Netanyahu vann – vad händer nu?

Avigail Abarbanel, som skrivit denna artikel, är född och uppvuxen i Israel och tjänstgjorde i den israeliska armén. Avigail emigrerade till Australien 1991 där hon bodde i 18 år. Hon avsade sig sitt israeliska medborgarskap i protest 2001 och bor och arbetar idag i norra Skottland. Avigail är privatpraktiserande psykoterapeut.

Avigail-Abarbanel

Avigail Abarbanel

Så han vann, och jag måste säga att jag är lättad. Nu blir det inga mer ändlösa cykler av meningslösa ”förhandlingar” med ett Israel som låtsas att det en dag kommer att gå med på en tvåstatslösning, samtidigt som det expanderar de koloniala bosättningarna och fortsätter sina övergrepp på palestinierna. Nu kommer alla att se att palestinierna hade rätt hela tiden och att Israel aldrig har varit en förhandlingspartner.

Det finns ingen verklig politisk vänster i Israel och om den andra sidan fick bilda regering, (här avses Sionistiska Unionen, en koalition mellan Arbetarpartiet och Tzipi Livnis Centerparti. ö.a.), skulle vi bara få mer av samma politik. Det återstår att se om EU kommer att ha anständighet och kurage nog att anta lämpliga sanktioner. Sedan har vi naturligtvis USA. Den amerikanska administrationen kan komma att fortsätta sin Israelvänliga politik ett tag till, men vi får se om den kommer att ha vad som krävs för att till sist göra det rätta. Israel är ingen vän till USA och ju förr de inser det, desto bättre.

Israel har grävt en grop åt sig självt. Hämta popcorn, slå er ner och titta på. Israel är idag mer radikaliserat än någonsin. Absolut mycket mer än när jag växte upp där. Visst kan jag ha fel – och jag hoppas att jag har det – men jag tror att Israels patologiska belägringsmentalitet kommer att bli mer uttalad och mer uppenbar även för utomstående. Israeler har under lång tid förberett sig på att det snart kan bli dags att bunkra upp, leva med åtstramningar och ge upp den tjusiga livsstil de har blivit alltmer vana vid under de senaste 20–25 åren. De kan klara den omställningen.

Israel har sedan det bildades hela tiden förberett sig psykiskt och ekonomiskt för att bli iso­lerade. Den ökade öppenhet mot omvärlden som Israel har visat under den senaste generationen eller så, och andra staters ökande acceptans mot Israel, har alltid setts som tillfällig i de flesta israeliska judars ögon. De har alltid förväntat sig att detta kommer att upphöra, och haft mentaliteten ”Låt oss njuta av det medan det varar och göra det bästa av det medan vi kan”. I grunden tror israeliska judar att världen hatar dem eftersom de är judar (eftersom de inte kan föreställa sig att det har att göra med bosättarkolonialismen eller förtrycket av palestinierna).

Så även om staten Israel självt har skapat sin isolering, är det inte så israeliska judar ser det. De tror att saker ”händer med dem” utan egen förskyllan. De förväntar sig isolering och har tappat tron på strategin att vädja till västmakterna om stöd. Även mindre radikala människor kommer nu att bli radikaliserade i Israel. Det kommer att bli ännu mer propaganda och mer hjärntvätt än någonsin tidigare.

Netanyahu representerar verkligen de flesta israeliska judar, även om vissa av dem inte gillar honom. Men orsakerna till att de inte gillar honom är inte vad ni kanske förväntar er. De flesta israeliska judar identifierar sig med Netanyahus uppfattning och förståelse av omvärlden. När allt kommer omkring är Netanyahu en produkt av det israeliska samhället precis som jag var, och tro mig, när du styrs av den typen av psykologi och är omgiven av en otroligt effektiv och kraftfull propagandamaskin, är det lätt att tro att det du tycker dig se är verkligheten såsom den är. Israeliska judar har alltid bott i en psykologisk bubbla och det är den bubbla som jag själv kom ut ur 1991.

Livet kommer snart att bli mycket svårt för judarna i Israel, och många med dubbelt medborgarskap kommer att överge det sjunkande skeppet. Av dem som blir kvar kommer många att vara orubbliga fanatiker och seloter. Jag tror att innan det är över, kommer det att bli riktigt jävligt i Israel och extremt farligt.

Jag är därför orolig för palestinierna och undrar hur mycket mer de måste stå ut med, och vad de kan förvänta sig under de kommande månaderna och åren. Ett Israel som isolerar sig är farligare för palestinierna på kort sikt, eftersom världsopinionen inte längre kommer att utgöra en dämpande faktor på Israels agerande. Och tro det eller ej, den hade en dämpande effekt. Vad ni har sett hittills och vad palestinierna har upplevt så här långt kanske bara är början. Gaza kan ge er en uppfattning om vad Israel har i åtanke för alla palestinier.

Så budskapet till dem av oss som stöder palestinierna är att vi måste vara redo att stärka solidariteten. Läget kommer att skärpas ytterligare. Med Netanyahu vid rodret är slutet på kolonialismen och ockupationen nära, men det kommer att bli mycket värre innan det kan bli bättre.

Avigail Abarbanel

Artikeln är först publicerad i tidningen Internationalen och är översatt till svenska av Marco Jamil Espvall.

 

... är läst 193 gånger!

  1 kommentar for “Netanyahu vann – vad händer nu?

  1. Kristoffer Larsson skriver:

    Tragiskt nog representerar Netanyahu majoriteten av israeler och dess lobbyister utanför landet. Han kommer – liksom Bush – påskynda sitt lands nedgång genom ändlös krigföring. Netanyahu hymlar inte med sina intentioner: kort före valet sa han att han inte kommer acceptera upprättandet av en palestinsk stat. Alltså är det en enstatslösning som gäller. Måtte det bli en demokratisk stat med lika rättigheter för alla.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.