Tillbaka i vardagen, men fortfarande har vi varm och solig sommar. Kan inte undanhålla er några glimtar från mitt grabbiga sommaräventyr.
Att jag än en gång fick hålla i rodret i dikt bidevind i styv bris sydvart genom lätt krusad dyning över turkosblå vatten med gråsvart till gulrosa bohusgranit långt in om babord, det kommer jag att leva på länge. Båten var lovgirig och jag fick ta spjärn med foten mot relingen i lä för att hålla gång och kurs.
Med tre nästan lika gamla gubbar (69) trängdes jag i en Vindö 32:a med krånglande kylskåp. Från Hasselösund på Smögen till en naturhamn utanför Fjällbacka, dag 2 till Kyrkosund på Sydkoster, dag 3 till Kostersundet, promenad i naturskyddsområdet på Nordkoster och naturhamn västerut genom sundet, dag 4 kurs till Väderöarna, denna utpost mot det riktigt stora havet som förenar Norge, Danmark och Sverige. Där är allt mycket nära.
Enligt Wikipedia omnämns Väderöarna i skrift för första gången omkring 1624. Men ristningar i berget från sjöfarare på handelsskutor från flera länder pekar på att hamnen i Strömsundet – där vi nu förtöjde – använts ända sedan 1500-talet.
Dag 5 återvände vi till båtens hemmahamn Hasslösund efter ett sista strandhugg i Hunnebostrand, bohusgranitens kanske viktigaste plats på sin tid. Här är klipporna som rödast.
Nu återgår jag till bloggandet och önskar alla läsare en stimulerande arbetshöst och välkommmen åter.
Kan inte undanhålla er ett litet bildspel …
Tack för ett underbart bildspel. Jag är imponerad över dina kunskaper och färdigheter gällande segla. Det pratade vi inte om i Umeå. Men kul och fint att se nu 🙂
tycker Leif Strandberg, som inte kan segla – men paddla.