Aurora 17 är den stora svenska försvarsövningen som just har inletts. Den ska sätta det lilla svenska försvaret på fötter i Sverige, men ska också – precis i linje med den svenska försvarspolitiken – samverka med främmande makter (Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Litauen, Norge och USA). Sverige har ett avtal med Nato om s k värdlandsstöd och det är det som nu ska tillämpas i övning. När det gäller det alliansfria Finland ska vårt avtal om försvarssamarbete också övas. Både Sverige och Finland har så kallat Nato-guldkort, d v s ett särskilt extra nära samarbete med Nato.
Så det är Sveriges Nato-synkroniserade och -uppbackade försvar som ska övas. Vi som är för alliansfrihet och därför emot svensk Natosamarbete och Natoanslutning tycker förstås att Aurora 17 är ett oklokt sätt att öva vårt försvar. Vi kritiserar att USA-trupper och vapen (kanske kärnvapen) ska stationeras på svensk mark. Men att Sveriges försvar efter många år av utlandsuppdrag i USA och Nato-tjänst nu äntligen inriktas på vårt eget territorium är både bra och nödvändigt. Att ta hjälp utifrån är inte heller självklart fel. Det är samarbetet med USA/Nato som är problemet.
För min del är Natomotstånd inte ett utslag av ett allmänt försvarsmotstånd. Jag gjorde min militärtjänst i Kustartilleriet på en minutläggningsdivision och lärde mig mycket nyttigt som skulle kunna ha kommit till nytta för försvaret av vår suveränitet och alliansfrihet. Nej, det är övergivandet av alliansfriheten som jag motsätter mig.
Att nu motståndet mot Aurora 17 tar sig idealistiskt passifistiska uttryck är olyckligt. Att en av initiativtagarna till Aurora 17-motståndet, Pelle Sunvisson, uttalat sig i Stockholms Fria på följande sätt…
Kanske är det bättre låta sig bli ockuperad och sedan jobba stenhårt mot förtrycket. Kanske ska försvaret inte rikta in sig på att förhindra invasion utan på att omöjliggöra ockupation.
…finner jag minst sagt oklokt. Det splittrar och försvagar Nato-motståndet som självklart måste inkludera oss som är för ett självständigt svenskt territorialförsvar byggt på värnplikt.
Vådan av att bädda in det svenska Natomoståndet i ett allmänt antimilitaristiskt sammanhang syns bland annat i DN:s ledare den 8 september. Där lyckas man koppla samman det svenska Natomoståndet med gammalkommunism, antimilitarism och putinism och skriver bl a:
Rysslands drivande roll i den alltmer inflammerade säkerhetssituationen nämns inte alls. Det är som att Georgien och Ukraina aldrig anfallits, Krim aldrig annekterats.
Den är ett våldsamt och nyanslöst angrepp på alla som är kritiska mot Aurora 17. På alliansfriheten.se skriver man om det här problemet.
Många av de grupper som nu demonstrerar mot övningen saknar också nyanser i sin kritik av övningen. Sveriges försvarsmakt måste faktiskt kunna öva för ett anfall mot vårt land – och egentligen tillsammans med vilka väpnade styrkor som helst. Det viktiga är att det utkämpas en försvarsstrid och att det är Sverige som är den försvarande parten. […]
Avvisandet av övningen som sådan är därför totalt kontraproduktivt: det försvårar arbetet för att återställa och stärka vår nationella försvarskraft. I motståndsleden ryms också rent försvarsfientliga krafter, vilka bidrar till att underminera tilltron till den svenska alliansfriheten.
Det är fullkomligt avgörande att Natomotståndet inte framstår som en försvarsfientlig rörelse. Annars blir den en marginell och betydelselös företeelse som är mycket lätt att bortse ifrån för Natovännerna.
Men motståndaren är väl heller inte ett fast block: där finns vad jag uppfattar stenhårda Nato-förespråkare som nästan till varje pris vill ha in Sverige i alliansen och sedan ett spektrum över till de som vill ha samarbete men inte medlemskap. Och kanske ytterst i detta spektrum en del personer som kan övertygas om att det inte är så lyckligt att kuckla i buskarna med Nato. Idealisten du citerar ovan kan ju ses som en spegelbild av den stenhårde Nato-entusiasten.
Tycker signalist 094 Nilsson
Bristerna i detta citat från alliansfriheten.se ovan borde vara uppenbara. För det första så ”gömmer” kommentatorerna sig bakom beteckning ”Utgivarna av alliansfriheten.se”, de borde ha uppvisat sig men sina namn, Rolf Andersson (RA), Anders Björnsson (AB) och Lars-Gunnar Liljestrand L-GL), så man direkt kunnat se vilka som sitter på denna sak.
Men den största bristen är avsaknaden av all konkretion t ex exempel på vilka ”Många av de grupper som nu demonstrerar mot övningen saknar också nyanser i sin kritik av övningen” är. Detta förblir vi okunniga om, liksom att vi inte får reda på vad dessa grupper sagt och gjort. RA, AB och L-GL borde ha kommit med exempel och citat från dessa ”många grupper” som styrker deras tes.
Men huvudfelet är att RA, AB och L-GL skriver att: ”Avvisandet av övningen som sådan är därför totalt kontraproduktivt: det försvårar arbetet för att återställa och stärka vår nationella försvarskraft.”
Man måste se på vad som är huvudinnehållet i övningen. Enligt min mening är det att öva samverkan med Nato. Hela övningen är – oavsett vad Hultqvist och försvarsledningen än säger – riktad mot Ryssland.
Ska vi vara alliansfria borde vi bygga upp ett självständigt försvar (med att t ex återinföra en verklig värnplikt, kraftigt öka numerären, minska vårt flygvapen – så långt neutralitetspolitiken tillåter – och istället bygga upp ett modernt luftförsvarsrobotsystem, sluta att steg för steg inlemmas i USA:s krigspolitik och öva vårt försvar självständigt.
Ett inlägg i rättan tid av bloggredaktören. Det finns nu också att läsa på alliansfriheten.se och jag ser fram mot det seminarium om Bernadotte-linjen, som utgivarna av denna sajt planerar.
Bernadottedoktrinen höll oss utanför krig i nära 200 år, men på 1990-talet började den monteras ned. Och sedan dess har vi redan varit med i flera krig.
Som jag ser det är motsättningen mellan dem, som vill återupprätta Bernadotte-linjen och dem, som inte vill det huvudmotsättningen i vårt land just nu. Pacifismen har aldrig varit något alternativ och är det inte idag heller.
Nu förs debatt på facebook (efter min länk) i ganska upphetsad ton. Jag svara här, eftersom detta är mitt främsta forum. Har inte tid att diskutera i olika facebook-grupper också.
Tord Björk och andras invändningar visar att de tror jag vill mota ut pacifister och antimilitarister. Så är inte fallet. Alla som vill vara med är välkomna. Men jag vill att fronten mot Nato och för svensk alliansfrihet ska bli framgångsrik på riktigt. Därför måste det vara tydligt att det är just detta vi kämpar för. Om fronten framstår som allmänpacifistisk och/eller för svensk nedrustning eller för ickevåldsförsvar… tappar vi fokus på att bevara alliansfriheten och ha ett försvar byggt på värnplikt. För övrigt accepterar många pacifister (antimilitarister) att Nej till Nato är för ett värnpliktsförsvar, vilket är bra. Dessa saker kan diskuteras var som helst, men inte i just Nej till Nato-arbetet, då spricker fronten. Så ser jag det.
Knut Lindelöf hävdar att han inte vill mota ut pacifister och antimilitarister ur rörelsen. Uttryckligen sägs att om radikalpacifister yttrar sin åsikter så är det oklokt: ”Det splittrar och försvagar Nato-motståndet ”. Ni får vara med men ni ska hålla tyst!
Att just Pelle Sunvisson, ordförande för Stockholms fredsförening och Folket i Bild/Kulturfront – en av de som bäst lyckas förena pacifister och antiimperialister – kritiseras av DN och nu även av Lindelöf.
Det är även komiskt. Fredsrörelsen har en betydligt längre historia trots tillfälliga inhopp från sektorsfixerade vänsterfolk som tror sig ha den rätta synen på vad som är brännpunkten. Att Internationella Fredsbyrån (126 år) tätt samarbetar med Nej till krig – nej till Nato internationellt visar att Lindelöfs teser är inkrökt svenska. Det går mycket väl att ena radikalpacifism, antimilitarism och de som vill ha ett försvar bakom konkreta paroller utan att sätta munkavle på någon, vilket Lindelöf önskar.
Men att som Lindelöf gör skapa skenmotsättning mellan kampen mot militarismen och önskan om ett oberoende eget invasionsförsvar tillhör avdelning självmål.
Tord Björk!
Jag kritiserar Pelle Sunvisson för att han som representant för ”Stoppa Aurora” och i viss mån Nej till Nato vädrar sina privata funderingar på att det kanske vore bäst att släppa in främmande militärer vid ett eventuellt angrepp … Detta uppfattas förstås som Stoppa Auroras ståndpunkt. En sådan åsikt är ganska extrem och samlar inte särskilt många svenskar. Och den är inte Nej till Natos ståndpunkt. Jag tror därför att hans privatprat i Stockholms Fria skadar Nato-motståndet. DN-ledaren är ett tecken på det.
Det svåra är inte att ena olika fredsgrupper i Sverige mot Nato. Det svåra är att nå ut till den stora svenska allmänheten med detta. Det har DN förstått och skrev därför denna effektivt splittrande ledare.
Efter IB-avslöjandet 1972 gick Olof Palme ut och skällde FiB (och IB-avslöjarna) för kommunister och extremister. Det svetsade samman vänsterns olika grupper för en tid, men kontakten med det stora folkrörelsesverige bröts. Det var oerhört effektivt.
Vårt anti-Nato-arbete måste avpassas efter svenska förhållanden.
Håller med dig i sak Knut, men undrar över problembeskrivningen. Är det verkligen sant att pacifisterna dominerar den offentliga bilden av motståndet? Känner inte riktigt igen den bilden.
Erik D!
Min erfarenhet är att det är lättare att få namnunderskrifter mot Nato på Stora torget i Uppsala nu i höst än det var i våras när det gällde värdlandsavtalet. Små misstag i ledningen kan få oanade konsekvenser. DN:s ledarredaktion har makten att sätta dagordningen. Men folk man möter på stan är fortfarande välvilliga.
Jag har nu gjort det jag borde ha gjort från början, nämligen läst intervjun med Pelle Sunvisson och nu vill jag nog tolka hans yttrande ”Kanske är det bättre låta sig bli ockuperad och sedan jobba stenhårt mot förtrycket. Kanske ska försvaret inte rikta in sig på att förhindra invasion utan på att omöjliggöra ockupation” helt annorlunda än uttryck för någon pacifism eller antimilitarism.
Vad som verkar föresväva Sunvisson är ett folk som redan i fredstid är rustat och utbildat för gerillaförsvar. Fienden må komma in men när han vaknar på morgonen nästa dag har han halsen avskuren.
Kanske fungerar det så på Kuba. Det är därför USA förvånande nog inte dristat sig till att invadera ön under någon av sina ofta använda förevändningar. Men det är ju, tyvärr, helt orealistiskt i det politiskt splittrade Sverige.
Sunivisson är kanske idealistiskt naiv, men ingen pacifist eller antimilitarist.
Anders P!
Jag tar Sunvisson på orden. Han markerar, så fort har får en chans, att han är antimilitarist och emot ett militärt försvar. Senast på Stockholms fredsseminarium. Men han är fullt medveten om att t ex de flesta i FiB/K inte är antimilitarister. Jag uppskattar hans tydlighet här. Det är i Nato-motståndet som denna öppenhet blir kontraproduktiv. Han bör där företräda det som förenar maximalt många i huvudfrågan: för alliansfrihet och värnpliktsförsvar.
Knut Lindelöf och Tord Björk talar uppenbarligen om enhetsfronter av helt olika slag.
Knuts modell är den, som en gång var FNL-rörelsens/Vietnamrörelsens. Om inte 100% så åtminstone 90 av dem, som var drivande i den rörelsen, såg sig själva som antikapitalister/vänster, men drev i denna rörelse inte några antikapitalistiska krav utan endast antiimperialistiska. Och därför kunde FNL-rörelsen bli en bred folkrörelse.
I den modell som Tord B företräder upprätthålls inte distinktioner av nämnda slag och därför kan de enhetsfronter han förordar aldrig bli något annat än sekter.
Det hävdas allt som oftast att en upprustning av försvaret slår mot övriga delar av budgeten, till exempel sjukvård och andra välfärdssystem och att vi helt enkelt inte har råd att skapa ett försvar kapabelt att avskräcka fiender, utan måste lita på stöd från andras krigsmakt, till exempel NATO.
Men en upprustning av försvaret till en sann försvarsmakt behöver inte alls ske på bekostnad av välfärden, om man överför bankernas rätt att skapa pengar till staten. Om staten själv skapar betalningsmedlen istället för att låna upp dem från kommersiella banker, kan man driva realekonomiska projekt och skapa betalningsmedlen löpande, helt utan räntekostnader och utan skattehöjning. Pengarna behöver inte tas ur den övriga budgeten och driver inte upp inflationen. Abraham Lincoln skapade på detta sätt betalmedlen (greenback dollars) för Nordstaterna i det amerikanska inbördeskriget. Sydstaterna, som lånade till krigskassan från de kommersiella bankerna, var bankrutta vid krigsslutet.
Naturligtvis krävs också att vi lämnar EU. De kommersiella svenska bankerna får göra Nordea sällskap in i ett sönderfallande EU.
Knut L.
Jag är inte med i någon ”Nej till Nato”-förening, men jag har uppfattat att denna rörelse bara har en paroll. Men på dig verkar det som om den har två. Vad är det som gäller? Sedan vet jag inte heller hur ”Nej till Nato”-rörelsen hör ihop med ”Nej till Aurora”-kampanjen”. Men du kan kanske upplysa mig!
Bo P!
Jag är osäker på exakt vad som står i plattformen. Om man letar på hemsidan finner man bara Nej till Nato – bevara alliansfriheten. Så det är nog bara den parollen. Någon skrev dock att man också var för ett svenskt värnpliktsförsvar, vilket verkar lite konstigt faktiskt, kan vara en missuppfattning. Kanske gör det saken lite lättare. En sådan front kan förstås rymma både försvarsvänner och pacifister (antimilitarister). Kvarstår frågan hur NtN-föreningen ska företrädas i offentligheten.
När det gäller Stoppa Aurora säger man inget om försvaret. Nej till Nato är med i närverket Stoppa Aurora. Slutsatsen är att frågan om ett svenskt försvar är öppen och alltså inte ryms inom den svenska Nej till Nato-fronten.
Ja, då väntar vi bara på Pelle Sunvissons svar på kritiken. På ett sätt har jag inget med detta att göra. Jag är inte med i vare sig någon Nej till Nato-förening eller i Stoppa Aurora-kampanjen och i år har jag inte heller betalt medlemsavgiften i FiB/K. Men eftersom detta är första gången sedan vi drog igång FiB/K och anledningen till det är att jag vill se hur FiB/K – som jag alltid uppfattat som en försvarsvänlig tidning – kommer att utvecklas med en ordförande som är emot all militär våldsanvändning. Så tycker jag ändå att den här saken angår mig.
Stoppa Aurora har startats av de pacifistiska organisationerna som initiativtagare. Det har sin främsta bas hos Fredsam i Götborg, ett sedan decennier fungerande samarbete mellan fredsorganisationer i Göteborg.
Stoppa Aurora ska inte sammanblandas med Demonstrera mot Aurora 17 som är ett partidominerat initiativ. Det har tagit sig uttryck i att alla organisationer kan komma med sina partifanor till demonstrationen. Bussar från hela landet organiseras av KP vilket framgår av demonstrationens officiella hemsida. Överlappningen är inte stor.
Knut Lindelöfs påstående – om att när Sunnvisson uttalar sig som aktiv i det av pacifister dominerade nätverket Stoppa Aurora splittrar han och försvagar motståndet – fördunklar mer än det klargör. Läsaren hålls ovetande om att det finns två olika nätverk, det är heller inte klart om Knut Lindelöf är medveten om det. Diskussionen ovan utgår alltså från okunniga spekulationer och påståenden.
Tord Björk har rätt i att jag är okunnig om detaljerna runt Aurora 17-aktionerna i Göteborg till helgen. Jag visste inte att det fanns två konkurrerande demonstrationer. Trodde i min enfald att man hade enats om en stor. Det här om något visar på den redan skadliga splittringen.
Men, min okunnighet om detaljerna kanske inte är så viktigt trots allt. Det viktiga är att anti-Nato-arbetet inte får en ”pacifistisk-antimilitaristisk” och/eller ”kommunistisk” prägel. Då kommer den folkliga bredden att utebli. Tänk så mycket folk av olika sorter och politiska valörer som verkligen är emot Nato. Det är de som borde mobiliseras. Inte bara käbblande folk på vänsterkanten alltså. KP är hopplösa med sina partifanor t ex, det vet jag också. Pelle Sunvissons uttalande i Stockholms Fria är och förblir olyckligt av just dessa skäl.
Men protestera mot Nato och dess deltagande i Aurora 17 i Göteborg ni som kan. Jag har tyvärr inte tillfälle att delta.
Jag är överens med Knut om att det gäller alliansfrihet och inget annat. Ett land måste under överskådlig tid ha ett trovärdigt försvar, grundat i folket och i samklang med FN. Så ser världen ut, ännu så länge. Det gäller att förhindra att Sverige även formellt bli Nato-medlem.
Bo Persson ställer några viktiga fråror kring enhetsfronten. Dessa är det viktigt att diskutera. Framför allt vad ”Nej till NATO” betyder. Uttrycks en allmän NATO-fientlighet eller (som sägs när principer lyfts fram) är det främsta målet att hålla Sverige utanför NATO. Vad ger i vardera fallet den effektivaste enhetsfronten?
Som jag ser det uttrycker ”Nej till NATO” och den ”frontens” arbete i det närmaste enbart en allmän NATO-fientlighet. För att få bredast möjliga uppslutning (och därmed störst chans att lyckas med detta angelägna och konkreta projekt) borde parollen vara ”Nej till svenskt NATO-medlemskap!” Något som det går utmärkt att hålla en svensk folkomröstning om.
Om man däremot främst drivs av enkelspårig antiimperialism och i huvudsak är intresserad av att ”sam”-tala i parollform är ju en sådan linje mindre aptitlig.
Knepigt med en FiB/K ordförande som inte förstår att han skadar Nej till NATO och alliansfriheten genom inte medverka till att renodla parollerna.
Nej till NATO i alla dess former är parollen som gäller och som dessutom fortfarande, trots all propaganda, har stöd hos svenska folket.
Pacifism och antimilitarism får läggas åt sidan. Försvarsmakt har vi och dess politik sina rötter i demokratiskt fattade beslut sedan lång tid.
Hur får ordföranden ihop det med parollerna, framför allt gällande antiimperialismen med pacifism som utgångspunkt?
Att Afghanistan överhuvudtaget existerar beror just på deras väpnade kamp mot de imperialistiska erövrarna från brittiska imperiet till det sovjetiska angreppet och den nu pågående amerikanska ockupationen sedan 16 år.
Knut Lindelöf fortsätter att missuppfatta situationen i Göteborg. Om man följer länkarna så framgår att det inte hålls två demonstrationer, Stoppa Aurora är inte en demonstration, men andra aktiviteter som ett seminarium bl a. Demonstrera mot Aurora 17 är en demonstration. Förhållandet mellan de två är inget större problem förutom detta enkla att de flesta fredsorganisationerna inte ville gå under KP-fanor.
Men pacifisterna agerar inte som vänstersekter av olika slag gjorde inför EU-toppmötet 2001, med hårda angrepp på varandra och konkurrerande demonstrationer. Innan man förmanar de som i praktiken gör något, kan det vara klokt att sätta sig in i vad som händer.
Därtill känna till att det allmänt är mycket svårt att mobilisera i dessa frågor idag. För egen del är jag glad över att KP organiserar bussar från hela landet även om jag föredragit att den massorganisation som inte finns fanns. Skrivbordsgeneraler är till föga hjälp.
Tord B!
Av vad du tidigare skrivit fick jag intrycket att det var fråga om två demonstrationer, vilket förvånade mig mycket. Jag har faktiskt tidigare läst programmen på olika håll och inte fått det intrycket. Nå, vi skrivbordsgeneraler läser och skriver bara så gott vi kan.
Fortfarande talar Tord B och jag runt varandra. Han har en klar hangup på oss att FiB/K-aktivister, födda på 40-talet, alltid har haft fel om det där med enhetsfronter. Därför måste han predika att alla i hela världen har fattat detta – utom vi. Jag försöker däremot tala om vad som är politiskt förnuftigt i kampen mot svenskt Nato-medlemskap, vilket faktiskt är en lite annan sak.
Men nu slutar vi käbblet och inriktar oss på att göra bästa möjliga av Stoppa Aurora 17 i Göteborg till helgen. För visst är det för dj-t att USA-soldater ska klampa omkring i sina kängor på svensk mark.
Tord B!
I en kommentar på den här tråden presenterar du som en nyhet, att det finns en pacifistisk antiimperialism. Men det är inte alls någon nyhet. Å andra sidan är denna antiimperialism helt oförenlig med den antiimperialism som hittills varit FiB/K:s. Så vad kommer att hända med FiB/K, när denna pacifistikska antiimperialism nu också är dess ordförandes.