När samhället blir både dövt och blint


NÄR SAMHÄLLETS INVÅNARE blir både döva och blinda blir det som för två av de tre aporna. De varken ser eller hör annat än vad de vill se och höra. Tyvärr följer de inte samtidigt den tredje apans exempel. Undviker att uttala sig.

Men mitt i den nu rådande enigheten finns det ibland någon, som likt pojken som påpekade att kejsaren var naken, har förmågan att uttrycka en avvikande mening. Den här gången är det fredsforskaren Jan Öberg som den 16 mars publicerat texten ”NATO/Rusland-konflikten i Ukraine: Vestens ryggmarvsreaktion vil visa sig extremt selvdestruktiv”.

Texten är på danska men låt inte det hindra dig från att läsa den. Det är nämligen en helt nödvändig text att ta till sig i det samhällsklimat som nu råder. Ty som Jan Öberg inleder sin artikel:

”Selvretfærdigt rygmarvshad, indre russofobisk svinehund og lovløshed som reaktion på Ruslands invasion af Ukraine vil skade Vestverden selv og påskynde dens nedgang og fald”

... är läst 1245 gånger!

  18 kommentarer for “När samhället blir både dövt och blint

  1. Jan Arvid Götesson skriver:

    Jan Öberg skrev att ”Danske mainstream-medier … har … nedtonet eller ladet helt uomtalt det forkastelige i USAs og andre NATO-landes krige, besættelser, massedød, flygtningeskabelse, regimeforandringer … Og Israels bombninger og atomvåben er man for længst ophørt med at rapportere.”

    Berlingske är ett mycket mainstream nyhetsmedium i Danmark. Under de senaste åren har läsarna kunnat taga del av följande rapportering och opinionsbildning:

    INDSATSEN I AFGHANISTAN VAR PÅ FLERE MÅDER EN BEKOSTELIG FEJL – MEN DET TALER VI IKKE MEGET OM I DANMARK … Historien antyder svaret. Hårdføre og kampvante afghanere har tradition for at forsvare deres bjergrige og uvejsomme land.

    ISRAEL HAR BYGGET SIN JERNMUR MOD GAZA FÆRDIG Israel siger, at den blokade er nødvendig for at beskytte sig mod trusler fra Hamas. Men mange kritikere mener, at blokaden af Gaza er skyld i, at de fleste af enklavens to millioner indbyggere lever under elendige humanitære forhold, og at mange har brug for hjælp.

    MINDST 20 ER DRÆBT I ISRAELSK LUFTANGREB MOD GAZA Mindst 20 palæstinensere er dræbt i et israelsk gengældelsesangreb mod Gazastriben mandag aften. Ni børn er blandt dødsofrene. 65 andre er såret.

    CIVILE DRÆBT I LUFTANGREB I AFGHANISTAN ER TREDOBLET PÅ TRE ÅR Antallet af civile dræbt i amerikanske luftangreb i Afghanistan er siden 2017 steget med hele 330 procent … Alene i 2019 blev cirka 700 civile afghanere dræbt i luftangreb … fem børn i gennemsnit er blevet såret eller dræbt hver dag i Afghanistan i løbet af krigen de seneste 14 år. Data fra FN viser ifølge organisationen, at mindst 26.025 børn er blevet dræbt eller såret i konflikten,

    USA-LEDEDE LUFTANGREB HAR DRÆBT 3331 CIVILE I SYRIEN Flere end 3300 civile er blevet dræbt i luftangreb fra den USA-ledede koalition mod Islamisk Stat i Syrien de seneste fire år … Blandt de dræbte er 826 børn og 615 kvinder

    ISRAEL GJORDE A-BOMBE KLAR I 1967 Israel planlagde at sprænge atombombe i krigen i 1967 i Sinai, hvis krigen gik skævt.

    REGERINGEN »STRAMMEDE« EFTERRETNINGER FORUD FOR KRIGSBESLUTNING Den borgerlige regering »strammede« i 2003 oplysninger fra Forsvarets Efterretningstjeneste og gav dermed blandt andet Folketinget et »ufuldstændigt billede« af spørgsmålet om, hvorvidt Iraks diktator havde masseødelæggelsesvåben. Der findes også eksempler på, at Anders Fogh Rasmussen (V) og daværende udenrigsminister Per Stig Møller (K) gav Folketinget direkte usande oplysninger.

    FOGHS KATASTROFALE KRIG I IRAK: HVORDAN KUNNE DET GÅ SÅ GALT? Anders Fogh Rasmussen (V) gik i krig i Irak, men under stærk kritik af forløbet ikke alene fra oppositionen, men også fra en stor del af befolkningen, der førte sig misinformeret om beslutningsgrundlaget.

  2. Jan Arvid Götesson skriver:

    Där finns ett problem i Jan Öbergs linje, vilken också är lindelof.nu:s linje. Linjen är den om ”dubbla måttstockar”: Västvärldens nyhetsmedia och befolkningar har vänt bort blicken från, eller stött, ett stort antal angrepp på folk och stater som ligger utanför Väst, eller åtminstone på Balkanhalvön. Det finns sanning i det, även om bilden inte är svartvit, som jag antydde i min föregående kommentar. Men jag förstår inte hur något bleve bättre av att Västvärldens folk även avstode från solidaritet med Ukraina? Gjorde vi det, uppstode ”rättvisa” genom att alla krigshärjade länder finge lika lite stöd från den starkaste delen av världen, som fortfarande är Västvärlden. Men vad vore vunnet med det? Vägen framåt är väl rimligen att stödja Ukraina, och börja gottgöra våra underlåtenhetssynder gentemot andra folk?

  3. Bengt Svensson skriver:

    På övriga kontinenter tror jag att Rysslands invasion alltmer kommer att ses som ett europeiskt krig och Europas ledare som maktlösa eller inkompetenta. Både Europas status och dess andel av världsekonomin kommer nog att sjunka. Där håller jag med Jan Öberg.

    Vad gäller kriget om information/propaganda kan man väl konstatera att ryssarna i och med invasionen led totalt nederlag. En skicklig propagandamakare kan få en lögn att låta trovärdig för de flesta människor. Ryssarna tycks det mig, förmår inte ens presentera sanningen på ett trovärdigt eller övertygande sätt. De är usla propagandamakare.

    Men låt mig berätta något mer perifert. Här i San Franciscoområdet finns tiotusentals ryssar av olika slag som betjänas bl a av flera ”Russian bakeries”. Ett heter ”Moscow & Tbilisi” och dess ägare, Khicha Skarabidze, får hotelser av olika slag. Många kräver att han stryker ”Moscow” från namnet. Ironin är att bageriet i generationer ägts och drivits av georgier. Ingen ryss arbetar där, men tårtorna, pirogerna och kakorna är ”ryska” liksom kunderna. Tog han bort ”Moscow” i namnet skulle han gå i konkurs, förklarar han.

    En stor del av USA:s befolkning tror att en stor del, kanske majoriteten, av dödsoffren i krigen i Afghanistan, Irak etc var amerikanska soldater. Detta är inget som någon nyhetsuppläsare uttryckligen påstått, men eftersom USA:s militär står i centrum för krigsreportagen, och skadade soldater får mycket uppmärksamhet, är det deras skador och död som fyller tittarnas sinnen.

    Jag vill också hävda att Rysslands svårigheter att nå ut med sin version har mycket att göra med landets korta och svaga tradition av yttrande- och tryckfrihet.

  4. Gösta Lilja skriver:

    RT:s och Sputniks beskrivning av verkligheten tycks vara en nagel i ögat på demokratins och yttrandefrihetens stamorter på jorden och har därför stoppats. Att kriget har pågått i 8 år och att krimborna nu har återfått sitt vatten är uppgifter som inte anses vara värda att rapportera här i väst.

    Man kommer att tänka på informationen från Mellanöstern mellan 1950-talet och fram till det första gulfkriget. Alla rapporter i media avslutades med ”rapporterar den israeliska arméradion”. Tala om sanningsvittnen.

    Dagens inbäddade Nato-journalister, liksom vi nyhetskonsumenter, skulle må bra av att få ta del av båda sidornas argument i den pågående konflikten mellan Ukraina och Ryssland.

  5. Hannu Komulainen skriver:

    Jan Arvid Götesson!
    Det finns flera saker som är feltänkta i: ”Men jag förstår inte hur något bleve bättre av att Västvärldens folk även avstode från solidaritet med Ukraina?” T ex bortser du från det inbördeskrig som pågått i Ukraina sedan 2014. De rysstalande personer som utsatts för granatbeskjutning i åtta år, behöver inte de någon solidaritet?

  6. Mats Larsson skriver:

    Det krig som har pågått sedan 2014 är inget inbördeskrig. Utan Rysslands militära medverkan skulle kriget tagit slut 2014.

    Jag har haft flera långa samtal med en framstående kvinnlig ukrainsk läkare, född och uppväxt i Donetsk. Efter studier i Moskva återvände hon till sin hemstad och byggde upp en för folkhälsan viktig verksamhet. Hon hade ett stort kontaktnät i Donetsk oblast. Hon förstod direkt vad som höll på att hända när det plötsligt dök upp ryska manliga ”turister” i Donetsk, men ingen trodde henne. Hon gav sig iväg med sin familj och hela hennes laboratorium, uppbyggt under flera decennier, är nu slaget i spillror.

    Under 2014/15 hade jag unga ukrainska medarbetare vars vänner stred mot ryssarna i Donbass. De hade daglig kontakt med sina vänner. Jag såg videosnuttar där det var helt uppenbart att soldaterna pratade rysk ryska, inte Donetsk-ryska.

    Allt detta har jag rapporterat om tidigare på lindelof.nu.

  7. Arne Nilsson skriver:

    Mats L! Du skriver:
    ”Det krig som har pågått sedan 2014 är inget inbördeskrig.”

    Jag har aldrig tagit del av några vederhäftiga källhänvisningar till att de ryska separatisternas uppror i Donbas redan från dag 1, alltså från och med den 22 februari 2014, var initierad och påbjuden av den ryska statsledningen. Jag har fått för mig att upproret i Donbas initierades lokalt utan uppmaning från Moskva. Men redan 2014 deltog reguljära enheter från den ryska krigsmakten på separatisternas sida i striderna i Donbas. Detta medförde att vad som initialt var ett inbördeskrig omvandlades till en rysk inblandning i Ukrainas inre angelägenheter och därmed upphörde inbördeskriget. Korrigera mig gärna om jag har fel.

    Däremot pekar allt på att du har helt rätt då du skriver:
    ”Utan Rysslands militära medverkan skulle kriget tagit slut 2014.”

  8. Mats Larsson skriver:

    Arne N!
    Jag har inget minne av att den kvinnliga läkaren ansåg sig ha bevis för att de ryska ”turisterna” var ditskickade av den ryska statsledningen, och det skrev jag inte heller. Så jag håller med dig, i vad mån den ryska statsledningen var inblandad i upproret från dag 1 får anses oklart.

  9. Jan Arvid Götesson skriver:

    En detaljfråga till Gösta Lilja. Du skrev att ”krimborna nu har återfått sitt vatten”. Enligt min mening finns det ingen logik i påståendet. Du, Henrik Linde och alla andra här på lindelof.nu som alltid tolkar allting i Rysslands regerings favör menar att Krim är en del av Ryssland. Gott! Låt oss taga det påståendet som utgångspunkt, för diskussionens skull.

    I så fall går en riksgräns mellan Krim och Ukraina. Vatten kan ledas från floden Dnepr till Krim medelst en existerande kanal och pumpar. Varför skulle självständiga staten Ukraina vara tvungen att sälja eller ge bort vatten till självständiga staten Ryssland? Det vore ett märkligt krav med tanke på Rysslands krigshandlingar mot Ukraina sedan 2014. Rysslands inblandning i östra Ukraina och annekteringen av Krim är krigshandlingar, även om ni i majoritetsgruppen här på lindelof.nu tycker att Ryssland har rätt i allt och Ukraina letts av skurkar sedan 2014; Ukrainas statsledning och folk har ju rätt att inte vara överens med er. Det har väl sedan erövringen av Krim varit ukrainarna tillåtet att bestämma att de inte vill sälja vatten till en stat som militärt intervenerar i Ukraina?

    Norge får nästan 100 procent av sin elektricitet från vattenenergiverk. Det mesta regnet faller på norska sidan av fjällen. De vore rättvist, kan man tycka, om Norge ledde över vatten i tunnlar till Sverige vattenmagasin. Men Norge är inte tvunget att göra det.

    Jag försökte få svar på detta i diskussionen efter Henrik Lindes artikel om Krimkanalen. Men det gick inte att få ett begripligt svar då. Kanske att du kan förklara?

  10. Jan Arvid Götesson skriver:

    Hannu Komulainen!
    Jag förstår inte hur du resonerar. Du hänvisar till ”det inbördeskrig som pågått i Ukraina sedan 2014. De rysktalande personer som utsatts för granatbeskjutning i åtta år, behöver inte de någon solidaritet?”

    Låt oss för diskussionens skull utgå från att din uppfattning om vad som skett i östra Ukraina sedan 2014 är riktig. Vart leder det? Det leder till att ”rysktalande personer i östra Ukraina” kan räknas in bland de folk och stater som ligger utanför den del av världen som Västvärlden har intresserar sig för, enligt mitt resonemang ovan, på samma sätt som Väst brustit i solidaritet med människor i Irak, Afghanistan och många andra länder.

    Varför skulle detta hindra att folk i Väst vore solidariska med staten Ukrainas försök att stå emot Rysslands angrepp? Sannolikt vill en majoritet av medborgarna i Ukraina mota ut Rysslands styrkor. Om staten Ukraina har stora brister och har begått brott, då är staten ungefär som andra stater som invaderats. Frankrike förtryckte folk i Afrika. Frankrike gjorde Algeriet till en del av Frankrike, inte en koloni, men algerierna behandlades som andra klassens medborgare. Ändå var det rätt att vara solidariskt med Frankrike 1940. Listan kan göras lång på stater som angripits av Förenta staterna, och där det har varit rätt att vara solidarisk med staterna som helhet trots brott begångna av de staternas ledningar.

    Det vore väl inget fel om detta krig bleve en väckarklocka för allmänna opinionen i Västvärlden, så att solidariteten med andra än nordamerikaner och västeuropéer och ”hedersvästeuropéer” bleve större? Min tanke är kanske en from förhoppning, men hur kan den vara fel i princip?

    Jag försöker förstå din retoriska fråga: ”De rysktalande personer som utsatts för granatbeskjutning i åtta år, behöver inte de någon solidaritet?” Kanske att du menar att solidaritet med staten Ukraina och folkmajoriteten i Ukraina kan leda till en sämre situation för folk i östra Ukraina, om Rysslands styrkor tvingas draga sig ur landet? Med den logiken vore ju all solidaritet tveksam, eftersom folk och stater som har fått stöd mycket ofta gjort misstag efter vunnen seger. Länder i Indokina och Afrika har invecklats i inrikes och utrikes aggressioner efter att de befriats från imperialistiska herrar.

  11. Gösta Lilja skriver:

    Svar till Jan Arvid G
    Nog borde väl öppnandet av Krimkanalen vara värd att uppmärksamma i nyhetsflödet. Den byggdes ju en gång för att förse krimborna med vatten. Jag tycker att det är en stor skillnad mellan att stänga av vatten som behövs i ett civilsamhälle och att laborera med gasledningar och andra energiflöden i konflikter mellan länder. Efter Västeuropas vansinniga hantering av Nordström nr 2 skulle man kunna förvänta sig att ryssarna stänger av både 1:an och Ukrainaröret. Att stänga av vatten för människor är i mina ögon ett steg på vägen mot folkmordspolitik och tjänar knappast några militära eller civila intressen.

  12. Jan Arvid Götesson skriver:

    Gösta L!
    Att nyheten om Krimkanalen vore ”värd att uppmärksamma i nyhetsflödet”, är självklart. Västliga medier gör många fel.

    Men du skrev ”sitt vatten”. Av de två orden drog jag en slutsats. Ditt svar bekräftar min slutsats.

    Många av er som stödjer Rysslands regerings linje gör ett misstag. Ni går så långt att ni bryter mot logikens och saklighetens lagar. Jag brukar som experiment godtaga vad ni säger om den politiska situationen. Även när jag gör det, visar det sig att det finns ett ”överskott” av stöd för Vladimir Putins regerings politik hos er, som beror på osaklighet.

    Alltså. Ukraina är en självständig stat. Det må så vara att Vladimir Putin och vissa andra i själ och hjärta inte tycker det, men folkrätten grundas på hur statsgränserna har blivit genom våld och slump, inte önskningar.

    Ukraina har sakligt sett fått sin suveränitet kränkt av att Ryssland skickat in militär i Ukraina sedan 2014, och annekterat en del av Ukraina. Jag godtar experimentellt er åsikt att Ukraina har haft skurkaktiga regeringar. Men det är ju fortfarande en stat, liksom Irak var en stat som inte borde ha invaderats 2003, trots att det är bevisat att mord och tortyr av oskyldiga var politiska instrument för Iraks statsledning.

    Staten Ukraina har rätt att inte skicka livsmedel som vatten till ett område inom Ukrainas gränser som en annan stat ockuperar. Även stater med dåliga ledare (som vi nu antar att Ukraina har) har rätt att ha en politik inom lagens gränser. Ja, jag vet att det är en helig trossats för många att Krim ligger i Heliga Moder Ryssland, men försök att se saken från ett rättsligt perspektiv, enligt vilket även beklagliga gränser som går emot folkviljan är riktiga gränser (96 procent av ålänningarna röstade för att tillhöra Sverige).

    Vattnet går i en konstgjord transportled. Jag kan inte se något sakligt relevant innehåll i din mening ”Den byggdes ju en gång för att förse krimborna med vatten.” Republiken Irland och Nordirland utbyter livsförnödenheter via infrastruktur som skapats före och och efter att riksgränsen uppkom. Uppstode en allvarlig konflikt mellan Republiken Irland och Förenade kungariket vore det i sin ordning att gränsen stängdes.

    Men låt gå för att upplysningen om kanalens syfte bara skrevs för att understryka nyhetsvärdet (vilket jag inte har bestridit; ursäkta, men jag får intrycket att du inte läser innantill, utan skriver ogenomtänkt utifrån en suddig partiskhet till förmån för Vladimir Putins regering). Resten av ditt inlägg är tydligt felaktigt.

    ”Jag tycker att det är en stor skillnad mellan att stänga av vatten som behövs i ett civilsamhälle och att laborera med gasledningar och andra energiflöden i konflikter mellan länder.” Du tycker alltså att ett angripet land (vilket Ukraina är i Krim sedan annekteringen/ockupationen) skall skicka förnödenheter som underlättar annekteringen/ockupationen? (Krimkanalen stängdes av Ukrainas regering långt före årets invasion – upplysning för nytillkomna läsare.)

    En angripare som folkrättsstridigt tar kontroll över en annan stats territorium med militär styrka får lov att förse området med vatten, eller med livsmedel som ersättning för skördar som slår fel på grund av vattenbrist.

    ”Efter Västeuropas vansinniga hantering av Nordström nr 2 skulle man kunna förvänta sig att ryssarna stänger av både 1:an och Ukrainaröret.” Ja, det kan väl Rysslands lagliga regering göra, om de vill det! Din mening har ingen logisk funktion, utan ser bara ut att vara inslängd av något känslomässigt skäl.

    ”Att stänga av vatten för människor är i mina ögon ett steg på vägen mot folkmordspolitik och tjänar knappast några militära eller civila intressen.” Om du inte kan se att detta är osakligt går det inte att diskutera med dig. Det vore alltså ”folkmordspolitik” av en militärt angripen stat att fatta beslut om sin export. ”Export” om man godtar att Krim ligger i Ryssland; om man inte gör det är det ju lika sant att det är tillåtet att inte skicka förnödenheter till en ockuperad del av sitt land.

    Ryssland har 100 procent av ansvaret för vatten på Krim, vare sig Ryssland är laglig ägare eller ockupant. Det är inte paragrafrytteri att påpeka det. Att beskylla ett angripet land för ”folkmordspolitik” för att det stänger en artificiell transportled är osakligt och understödjer imperialism.

    Din åsiktsriktnings idéer kan sammanfattas så här:

    1. Krim är obestridligen en del av Ryssland, vad än andra stater tycker om det.

    2. Provinsen Krim har en okränkbar rätt till naturresurser i en grannstat till Ryssland.

    3. Att en stat inte bidrager till försörjningen av Rysslands befolkning på påbud från Rysslands regering är folkmordspolitik.

    Knut L gör ett stort arbete för yttrande- och åsiktsbildningsfriheten genom att driva en tidning varest din åsiktsriktning får komma till tals. Du och flera med dig gör dåligt bruk av denna frihetsoas genom att inte kunna tåla minsta lilla sakliga invändning. Det gör ju att lindelof.nu ser ut som en karikatyr som inte kan tas på allvar av allmänheten.

  13. Knut Lindelöf skriver:

    En redaktionell kommentar till Jan Arvid G:s omdöme om lindelof.nu och dess aktiva bidragsgivare:
    Jag tackar för omdömet ”frihetsoas”, men betackar mig för beskrivningen av andra bidragsgivare som ”att inte kunna tåla minsta lilla sakliga invändning. Det gör ju att lindelof.nu ser ut som en karikatyr som inte kan tas på allvar av allmänheten.”

    När krig råder firar lögnen sina största triumfer. Då krymper utrymmet mellan ytterligheterna. Svart eller vitt är det enda som kommer fram. Och när det svarta till sist helt undertryckts blir allt som skrivs och sägs ointressant.

    Redaktörens egen åsikt är att i detta krig må alla goda krafter förenas i att försöka finna en formel för ”eld upphör” och förhandlingar. Många här inklusive redaktören anser att våra stora mediers fokus ligger fel – alltså på Putins och hans regims ”genomgående onda och imperialistiska politik” – men fördömer trots det kriget. Hela bilden runt detta folkrättsstridiga krig är i de stora medierna förenklad, ohistorisk och blir därmed missvisande falsk. Det har också blivit ett inrikespolitiskt jätteproblem.

    Apropå ”folkmord”; en fråga är om t ex Rysslands påstående om att folkmord pågått i Donbass sedan 2014. I våra medier anses det inte ens värt att nämna. Detta liknar konfrontationen runt massakern i staden Srebrenica i Bosnien 1995. En för de drabbade meningslös storpolitisk diskussion om vad det som skett skulle kallas. Detta dolde det verkliga lidandet. Lidandet i Donbass sedan 2014 verkar förminskat eller helt bortretuscherat från Ukrainakonflikten. Vem ska vi tro på? Eller avspeglar den ryska anklagelsen mot Kiev-regimen om folkmord i Donbass ett verkligt lidande som pågått i åtta långa år? Vem bryr sig?

    För att komma fram till eld upphör och verkliga förhandlingar måste konflikten skildras ur allas perspektiv. Allt annat är oförnuft, som skapar mer lidande och kanske till och med kan driva situationen mot ett kärnvapenkrig.

  14. Gösta Lilja skriver:

    Jan Arvid G!
    Jag försökte besvara din tidigare fråga. Naturligtvis finns oklarheter i allt som skrivits, från Bibeln till Iraks nya författning.

    Tidningarnas kultur- och ledarsidor som undervisar varandra på fikonspråk och debatt- och insändarsidorna som alltid tjänstgjort som folkviljans portvakter, har fått se fördämningarna brista och nyhetsflödet, på gott och ont, strömma genom nya kanaler. Ett stort tack till lindelof.nu och andra bloggar som är öppna för debatt i folkbildningens tjänst.

  15. Jan Arvid Götesson skriver:

    Tack för ännu ett svar Gösta Lilja. Du korrigerar mig inte, vilket jag ser som bekräftelse på att jag korrekt sammanfattat ”Linde-Lilja-linjen”: Krim tillhör Ryssland; Ryssland har rätt till en del av vattenflödet i Dnepr för Krims räkning; det är brottsligt (folkmord) av Ukraina att fatta ett negativt beslut om vattenexport via konstgjord kanal till Ryssland, trots att Ryssland kränker Ukrainas suveränitet.

    Eftersom intelligenta personer som Henrik Linde och Gösta Lilja omfattar denna syn, som är orimlig för de flesta människor, måste där finnas en underliggande skillnad i våra tankebanor. Vilken är den underliggande skillnaden som gör Linde-Lilja-linjen logiskt möjlig?

    Jag gissar att förklaringen är att ni menar att ännu större delar av Ukraina egentligen tillhör Ryssland. Eller att länderna borde återförenas totalt. Eller att vissa aspekter av systemet som fanns i Sovjetunionen fortfarande borde hedras, trots att Socialistiska rådsrepublikernas union splittrats. Vladimir Putin tänker i dessa banor, och han är ju en frisk och rationell person. Jag varken skämtar eller försöker vinna debattpoäng. Någon förklaring måste ju finnas till att Linde-Lilja-linjen om Krim-kanalen är logisk och lagenlig för vissa människor.

  16. Gösta Lilja skriver:

    Det är väl knappast jag som bestämmer att Krim tillhör Ryssland. Det har krimborna bestämt själva.

    Om jag förstår det hela rätt avsattes en folkvald regering med våld, mord och misshandel i Kiev 2014. Med support av USA och EU. De nya herrarna förbjöd också politiska partier och därmed betraktades partiernas väljarkårer som fiender till kuppmakarna. En människa med förståndet i behåll kan inte godkänna denna typ av ”demokrati”. Befolkningen i östra Ukraina underkände därför kuppmakarnas maktanspråk och krävde autonomi. Den demokratiska omröstning som hölls på Krim sparade många ukrainska och ryska liv och det var helt och hållet Putins förtjänst.

    Det är också svårt att förstå vitsen med att områden befolkade av hatade ryssar ska vara tvångsanslutna till Ukraina.

    Iraks författning, skriven i USA, hade kunnat vara vägledande också i fallet Ukraina.

    I artikel 115 sägs: ”Regional lag har företräde vid konflikt mellan andra befogenheter som delas mellan den federala regeringen och regionala regeringar.” I artikel 121-2 anges: ”I händelse av motsägelse mellan regional och nationell lagstiftning avseende en fråga vid sidan av den federala regeringens exklusiva befogenheter, ska den regionala myndigheten ha rätt att ändra tillämpningen av den nationella lagstiftningen inom denna region.” I artikel 126-4 heter det: ”Författningens artiklar kan inte ändras om en sådan ändring innebär att en regions befogenheter utanför de federala myndigheternas exklusiva befogenheter avskaffas, såvida ej ändringen godkänts av den berörda regionens lagstiftande myndighet och av flertalet av dess medborgare i en allmän folkomröstning.”

    Om USA och EU skrivit en liknade författning till Ukraina istället för att skicka vapen hade vi sluppit dagens tragedier och flyktingströmmar.

  17. Jan Arvid Götesson skriver:

    Gösta Lilja!
    Du skrev: ”Det är väl knappast jag som bestämmer att Krim tillhör Ryssland”. Nej, men ansvaret som utomstående har är huruvida de verkar för erkännande av ändrade riksgränser. Medborgare påverkar regeringars politik genom opinionsbildning. Ett exempel: medborgare i olika länder påverkar sina regeringar till att erkänna eller icke erkänna territoriella anspråk som Staten Israel har. Om jag skriver ”det är väl knappast jag som bestämmer vilka områden som skall tillhöra Israel” blir det kanske tydligare vilket ansvar envar politiskt medveten person har.

    Du skrev: ”Det har krimborna bestämt själva.” Ni som argumenterar som Diana Johnstone gör ett misstag med Krimfrågan. På många ställen i världen kan man finna gränsbefolkningar som med majoritetsbeslut nog skulle byta statstillhörighet. Österrikisk/tysk-sinnade i Sydtyrolen kunde rösta sig ur Italien om chansen gåves; delar av norra Indien kanske vill tillhöra Pakistan; några platser i de baltiska staterna kanske skulle trivas i Ryssland, om lokal folkomröstning hölles. Men det är en helt annan sak om främmande makt ”hjäper processen på traven”. Om Ukrainska ledare sedan 2014 är skurkar (som du tycker), och en folkmajoritet på Krim vill tillhöra Ryssland, är det ändå en mycket allvarlig sak om främmande makt intervenerar med militär personal, vilket Ryssland gjorde.

    Återigen: Det är utmärkt att din åsiktsriktning kan skrivas i denna tidning (Gud give att tidningen växer). Att kväva er yttrandefrihet är dåraktigt, och utestängandet av dina åsikter som sker i hela Västvärlden strider mot grundlagars anda, och möjligen bokstav. Men detta sätt på vilket ni bortser från den ryska militära attack, som var nödvändig för att Krims utbrytning skulle ske, sänker er trovärdighet, och är en av många delförklaringar till motviljan mot er.

    Du skrev: ”Det är också svårt att förstå vitsen med att områden befolkade av [av ukrainska nationalister] hatade ryssar ska vara tvångsanslutna till Ukraina.” Dina åsikter är imperialism. När det passar dig bortser du från den självklara antiimperialistiska principen att dåliga saker inom en suverän stat inte skall tillåtas som förevändning för stormakter att stycka mindre stater. För övrigt är det svårt att förstå vitsen med att Kiruna-området och andra områden i norra Sverige befolkat av hatade samer ska vara tvångsanslutna till Sverige. De områdena borde ju ha blivit samiska och finska republiker och befriats från den svenska imperialismen.

    Ditt resonemang om att Ukraina borde ha haft en annan konstitution med mer makt åt regional lagstiftande makt kunde kanske vara bra – om det komme inifrån suveräna staten Ukraina. Styrt utifrån blir det imperialism.

    Boken jag läser nu är Jan Myrdals Klartexter: Skriftställning 9, som inleds med ”Tal Första Maj 1976”. Talet handlar om att världens folk behövde kämpa mot två imperialismer på samma gång. Om Sverige sade Jan Myrdal att vänsterpartiet kommunisterna ”har återknutit förbindelserna med till Kreml just i en situation där Kreml är ett öppet fascistiskt centrum. Därmed är situationen för vpk densamma som den var för Flygs Socialistiska Parti strax före det andra världskriget.”

  18. Gösta Lilja skriver:

    Jan Arvid G!
    Jag får tacka för korrekturläsningen. Värnandet av den yttrandefrihet du anser omfatta också mig är värd en guldstjärna.

    Medborgare påverkar regeringars politik genom opinionsbildning skriver du. Man kan med fog påstå att regeringar, med medias hjälp, påverkar medborgarna syn på politik och konflikter. Vad jag vet finns det inga regeringar (möjligen USA) som erkänner några territoriella anspråk som Israel har. Från min horisont är det palestinierna som har territoriella anspråk på det land som europeiska utvandrare och flyktingar lyckades lägga beslag på 1948. Någon skriven författning för landets medborgarna tycks inte vara av nöden.

    Vad gäller Ukraina är det USA:s och EU:s agerande som måste granskas. När nu tåget, efter 8 år, lämnat stationen är det svårt att se något slut på konflikten. Även om Ukraina är en ”suverän stat” som du skriver, är det det internationella samfundet d v s USA/EU och Ryssland som måste sätta sig vid förhandlingsbordet.

    ”Men detta sätt på vilket ni bortser från den ryska militära attack, som var nödvändig för att Krims utbrytning skulle ske, sänker er trovärdighet, och är en av många delförklaringar till motviljan mot er.”

    Jag vet inte vilka du talar för men jag tröstar mig med att en stor majoritet av världens befolkning inte lider av glaukom i det här fallet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.