller den andra är beredd att omvandla den goda viljan till praktisk politisk handling.
Det är en övergripande nödvändighet för fredsarbetet att Sveriges riksdag bekräftar Sveriges röst i Förenta nationerna. Inom tre riksdagspartier finns en kärnvapenfientlig opinion. Inom den socialdemokratiska fraktionen borde den vara på väg att bli majoritet. Inom vänsterpartiets fraktion torde den vara majoritet. Inom den sverigedemokratiska kan den bli det. Därtill finns inom de andra partierna olika ledamöter som har stark beslutsångest. Uppgiften för fredsarbetet är alltså att verka för att denna möjliga riksdagsmajoritet enar sig till att formellt bekräfta att Sverige som stat ansluter sig.
Margareta Zetterström och Clarté liksom större delen av allmänna ”vänstern” vill inte arbeta för detta. De föredrar av politiska ”renlighetsskäl” att Nato genomdriver sin linje i Sveriges riksdag framför att de själva vill bidra till att Sverigedemokraterna nu enar sig om att Sverige formellt skall bekräfta sin röst i Förenta nationerna.
Inte undra på att jag som var politiskt aktiv mot Hitlertyskland under Andra världskriget när mycket olika och mot varandra stående politiska organisationer och stater tvangs ena sig i kamp mot Tredje riket anser att de håller på med en farlig trotskistisk fraktionsverksamhet.
Jan M!
Du skriver: ”[Jag] anser att de [Clarté m fl] håller på med en farlig trotskistisk fraktionsverksamhet.”
Detta är sakligt fel. Därför medför talet om ”trotskistisk fraktionsverksamhet” inte maximal enhet i den begränsade frågan: att ”Sveriges riksdag bekräftar Sveriges röst i Förenta nationerna” avseende kärnvapenförbud.
Arne N!
Som gammal Vietnamaktivist vet du att man inte kan börja lösa en politisk uppgift genom att rada upp en massa grupper som man absolut inte får försöka vinna för saken. Man bestämmer vad saken är och samlar maximal kraft bakom denna. Vem kunde på förhand säga att vi skulle få se Per Ahlmark stå på Sergels torg och kräva slut på de amerikanska bombningarna av Vietnam? Att på förhand räkna ut SD eller Moderna tider eller Fria Tider är korkat. Det undergräver saken. Tyvärr var det vänsterns linje under kampen mot värdlandsavtalet och tycks nu – tack vare Clarté och kulturskribenter som Margareta Zetterström – bli linjen även i fråga om kärnvapenförbudet. Hultqvist och Breedlove och grabbarna kan vara lugna.
Stefan L!
Håller med om mycket av det du skriver, men att etikettera sina meningsmotståndare som trotskister för inte framåt. Man stöter bort potentiella bundsförvanter. Dessutom får jag intrycket av att sakargumenten saknas.
Som ett komplement till Jan M:s kommentar kan vi påminna oss Churchills ord den 22 juni 1941 när han slöt upp på Stalins sida i kriget:
”Ingen har, under de senaste 25 åren, varit en mer konsekvent motståndare av kommunismen än jag. Jag vill inte ta tillbaka ett enda ord vad jag sagt om det. Men allt detta förbleknar i betydelse inför det drama som nu utspelar sig. Varje man eller stat som kämpar mot nazismen kommer att ha vårt stöd. Varje man eller stat som marscherar med Hitler är vår fiende.”
Det är alltså enkelt för varje antiimperialist och fredsvän att på liknande sätt säga att fastän han eller hon i hela sitt liv varit motståndare till vissa, icke salongsfähiga, organisationer, och inte ångrar ett skvatt av det, får det komma i andra hand inför det gemensamma hot som nu för varje dag växer sig allt större.
Fyra års samarbete gjorde inte Churchill till kommunist eller Stalin till borgare, och när det gemensamma hotet var avlägsnat gick de olika vägar.
Förvisso finns i olika riksdagspartier kärnvapenfientliga personer. Till och med en utrikesmiminister (Margot W), som i grund och botten är föredömligt klarsynt i denna fråga. Tyvärr tror jag hon viker sig för partipiskan och de amerikanska aggressiva påtryckningarna via framför allt försvarsminister James Mattis.
Det finns även en risk för riktade amerikanska sanktioner mot Sverige. Så stort är behovet av samverkan med Nato i norra Skandinavien – mellan amerikanska specialtrupper i Norge (Nato) och och svenska soldater.
USA har signalerat för ytterligare 3.000 soldater i norra Norge. Skälet är hotet från det gigantiska North Sea Route-projektet, med en helt säker transportled från Murmansk till Vladivostok. Ryska atomdrivna isbrytare plöjer sig genom 3-5 m tjock is. Kineserna slipper med denna nya led varutransporterna till västvärlden via Suez och Sydkinesiska sjön.
Men hur får vi igång enhetsfronten i enlighet med det SL beskriver?
Arne N!
Jag tycker också att det kan räcka med att vi i Lenins mening stämplar Clarté som ett slags den politiska galenskapens nyttiga idiot.
Att jag och Clarté skulle hålla på med ”farlig trotskistisk fraktionsverksamhet” är så fullständigt barockt att man formligen tappar andan. En skitglosa som dessutom är totalt obegriplig för alla yngre personer som inte är bekanta med 1900-talets stalinistiska partiideologi.
Kampen mot krig och kärnvapen skulle alltså bli framgångsrik endast om vi, som tillhör vänstern i vid mening, övertar SD:s och Nya Tiders främlingsfientliga, invandringsfientliga och islamofobiska ideologi och börjar samarbeta med allsköns högerpopulister och högerextremister?
Begriper då inte Jan Myrdal och Stefan Lindgren att det är just ett sådant ideologiskt och organisatoriskt närmande som skrämmer bort många fredsvänner och kärnvapenmotståndare och hindrar fredsrörelsen från att bli verkligt bred och slagkraftig?
Det är dessutom inte första gången Margareta Zetterström utsätts för fullständigt absurda anklagelser på denna blogg. För något år sedan ansåg Bo Persson på denna blogg att hon saboterade Bernadotte-linjen därför att hon tog avstånd från främlingskap och rasism. Man tar sig för pannan!
Mats L!
Jag kan inte tänka mig att jag skrivit något sådant. Så jag skulle gärna vilja läsa kommentaren ifråga. Har du nätadressen till den?
Anders P!
Jag håller med dig att under resans gångs kan man få det mest oväntade resekamrater.
Har följande kommentar då du skriver: ”Fyra års samarbete gjorde inte Churchill till kommunist eller Stalin till borgare”.
Första ledet om Churchill håller jag med om. Däremot är påstående att Stalin saknade borgerliga böjelser är missvisande. Vid den här tiden, juni 1941, var Stalin ledare för en imperialistisk stormakt där en ny klass, byråkratklassen, hade haft den oinskränkta makten sedan slutet av 1920-talet och arbetarklassen hade reducerats till rättslösa lönearbetare.
Bo P!
Du skriver: ”Jag tycker också att det kan räcka med att vi i Lenins mening stämplar Clarté som ett slags den politiska galenskapens nyttiga idiot.”
Den där typen att etikettering medför endast att potentiella bundsförvanter drivs bort.
Lite undrande blir jag då väldigt få på denna tråd vänder sig mot denna typ av lättvindig etikettering.
Om vi tar Lenin, för den delen även Trotskij och Stalin, som några förebilder hamnar vi i träsket.
Margareta Z!
Du skriver: ”Kampen mot krig och kärnvapen skulle alltså bli framgångsrik endast om vi, som tillhör vänstern i vid mening, ÖVERTAR SD:s och Nya Tiders främlingsfientliga, invandringsfientliga och islamofobiska ideologi och börjar samarbeta med allsköns högerpopulister och högerextremister?” (Mina versaler)
I den förda debatten har jag inte uppfattat att någon talar om att det skulle vara frågan om att ÖVERTA ”SD:s och Nya Tiders främlingsfientliga, invandringsfientliga och islamofobiska ideologi”. Så vitt jag förstår handlar det om att man bör kunna enas i en konkret fråga och lämna övrigt därhän då man arbetar tillsammans i denna konkreta frågan.
Varning! Nu liknar det alltför mycket rena personangrepp! Mats L och Bo P är inne på ett spår som inte kan leda till något annat än att någon blir förbannad och slutar diskutera.
Margareta Z är upprörd över att bli beskylld för ”trotskistisk fraktionsverksamhet”. Det kan jag förstå. Det är ett slags vänsterjargong, obegriplig för de flesta.
Men det hon sedan för fram är vad vi rimligen bör diskutera och ställa mot det Jan Myrdal och andra fört fram:
”Kampen mot krig och kärnvapen skulle alltså bli framgångsrik endast om vi, som tillhör vänstern i vid mening, övertar SD:s och Nya Tiders främlingsfientliga, invandringsfientliga och islamofobiska ideologi och börjar samarbeta med allsköns högerpopulister och högerextremister?
Begriper då inte Jan Myrdal och Stefan Lindgren att det är just ett sådant ideologiskt och organisatoriskt närmande som skrämmer bort många fredsvänner och kärnvapenmotståndare och hindrar fredsrörelsen från att bli verkligt bred och slagkraftig?”
Detta är Margareta Z:s grundtes som också framförts av andra på Clartébloggen.
Anders Nilsson!
Visst har du helt rätt. Man måste hålla isär vad som är själva frågan och vilka det är som driver den. Ett bra exempel på det är Vietnamrörelsen på sin tid.
Kravet som denna rörelse drev – ”USA ut ur Vietnam ” – var inget vänsterkrav men rörelsens aktivister var åtminstone till 95 % vänstermänniskor.
Så om vi accepterar Margareta Zetterströms logik, så skulle denna rörelse aldrig kunnat bli en framgångsrik folkrörelse. Men det blev den. Den vände den svenska opinionen.
Diskussionerna på denna tråd inte särskilt förhoppningsfull. Det har utvecklats till rena personangrepp, och kunniga erfarna personer som borde kunna bidra till opinion i sakfrågan om hur bilda enhetsfront om ett svenskt JA till kärnvapenförbud och hur bryta regeringens och övriga partiers följsamhet i mot den amerikanska politiken – inte minst i vårt närområde.
Bernadottelinjen med andra ord. Men det kanske är en ren utopi att det går att åstadkomma detta. Ord är en sak, men hur ska det gå till? Är det ens möjligt? Finns ju ett flertal bloggar där detta diskuteras (ex Anders R) och andra. Men kanske har aggressionerna på den här tråden sin rot i känslan av maktlöshet. Organiseringen av motståndet saknas enligt SL. Sätt upp parollerna och låt folk ansluta sig. Men vem gör det?
Till Bo P:
2016-06-11: Margareta Z frågar dig:
”Vad är det för enhetsfronter jag omöjliggör genom att ta avstånd från rasism, islamofobi och främlingsfientlighet?”
Hon fick naturligtvis aldrig något svar.
Min begränsade förmåga till globalt tänkande är en annan underminering av Bernadotte-linjen, enligt BoP.
Turligt nog så har mina lokala kontakter mellan Vladivostok, Novosibirsk, Moskva, Minsk, Kiev, Charkov och St Petersburg inte insett detta, så jag klarar mig.
Tänk er att Stalin och Politbyrån sedan de mottagit Churchills erbjudande om militärt och politiskt samarbete (kommentar 2018-02-01 kl. 22:40) börjat diskutera om Churchill och britterna var ”värdiga” samarbetspartners:
Stalin: Gärna enhetsfronter med antifascister men inte med rasister, islamofober och främlingsfientliga.
Politbyrån: Absolut!
Stalin: Är inte britterna i allmänhet och Churchill i synnerhet rasister? Se vad de gjort på Irland!
Politibyrån: Och på många andra ställen!
Stalin: Är de inte islamofober? Vilka var det som gasade irakier 1923?
Politbyrån: De kolonialiserar de islamska folken!
Stalin: Är de inte mästare i snobbig främlingsfientlighet, inte bara mot folken i Asien och Afrika utan till och med emot européer?
Politbyån: Inte vill vi samarbeta med sådana rasistiska, islamofoba och främlingsfientliga svin. Vi ska besegra Hitlerfascismen på egen hand med de kommunistiska partierna i de ockuperade länderna samt Schweiz och Sverige!
Mats L!
Jag använder ordet ”enhetsfront” på samma sätt som Arne Nilsson använder det i sin kommentar på den här tråden 2/2 16.03. Man är eniga i en fråga. Och de frågor man inte är eniga i diskuterar man inte inom ramen för fronten.
Arne Nilsson!
Jag tycker visst att man i Lenins mening kan stämpla Clarté som nyttiga idioter. De säger att de är för enhetsfronten men lägger sedan till att några högerextremister då givetvis inte får vara med i den. Men enhetsfronter är ju varken höger eller vänster.
Det är faktiskt värre än de som en gång i tiden angrep Vietnamrörelsen för att den drevs av vänstermänniskor. De sa åtminstone inte att de var för enhetsfronten.
Bo P!
Är det inte dags att gå till handling och bilda denna enhetsfront. Hur ska det gå till? Vilka krafter tar tag i det? Är det ens möjligt?
Jag är helt överens med dig i grundfrågan att samlas under paroller där vem som helst som ger sitt stöd för parollen är välkommen att delta.
Men vem tar tag i det? De flesta av oss är relativt ålderstigna (själv 63 år). Många är äldre än så. Yngre förmågor med erfarenhet av arbete i enhetsfronter finns dom? Det krävs nog om det ska bli något av det. Anders R och hans blogg kanske men han verkar ha fullt upp med det han redan gör via sin blogg tror jag. Goda krafter behövs och ärendet är angeläget inte minst att förbjuda kärnvapen där USA precis har meddelat att de vill utveckla mindre kraftfulla kärnvapen att användas i konventionell krigföring.
Tystnaden från Wallström och är olycksbådande och naturligtvis bearbetar amerikanarna den svenska regeringen att inte skriva på konventionen. Det mesta talar för att de lyckas.
Libyen våren 2011 blev en vändpunkt för tron på nyhetsrapportering. Den inflytelserika nyhetskanalen al-Jazeera hade fram till dess högt anseende, bland annat i arabvärlden, men då kastade al-Jazeera masken och visade sig vara en trojansk häst. Många av oss hade blivit lurade.
Trots all propaganda var det några som tänkte och handlade självständigt och vågade stå emot omgivningens tryck.
1. Regeringens förslag om militär insats i Libyen, 29 mars 2011.
2. Sverigedemokraternas motion. Läs! En (!) dags motionstid.
3. Omröstning i riksdagen, 1 april 2011. Klicka på 4 Beslut, sedan på nästa 4 Beslut.
Jag menar att Myrdal har rätt i vad uppgiften är och att det är en huvuduppgift.
Det behöver inte göras särskilt märkvärdigt.
Man samlar folk genom att förklara att FARAN är helt verklig och att det bara är folket som kan och måste förhindra ett kärnvapenkrig genom att mobilisera en folkrörelse mot kärnvapnen som kräver av riksdagspartierna att om de inte besinnar saken på fullaste allvar, bör de se sig om efter ett annat jobb!
För att en sådan rörelse skall bli framgångsrik måste den stå hårt och fast med att utmana det politiska etablissemanget… inte ge tappt på något sätt.
Till exempel hålla lika tal varje Lördag i så många städer som möjligt; korta kärnfulla texter där vi redovisar oss och vår politiska målsättning med kravet på riksdagspartierna och en ständig redogörelse om vad fienden håller på med.
Upprätta en bas där rörelsen har möjlighet att diskutera och lämna information om hur allt rör sig… den får gärna vara lite anarkistisk men principiell om målsättningen.
Bengt E!
Vi har redan ett embryo till den rörelse du efterlyser. Vi har inte någon formell organisation ännu men om du mejlar din e-postadress till mig (boklar@spray.se) så kan du bli med i diskussionen.