Igår samlade Arbetsgruppen Nej till Nato en stor skara människor till protest på Sergels torg i Stockholm mot Värdlandsavtalet som ska behandlas i riksdagen om några få dagar.
Förutom dem på bilderna ovan talade även riksdagsmannen Stig Henriksson (v) (se hans debatt med försvarsministern från i fredags här), Rysslandskännaren Stefan Lindgren samt Jan Hammarlund m fl som stod för musiken.
Från den klassiska talartribunen ovanför ”plattan” framfördes en fullkomligt förkrossande argumentation mot det häpnadsväckande att Sverige nu är några myrsteg ifrån att lämna 200 år av freds- och neutralitetspolitik. Alliansfriheten kommer av allt att döma att överges även officiellt.
Som Thage G Peterson sa: ”Det går inte att skilja frågan om värdlandsavtalet från Nato-frågan i stort. De båda frågorna hör ihop. Värdlandsavtalet innebär ett steg närmare Nato.” Försvarsminister Peter Hultqvist ser visserligen snäll ut, men tycker att dessa två frågor visst kan hållas isär. Här gör alltså två socialdemokratiska försvarsministrar helt olika bedömningar. Jag tror på Thage G. Hela hans tal kan du läsa på Nyhetsbanken.
Maj Britt Theorin betonade bland annat att vi ska återupprätta goda förbindelser med Ryssland på alla nivåer istället för som nu ansluta oss till USA-sidan i det nya kalla kriget. Samtal och bilaterala avtal är bättre än Värdlandsavtal slog hon fast. Hela talet kommer på Nej till Natos hemsida.
Sven Wollter höll en flammande appell till den mänskliga värdighetens försvar och att det är vi här på torget som just nu är de främsta i detta försvar. Han hävdade med emfas att alla är välkomna till vårt land hur de än ser ut, vad de än tror på, hur de än väljer att kamma sitt hår ”…men, de får fan inte ha med sig några vapen!”. Och han fortsatte ”…förra sommaren ockuperade Nato hela Norrbotten i något som de kallade Arctic Challenge Excercise mitt i renarnas kalvningstid, men jag fick inte ens ha med mig en liten nagelsax i necessären, jag blev stoppad på Kallax flygplats i Luleå. Nej, USA och Nato måste hållas borta med allt sitt vapenskrot.”
Stefan Lindgren koncentrerade sig på den gåtfulla situation vi idag befinner oss i med den så kallade ryssskräcken. Men faktum är sa han att Sverige har världsrekord med sina 200 år av fred med Ryssland.
Olof Buckard – estradören, imitatören, satirikern – framförde ett vasst retoriskt stycke, som naglade fast de skyldiga och det skändliga i dagens absurda situation. Ett kort citat (Ni får tänka er Hultqvists röst i Buckards imitationsversion – kursiverat):
På konferensen Folk och Försvar i början av året sa Peter Hultqvist: ”Det är MYTBILDNING att tala om KÄRNVAPEN vad gäller VÄRDLANDSAVTALET. Avtalet nämner inte den frågan.
Däremot föreskriver avtalet att samarbete ska vara i linje med Natos doktrin, där kärnvapen utgör en viktig del.
På den punkten har vi från regeringens sida varit väldigt tydliga. Vi byter inte skjorta från den ena dagen till den andra.”
Så långt Hultqvist.
Nä, men så luktar det SVETT också om svensk socialdemokrati i den här frågan. Det är klart man TRANSPIRERAR när man är beredd att TRANSPORTERA på moder SVEAS mark det starkt cancerframkallande, människosläktesförintande VÅLDETS grundämne PLUTONIUM. Som fått namn efter PLUTO i grekisk mytologi – RIKEDOMENS, GIRIGHETENS och DÖDSRIKETS GUD.
”Det är som det är”, som försvarsministerns filosofiska tes lyder. ”Och kom ihåg: Vi i regeringen har ingen BERÖRINGSSKRÄCK i förhållande till NATO.”
Nej, men vi svenska medborgare har all anledning att känna oss BERÖRDA av det förmodade beslutet den 25 maj.
Och därvidlag bevittna att vi styrs av ett slags SKRÄCKKABINETT. RYSSKRÄCKEN i vårt land, hos politiskt ansvariga är klart PATOLOGISKT. Tycks så omfattande och malignt att den borde ge jobb till ett otal specialutbildade terapeuter för lång tid framöver.
Låt CARL BILDT bli första försökspatient.
Det blev allt mer behaglig vårvärme på plattan under tiden som jag minglade omkring bland kända och okända fredsvänner. Det kunde förstås ha varit mer folk, men något håller på att hända i opinionen. Jag spårar en oro bland överheten. Våra argument är mycket stabila, de håller. Regering och riksdag är mycket illa ute idag. Det finns säkert ett liv efter den 25 maj, även om Värdlandsavtalet skulle passera med ett godkännande. För, än är inte undrens tid förbi.
Svenska folket har gett eliten en näsbränna endast EN gång under min levnad. Det var när vi sa NEJ till EMU. Detta Värdlandsavtal kan eliten lotsa igenom riksdagen utan att tillfråga oss. Mitt stalltips är att de kommer att göra det.
Frågan är om det går att säga upp avtalet och hur det i så fall skulle gå till. Kanske kan bli en valfråga i nästa riksdagsval?
Bra fråga av Bo Zackrisson. Har själv funderat på hur länge avtalet gäller. Alla avtal går att säga upp eller gäller inte i evighet. Har inte hört det nämnas under debatten och inte läst något kring detta. Finns det någon som har uppmärksammat hur länge avtalet löper? Finns tydliga klausuler för om en part vill att avtalet ska upphöra. Finns det några hinder för detta?
Nu avslöjar jag väl min okunnighet – men var det inte samma sorts avtal som Estland och Lettland skrev på med Sovjet 1939?