När argumenten tryter, höj rösten – Om krisen för klimatets panikmakare

Nätet och världen översvämmas nu av bilder som denna.

ag verkar vara dålig på att hålla utfästelser. För mindre än 24 timmar sedan skrev jag till Redax: “Jag tror jag lämnar klimatfrågan och följer ett råd jag fick för en tid sedan: låt tiden avgöra.”

Orsaken var bland annat polemiken mellan den i ekonomiska frågor ytterst kompetente medarbetaren i SvD Andreas Cervenka och den i fysik och teknik ytterst hemmastadde Elsa Widding. Men ingen av dem har en susning om meteorologi. Detta söker de kompensera genom diverse publikfriande demagogiska tricks, i Widdings fall med att man kan inte lita på klimatmodellerna eftersom det ju inte går att göra väderprognoser mer än en vecka framåt.

Fadda argument mot “klimatskeptiker”
Jag har också irriterat mig över en del sajter som påstår sig tillhandahålla argument emot “klimatskeptiker”. På SVT:s sajt är dessa motargument ganska harmlösa, och när det bränner till, som i 12:e påståendet att “temperaturmodellerna inte går att lita på”, ges svar på en helt annan fråga, nämligen hur svårt är det att bestämma det klimatet historiskt?

I DN:s version, skriven av Maria Gunther som lyfts fram på Global Politics, heter det bland annat att “sedan 1970-talet har våra utsläpp lett till fler orkaner på Atlanten”. Jag återkommer till det påståendet.

Amerikanskt bidrag
Det som fick mig att återvända till debatten var att igår damp det i min brevlåda ner senaste numret av Bulletin of the American Meteorological Society, världen mest lästa meteorologiska tidskrift, utgiven av världens tyngsta och mest kompetenta meteorologiska sällskap “American Meteorological Society“, i vilken jag är medlem och medarbetare. Jag vill här framhålla att den eventuella kompetens jag har i meteorologi har jag till 80% förvärvat genom mångåriga kontakter och diskussioner med amerikanska meteorologer. Sverige står jag kanske i tacksamhetsskuld till 5% och övriga Europa till 15%.

I oktobernumret hittar man nu en ytterst betydelsefull artikel “Tropical Cyclones and Climate Change Assessment”.  Artikeln verkar ha tillkommit på det amerikanska sällskapets initiativ för att reda ut frågan:

Har de tropiska orkanerna ökat i antal och/eller styrka på grund av den globala uppvärmningen?

Man har därför samlat elva erkända experter på tropiska orkaner, 4 amerikanare, 2 vardera från Kina och Japan, samt en korean, en indier och en australiensare. Som de skriver inledningsvis (s. 1988) har historiska tidserier visat mycket mindre slående belägg för ökning av tropiska orkaner än för ökning av den globala medeltemperaturen.

Hur bildas tropiska oväder?
Tropiska oväder, de svagare kallas “tropiska cykloner” (tropical cyclones), de farliga (med kvinno- eller mansnamn) kallas “tropiska orkaner” (tropical hurricanes) – fast nomenklaturen varierar över jorden – har det gemensamt att de bildas i tropikerna, över varmt vatten på 50–100 mils avstånd från ekvatorn så att jordrotationens inverkan (corioliseffekten) kan spela in.

Schematisk bild av  hur en tropisk cyklon eller orkan bildas. Varm luft stiger upp från den varma havsytan och ges ett “spin” under påverkan av jordrotationen (Corioliseffekten).

Sedan rör de sig mestadels västerut under förstärkning. När de når högre latituder svänger de ofta norrut och dras ibland in i västvindsbältet och kan till och med, direkt eller indirekt påverka vädret hos oss.

Svårigheten med att statistiskt kartlägga dem, innan satelliternas all-seende ögon kom oss till hjälp, var bristen på observationer över haven; skepp hade ju en tendens att dra sig undan…

Robust och pålitlig statistik
Därför har den mest pålitliga statistiken byggts på de stormar och och orkaner som bevisligen nått in över land, på engelska “landfall”. På detta har det gjorts pålitlig och robust statistik som kan sträcka sig ända bort till senare delen av 1800-talet. Den statistiken, för Australien, Japan och USA, visar på ingen eller möjligen en minskad frekvens av stormar.

Del av figur 1 på sidan 1992 i den amerikanska artikeln. De enskilda stormarna markeras med staplar eller (nederst) tunn linje, medan den långsiktiga trenden eller rullande 5-årsmedelvärden anges med tjockare linje. Se originalartiklen för exakta referenser. Bi

Sedan 1970 har vi pålitliga satellitobservationer vilka medger statistik som innefattar hela globen, också oväder över oceanerna. De visar inte heller på någon långsiktig trend. Vad som är lite förbryllande är att stormarna verkat röra sig en aning längre polvart med 1-2 latitudgrader. De verkar också ha blivit långsammare, från 19 km/t 1950 till 17½ km/t i våra dagar.

Ur figur 1 på sidan 1993 i den amerikanska artiklen. Varken tropiska stormar eller tropiska orkaner  verkar ha ökat sedan 1970 (t.v.). Däremot når de en aning längre upp från ekvatorn och verkar röra sig lite långsammare (t.h).

En annan förbryllande omständighet, som nämns i artikeln, är att cyklonernas intensitet verkar ha ökat något på Nordatlanten och Indiska oceanen medan de minskat i östra Stilla Havet och blivit i stort sett oförändrade i övriga Stilla havet. Antalet verkar  dock inte ha  ökat:

Frekvensen av tropiska oväder på Nordatlanten enligt amerikanska National Hurrican Centre (NHC) i Miami. Bilden hämtad från brittiska vädertjänsten.

Om man ska vara generös kan man säga att Maria Gunther i DN inte talar helt osanning då hon skriver att det blivit “fler orkaner på Atlanten”. Men genom att det är gripet ur sitt sammanhang  suggererar det läsarna till tron att det blivit så överallt. Att ökningen dessutom beror på “våra utsläpp” kan ifrågasättas eftersom antalet som sagt minskat i östra Stilla havet och inte förändrats nämnvärt över andra  oceaner. Skicklig desinformation – grattis DN!

Expertgallup
Alla dessa “förbryllande omständigheter” kan vara kopplade till den globala uppvärmningen, men jag har svårt att se hur, och försöken att visa detta i artikeln övertygar inte. På sidan 1999 har man t ex gjort en “Gallup” med de elva experterna, kanske för att tillfredsställa politiker. Man kliar sig dock i huv’et. På fråga 7 medger förvånansvärt nog bara en av de elva att det skett en påvisbar ökning (detectable increase) av intensiteten hos de tropiska cyklonerna i av intensiteten hos de tropiska cyklonerna i Nordatlanten, men fem anser ändå att “antropcenisk påverkan” har bidragit till ökningen.

Jag har tidigare visat att SMHI:s statistik inte visar på någon ökning av skyfall och stormar över Sverige. Man ska då hålla i minnet att vädret i vårt land främst beror på inkommande lågtryck från Atlanten varför statistiken också avspeglar de meteorologiska förhållanden långt väster- och söderut.

Klimatmodellernas nuvarande svagheter
Jag har också påpekat att de nuvarande klimatmodellerna, av beräkningstekniska skäl, har svårt att producera “extremt” väder. De påståenden om att modellerna visar en ökning kommer från tolkningar av materialet i övrigt. Även om det sker objektivt och sakkunnigt är osäkerheten stor.

Kontraster bildar oväder
Jag har också nämnt att bildandet av “oväder” inte i första hand beror på atmosfärens energiinnehåll utan på horisontella och vertikala temperatur- eller täthetskontraster. Dessa behöver inte öka för att temperaturen ökar. Om dessutom, som det ser ut, uppvärmningen  är större på högre latituder än lägre, kommer den nord-sydliga kontrasten, avgörande för bildandet av oväder typ “Gudrun”, att minska.

En schematisk bild som visar hur ett vanligt atlantiskt lågtryck bildas i gränsen mellan kall luft i norr och varm luft i söder.

En mer fuktig atmosfär skulle vidare ytterligare dämpa den nord-sydliga kontrasten genom extra uppvärmning av höga latituder genom frigörelse av “latent värme”. Goda nyheter!

Alltså goda nyheter: atmosfären blir lite varmare, men vi behöver inte vara oroliga för mer extremt väder. Vi ska lyssna på vetenskapsmännen, heter det klokt. Fördelen med den amerikanska artikeln är att det inte är en expert, utan nästan ett dussin, hämtade från olika kontinenter, som ger sin uppfattning. De är vidare inga “skeptiker” utan snarare leds de kanske av lite önsketänkande att se mänsklig påverkan i de förändringar som möjligen kan skönjas.

Men vad har medierna gjort? Har denna rapport överhuvudtaget givits den uppmärksamhet den förtjänar? Vi har alltså inte att göra med en artikel av någon enskild erkänd expert i en enskild vetenskaplig publikation, utan elva experter i den mest lästa och inflytelserika publikationen inom den meteorologiska vetenskapen.

Der Spiegel intervjuade Hans von Storch där han kritiserar “Greta-hypen” och menar att den avspeglar den begränsade synvidden hos det rika västerlandet. Han varnar för “aktivism” och kallar Greta Thunbergs FN-tal för dumt nonsens.

Men artikeln förbigås eftersom den strider mot, eller åtminstone inte underbygger, den nuvarande klimatpaniken. Vetenskapsmän ska tydligen lyssnas på enbart när de tycker som vi på förhand bestämt att de ska tycka.

Spola modellerna om fem år?
Artikeln är för övrigt inte den enda som ställer sig “på tvären”. Den ledande tyske klimatforskaren Hans von Storch varnar i en intervju i Der Spiegel för att vi kan ha fått allt om bakfoten. Modellerna har överdrivit uppvärmningen och om det inte ändrar sig inom fem år måste vi spola dem.

Den ökande skepsisen inom de meteorologiska leden visar sig nu mer öppet än förut. Att Der Spiegel intervjuar Hans von Storch är ett exempel på detta, att Lennart Bengtsson vågat ge ut sin bok är ett annat. Det kan vara förklaringen till den plötsligt ökande propagandan för att skapa “klimatpanik”, “flygskam” och “undergångsångest”. Ty man verkar följa den gamla regeln: “När argumenten tryter – höj rösten”.

  16 kommentarer for “När argumenten tryter, höj rösten – Om krisen för klimatets panikmakare

  1. Anders Persson
    2019-12-05 kl. 9:51

    En annan panikorganisation är Extinction Rebellion (XR) som bl a påstår “Våra barn kommer att dö under de kommande 10 till 20 åren.” Vad är den vetenskapliga grunden för dessa påståenden? frågade BBCs Andrew Neil en synligt obehaglig berörd XR-taleskvinna förra månaden.

  2. Ingvar Mannersson
    2019-12-05 kl. 11:53

    Extinction Rebellion är finansierat av bland andre George Soros och hans organisation Open Society. De har gott om pengar, annars skulle dom inte ha råd med heltidsanställda propagandister världen över.

    George Soros är en frontfigur för globalisterna, främst då Rockefeller som skänkte marken där FN-skrapan idag står. Rockefellers målsättning är en världsregering, där nationerna avskaffas.
    Rockefeller har byggt sin enorma förmögenhet på olja genom monopol (Standard Oil) som senare tvingades dela upp upp bolaget genom antitrustlagar.

    Mycket märkligt att Rockefeller genom frontfiguren George Soros bekämpar oljeindustrin. När jag tänker efter hajar jag. Man vill trycka ned priset på oljeaktier för att i en annan institution kontrollerad av Rockefeller kunna köpa tillbaka dom billigt.

    Statliga pensionsbolag säljer hej vilt oljeaktier, och även aktiefonder skalar ned på ägandet av oljeaktier.

    Anmärkningsvärt är att George Soros har köpt upp större delen av Tysklands koltillgångar.

  3. Bertil Carlman
    2019-12-05 kl. 16:32

    Ja du Anders, idag kom också senaste numret av Proletären. Det innehåller del 2 i dess tema ”Ändra systemet – inte klimatet”. Och blir man imponerad? Inte ett dugg. P. beter sig precis som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ofta gör när det gäller SD. Om SD tycker si så tycker vi så (kanske var det därför som bägge var för ett svenskt deltagande i kriget mot Libyen?). En stor del av sidan 10 tar upp ”Sex lobbygrupper i kapitalets tjänst”. Hur många lobbygrupper kan man inte ta upp under rubriken ”Sex kapitalistiska lobbygrupper i klimatalarmismens tjänst”? (Ingvar M. har bra exempel). Dessutom gör de precis som en artikel på Global politics, de tar som argument vad de flesta forskarna tycker. Det är som om allvarligt menad forskning är detsamma som att rösta på höger eller vänstertrafik. Där var det, om jag inte missminner mig, förstås minoriteten som fick igenom sin vilja. Tänk om P:s store vetenskapsidol, Karl Marx hade tänkt i sådana banor när han skrev kapitalet! Ynkligt är det.

  4. Arne W Andersson
    2019-12-05 kl. 20:18

    Förundras över det stora intresset för ”extremväder” i betydelsen starkare vindar/stormar och mer regn/skyfall inom vissa områden på klotet.

    Själv har jag uppfattat farhågorna som koncentrerade kring frågor om förändrade förutsättningar för att skapa goda liv för människor, djur och den natur vi är beroende av. En avgörande fråga är osäkerheten om effekterna av att temperaturökningen rubbar viktiga funktioner/system vilka vi redan vet är positivt återkopplade (självförstärkande) då de passerar vissa ”gränsvärden”.

  5. Martin Gustavsson
    2019-12-05 kl. 22:44

    Att avfärda alla detaljer i Greta Thunbergs FN-tal för “dumt nonsens” utan djupare analys är förmodligen ett brott mot en mycket vetenskaplig princip, nämligen öppenhet.

    Thunberg tar ex. upp det galna med evig tillväxt (exponentialfunktion vars fördubblingar kan bevisas vara galna rent matematiskt), samt har lett till en mängd utrotade arter, ex, mammutarna, jättesengångaren, pungvargen, en noshörningsart, emun, etc. etc.

    Matematiska bevis, om vad som sker med ständiga fördubblingar, är oomkullrunkeliga, till skillnad från evidens från andra vetenskapsområden som bekräftar mänsklighetens tokiga tillväxtiver.

    Kuba sänker sin population, satsar på ekologisk hållbarhet och ökar ytan av skog, men vilka andra länder är lika intelligenta?

  6. Tord Björk
    2019-12-06 kl. 7:09

    Det är bra att Anders Persson delger oss kritiska synpunkter när det gäller extremväder även om jag inte uppfattar det som ett huvudargument i debatten likt Anders W Andersson. Intressantare är intervjun med Storch. Där ingår att sambandet den senare tiden mellan ökning av koldioxidutsläppen och temperaturhöjningen inte följer modellen man tidigare använt. Men lika viktigt, Storch är oroad över temperaturökningen:

    Storch: “Whether it ends up being one, two or three degrees, the exact figure is ultimately not the important thing. Quite apart from our climate simulations, there is a general societal consensus that we should be more conservative with fossil fuels.”

    Skandalen i Anders Perssons artikel underbyggd av illustrationen till den är påståendet om kronologi mellan ökad kritik mot IPCC och ökat tonläge. Något som helst sakligt argument för detta publikfriande utspel förs inte fram. Uppsvinget för klimatrörelsen kom långt innan Samuelssons bok eller Storchintwrvjun.

  7. Anders Persson
    2019-12-06 kl. 14:04

    Tord B!
    Jag vet inte vad du menar med “uppsving för klimatrörelsen”. Om du menar Greta Thunberg o s v står jag fast vid mitt påstående. Rent personligt är jag imponerad av hennes intelligens, charm och förmåga att kommunicera. Men hon har, mig veterligt, inte lagt ett dyft till vår kunskap om klimatet och dess konsekvenser, utan utnyttjats politiskt på samma sätt som den döde pojken som sköljdes i land hösten 2015 vid den turkiska kusten. Hon kan säga saker som hade varit lättare att ifrågasätta om det kommit från någon vuxen – som minderårig flicka är hon “untouchable”.

  8. Anders Persson
    2019-12-06 kl. 14:28

    Modellerna börjar komma i fokus i debatten. Kritikerna är ofta högt kvalificerade vetenskapsmän (-kvinnor) eller ingenjörer som själva utvecklat eller använt matematiskt komplicerade modeller. Dessa går, som de hävdar med emfas, inte att använda i klimatsammanhang, t ex statistiska regressionsmodeller. Men det gör vi inte heller.

    Men en del “skeptiker” vet att det är samma modeller som används för de dagliga väderprognoserna. Elsa Widding skriver därför, helt korrekt, att de beräknar klimatets utveckling stegvis framåt i tiden. Men sedan säger hon att “de tar med sig felen från det ena året till det andra” varför felmarginalen till slut blir så stor att prognosen blir helt meningslös. Ja, meningslös som prognos för 23 mars 2078.

    Men denna “meningslösa” prognos jämte tiotusen andra används för att beräkna medelvärden av det framtida klimatet, på samma sätt som vi använder observationer bakåt i tiden för att beräkna det “vanliga” klimatet, t ex i 30-årsperioder som 1980–2010.

  9. Bo Persson
    2019-12-06 kl. 21:22

    Anders P!
    Var det ändå inte ett klokt råd du fick?

  10. Anders Persson
    2019-12-07 kl. 10:44

    Någon påpekade för mig att jag, av alla, har Johan Rockström på min sida: Göteborgs Posten 11 oktober 2019: Det finns ingen anledning att ha klimatångest”.

    Eller i SvD 23 februari 2019 (bakom betalmur): “Domedagsprofeterna verkar övertygande – men de har fel. Klimatförändringarna är påtagliga och det är lätt att falla in i undergångsbeskrivningar. Men det finns dåligt med vetenskapligt stöd för domedagsprofetiorna.”

  11. Per-Olov Käll
    2019-12-07 kl. 12:24

    Anders P!
    “Men denna ‘meningslösa’ prognos jämte tiotusen andra används för att beräkna medelvärden av det framtida klimatet, på samma sätt som vi använder observationer bakåt i tiden för att beräkna det ‘vanliga’ klimatet, t ex i 30-årsperioder som 1980–2010.”

    Gott, det köper jag! Men skillnaden mellan att räkna bakåt respektive framåt i tiden är likväl att vi i förfluten tid – i synnerhet beträffande en så sen period som 1980-2010 – har utmärkta observerade temperaturdata (satelliter m m) att jämföra med. Men det löser knappast problemet med osäkerheterna när man räknar framåt i tiden. Dessa modeller tillmäts en grundläggande betydelse i den politiska och vetenskapliga debatten, men vet vi verkligen hur mycket vi kan lita på dem?

    Vilken är din egen åsikt i frågan?

  12. Bo Persson
    2019-12-07 kl. 12:29

    Med tanke på att den 500 år gamla nordatlantiska världsdominansen nu obevekligt går mot sitt slut finns det inte någon anledning att bli förvånad om vi får en mängd av olika slags panikrörelser. Räkna alltså kallt med att den så kallade “Greta Thunberg”-rörelsen bara är den första.

  13. Bertil Carlman
    2019-12-07 kl. 14:25

    Jag vet inte vad du menar med “uppsving för klimatrörelsen” skriver Anders P. Jag, Bertil C, undrar också. Det kanske är i samma division som “uppsving för arbetarrörelsen”, “uppsving för nykterhetsrörelsen” eller “uppsving för frikyrkorörelsen” när våra föräldrar och deras föräldrar var unga? Det vill säga att det i första hand rör sig om politik och inte vetenskap. Det är nog därför Tord B tar till som han gör ”Skandalen i Anders Perssons artikel”. För inte behövs det sådana falsettoner när vi diskuterar, visserligen svåra, men dock i första hand vetenskapliga frågor?

  14. Anders Persson
    2019-12-07 kl. 20:44

    Per Olof K!
    Som jag antytt här och där i mina artiklar och kommentarer hyser jag en viss skepsis emot klimatmodellerna. Deras grova vertikala och horisontella upplösning, nödvändig av beräkningstekniska skäl, gör att beskrivningen av moln blir lidande, likaså simuleringen av stormvindar och skyfall. Men de är de bästa vi har, men vi bör inte övervärdera dem. De finns dock de som hävdar att modellerna hittills har överskattat uppvärmningen för de senaste 20 åren. Hans von Storch verkar höra till dem. Jag har dock ingen egen uppfattning, eftersom jag inte undersökt saken.

    Det vore också bra om icke-meteorologiska experter inom andra naturvetenskaper satte sig in i hur modellerna och atmosfären fungerar. Problemet är inte bara att prognosera molnigheten utan typ av moln och vilken höjd de uppträder på. Låga, medelhöga och höga moln har olika effekt på atmosfärens uppvärmning eller nerkylning.

  15. Arne W Andersson
    2019-12-11 kl. 13:59

    Måste bara tacka för informativa länkar. Särskilt intervjun med von Storch i Der Spiegel: Why Is Global Warming Stagnating? Strunta i rubriken och läs den till slutet.

    Lite kul att psykologisera kring skillnaden mellan vad han redovisar i intervjun och hans stofila utfall mot fenomenet Greta Thunberg.

  16. Tord Björk
    2019-12-12 kl. 14:36

    Det kronologiska påståendet som Anders Persson för fram är att meteorologer blir alltmer öppet skeptiska till en del av argumenten för en klimatkris, vilket lett till plötsligt ökat tonläge hos delar av klimatrörelsen med Thunberg som publikdragande illustration. Mitt påpekande att kronologin är felaktig utifrån de exempel som ges är enkelt att tillbakavisa med fakta om man så vill. Korrekt kronologi är ett rimligt krav i en saklig diskussion. Anders Persson hänvisar till exempel från hösten 2019 på en del meteorologer och andra forskares ökade skepticism. Skolstrejkerna och Extinction Rebellion startade hösten 2018.

    Att hävda att en person ska föra fram någon ny vetenskap blir avpolitiserande nonsens. Politiskt bryter dock skolstrejkrörelsen mot den enfrågeförlamning som enhetsfronter a la föråldrad vänster eller NGO management och massmedianpassade partier driver. I hela världen säger ungdomarna att de vill rädda planeten och stoppa artutrotningen, inte bara global uppvärmning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.