Snabbt måste det gå. Utan ordentlig beredning, som annars brukligt är. Strunta i vilka implikationerna kan bli. 

Det inte bara brinner där koraner antänds. Det brinner även i de små staternas knutar. När totalitära regimer som känner sig kränkta trycker på och kräver repressiva, grundlagsförbiseende åtgärder. 

Danmarks regering har nu lydigt hörsammat uppmaningarna och antagit en ny ”ordningslag”. Som Susanna Birgersson på ledarplats konstaterar i Expressen 25 augusti innebär det i praktiken en ny hädelselag

”Olämplig behandling” av föremål som har ”stor religiös betydelse” skall förbjudas. Förbudet gäller offentlig plats. Men om avsikten är att sprida den olämpliga behandlingen via sociala medier omfattas även dessa. Straffet böter eller fängelse upp till två år. Säg det högt: två år.

I mina öron låter det som en farlig gummilag. Ogenomtänkt, eftersom det som sagt måste gå undan.

Detta ”frihetliga” Danmark som jag brukar älska och hylla! Med Muhammedkarikatyrerna i Jyllandposten! Och om vi går ännu längre tillbaka: kulturradikalismens stolta Danmark! Med Georg Brandes, och flaggskeppet Politiken, i spetsen. 

Det måste tillåtas, försvaras som ett ideal för ett modernt demokratiskt samhälle, att sätta problem under debatt. Utan att först snegla efter om medlen är lämpliga och kan gå an, så att de inte retar eller provocerar någon. För att ett levande, offentligt samtal ska bli möjligt.  

Slut med det. 

När slår Kristerssons regering till med en motsvarande lag? Jag bävar. Visserligen ”lovar” han att inte lagstifta, men vem vågar tro på det?

Föregående artikelEn annan, något yngre gubbe
Nästa artikelFREDRIK EKELUND/MAISOL M: VÄNSTERNS LAMA TYSTNAD INFÖR RYSSLANDS GRYMHETER ÄR SLÅENDE
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

10 KOMMENTARER

  1. Varför inte haka på 21 andra länder i Europa och kriminalisera förnekelse av förintelsen (av judar under WWII) också?

    Jag menar, Voltaire, vad visste han? Fast, det är klart, det finns folk nuförtiden också som menar att även de ord som är som mest motbjudande för en majoritet är just de som behöver skyddas mest. Som t ex Chomsky uttryckte det: ”Det är grundläggande att yttrandefriheten (inklusive den akademiska friheten) inte skall begränsas till åsikter som man gillar, och att det är just när det gäller åsikter som nästan allmänt föraktas och fördöms som denna rättighet måste försvaras mest kraftfullt.”

    Nej, vill folk bränna en koran eller en bibel eller en torah-rulle eller en flagga så ska de få göra det utan påföljd för själva brännandet. Jag menar, de kanske gör det när det är torrt i skog och mark och eldningsförbud, och då j-ar lägger vi inte fingrarna emellan, men annars.

    Personligen tycker jag det är idiotiskt och provokativt (möjligen med undantag för vissa flaggor vid lämpliga tillfällen och på lämplig plats) men det är väl också det som är poängen? Det är ju en sorts protest, en demonstration. Och som Jimmy Dore brukar säga (ungefär), om en protest inte besvärar någon så är den ingen protest, utan ett party.

  2. Det brukar vara mycket snack om terrorism i den svenska offentligheten. När galoscherna passar kallas sådant som inte är terrorism – enligt terroristlagen – för terrorism. Men när islamister begår terroristbrott – d v s framför hot för att få igenom samhällsförändringar – så kallas det inte terrorism. Inte heller vill makthavarna stå upp mot den islamistiska terrorismen utan väljer att tillgodose de islamistiska terroristernas krav. Och som Sakine Madon sade i Aktuellt igår så har islamisterna en lång önskelista… Den önskelistan kommer säkerligen Sveriges makthavare att tillgodose nu när de vill ge sig ut på det sluttande planet genom att vika sig för terrorism.

  3. Eftergifter? Varför inte försvara sig?
    ”Sverige vill försvara sig, kan försvara sig, och skall försvara sig! Motstånd skall göras ständigt och i alla lägen. Det är på Dig det beror — Din insats, Din beslutsamhet, Din vilja att överleva.

    Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!”

  4. Var nazisterna yttrandefrihetens hjältar när de brände böcker? En fråga till er yttrandefrihetsfundanentalister!

  5. Hannu K!
    Nä, förstås inte. De som brände böckerna då, i april 1933 var ju den nya härskande klassen sedan några månader tillbaka. Men om någon hade haft modet att bränna en Mein Kampf skulle jag ha hejat på den personen, men han eller hon satt väl redan i KZ i Sachsenhausen.

  6. Hannu K!
    Jag ser mig inte som någon ”yttrandefrihetsfundamentalist”, jag vet inte vad det är. Vad gäller den danska ordningslagen, som riskerar att få en svensk uppföljare, menar jag att den togs utan att man först ordentligt och genomtänkt analyserade tänkbara implikationer. Som om de som högljutt krävde en sådan lag, ett ingrepp i de grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheterna, gicks till mötes på det mest olyckliga sätt. Och jag befarar: vilket blir nästa steg i inskränkandet av samma rättigheter?

  7. Hannu Komulainen!
    Är statligt proklamerade bokbål ett tecken på yttrandefrihet? Den frågan borde du själv kunna svara på. Svaret är självklart nej.

    Att däremot individer och grupper på eget initiativ offentligt och med lagens stöd får vidta åtgärder för att uttrycka åsikter är däremot ett tydligt tecken på att yttrandefrihet råder.

    Att vara så intolerant att man anser att andra inte ska få kritisera ens hållning eller ideologi hör inte hemma i en demokrati. Är man muslim och vill ha en sådan ordning finns det massor av länder att bosätta sig i, men man ska inte bosätta sig i Sverige. Det märkliga är att de muslimska extremisterna (numera terroristerna) valt att bosätta sig i Sverige. Varför har de gjort det? Och varför fortsätter det strömma in floder av muslimer som önskar bosätta sig här trots den svenska yttrandefriheten? Ingår det i en plan för att islamisera Sverige eller är de bara omdömeslösa och har gjort ett dåligt val?

  8. Hannu K!
    Menar du nazisterna under WWII som brände, ja jag vet inte vad de brände, men säkert kommunistisk litteratur och allt sådant de betraktade som menligt för den tyska moralen och deras politik, eller menar du nazisterna i Ukraina som bränner allt ryskt?

    Inte för att det spelar mig någon roll vilka du menar, jag är emot att massbränna böcker på bål för att utplåna dem. Jag skiljer mellan att bränna en bok som en protest och att bränna massor av böcker i ett led att skrämma, tysta och skriva om historien.

    Var frågan seriös ens? Formuleringen antyder en vilja att provocera oss som förespråkar att yttrandefrihet inte kan ha några undantag (för vem ska bestämma var gränsen går?).

    T o m Raul Hilberg och Deborah Lipstadt är motståndare till att kriminalisera förintelseförnekelse, vilket kanske är det mest kontroversiella man kan yttra och som många vill, och en hel del länder alltså har, förbjud[a|it].

  9. Hannu Komulainen!
    Så du kan inte skilja mellan när statliga myndigheter anordnar bokbål av upplagor och när enskilda privatpersoner symboliskt bränner enskilda bokexemplar? Är det svårt för dig?

  10. Kanske värt att först nämna den specifikt danska situationen.

    Bakgrunden är klart dystrare jämfört med Sveriges. Rasismen och islamofobin har ju inte blott varit en underström utan förekommit i offentligheten. Minns Glistrup som glatt och optimistiskt lovade att Danmark nog skulle bli kvitt ”mohammedaenerne” på samma sätt som landet blivit av med tuberkulosen. Pia K och hennes vederlikar fortsatte på samma spår vilket gjorde det legitimt att uttala sig öppet rasistiskt i de stora medierna. Debaclet med Mohammedteckningarna blev en slags kulmen på något som för muslimer in-och utrikes framstod som en antiislamsk kampanj. För att riktigt kladda till det vägrade olyckan Fogh-Rasumssen att överhuvudtaget träffa ambassadörsgruppen från muslimska länder som uppvaktat honom den vanliga diplomatiska vägen för att diskutera saken. (Till skillnad från Reinfeldt som agerade mer omdömesgillt i Vilks-affären).

    Vad gäller sakfrågan om bränningar och andra skändningar av religiösa eller nationella symboler på allmän plats så kan jag som juridiskt fåkunnig inte begripa varför man inte kan väcka åtal på basis av den lagstiftning som vi redan har. Under rubriker som ”förargelseväckande beteende” eller ”störande av allmän ordning”.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.