Som någon påpekat tillhörde nog Kinda (och Ydre) härad Småland på denna tid, det var lite senare det tillföll Östergötland. Men som kung Gösta (Gustav Vasa) skrev i brevet ”hänger detta Östergötland… på en silketråd” så upproret spred sig även i detta landskap.
Medan Dacke och hans mannar firade jul på Kronobergs slott (där de tog emot ett sändebud från hertig Albrekt av Mecklenburg och bakom honom stod kejsar Karl V!) laddade Gustav Vasa upp för nya strider. 8 000 nya legoknektar samt några hundra Dalabönder. De senare hade kungen lurat med genom förfalskat upprop som utmålade Dacke och hans män som landsförrädare – kungen påstod att de förde ut livsmedel till danskarna till men för andra svenskar!
Ett avgörande slag stod den 20 mars 1543 på isen, troligen var det sjön Hjorten (se bild) nära Virserum där Dacke idag står staty. På den öppna isen kunde inte Dackes mannar föra gerillakrig, utan förlorade striden.
Dacke blev svårt sårad och gömdes i en grotta intill sjön – mycket svårtillgänglig, jag har själv tagit bilden! Han fördes sen till säkerhet och vård hos en bonde i Kisatrakten. 
Där målades troligen det porträtt av honom som folklivsskildraren Nils Mandelgren fann på 1800-t. Han tecknade av målningen men originalet är tyvärr borta. Bilden föreställer Nils Dacke stödd på käpp i högerhanden, ett resultat av skadorna.
Strider fortsätter under våren och sommaren som leder till nya förluster, allt fler av Dackes närmaste dödas eller går över till kungens sida. Upproret ebbar ut…
Senare kom Dacke själv att söka sig till sina hemtrakter söder om Vissefjärda – vilket var precis det Gustav Vasa räknat med! Med hjälp av tidigare Dackekaptenen Per Skrivare låg fogdar på lur!
Läs de övriga avsnitten:
Nils Dacke och Dackefejden (1)
Nils Dacke och Dackefejden (2)
Nils Dacke och Dackefejden (4)
Nils Dacke och Dackefejden (5)
