En egenhet med Sverige (tror jag) är att grundlagarna knappast intresserar gemene man särskilt mycket. Därmed är det möjligt för överheten att såväl ändra som bryta mot dem utan att det blir några större protester.
Återger gär en passande kommentar från diskussion ”De grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till som ett grundskydd för människor” i december 2008, som är lika aktuellt än idag.
——-
Allt det vi pekade finger åt bakom den gamla järnridån är precis sådant som moderaterna nu genomför, fast så mycket mer omfattande än vad det var bakom järnridån, tekniken fanns helt enkelt inte då.
Det handlar om grundläggande människorättsliga fri- och rättigheter, när privatlivets helgd inte respekteras, då tillåts man inte vara människa, då är man bara en grå kugge i statens maskineri.
Det handlar också i grunden om demokratin, för demokrati handlar inte bara om tillåtas gå till vsalurnan. Tro mig, var det någonstans man var barnsligt förtjust i folkomröstningar så var det bakom järnridån och i andra enpartistater.
I en reell demokrati krävs en fri åsiktsbildning och sådan kräver att privat kommunikation tillåts och respekteras, demokratin kräver också att värderingspluralism tillåts och att stigmatisering bekämpas.
Att vara övervakad är att inte vara fri. Små barn måste ständigt vara övervakade, men allt eftersom de blir äldre så ger vi föräldrar dem mer och mer frihet, det måste de få för att utvecklas till fungerande vuxna. Bara för att man nått 18-års dagen så innebär det inte att folk slutar att utvecklas, socialt utvecklas vi hela livet. Men någonstans förloras kopplingen mellan att vara övervakad och att inte vara fri.
De grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till som ett grundskydd för människor, att folk skall skyddas från staten de tvingas leva under, inte tvärt om.
Staten är inte per definition god, och när den gör ont, så har den potential, genom sin makt att vara ondast.
Respekt av privatlivet, att kunna kommunicera privat är en fundamental rättighet och nödvändighet för att samhället skall kunna utvecklas och inte stagnera i förlegade idévärldar.
För 70 år sedan var homosexualitet brottsligt. Om inte bögarna hade kunnat bilda informella nätverk och tala med både varandra och andra människor i samhället, då är det faktiskt ganska lätt att inse att homosexualitet fortfarande hade varit brottsligt, detta då bara som ett tydligt exempel.
Detta är anledningen till att regeringsformens första paragraf i första kapitlet fastställer att ”folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”.
Utan fri åsiktsbildning kan inte avvikande åsikter formas och opposition inte fungera. Därför är alla hot mot privatlivets helgd utförda av staten ett direkt hot mot demokratin.
De enda gånger staten skall tillåtas kränka integriteten medborgares privatliv, är när vi talar om brottslighet. Därför skall vi alla betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats, ingen får förutsättas vara skyldig, och det är domstolarna som avgör.
Men så fort staten lagstiftar preventivt byggt på rädsla, då rämnar allt ofrånkomligen, för då agerar den repressivt mot sina medborgare baserat på en fantasi (rädsla), en känsla. Ytterst leder det till ”preemtive strikes”, typ. Jag gillar inte min granne, han ser ful ut och kanske vill mig illa, så det är bäst att jag straffar honom på förhand, för säkerhets skull..
Att motivera kränkningar och statsintrång i människors privatliv med preventiv teroristbekämpning är ett typexempel på hur oskyldighetspresumtionen sätts ur spel enligt ovan och därmed beter sig staten i fråga som en smutsig regim.
Det är ”våra” moderater det, och de har redan skadat den fria åsiktsbildningen. Folk har börjat tystna, somliga saker låter sig inte längre sägas privat utan anonymitet. Folk har börjat skydda sig från staten, och det får svåra konsekvenser på sikt med sår som tar generationer att läka.
Rent folkrättsligt så tror jag att man redan idag kan börja motivera angrepp med annat än ord mot den sittande makten. Detta just för att staten börjat kränka det privata hos folk utan reell brottsmisstanke.
Ja det torde räcka med exemplet som FRA-lagens ”samverkanspunkter” utgör, ett tvång på budbäraren av förtrolig kommunikation att tillhandahålla kopia på kommunikationen till dessa samverkanspunkter där den filtreras maskinellt. Det räcker nog faktiskt rent folkrättsligt, eftersom det ofrånkomligen innebär att privat kommunikation blir förbjudet.
Vi måste hädanefter utgå ifrån att allt vi säger på telefon, skriver i mail, faxar, vilka webbsidor vi besöker osv.. kommer att granskas närmare, och det innebär att vi som folk kommer att förändra våra kommunikationsvanor.
Vi kommer ständigt att tänka på hur det vi uttrycker, och vilken information vi inhämtar, kommer att kunna tolkas av någon okänd med makt att skada oss. Där ryker den fria åsiktsbildningen och därmed en grundförutsättning för demokrati.
– av signaturen ”William 13 december, 2008 18:28”
Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!Avbryt svar
En egenhet med Sverige (tror jag) är att grundlagarna knappast intresserar gemene man särskilt mycket. Därmed är det möjligt för överheten att såväl ändra som bryta mot dem utan att det blir några större protester.
Återger gär en passande kommentar från diskussion ”De grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till som ett grundskydd för människor” i december 2008, som är lika aktuellt än idag.
——-
Allt det vi pekade finger åt bakom den gamla järnridån är precis sådant som moderaterna nu genomför, fast så mycket mer omfattande än vad det var bakom järnridån, tekniken fanns helt enkelt inte då.
Det handlar om grundläggande människorättsliga fri- och rättigheter, när privatlivets helgd inte respekteras, då tillåts man inte vara människa, då är man bara en grå kugge i statens maskineri.
Det handlar också i grunden om demokratin, för demokrati handlar inte bara om tillåtas gå till vsalurnan. Tro mig, var det någonstans man var barnsligt förtjust i folkomröstningar så var det bakom järnridån och i andra enpartistater.
I en reell demokrati krävs en fri åsiktsbildning och sådan kräver att privat kommunikation tillåts och respekteras, demokratin kräver också att värderingspluralism tillåts och att stigmatisering bekämpas.
Att vara övervakad är att inte vara fri. Små barn måste ständigt vara övervakade, men allt eftersom de blir äldre så ger vi föräldrar dem mer och mer frihet, det måste de få för att utvecklas till fungerande vuxna. Bara för att man nått 18-års dagen så innebär det inte att folk slutar att utvecklas, socialt utvecklas vi hela livet. Men någonstans förloras kopplingen mellan att vara övervakad och att inte vara fri.
De grundläggande fri- och rättigheterna har kommit till som ett grundskydd för människor, att folk skall skyddas från staten de tvingas leva under, inte tvärt om.
Staten är inte per definition god, och när den gör ont, så har den potential, genom sin makt att vara ondast.
Respekt av privatlivet, att kunna kommunicera privat är en fundamental rättighet och nödvändighet för att samhället skall kunna utvecklas och inte stagnera i förlegade idévärldar.
För 70 år sedan var homosexualitet brottsligt. Om inte bögarna hade kunnat bilda informella nätverk och tala med både varandra och andra människor i samhället, då är det faktiskt ganska lätt att inse att homosexualitet fortfarande hade varit brottsligt, detta då bara som ett tydligt exempel.
Detta är anledningen till att regeringsformens första paragraf i första kapitlet fastställer att ”folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt”.
Utan fri åsiktsbildning kan inte avvikande åsikter formas och opposition inte fungera. Därför är alla hot mot privatlivets helgd utförda av staten ett direkt hot mot demokratin.
De enda gånger staten skall tillåtas kränka integriteten medborgares privatliv, är när vi talar om brottslighet. Därför skall vi alla betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats, ingen får förutsättas vara skyldig, och det är domstolarna som avgör.
Men så fort staten lagstiftar preventivt byggt på rädsla, då rämnar allt ofrånkomligen, för då agerar den repressivt mot sina medborgare baserat på en fantasi (rädsla), en känsla. Ytterst leder det till ”preemtive strikes”, typ. Jag gillar inte min granne, han ser ful ut och kanske vill mig illa, så det är bäst att jag straffar honom på förhand, för säkerhets skull..
Att motivera kränkningar och statsintrång i människors privatliv med preventiv teroristbekämpning är ett typexempel på hur oskyldighetspresumtionen sätts ur spel enligt ovan och därmed beter sig staten i fråga som en smutsig regim.
Det är ”våra” moderater det, och de har redan skadat den fria åsiktsbildningen. Folk har börjat tystna, somliga saker låter sig inte längre sägas privat utan anonymitet. Folk har börjat skydda sig från staten, och det får svåra konsekvenser på sikt med sår som tar generationer att läka.
Rent folkrättsligt så tror jag att man redan idag kan börja motivera angrepp med annat än ord mot den sittande makten. Detta just för att staten börjat kränka det privata hos folk utan reell brottsmisstanke.
Ja det torde räcka med exemplet som FRA-lagens ”samverkanspunkter” utgör, ett tvång på budbäraren av förtrolig kommunikation att tillhandahålla kopia på kommunikationen till dessa samverkanspunkter där den filtreras maskinellt. Det räcker nog faktiskt rent folkrättsligt, eftersom det ofrånkomligen innebär att privat kommunikation blir förbjudet.
Vi måste hädanefter utgå ifrån att allt vi säger på telefon, skriver i mail, faxar, vilka webbsidor vi besöker osv.. kommer att granskas närmare, och det innebär att vi som folk kommer att förändra våra kommunikationsvanor.
Vi kommer ständigt att tänka på hur det vi uttrycker, och vilken information vi inhämtar, kommer att kunna tolkas av någon okänd med makt att skada oss. Där ryker den fria åsiktsbildningen och därmed en grundförutsättning för demokrati.
– av signaturen ”William 13 december, 2008 18:28”