När ska el-bilsbluffen avslöjas?

Det automobilindustriella komplexets våta dröm (Bilden från Teknikens värld)

Varje gång man väljer att ta bilen till Stockholm från Uppsala, vilket numera bara sker i största nödfall, inser man att det här med privatbilism måste få ett slut. Ett litet reparationsarbete, en olycka eller bara vanlig rusningstrafik gör att man blir stående timvis mellan Sollentuna och Norrtull – trots att det är sexfilig motorväg ända till Upplands Väsby.

Tusentals människor, de flesta ensamma i sina små kuvöser i ett fullständigt människofientligt och nedsmutsat automobillandskap (som bara växer och växer för varje år). I Stockholm upptar biltrafiken idag ungefär hälften av dess bebyggda område. Bilismen som transportmedel måste helt enkelt ersättas med något annat, annars går våra samhällen under.

Elbilsmyten
Trots detta pekar det mesta åt annat håll, nämligen mot att bilismen och till och med lastbilstrafiken bara ska öka. Samstämmigt och entusiastiskt kvittras överallt om att självkörande elfordon kommer att lösa problemen. Men detta är knappast något annat än en stor bluff. Det löser nämligen varken framtidens transport- eller miljöproblem.

Vi börjar med den största myten, el-bilen. El-drivna bilar minskar visserligen utsläppen från själva bilen och ger den enskilde bilisten lite miljöskuldsavlastning. Men hur står det till egentligen? Jo, tillverkningen av de nödvändiga batteripaketen slukar enorma mängder energi och ger el-bilen – globalt sett – ett miljöavtryck som är fullt jämförbart med dagens fossilbilars. Endast i Norge – världens elbilstätaste land – kan man köra elbilar på ganska ren el tack vare överskott av vattenkraft. Sin egen olja säljer man hellre på världsmarknaden, och batteritillverkningen talar man inte om.

I Tyskland däremot kommer man förstås att köra elbilarna mest på kol-, gas- och olje-producerad el. Alltså, avgaserna puffar ut ur kraftverkens skorstenar istället för ur bilarnas avgasrör. El är ju ingen energikälla, endast en bärare av energi.

En flaskhals som kommer att bli mycket svår att tränga igenom är bristen på vissa strategiska metaller som behövs i de stora och tunga batterierna. Det gäller främst kobolt och litium.

Litium är det för närvarande ingen brist på i världen, men efterfrågan kommer att öka dramatiskt när världens bilpark ska utrustas med litiumjonbatterier. I Dagens industri läser jag att runt 50 miljoner ton litium kommer att krävas fram till 2050 för att klara av den globala omställningen från bensin- till eldrivna fordon. Världens litiumreserver uppskattas för tillfället till 14 miljoner ton. Litium kan bli den nya oljan som man med tiden kommer att kriga om.

Kobolt är en bristvara och bryts under vidriga förhållanden med mycket barnarbete i t ex Kongo. Konflikterna runt denna strategiska metall kommer att bli hårda. Den räknas som och kallas faktiskt en “konfliktmetall”. De mäktiga (med sina stater) kommer att garantera sig kontroll över dessa råvaror med alla medel.

Bilindustrin
med sina fossilbilar har länge varit i kris, mest på grund av överproduktion. Fossilbilar är också ett stort miljöproblem; CO²-utsläpp, global heating, glaciäramälvning, peakoil och allt det där… Därför måste bilindustrin – det automobilindustriella maktkomplexet – förnya sig.

Bilismen är sedan snart 100 år mycket djupt rotad som individuell frihetssymbol. Jag är själv ett barn av denna tid och trivs mycket bra ensam bakom ratten. Det här är kanske den främsta drivkraften för en fortsatt och ökad bilförsäljningen framöver.

Så, det värsta som kunde hända (för bilindustrin) vore att bilismen gick förlorad som en del i framtidens globala livsstil. Att ändra på detta, att planera på ett annat sätt än för bilars och lastbilars framkomlighet vore katastrof för bilindustrin. Därför söker de en lösning inom ramen för bilism-samhället. En del kallar det här för resultatet av kapitalismens oundvikliga framfart. Kanske är det så? Men förnuft och politik borde kunna ändra även på denna galenskap tänker jag fortfarande.

För bilindustrin är det nu främst Kina som hägrar, att få lägga under sig denna enorma marknad. Men planen är även att bilismen i övriga världen ska fortsätta att öka. Det är i detta stora sammanhang som den självkörande elbilen kommer in som lösningen med stort L.

Teslahajpen
Elon Musk
var först bilindustrins gossen ruda, men han och andra har nu med sin Tesla lyckats förvandla bilden av elbilen från töntig småbil med kort räckvidd till en maskulint potent blixtaccelererande statussymbol – men miljögloria.

Det här är bingo för alla miljardärer som nu kan framstå i världsförbättrardager. Norge plöjer marken för detta. Teslaköpare slipper moms vid inköp, får gratis parkering på offentliga parkeringar, slipper betala vägtullar färjor, laddar gratis och får köra i taxi-/bussfiler. Allt detta får de (som har råd att hålla sig med en Tesla – kostar mellan 800 000 kr och 1 600 000 kr i Sverige), av norska staten. Norska vanliga skattebetalare betalar alltså enorma subventioner till norska miljardärer, vilket förstås väcker ont blod hos alla som tvingas rulla omkring i sina gamla fossilvrak.

Framtiden
På det här viset faller nu stora delar av världen undan för det framstormande teknikförblindade automobilindustriella komplexet. Det är egentligen helt galet. Alltså, för att våra urbana miljöer i framtiden inte totalt ska förvandlas till asfalt och betong måste man satsa på järnväg och sjöfart för tunga långväga transporter. I urbana centra måste helt andra smarta mindre kollektiva transportsystem utvecklas. För enskilda individer och för lätta transporter på kortare distanser blir det antingen kollektiva små elbussar, lätta el-fordon, elmopeder, elcyklar och trampcyklar som måste gälla. Apostlahästarna är både hälsofrämjande och användbara för alla friska människor.

Men, för persontransporter på medellånga avstånd kan man möjligen tänka sig ett fordon av Tesla-typ. Men att använda stora tunga Teslor i våra städer för persontransporter på korta sträckor är en ren absurditet. Och det löser sannerligen inte mina problem när jag måste transportera något tungt till Stockholm. Då är ju Teslorna lika hjälplösa som vi andra.

Lika hjälplös och lika miljöskadlig…

  16 kommentarer for “När ska el-bilsbluffen avslöjas?

  1. Martin Kullberg
    2017-10-25 kl. 15:52

    Ett bilbatteri förbrukas inte likt diesel. Med utvecklingen av återvinningsteknik kommer energikostnaderna för produktionen av batterierna att minska.

    Om du kör en elbil på kolkraft halverar du ändå koldioxiden per körd mil. Ett modernt kolkraftverk har vansinnigt mycket högre verkningsgrad än en dieselmotor, en elbil har vansinnigt mycket högre verkningsgrad än en diesel.

    Men sant är att tillverka en ny bil är en mycket hög koldioxidkostnad, men det gäller alla bilar, det är inte som om en diesel är så vansinnigt mycket mindre dålig att bygga om man räknar bort batteriet.

    Frågan kräver lösningsmångfald, något alla debattörer verkar helt oförmögna att greppa. Vissa får köra el, vissa får köra biodiesel, vissa etanol, vissa gas och de flesta kollektivt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.