Läste följande i DN-ledaren annandag jul: ”I veckan förutspådde både regeringen och Konjunkturinstitutet, KI, att ­lågkonjunkturen som Sverige snart går in i håller i sig till 2025. General­direktören säger att det tar fyra till fem år innan svenskarnas löner är på 2021 års nivå igen. Så med finansminister Elisabeth Svantessons ord kommer hushållen att pressas under de närmaste åren, vilket de är medvetna om. Undersökningar visar på rekordstor pessimism. […] När regeringen under låg­konjunkturen ser över ytterligare stöd till hushållen måste den därför börja rikta blicken mot de svagaste. Alltså de som inte får del av elpris­stödet. Som inte kan använda undantag från amorteringskravet. Och inte ens gynnas av det höjda bostadsbidraget, eftersom det räknas bort från försörjnings­stödet.”

”Rekordstor pessimism”! Alltså, människor i allmänhet ser dystert på framtiden. I medierna och av ledande politiker framställs det hela som om utvecklingen vore ödesbestämd. Ingen förklaring till varför situationen är som den är. På sin höjd sträcker man sig till att nedgången beror på Rysslands ”oprovocerade” och ”fullskaliga” invasion av Ukraina. Alltså, det vi nu går igenom måste vi stå ut med genom att försöka fördela de små bidragsslantarna mindre orättvist än vanligt. Lite mer till de allra fattigaste. I juletid har alla Karl Bertil Jonssons rättviseideal framför sig; ”att ta från de rika och ge till de fattiga”. Men hur blir det fram mot nästa höst?

Hur kunde det gå så här illa?
Men! Hur kan det då komma sig att den – sedan en generation tillbaka – medvetet genomförda nyliberala politiken över hela västvärlden kunnat leda till den närmast katastrofala situation som vi nu ser? Marknadskrafterna skulle ju skapa dynamiska effekter och större resurser som skulle ge jobb och välstånd åt alla. Den frågan är emellertid för stor, för svår och för hotfull mot dagens makthavare – oavsett om de utsetts i ett korrupt demokratiskt system eller i ett korrupt autokratiskt system. De har alla formats till egen global samhällsklass, med stora privilegier och ekonomiska intressen att försvara. Det är alltså inte en fråga om demokratins vara eller icke vara.

De nyliberala krafterna, som allt mer konverterat till nykonservativa, har i Västvärlden sedan en tid passerat sina bästföredatum. De har levt på dollarns dominerande ställning och på de handelsekonomiska system som skapades efter andra världskriget med IMF och Världsbanken. Inte förrän nu, då allt håller på att övergå i något helt nytt, har jag riktigt börjat förstå vad som var så omvälvande med Bretton Woods-överenskommelsen 1944. Redan på 1970-talet upphörde emellertid systemet i princip, då USA slutade garantera inlösen av dollar till guld och därmed avskaffade guldmyntfoten. Sedan dess har valutor åter flutit mer eller mindre fritt gentemot varandra. Systemet håller nu inte längre.

Västs tillgångar sinar
Europas länder och folk har sedan lång tid tillbaka levt på god utbildning, arbete och produktion av varor och tjänster. För detta behövs råvaror och energi. Det är på dessa två grundresurser; råvaror och energi, som man länge varit beroende av Ryssland. Utan dessa kommer systemet i obalans och gör levnadsförhållandena mycket svåra för Europas alla folk. Eftersom de flesta av Europas länder slutit sig samman i EU under marknadsliberala principer, men nu bestämt sig för att (i strid med samma marknadsliberala principer) kapa de ekonomiska banden med den största energi- och råvaruleverantören, ökar problemen mycket snabbt.

Efter krigsutbrottet i Ukraina har EU – under USA:s ledning – inlett ett regelrätt handelskrig inkluderande sprängning av Nordstream 1 och 2, som gjort det nästan omöjligt att importera helt nödvändig rysk olja och rysk naturgas och hålla ekonomin igång. Till råga på allt pumpar man in vapen- och kapitalresurser i Ukrainakriget som drabbar ländernas ekonomier hårt. Överflödet av kapital skapar nu inflation som gröper ur människornas hushållskassor. Detta handelskrig är resultat av politiska beslut, som vi kunnat följa steg för steg i nyheterna sedan 24 februari. Vi känner alla till de angivna motiven; att försvaga Putin och få till en västvänlig regim i Kreml (att få kontroll över ryska råvaror).

När vi nu alla börjar förstå att handelskriget drabbar oss själva mycket hårdare än det drabbar Ryssland, finns förstås en gräns för hur länge man kan hålla ut. Än är vi inte där, men vi närmar oss.

Handelskriget drabbar EU
Europas politikerklass kläms nu mycket hårt mellan å ena sidan USA:s starka tryck att fortsätta handelskriget, vapen- och kapitalstödet för att Ukrainas unga män ska föra USA-världens krig mot Putinryssland till seger, och å andra sidan ett växande inre tryck i Europas olika länder att dess politikerklass må avsluta krigen för att rädda jobb och välfärd på hemmaplan.

Den ekonomiskt kalla vintern, som vår nya högerkonservativa regering talar om, är redan här. Men en annan regering hade säkert sagt samma sak, i harmoni med alla ledande medieröster och EU-toppar. Ingen vågar närma sig frågan om handelskriget. Ingen talar om att Europa faktiskt inte klarar sig ekonomiskt utan Ryssland. USA-världen kommer så småningom att tvingas gilla det nya läget och anpassa sig.

Kriget går inte att vinna
Trots alla hurtiga stridsrop från ledande USA-styrda politiker och medier kommer man inte vinna Ukraina-kriget mot Putin. I Ryssland van att genomleva svåra tider för att försvara sitt land. Ekonomin är i god ordning och allt talar för att man i värsta fall kan föra detta krig under mycket lång tid. I Ryssland rustar man systematiskt vidare, mobiliserar nya trupper och ställer om sin industri för produktion av mer vapen och ammunition. Man är dessutom taktisk och retirerar från platser man inte kan försvara och försvarar på så sätt många soldatliv och krigsmateriel. Västvärldens resurser krymper däremot, vapenlagren töms och snart nog blir kriget det både militärt och ekonomiskt ohållbart. Kievregimen däremot försvarar varje kvadratmeter oavsett vad det kostar i döda, sårade och i krigsmateriel. Man förbrukar vapen och utrustning i en omfattning som Västvärldens skattebetalare i slutändan måste betala. De har noll koll på vart pengar och krigsmaterielen tar vägen när det passerat Ukrainska gränsen. Korruptionen och svartabörsmarknaden är enorm. Många ljusskygga figurer skor sig ofantligt på denna verksamhet.

Det här hade jag inte haft en aning om om jag bara följt våra stora medier.

Alla krig avgörs till sist på marken. Just nu är det Solidar och Bakhmut som sakta men säkert håller på att övertas av Ryssland. Snart nog kommer USA-världens befolkningar att inse att de är förda bakom ljuset. Då väntar stora politiska oroligheter i EU, USA och Storbritannien. Det är bara en tidsfråga. Vi kan vänta oss ett mycket politiskt turbulent år 2023.


Vinjettbild: Ska vi kunna hindra detta? (Europa i ruiner 1945, här Warszawa)

Föregående artikelOprovocerat!
Nästa artikelEN TYPISK UKRAINADEBATT
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

37 KOMMENTARER

  1. Jan Arvid G!
    Lösningen på ditt läsförståelseproblem ligger inom parentesen!

  2. Dennis Z!
    Var god utveckla ditt svar. Vad menar du, för det första, har hänt tekniskt sett, alltså vilket/vilka vapen och stridsåtgärder har orsakat/bidragit till detonationen (eller teoretiskt sett detonationerna) vars effekter är synliga på bilderna av ifrågavarande byggnad, och, för det andra, vem/vilka är ansvarig för det inträffade?

  3. Bäste Jan Arvid G!
    Det som verkar mest sannolikt (av propagandainsatsen att döma) är att Ukrainska fascismfrämjande regeringen sprängt bostadshuset och enligt i förväg uppgjord plan skyllt allt på Ryssland. När det gäller helikopterolyckan alldeles nyligen lutar jag åt att det är en oplanerad händelse och att det därför kan bli svårt att i efterhand fixa till så att ryssarna kan beskyllas. Därför de tämligen återhållsamma kommentarerna.

    Huruvida det ena eller andra ”har hänt tekniskt sätt” kan väl vara nåt att fundera vidare på.

    När det gäller att utveckla mitt svar på din läsförståelse avstår jag från detta och ger dig en ledande fråga: Är ”8 dagar” ett ”MASSmedium”?

  4. Dennis Z!
    Jaså det var DEN parentesen du menade, parentesen i ”(mass)medier”. Jag trodde du menade en parentes i ett av mina inlägg.

    Nej, 8 Dagar är inget massmedium. Min fråga var hur man skulle kunna gå till andra massmedier via 8 Dagar, när två av tre länkar var fel. Men det är en struntsak.

    Det viktiga konstaterandet i diskussionen är att du menar att det är mest ”sannolikt” (av propagandainsatsen att döma) […] ukrainska fascismfrämjande regeringen sprängt bostadshuset och enligt i förväg uppgjord plan skyllt allt på Ryssland”. Jag utgår från att du inte är ironisk.

  5. Jan Arvid G!
    Jämfört med alla andra (mer eller mindre) tänkbara men märkliga påståenden kring det förstörda bostadshuset och helikopterkraschen finner jag nog ändå en förklaring i den sagda riktningen för i vart fall minst osannolik. Vi får ju inse att all information (i stort sett) kring detta krig är indränkt i propaganda. Minns Zelenskis bakgrund i professionellt sagoberättande.

  6. Jan Arvid G!
    Poängen är att om R siktade på bostadshuset – som är ett krigsbrott – eller om huset träffades på grund av andra faktorer. Det var därför han som sa som det var blev avsatt.

  7. Lars D!
    Den viktiga frågan är väl denna: Har Ryssland siktat på huset? Har Ryssland siktat på ett annat mål och missat? Har Ukraina av misstag påverkat Rysslands vapen så att det träffade huset? Har huset träffats av ett Ukrainskt vapen av misstag? Har Ukraina sprängt huset avsiktligt? Vilken/vilka av de fem förklaringarna är sannolik(a)?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.