I gårdagens Rapport klockan 18, i förannonserna, fick vi se en ung kvinna på Centerstämman som från talarstolen utbrast något i stil med ”det gäller inte OM Ryssland anfaller utan NÄR”.
Jag började fundera på om detta var avsett att ytterligare skrämma upp svenska folket eller om det var insatt för att ironisera över den svenska ”rysskräcken”. Den unga kvinnan kom inte tillbaka i de efterföljande 15 minuternas nyhetsrapportering, andra centerpartister fick representera partiet.
Vad kvinnan exakt sade kan jag tyvärr inte belägga eftersom just denna sändning från Rapport inte lagts ut på SVT Play. Kanske tolkade Storebror förannonsen som en avsiktlig och därmed olämplig ironi emot de Natovänliga centerpartisterna.
Tänk att få erövra Sverige!
Men frågan kvarstår, eller snarare bör utvidgas till ”inte bara när utan hur kommer Ryssland att anfalla oss”. Ty detta är ju som vi alla fått lära oss ryssarnas högsta önskan sedan 1400-talet, att erövra Sverige. Detta borde de dock ha gjort före 1989 då de fortfarande hade kontroll över de baltiska staterna, eller före 1917 då de hade ett bra utgångsläge i Finland. De hade en jättechans 1809 som de dock avsiktligt avstod från.
Att göra det nu erbjuder stora logistiska problem. Finland ligger i vägen och ryssarna har sedan Vinterkriget traumatiska minnen av sina försök att ge sig in på finländskt territorium. De baltiska staterna ligger också i vägen och är dessutom med i Nato. Man kan dock tänka sig en jättelik luftlandsättning av ryska fallskärmstrupper, men förbindelse- och försörjningslinjerna blir utdragna och sårbara.
Återstår en marin operation från Kaliningrad emot Gotland, eventuellt understödd av enheter från det inre av Finska Viken. Även om ryssarna tack vare sin övermakt lätt kan ta ön kommer soldater att dö på bägge sidor. Problemet är att de internationella reaktionerna på annekteringen av Krim, som skedde med en majoritet av befolkningens stöd och utan kända blodsoffer, kommer att blekna till insignifikans emot en rysk våldsockupation av Gotland.
Är Gotland verkligen så viktigt för Rysslands intressen? Eller är ens Sverige så viktigt?
Gamle August
Kommen så här långt börjar det ringa inne i minnesarkivet. Har vi inte varit här förut? Var det inte Sven Hedin som en gång gav ut sitt Varningsord emot hotet från Ryssland och ivrade för allians med Kejsartyskland? Var det inte samtidigt med att August Strindberg, som sin sista insats före sin död, gav ut den klassiska Tsarens kurir eller sågfilarens hemligheter. Pamfletten blev en stor succé och såldes i 30.000 exemplar.
Den första delen av titeln alluderar på Sven Hedin, den gamle vännen till Tsar Nicolaj för att sedan vända sig till Kejsar Wilhelm, den senare delen av titeln alluderar på de ryska, egentligen karelska, sågfilare som sökte sitt levebröd i Sverige. De fungerade på sin tid i propagandan som de ”ryska miniubåtarna” fungerar idag. För mer kommentarer se Tal Till Svenska Nationen, sida 322.
Ack August, om du ändå vore med oss i dag och kunde skriva en uppföljare till din pamflett, en Tsaren kurir II. Jag är inte säker på att David Lagercrantz känner sig kallad …
PS: Googling på ”ryska sågfilare” gav en lång lista av intressanta artiklar. Först två av bloggaren Torsten Kälvemark: tidenstecken.wordpress.com och
aftonbladet.se – kultur
Sedan ett reportage ur ”Hvar 8 dag” från april 1902.
Armémuseum verkar ha haft en intressant presentation i maj om ”de långlivade rädslorna och misstankarna mot stormakten i öst.” och Riksarkivet är fyllt av dokument om de ryska sågfilarna och på Stockholms stads sajt kan man läsa ett av förhörsprotokollen.
