Nej, Putin är nog inte kommunist

putin-lenin

Med Leninmössa, muscha och skägg så blir det lite likt. Men skenet bedrar.

Förra måndagen framträdde president Vladimir PutinAllryska folkfrontens regionala möte i Stavropol. Vad han sade finns att läsa på engelska här. Här följer en grov översättning med lite instuckna kommentarer.

På en fråga från publiken om hur han ser på frågan om att flytta Vladimir Ilitj Lenin från mausoleet och ge honom en vanlig begravning svarade Putin:

När det gäller begravning och andra sådana frågor tror jag att vi bör vara mycket försiktiga här, inte vidta några åtgärder som skulle splittra vårt samhälle. Vi måste ena det. Detta är vad som är viktigt.

Uppenbarligen hyser gemene man i Ryssland, om kanske inte i Moskva och St Peterburg, ännu stor respekt för Sovjetunionens grundare.

Sedan hängav sig Putin åt en längre betraktelse över Rysslands moderna historia, speciellt tillkomsten av Sovjetunionen:

Vad det gäller den korta diskussion vi hade i Rådet för Forskning och Utbildning, vad handlade den om? Generellt, om ni vill veta vad jag tycker, så vet ni att jag, liksom miljontals sovjetiska medborgare – över 20 miljoner – var medlemmar i SUKP (Sovjetunionens kommunistiska parti), och inte bara en vanlig medlem: i nästan 20 år arbetade jag för organisationen som kallas Kommittén för Statens Säkerhet i Sovjetunionen [KGB]. Denna organisation kommer ursprungligen från Tjekan [Extraordinära Kommissionen för Bekämpning av Kontrarevolution och Sabotage], som den väpnade enheten av partiet då hette.

Om nu någon, av någon anledning, lämnade kommunistpartiet, blev denne omedelbart sparkad från KGB. Jag gick inte med i partiet bara för att jag var tvungen, även om jag kan säga att jag inte var en särskild hängiven kommunist, men jag skötte detta med stor omsorg.

I motsats till många partifunktionärer, och jag var inte någon av dem; jag var en helt vanlig medlem, kastade jag inte mitt medlemskort i papperskorgen, jag brände det inte. Jag vill inte kritisera någon nu – människor hade olika motiv och detta är deras egen sak.

Kommunistpartiet i Sovjetunionen föll sönder; mitt medlemskort ligger fortfarande och skräpar någonstans.

Efter det kom ett lite rörande erkännande:

Jag har alltid gillat kommunistiska och socialistiska idéer. Om vi ser på ”Regler för uppbygge av kommunismen”*) som fick stor spridning i Sovjetunionen, påminner den mycket om Bibeln. Detta är inte ett skämt; det var faktiskt som ett utdrag ur Bibeln. Det talades om bra saker som jämlikhet, broderskap, lycka. Dock hade det praktiska genomförandet av dessa ideal i det här landet föga gemensamt med vad de utopiska socialisterna Saint-Simon eller Owen talade om. Detta land hade föga likhet med deras “Solskensstad” **).”

Sedan gjorde han en reverens för den gamla romanovska tsarfamiljen och dess öde:

Alla anklagade tsarmakten för förtryck. Men vad gjorde sovjetmakten till att börja med? Jo massförtryck. Jag kommer inte att uppehålla mig vid omfattningen, men bara ge det mest slående exemplet: avrättningen av tsarens familj tillsammans med sina barn. Det kunde ha funnits några slags ideologiska skäl för att göra sig av med eventuella arvingar, antar jag. Men varför måste de döda doktor Botkin [familjens läkare]? Varför döda tjänare – människor med en proletär bakgrund? Av vilken anledning? Jo, för att dölja brottet.

Har ni tänkt på det, vi ägnade aldrig detta en tanke tidigare. Okay, vi kämpade mot människor som gjorde motstånd mot sovjetmakten med vapen i händerna, men varför döda präster? Bara under 1918 sköts 3000 präster ihjäl, 10.000 under en period av 10 år. Hundratals drunknade under isen i floden Don. När man tänker på det, och när vi får nya kunskaper, tenderar vi att se saker i ett annat ljus

I ett av sina brev, till Molotov tror jag, skrev Vladimir Lenin att ‘ju fler företrädare för borgarklassen och prästerskapet vi skjuter – desto bättre’; Jag minns inte de exakta orden nu. Vet ni, det här tillvägagångssättet går väl inte ihop med några av de idéer som vi brukade ha om maktens verkliga natur.”

Lenin lär ha skrivit ett sådant brev 1922 men det gällde inte borgare och präster i allmänhet, utan en speciell grupp inom det s k “Svarta hundrade”, en ultrareaktionär grupp.

Vi vet också om vilken roll det bolsjevikiska kommunistpartiet spelade i kollapsen av försvarslinjerna i första världskriget. Det faktum att vi förlorade mot en förlorande nation – Tyskland kaptitulerade flera månader senare – det var en i historien unik situation. Varför gjordes detta? För att få makt. När vi nu vet detta, hur ska vi bedöma denna situation nu, med de enorma, kolossala förluster landet hade att bära?

Här är Putin ute och cyklar. Det som gjorde att bolsjevikerna alls fick en chans att spela någon roll och kunna gripa makten var att de var de enda som var beredda att avsluta kriget till varje pris, vilket var exakt vad folket i Ryssland önskade sig. Och var det inte en oväntad “bonus” att den makt man kapitulerade för sedan själv förlorade? Hade det varit bättre om Kejsartyskland segrat?

Jag tror det var Lenin som sade att det verkliga kriteriet på att någon är “kommunist” är att denne är beredd att välkomna sitt eget lands nederlag i ett orättfärdigt krig. Putin kan vara en bra karl, men han uppfyller inte detta kriterium.

Sedan har vi ekonomin. De var tvungna att anta den nya ekonomiska politiken eftersom inte ens överskottet från anslagssystemet fungerade. Det blev omöjligt att förse större städer med livsmedel. Det var därför de var tvungna att lägga om till en marknadsekonomi, till den Nya Ekonomiska Politiken (NEP), men sedan gjorde de sig snabbt av med den.

Ni vet, vad jag säger nu är min personliga analys av situationen, de slutsatser som jag har kommit fram till. En planerad ekonomi har vissa fördelar, den gör det möjligt att koncentrera de nationella resurserna på de viktigaste uppgifterna. Det var på det sättet de löste frågan om hälso- och sjukvård, och det är otvetydigt den tidens kommunistpartis förtjänst. Det var på detta sätt de löste situationen med utbildning – även det otvetydigt kommunistpartiets förtjänst. Det var hur de handskades med industrialiseringen av försvarsindustrin.

Jag tror att om det inte hade varit för koncentrationen av nationella resurser, skulle Sovjetunionen inte ha kunnat förbereda sig för krig mot Nazityskland. Chanserna att besegras i detta krig skulle ha varit stora, med katastrofala följder för vår stat, för det ryska folket och för alla folk i Sovjetunionen. Därför, allt detta är uppenbara landvinningar. Men i den slutliga sammanräkningen, var oförmågan att anpassa sig till förändringar, att omfatta tekniska revolutioner och ny teknik det som ledde till en kollaps av denna stats ekonomi.

Nu kommer det kanske mest intressanta – och potentiellt kontroversiella – delen av talet, där Putin ifrågasätter de gränser som vid Sovjetunionens tillkomst tilldelade delrepublikerna.

Nu kommer jag till slut fram till den främsta anledningen till att vi måste ta en färsk titt på de idéer som den tidigare ledaren för den sovjetiska staten Vladimir Lenin formulerade. Vad var det jag sade om dom? Jag sade att en bomb planterades vid grundandet av vår stat. Vad menar jag med det? Jag kommer att ge er detaljerna nu. Jag syftade på diskussionerna mellan Stalin och Lenin angående bildandet av den nya staten, Sovjetunionen.

Ni som är historiker borde veta att Stalin då kom upp med idén om autonomiseringen i framtidens Sovjetunionen. I enlighet med denna idé skulle alla de olika medborgargrupperna i den framtida staten ansluta sig till Sovjetunionen som autonomier med vidsträckta befogenheter. Lenin kritiserade Stalins åsikter, och sade att det var en för tidig och felaktig uppfattning. Dessutom förespråkade han idén att förena de framtida enheterna, och det fanns fyra då – Ryssland, Ukraina, Vitryssland och faktiskt södra Ryssland, norra Kaukasus federationen, som det hette – ni vet detta bättre än jag gör.

Så, Lenin sade att staten, Sovjetunionen, borde bildas på grundval av fullständig jämlikhet med möjlighet till utbrytning ur unionen – jag kan ha fått de exakta orden om bakfoten, men det var tanken. Det var en tidsinställd bomb som planterades under grunden för vår stat.

Man bör dock hålla i minnet att fram till det 1923 stod klart att det inte skulle bli någon revolution i Tyskland var “Sovjetunionen”, d v s “Rådsunionen” tänkt att också omfatta alla andra länder i Europa som gjort revolution. Att dessa presumtiva medlemmar lovades fritt utträde skulle uppmuntra anslutningar. Putin verkar inte känna till detta och kommer att upprepa det där med “bomb”:

Inte nog med att den sätter gränser för etniska grupper i en multinationell, huvudsakligen enhetligt statsbildning; gränserna har också etablerats godtyckligt, utan mycken eftertanke. Så till exempel, varför gjordes de Donbass till en del av Ukraina? Anledningen var att öka andelen i proletariatet där för att försäkra sig om större socialt stöd. Rent nonsens, som ni kanske förstår. Och detta är inte det enda exemplet, det finns många andra.

Här öppnar Putin för möjligheter av revision av de existerande gränserna, i första hand mellan Ryssland och Ukraina. Märk dock att han inte hotar med våld. Regeringen i Kiev har ju redan agerat mot befolkningen i östra Ukraina som att de egentligen inte hörde till staten.

Nåväl, kulturell autonomi är en sak, en autonomi med bred statlig myndighet är en annan, medan rätten till avskiljande är något helt annat. Så småningom ledde detta, tillsammans med en ineffektiv ekonomisk och social politik, till en kollaps av staten. Detta var en tidsinställd bomb.

Vad var det om inte en tidsinställd bomb? Det är precis vad det var. Vi behöver bara noggrant analysera vad som hände i det förflutna genom att använda de möjligheter vi har idag. Men vi kan inte måla allt i det förflutna svart, eller presentera en ljus bild av allt som händer nu. Vi måste göra en noggrann objektiv analys för att undvika de misstag som gjordes och utveckla vår stat, vår ekonomi och sociala sfär på ett sätt som bara kan göra staten starkare. Vi har en sådan möjlighet, och den “Ryska Folkfronten” har en roll att spela här.

“Ryska Folkfronten”, eller “Allryska Folkfronten” tillkom, enligt Wikipedia, i maj 2011 med officiella målsättningen är att “uppnå ett starkt Ryssland med marknadsekonomin, baserad på den fria affärsverksamheten, konkurrensen, det sociala partnerskapet, arbetsgivares ansvar, skyddet av arbetares rättigheter”.

Allryska folkfronten anses ha skapats för att endera stödja partiet “Enade Ryssland”, som drabbats av minskat förtroende, eller för att i en förlängningen ersätta detsamma som Putins politiska stödorganisation. Nästa gång ryssarna går till val för att välja ny president är 2018, perioden har ökats från fyra till sex år.

För löpande underrättelser om vad som sker i Ryssland kan jag varmt rekommendera Stefan Lindgrens “Ryska Posten” vilken bl a inspirerade detta inlägg.


*) Den hetter egentligen “Moraliska regler för uppbygge av kommunismen” och var nog en sådan moralpredikan som Putin beskriver den som. I Kina publicerade Liu Chao-chi samtidigt en liknande “Hur man blir en god kommunist”.

**) Putin blandar här ihop de utopiska socialisterna Saint-Simon och Owen med den italienske utopisten Tommaso Campanella (1568-1639) som hade visioner om en välsignelserik “Solstad”.

  7 kommentarer for “Nej, Putin är nog inte kommunist

  1. Ulla-Britt Niklasson, Göteborgska
    2016-02-03 kl. 19:46

    Anders P!
    Du skriver att du troligen fått en del om bakfoten – det verkar vara en hel del! Rena önsketänkandet från din sida! Antagligen hade du hellre sett andra fascister som stod till höger om Nazismen skulle ha tagit makten – i borgarpressen går dom själva ut och säger att de var dom som borde ha vunnit kriget!

    Minns du inte mer vad som hände efter andra världskriget? Att Stalin ville bilda en egen stat för judar och Palestinier och köra ut packet som ockuperat landet i årtionden eller längre. Med beslagtagna Tyska vapen skulle Stalin med hjälp av sina judiska vänner bilda en stat dör judar och Palesinier – en socialistisk stat där alla kunde leva i fred!!!! Som vanligt var det samma fascister som idag som stoppade de hela – vet du också att Palme sa att Palestina-konflikten skulle lösas först av alla världens kriser. Det var här svulsten fanns, samma svulst som agerar herrar i hela arabvärlden idag!

  2. Anders Persson
    2016-02-03 kl. 21:22

    Ulla-Britt!
    Jag förstår inte ett dugg av din kommentar. Har du valt rätt inlägg att kommentera? Eller rätt person?

  3. Mats Larsson
    2016-02-04 kl. 7:31

    Anders P!
    Håller inte med om att Lenin endast avsåg “Svarta hundrade”. I stycket ovanför, där han nämner de “Svarta hundrade”, skriver Lenin (jag använder här översättningen i Robert Service bok “Lenin – a biography”, s. 376):

    one wise writer of statecraft correctly said that if it is necessary to resort to certain brutalities for the sake of realising a certain political goal, they must be carried out in the most energetic fashion and in the briefest possible time because the masses will not tolerate the prolonged application of brutality.

    Därefter preciserar han att just i det föreliggande fallet så ska man slå till mot “Svarta hundrade”.

    Den “vise mannen” som Lenin refererar till var f ö Machiavelli.

  4. Anders Persson
    2016-02-04 kl. 10:38

    Mats L!
    Jag försöker vara så källkritisk och objektiv som möjligt, och hade därför i min artikel stoppat in en referens till Lenins brev i dess helhet. Den bit du citerar ur Service’s bok hittar man ungefär i mitten av textmassan. Stycket börjar:

    “One clever writer on statecraft correctly said …”

    Läser man hela brevet ser man att det skrevs i samband med händelserna i Sjuja fyra dagar innan. På den ryskspråkiga versionen av Wikipedias text om orten, vars länk innehåller ryska bokstäver som inte går fram här på bloggen (men ni kan nå den via den svenska som ni hittar ni här) kan man läsa att människomassor den 15 mars 1922 sökte hindra bolsjevikerna att konfiskera kyrkoegendom. Fyra eller fem människor dödades, bland annat en ung man.

    Enligt Lenin var de ledda av reaktionära grupper som motsatte sig en konfiskation av kyrkoegendom som, enligt Lenin, var ekonomiskt nödvändig, bland annat för att avhjälpa den hungersnöd som rådde där människor också tog kött från lik. Det ryska inbördeskriget avslutades först ett halvår senare.

    Om det berättigade i detta och vad som för övrigt låg bakom händelserna i Sjuja har jag inga möjligheter att fördjupa mig i, min poäng ovan var bara att korrigera Putins historieskrivning: Lenin sade inte (inte då i alla fall) att det var okay att gå omkring och mörda borgare och präster varhelst de påträffades.

    En som påpekade detta redan då var brevets mottagare, Molotov. I en kommentar i slutet på brevet (som ni själva kan läsa) heter det att konfiskationskampanjen inte skulle utvidgas till alla guvernement och städer, utan bara till dem där det verkligen fanns betydande ägodelar av värde, detta i enlighet med politiken att koncentrera partiets krafter och uppmärksamhet.

    Machiavellis ord har förresten inspirerat många andra än Lenin …

  5. Mats Larsson
    2016-02-04 kl. 13:37

    AndersP!
    Det är inte varje dag jag hamnar på samma sida som Putin i en diskussion! Men jag har inga ytterligare invändningar, alla referenser finns i din gästblogg och kommentar.

  6. Anders Persson
    2016-02-08 kl. 11:45

    En vanlig uppfattning är att Putin och Ryssland inte går att begripa sig på. De är nyckfulla och opålitliga. Nu gäller det ju alla politiker och stormakter mer eller mindre, men när det gäller Ryssland så är nog propagandan i väst den största “förvirraren”. Så heter det t ex i dagens UNT (från TT):

    Utifrån vårt västerländska perspektiv är Ryssland lite av ett mysterium. Vi trodde att ryssarna skulle agera för att få till fredsförhandlingar och ett vapenstillestånd, men nu verkar det som att man fått någon slags segervittring med mål att skapa ett läge för fortsatta fredsförhandlingar med Assadregimen i en betydligt starkare position än för bara några veckor sedan, säger Stefan Ring som är knuten till Försvarshögskolan.

    Till detta kan man foga tre enkla fakta:

    1) Syrien, diktatur eller inte, är en sedan länge erkänd statsbildning. Dess ledare är, vare sig vi gillar det eller inte, Bashar al-Assad. Att Assad och hans “regim” måste gå har i den västerländska propagandan gjorts till ett axiom, en självklarhet som inte kan bestridas.

    2) Sedan ett inhemskt demokratiskt upprorsförsök, tyvärr, slogs ner 2011, har utländska makter finansierat och stött diverse militära “oppositionsrörelser” av dubiös karaktär. Huruvida dessa varit “demokratiska” eller “terroristiska” verkar inte ha spelat någon roll för stödet, bara de varit emot Assad.

    3) Syrien har varit Rysslands allierad i minst 40 år. Att Ryssland med sitt militära ingripande stödjer sin syriske bundsförvant är alltså inget att förvåna sig över, snarare att det inte skett mycket tidigare. Att de ryska angreppen inte bara riktar sig emot IS utan också mot de militära “oppositionella” förband som angriper de regeringstrupperna, som ju ska bekämpa IS, är alltså inget att förvåna sig över.

  7. Björn Backengård, Hisings Backa, Göteborg
    2016-02-08 kl. 22:02

    Anders Persson!
    I en kommentar om Syrien den 8 februari skriver du: “2) Sedan ett inhemskt demokratiskt upprorsförsök, tyvärr, slogs ner 2011, har utländska makter finansierat och stött diverse militära ”oppositionsrörelser” av dubiös karaktär…”

    Men dessa “utländska makter” hade satt igång I GOD TID FÖRE 2011, och det bör vara: “2) Sedan ett utifrån styrt upprorsförsök …”. (Men då blir det inget “tyvärr” från din sida hoppas jag.)

    Ja, det fanns inhemskt missnöje, men det finns det överallt, i alla länder, i den ena eller andra frågan. Men för Syrien planerade Väst under åren före 2011 hur sådant missnöje skulle användas och utvecklas för att störta regeringen.

    Rekommenderas denna webbplats. Klicka på Resources, sedan Important Articles on Syria. Där finns mycket att läsa. Börja t ex med “US Planned Syrian Civilian Catastrophe Since 2007” av Tony Cartalucci.

    Samma metoder att utifrån underblåsa uppror har använts länge. Känt är hur det gick till när Mossadeq störtades 1953 i Iran. Där var Väst framgångsrika, och metoderna har utvecklats och har en viktig plats i krigföring. Fundera lite över hur så kallade färgrevolutioner går till. “Oppositionella” nätverk organiseras, och de kontrolleras delvis med moderna metoder som Facebook. Färgen används som samlande symbol och är bara EN DEL av en stor operation.

    Fullt tänkbart i Sverige också. Om den nuvarande regeringen skulle föra en mot USA mycket självständig och kritisk politik, så kan vi vänta oss angrepp mot vår ekonomi samtidigt som märkliga grupper stiger fram och underblåser kritik. Snart kanske det börjar skanderas “Löfven måste gå! Löfven måste gå!” Som Libyen, som Syrien, och där gick det väldigt långt.

    I sammanhanget kan konstateras att Ryssland håller noga koll på NGO:er i landet, och de har goda skäl till det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.