Ett tema för några resor jag gjort är Nils Dacke och Dackeupproret. Nils Dacke tillhörde de fattigaste av bondeklassen, en så kallad utmarksbonde, som bodde bland annat på gården Flaken nära Lyckebyån, gräns till då danska Blekinge.
Han omnämns första gången 1536 då han och en annan bonde slår ihjäl en fogde. Straffet blev böter, förvisso dryga, men det säger en del om den tidens syn på människovärdet.
Kring midsommar 1542 ställer han sig i spetsen för ett växande missnöje över Gustav Vasas höjda skatter och andra pålagor. Man överfaller fogdar och på ting, bland annat i Växjö får man stöd från allt fler bönder.
I juli 1542 står ett stort slag vid Örsleds bro över Mörrumsån nära Bergkvara slott, idag en ruin – se bild. Kungen lider nederlag och tvingas dra tillbaka sina trupper. Nu sprider sig upproret även till Kina i södra Östergötland, och Gustav Vasa som är på Stegeborgs slott (nära Söderköping) skriver i ett brev: ”…hänger detta Östergötland nu så gott som på en silketråd”, alltså marken under tronen skakade!
Läs de övriga avsnitten:
Nils Dacke och Dackefejden (2)
Nils Dacke och Dackefejden (3)
Nils Dacke och Dackefejden (4)
Nils Dacke och Dackefejden (5)
Det enda Bergkvara jag hittills kände till var väderrapportens Bergkvara vid Kalmarsund. Men Bergkvara slott ligger alltså en bit väster om Växjö.
Jag tror att bilden visar Bergkvara slottsruin. Har kollat på nätet. Det var väl där Gustav Vasa satt och oroade sig för Dackens buller nere i Småland.
Tack Ulf!
för inledningen till en förhoppningsvis lika intressant resa som den förra i Ville Mobergs spår. En liten randanmärkning dock.
Det var nog inte ”Kina” som var aktuellt utan den från 1800-talet måhända som utvandringscentrum mer kända orten Kisa som tog mycket aktiv del i Dackeupproret. Här utkämpades flera skärmytslingar och trupperna från både den statliga överheten och den upproriska allmogen vandrade kors och tvärs genom det av små bergsknölar sönderspruckna landskapet.
Ibland gick det illa, som när ett kompani (det är fortfarande lite oklart från vilken av de stridande sidorna) på vintern skulle passera över isen på en av de många sjöarna i området. Hela styrkan hamnade i vattnet och inte en enda lyckades ta sig upp på torra land. Sen dess bär den lilla skogssjön namnet ”Mansgölen” och är numera en av våra populäraste badplatser när vi vistas i trakterna sommartid. Det lätta regnet och den kyliga blåsten från norr lockar dock inte till några bad idag när kvicksilverpelaren i vår termometer knappt orkar över tiogradersstrecket.
Ulf!
Nu väntar jag på Dacke del 2.