Kanske det börjar vittra lite i kanterna nu, eller som att en liten rännil av friskt vatten långsamt sipprar igenom en spricka i den ”vänster-nyliberala muren”. Kanske rännilen hinner gnaga upp ett lite större hål denna gång, innan någon tippar ett nytt lass grus och sand för att hålla stånd mot ett uppdämt folkligt bondförnuft.
Jag tänker på att Dagens arena, en webbtidskrift med goda förbindelser i etablissemanget, häromdagen släppte en kritisk och problematiserande essä om försvars- och säkerhetspolitik av Eva Brita Järnefors i ett länge helt fastlåst läge där Ryssland och Kina hotar resten av världen varför Sverige måste samarbeta på alla vis med Kinas och Rysslands fiender, alltså USA och Nato.
Vidare kan vi läsa i etablissemangsorganet framför alla andra, Dagens Nyheter, en och annan artikel som går på tvärs mot den tidigare bergfasta hållningen att allt som framförs i linje med det nya högerblocket (inklusive SD) omedelbart skall bekämpas och helst av allt stoppas. Men i DN läste jag den 20 juli en debattartikel av Jörgen Huitfeldt (tidigare SR-anställd, numera chefredaktör för Kvartal) som tillåts påstå att invandrarfrågan blivit en infantil låsning. Han känner sig ”beklämd och något förvånad över att vi fortfarande inte kommit längre – trots allt som sagts och skrivits i frågan de senaste 30 åren”. Han säger också att ”när diskrepansen mellan journalisternas verklighetsbeskrivning och det som diskuteras i fikarum och vid köksbord blir alltför stor uppstår ett övertryck som leder till att känslor och fördomar snarare än fakta och nyanser tar över.” Alltså, journalisterna är i realiteten medskapande till den bisarra politiska situationen idag, där alltså ”Sverigedemokraterna gick från en ytterlighetsrörelse i marginalen till ett av Sveriges tre stora partier på mindre än ett decennium”. Vilket i högsta grad är en kritik som inte minst träffar DN. Jag ser det som en liten spricka i muren.
Jag råkade också på min rundresa till släkt och vänner runt om i södra Sverige nu i juli ställas inför två frågor från människor som inte läser denna blogg och som jag vanligen inte diskuterar politik med och som instinktivt avskyr SD. Dessa frågor tyder också på att något håller på att ske. Med anledning av vad som hänt den senaste tiden i svensk politik börjar man tänka om på olika håll och fundera i nya banor.
Den ena frågan är:
– Vad tycker du om att flera av riksdagspartierna ägnar sig åt att försöka utestänga 30 procent av riksdagens ledamöter från allt inflytande? (V och SD)
Mitt svar är, som de flesta här antagligen vet, att jag skarpt ogillar detta och alltså i denna fråga är överens med M, L, KD och SD, vilket även innebär att jag är oense med S, MP och C – trots att de ska utgöra någon slags vänster i riksdagen.
Den andra frågan jag är:
– Vad tycker du om att Nooshi Dagostar och vänsterpartiet gjorde gemensam sak med högern och SD och fällde regeringen för att stoppa marknadshyror i nybyggnation?
Mitt svar är som bekant att jag blev mycket uppmuntrad av detta. Äntligen lite sakpolitik istället för dessa ändlösa till intet förpliktande moralkakor.
Det visade sig alltså att vi var överens om båda dessa frågor. Jag tolkar det som att folk nu inser att det sedan valet och regeringsbildningen 2018 är något riktigt skevt i svensk politik. Man börjar tvivla på både decemberöverenskommelsen och januariavtalet. Man tycker att Annie Lööf är en politisk falskspelare och att de tre regeringspartiernas sätt att argumentera och regera är demokratiskt mycket tveksamt. Det ser ju ut som om deras enda mål är att klösa sig kvar vid makten med det enda argumentet att SD och den nya högern skulle bli förödande för Sverige.
Dilemmat är nu: Är det värre för Sverige med högerpolitik via en socialdemokratiskt ledd regering (framtvingad av Annie Lööf) eller via en uttalad högerregering? Jag tror det är skit samma. Och! för att en vänster ska kunna fungera som en riktig vänster måste man snarast möjligt gå i opposition.
Mina två artikeltips och mina två frågor är ett klent material, men med många års politiskt funderande och diskuterande säger mig intuitionen att mitt gamla socialdemokratiska parti är mycket illa ute. Min prognos är att MP åker ur riksdagen och L klamrar sig över spärren. Då öppnas ett helt nytt politiskt landskap. Alltså svensk politik står inför ett jordskred, som vänstern oundvikligen måste anpassa sig till och hantera på ett nytt sätt.
Tänk, jag har kommit till samma slutsats som du, med den skillnaden att jag tror att även L åker ur.
Knut L!
Oj vad jag önskar att du har rätt. Men tyvärr har du fel. Det finns ingen spricka i muren för det är faktiskt ingen hejd på hur de härskande PK-tankarna behärskar luftrummet.
I Sveriges (sic) radio får fyra mycket framgångsrika personer berätta om det rasistiska landet Sverige. Och som om detta inte vore nog! Landets justitieminister går in och twittrar att han har det största förtroende för dessa berättelser, han önskar dem till och med goda semesterdagar, för det är dom värda.
Det finns mycket att säga om detta. På ett formellt plan är det naturligtvis alldeles galet att landets högste myndighetsperson (MJ) inom juridiken lämnar sin konstitutionella roll och beter sig som vore han del i ett kamratgäng på en högstadieskola i Höganäs. (”Sorry”, sa Mona Sahlin)
Nej, Knut, det finns ingen spricka. Det som finns är förfall. I många förorter styr inte längre den legala makten. Statens legitima våldsmonopol står på knä och försöker blidka buset. Busarna härskar i Orten. Och justitieministern väljer att stryka förfallets stormtrupper, gatans parlament och dess propaganda-megafoner medhårs. Detta är Weimar-republiken 1932.
Leif S!
Nej, fy för den lede! Så illa kan det kanske beskrivas, men jag föredrar att ändå se de små nästan oskönjbara ljuspunkterna. Man kan ju inte ge upp, barnbarnen leker ju runt mina fötter. Fick just en kopp te med ”honum” (som han sa, lille Lasse, 3 år) i en leksaksservis från tidigt 50-tal. Tredje generationen som leker med denna servis.
Sprickorna i muren kan också uppfattas som totalitära tendenser i det moderna svenska samhället?
Att det byråkratiska samhället betraktas som ett hot mot individens andliga och intellektuella frihet, börjar kännas alltmer utomstående för människor i Sverige.
Sprickorna framträder i ett politiskt landskap som känns både avlägset och märkligt. Som i en värld av jantelag och klassgränser, söker vägar att utvecklas i skärningspunkten mellan kollektiven och individualism.
Genom sprickan löper förhoppningsvis friska ideologier och själar för alla framtidens generationer!
I konflikten mellan Knut Lindelöf och Leif Strandberg håller jag nog på den senare och mot den bakgrunden vill jag tipsa om några äldre skönlitterära böcker som just publicerats på nytt på Nilsson förlag i Malmö. Två av Lion Feuchtwanger (Oppermanns och Framgång) och två av Anna Seghers (Det sjunde korset och Transit).
Knut L!
Jag tycker att du står med näsan åt rätt håll då du skriver:
”Är det värre för Sverige med högerpolitik via en socialdemokratiskt ledd regering (framtvingad av Annie Lööf) eller via en uttalad högerregering? Jag tror det är skit samma. Och! för att en vänster ska kunna fungera som en riktig vänster måste man snarast möjligt gå i opposition.”
Däremot vet jag inte om du har rätt eller fel när du skriver:
”Kanske det börjar vittra lite i kanterna nu, eller som att en liten rännil av friskt vatten långsamt sipprar igenom en spricka i den ’vänster-nyliberala muren’”.
Men en grundfråga kvarstår: hur formulerar vi ett realistiskt vänsteralternativ?
Jag har talat med mina barn om det här med att ”måla fan på väggen”. De representerar idag en hårt arbetande del av folket, som kämpar i medierna, i byggbranschen och i vården. Deras jobb måste utföras, de gör nödvändiga insatser, men orkar inte mer än att vara nyttiga på jobbet och ta hand om varandra i familjen. När jag ovanpå detta ”målar fan på väggen” och underförstått antyder att man bör engagera sig mera, blir de förbannade. Det här är ett stort problem. Vi kan inte bara vara besserwissers och ”måla fan på väggen”. Till slut orkar ingen lyssna.
Ska jag vara riktigt ärlig tror jag inte heller riktigt på undergångsprofetiorna. Historien visar att civilisationer överlever för att folken ju är den drivande kraften trots allt. Det finna anledning till oro, men inte till domedagsprofetior.
De som trots stora umbäranden genomgick fruktansvärda krigsbrott i förintelsen, har berättat att de hade överlevnadsstrategier att förhoppningsvis kunna berätta för eftervärlden – om vad som verkligen hände i koncentrationslägren.
Människosläktet kommer att klara de utmaningar som väntas kan. Personligen vägrar jag erkänna undergångstankens existens som seriös. Men den kan diskuteras fritt, mera som ett slags ”terapi” – för att försöka förstå hur unika vi är som människor ändå.
Knut L,
när det gäller undergångs- och domedagsprofetior skiljer jag på undergångar som läks och undergångar som inte läks. Om en farsot skördar hundratusen liv kommer senare släktled att glömma det.
Men om temperaturen på jorden höjs rivs sår upp som inte läks.
Personligen tycker jag att vi redan lever efter undergången, eftersom vi aldrig får se en yangtzedelfin igen. När jag går i en avlång grop som en gång var en rullstensås, vilken nu blivit betongballast, tycker jag också att undergången redan skett.
Om någon tycker detta är att värdera döda ting och djur högre än människor: räkna upp namnen på era förfäder och förmödrar som dog i fältsjuka eller pest.
”Civilisationer” i meningen mänskliga samhällen fortsätter att finnas. Egentligen hände inte så mycket under andra världskriget: en liten minoritet dog, lite infrastruktur förstördes och byggdes upp igen, och ”ekonomin” rullade på. I det perspektivet har inte heller global uppvärmning eller krig mellan Folkrepubliken Kina och Förenta staterna någon betydelse.
Men denna höga sannolikhet för att ett fungerande samhälle alltid kommer att finnas är en klen tröst när allting är borta utom en avancerad teknik och människor.
Jan Arvid G!
Den sista meningen är aningen kryptisk. Kan du förtydliga?
För min egen del anser jag att S, MP och L spelar på samma planhalva som högern. Ja, förutom när det gäller skattenivåer. Men högerpartier (även SD numera) är för fortsatt EU-medlemskap som påverkar starkt till att våra riksdagspolitiker är marionetter till vad som beslutas i EU. Och här har vi den starka motsättningen i svensk politik hur svenska politiker är bakbundna till allt som bestäms i EU. Våra riksdagspartier kan utforma vackra ambitiösa valprogram inför väljare i riksdagsval, men deras händer är bakbundna till alla beslut som tages i EU.
— Sverige ut ur EU! —
Knut L!
Jag menade att om några generationer kommer vi troligen att ha ett tekniskt och medicinskt avancerat samhälle, i vilket det inte kommer att vara mödan lönt att exploatera andra för att berika sig själv. De minst välbeställda kommer att ha det så bra så att nöd och ångest, som vi känner dem idag, kommer att vara borta.
Men det biologiska och kulturella arv, som skulle kunna fylla dessa materiellt friare liv med mening, kommer mänskligheten då att ytterligare ha förstört. Det blir ett liv där våra efterkommande bara har sig själva, en science-fiction-teknik som passar upp dem, och ett ointressant exploateringslandskap omkring sig.
Ok, jag förstår. Dystopi alltså.
Knut L!
Jag unnar verkligen dig och mig och alla andra att få sitta i våra körsbärsträdgårdar och lapa mjölk och honung med barnbarnen. Jag respekterar också dina och mina barns fokus på arbete och samhällsnytta. Jag skriver inte om Undergången som ett brinnande Harmagedon. Det handlar om existensen av parallella samhällen.
Gramsci beskrev hur klasser som ännu inte behärskar statsmaktens alla legala skikt genom kulturell (i vid bemärkelse) kamp steg för steg kan uppnå acceptans och snart även hegemoni för sin grupps (Gramsci talade för arbetarklassen) intressen.
Det är precis det som har hänt i vårt land. Med grundlagen från 1975 i ryggen lämnades utrymme att vända den nationella kulturen (i vid bemärkelse) ryggen till förmån för egna värderingar. Och naturligtvis. Det var exakt det som hände. Och nu efter snart 50 år har de s k nysvenskarna helt lagenligt vänt Sverige ryggen (påhejade av tusentals myndighetsutövande monasahlinare). Och där är vi idag! Det som ursprungligen var tänkt som ett frihetsutrymme för Sveriges små nationella minoriteter har nu fått en helt ny karaktär och kvantitet.
Om Knut L eller någon annan kan ge mig ett enda ynka argument för att de som vänt svensk kultur ryggen idag skulle vilja välja den och integreras in i Sverige, är jag tacksam. Men jag säger som vår gemensamme mentor Nisse Bejerot. Människor överger inte ett beteende som ger belöningar. Hur tror någon att gänget i Orten någonsin VILL byta väg?
Vi lever hela tiden i en föränderlig värld! Med all respekt för liv som blivit utrotade och riskerar bli det förstås. Delfiner lär ju vara som människan i tankemönster och väldigt sociala av sig.
Apatosaurus dinosaurier levde för c:a 150 miljoner år sedan i Nordamerika. Den lär varit upp till 22 meter i längd och vägt 40 ton. En sådan skulle man kanske haft och ”gullat” med på ålderns höst!?
Klart är att natur som förstörts av människans ”vilda” framfart… kan kännas som en stor sorg. Krig som aldrig har ett slut, orsakat av vissa beslutsfattares girighet ett enormt resursslöseri. Beklämmande historiskt när ”stora ledare” agerat underutvecklat, med klent tankemönster i tron att lyckas erövra världen med våld.
Förluster i Sveriges fotbollsmatcher upplevs som undergång. Klart är att vi måste tvingas vara realistiska i omdömet – hur nutiden möter framtiden. Men för att orka; måste vi lugnt tala vidare – för att finna framtidslösningar.
När den vänster-nyliberala tar avstånd från klimatalarmismen, vaccinationshysterin och får förstärkt medvetande om att vårt energisystem måste ha balanserad/förstärkt backup från kärnkraftverk — ja då ska jag ta mig en funderare att rösta på någon av dess partier.
// Jag har alltid förvånat mig att politiker klarar sig utan vetenskapliga rådsorgan. Få politiker i vår riksdag har kunskap inom olika vetenskaper vad gäller klimatologi (vilket är i sin linda och är ingen exakt vetenskap), vacciners biverkningar och stabil el ut till konsumenter. Politikers egenskap är att vara regulatorer inom det ekonomiska. Positivt så!
// Men det är ju min reflektion vad gäller politik i relation till olika vetenskapsområden. I ett vetenskapligt råd ska dess ledamöter endast ge råd inom sitt kompetensområde oavsett ledamotens politiska åsikt.
Nå jag har ju tid i nutid att sätta mig in i klimatologi, vacciners biverkningar och studera energibalans i och med att jag är pensionär. I nutid inser jag att få riksdagspolitiker har ringa kunskap inom ovan nämnda vetenskapliga områden. Men beslut ska de ta utan remiss till vetenskapliga rådsorgan.
Leif S!
Bra, jag vill förutom att utjämna klasskillnader också riva muren mellan de tre nu levande generationerna. Det vi upplever i världen och i Sverige är allt annat än en genrerationsfråga. De som vänt Sverige ryggen är nog en förlorad generation – trots att vi ser en och annan avhoppare. Och, jag har alltför länge försummat att läsa Gramsci.
Knut L!
De som vänt ryggen till Sverige är nog en ”förlorad generation” skriver du. Jag tror att de ser sig som vinnare. Och när det är dags för nästa generation finns det kanske inte så mycket Sverige att beskåda och integrera sig i. Intresset är dessutom mycket lågt:
För någon dag sedan såg jag på lokala nyheterna ett reportage hur den store muslimska högtiden Eid firades i Gävle. Det var förresten längesedan man såg ett liknande reportage om Mickelsmäss. Nåväl, reportern intervjuade en svensk-somalisk tonårsflicka i hijab: ”Påminner Eid om vår julafton?” Och svaret kom utan tvekan: ”Jag vet inte vad julafton betyder för er.”
Är det någon som fortfarande tror att de så kallade integrationsprojekten leder till ömsesidighet? Eller som det sades i filmen Cabaret: ”Still think you can control them?”
Jo, jag tror fortfarande det finns en chans. Minns du filmen Fahrenheit 451 hur motståndsrörelsen (mot fördumningen) gick omkring i hemliga skogar och ur minnet läste upp de klassiska böckerna. Jag tycker att din blogg är precis ett sådant motståndsnäste. Men vi måste omedelbart sluta med det sinnessjuka självskadebeteendet/flagellantismen och lyssna till Jussi Björling, läsa Selma Lagerlöf och känna en väv av Märta Måss-Fjetterström mellan våra fingrar.
Gramsci kan vänta – för det är viktigare att förändra det nuvarande tillståndet än att förklara det.
Har undergången blivit det ”nya heliga svarta” modet? Alltför ofta möter jag pessimistkonsulter med tomma blickar. Sverige börjar mer likna ett smittosamt ”gnällbälte” och befolkningen snart kanske ropar efter ett bromsande vaccin mot denna galopperande farsot?
Kanske att jag siktar på en självvald exil i något kvarvarande exotiskt Eden, om inte förtätningen gjort anspråk på nya skrytbyggen för fåtalet utvalda som har ekonomin?
Det är lätt att falla in i mönstret att låta som en kverulant, men betydligt svårare att bryta denna negativa trend – som skapats av våra folkvalda i fria val, när beståndet av klassresenärer är i majoritet. Om skalkar dig lockar: ’följ ej’ sa ofta min mor till mig!” Naturligtvis ansluter jag mig i kampen, att riva barriärer som håller folk avsiktligt åtskilda.
Sprickor, sprickor och åter sprickor i vårt samhälle. Nej vårt Sverige (alla medborgare oavsett hudfärg) är inte rasistiskt och inte fientligt till olika religioner. Men svenska nationen i all sin naivitet med över hundra år av demokrati har rätten att sätta upp starka demokratiska lagar för varje individ som vill integrera sig i Sverige. I Sverige skjuter man inte ihjäl en individ som står i opposition till familjens ideologiska tänk. Svensk lagstiftning borde vara mer straffande, att hela familjen utvisas från Sverige i det hedersmord praktiseras i Sverige. Svensk befolkning (ursprungsbefolkning) praktiserar inte hedersmord. Invandrare som inte tar till sig svensk liberal kultur vad gäller kärlek bör bestraffas med direkt utvisning ut ur Sverige.
Kultur är kultur? I Sverige råder kärlekskultur mellan individer oavsett hudfärg eller ideologisk religiös kultur eller politisk kultur. Svårt att fatta/greppa svensk kärlekskultur? Tja, svensk lagstiftning bör i lag utvisa alla familjemedlemmar som praktiserar hederskultur i Sverige (d v s mord på dotter eller son). Det är dags för Sverige att ta till ett järngrepp (lagstiftning!) vad gäller hederskultur!
Men vänstern i Sverige är ju för mångkultur och är totalt ointresserade av hederskultur. Hederskultur är kriminalitet i Sverige, men svensk politisk vänster kan inte se skillnad på god bejakande kultur och destruktiv kultur för individer oavsett länders familjekultur.
// För min egen del är jag uppväxt i familj med borgerliga värderingar och där alla mina syskon anammat föräldrars kapitalistiska värderingar. Jag var och är svarta fåret i familjen i och med att jag studerat marxismen och är anhängare av dess teorier i text men inte i praktik (verkligheten avgör ekonomiska teorier i praktik) och är numera anhängare av blandekonomiska relationer i det att minimera inflation. Sprickor alltså i nutida Sverige! Järnnäve mot hedersmord ska praktiseras! Det gäller för politiken i Sverige att praktisera järnnävens rättighet (juridikens lag) att utvisa familjer som sysslar med hedersmord i Sverige. Någon jävla ordning / integration får väl även utlänningar underordna sig i Sverige.
Ta seden dit man anländer är väl en ganska normal integrationstanke. Men hederskulturarna tänker annorlunda!
Ska vi leva i parallella samhällen i en framtid i Sverige? Den s k mångkulturen! Men säg det då rent ut, att muslimer i Sverige har ett eget rättssystem och egna skolor. Att Jehovas Vittnen har ett eget rättssystem och har egna skolor. Att muslimer endast anställer muslimer i sina företag. Att Jehovas Vittnen endast anställer sina medlemmar i sina företag. Alla religiösa organisationer är starkt emot andras åsikter i det s k mångkulturella svenska samhället. Så varför ska vi skattebetalare leverera stöd till det mångkulturella?
Svensken/Svensson är den mest lättlurade att vara mångkulturell i all sin sociala naivitet vad gäller extrem religiös kultur. Våra skattepengar ska inte investeras till de sekteristiska som inte vill beblanda sina barn i våra grundskolor eller i våra gymnasieskolor.
Hederskultur tillika familjekultur i Sverige bedrivs också. Men man mördas inte för att ha en grundläggande avvikande ideologisk åsikt. Men det finns andra metoder att tvinga in en familjemedlem med avvikande ideologisk ståndpunkt, nämligen utfrysning. Eller att sprida rykten om personens mentala status m m.
Så hederskultur praktiseras även i Sverige om än inte med metodik död. I det s k humanistiska Sverige med all sin godhetskultur i familjeliv existerar också maktspråk vad gäller åsikter.
Att utvisa hela släkten i Sverige (kusiner, morbröder, farbröder, äldre släktingar och alla relationer till släkten) när hedersmord har praktiserats är ett hårt straff. Men ett samhälle bör/ska ha rätten att med järnnäve straffa hedersmord. Ku Klux Klan i USA gavs en rejäl käftsmäll från att i årtionden varit obestraffade. Ledaren för organisationen fick straffet att alla hans tillgångar (mordoffrets moder) gavs till modern. Det var också ett sätt att från samhället slå brutalt hårt mot mordisk kultur. När ska svenska samhället slå hårt mot hederskultur, att i lagstiftning roffa åt sig alla ekoniomiska tillgångar som hederskulturen är i besittning av? Det finns alltså två metoder att bestraffa hederskultur i Sverige. På så vis täpper vi till en spricka i Sverige, att hederskultur är inte acceptabelt. Hederskultur är kriminellt och vårt samhälle har rätten att med järnnäve slå tillbaka.
Hej å hå i det politiska spektrat! Idag fick jag åter tidningen Proletären i min hand i och med återstart, förnyad prenumeration. Som motvikt har jag tidningen Nya Tider. Jag avsade mig tidningen Proletären, då den tenderade att bli klimatalarmistisk. Men tycks ha neutraliserat sig i ämnet klimatologi.
Tidningen Nya Tider har ingen koppling till något politiskt parti och sätter fakta som högsta målsättning och sedan får väl både vänster och höger ducka för dess fräna analyser av verkligheten. Både tidningen Proletären och tidningen Nya Tider är nationalistiska. Det bådar gott för nationellt självbestämmande.
Det råder stora meningsutbyten här; med bred kunskapsbalans och uppmuntrande tecken som borde ge resultat, eftersom människor överallt börjat förstå allvaret i det som händer – inte bara i Sverige utan även utrikes!
Vi får aldrig glömma att det är riktiga människor som omnämns här och – ”att allt har sin tid samt tålamodsprövande”. Senaste natten begav jag mig ut på en cykeltur långt ut på den svenska landsbygden. Jag behövde konfrontera mina inre tankar i ensamheten, från alla spännande intryck i Knut Lindelöfs blogg, som är en stor inspirationskälla för både läsare och de som kommenterar.
Genomslagskraften av det skrivna ordet här från alla, blir också stor – när budskapen går från folkmun till folkmun med betydelse i det stora hela förstås. Allt tyckande här, kan bli den marginal som förändrar allt vid nästa val!
Ett annat litet tecken är kanske typen av kommentarer under ”Inställningar” (1500 tecken på nätet) till viktiga artiklar i DN. Jag har under de senaste kanske 2 åren kunnat publicera flera tiotal kommentarer där, och ibland fått igång en diskussion. Men jag vill här lyfta fram att flera andra kommentatorer skriver kloka synpunkter (d v s de har ungefär samma åsikt som jag, som ni säkert har förstått.) Jag har via mail försökt få information om hur många som läser ”Inställningar”, men det företag som sköter detta vill inte lämna ut uppgifterna.