Nolltoleransen i svensk narkotikapolitik leder ner i graven

"Nolltoleransen" i narkotikapolitiken som har Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS), Familjer mot narkotika och Nils Bejerot som främsta förespråkare. Denna politik har lett Sverige fel, hävdar Hans Andersson, som själv har ändrat sig i frågan.

Sprutbytesprogram räddar liv

Svensk narkotikapolitik får hård kritik från FN:s avdelning för mänskliga rättigheter och dess talesman Flavia Pansien. Flera viktiga vårdinsatser för droganvändare, som sprutbyte och substitutionsbehandling är bara delvis genomförda. Detta är inte förenligt med regelverket för mänskliga rättigheter anser alltså FN.

I FN:s rapport betonas att droganvändare har lika stor rätt till vård som alla andra och insatser för att begränsa skador av missbruk (harm-reduction), bland annat sprutbyten, ska betraktas som grundläggande mänskliga rättigheter, det vill säga rätten till adekvat sjukvård.

FN har entydigt tagit ställning för skadebegränsande åtgärder, men tyvärr präglas svensk narkotikapolitik över huvud taget inte av den insikten och därmed inte i praktiken.

Den svenska nolltoleranspolitiken
I Sverige råder nolltolerans sedan länge. Politiken har starkt stöd från de flesta politiska partier och olika myndigheter som socialförvaltningar och Polisen och gällande lagstiftning.

I praktiken betyder det att all användning av droger är straffbar, från minsta haschrökande skolunge till grova narkotikasmugglare. Som en följd av detta har nödvändiga skadebegränsande åtgärder i princip helt uteblivit. Som i sin tur medfört att vi idag har den näst högsta dödligheten bland missbrukare i EU, endast Estland har sämre utveckling.

FN påpekar att det under de senaste årtiondet skett en positiv omställning i narkotikapolitiken till skadereducerande åtgärder, men där Sverige då är ett sorgligt undantag.

Åtgärderna är exempelvis sprutbyten, substitutionsbehandling (ex. metadon) utdelning av nässprayen Naloxon som snabbt häver överdoser och räddar massor av missbrukares liv (dock ännu inte i Sverige). Vidare finns, som i Danmark och Norge, säkra injektionsrum under professionell sjukvård, där man injicerar under säkra förhållanden, vilket även det sparar många liv. Infektionsdöden uteblir nästan helt.

Narkotikadödligheten i Sverige näst högst i Europa
Antalet personer i Sverige som dör av överdoser har de senaste 10 åren mer än fördubblats. EU:s narkotikabyrå lyfter fram det i sin senaste rapport. Den genomsnittliga dödligheten i EU 2013 är 13 dödsfall per 1 miljon invånare. I Sverige är den fem ggr större, ungefär 70 dödsfall per år.

Inom EU är det bara Estland med sina 127 dödsfall per år som har en större dödlighet bland missbrukare.

Sverige ändrar sin narkotikapolitik men långsamt och under motstånd
Nu pågår försöksverksamhet bland annat i Region Skåne med Naloxon i samverkan med Läkemedelsverket och 100 missbrukare.

Flertalet beroendecentrum i Malmö och Stockholm vill dela ut Naloxon på sikt för att rädd liv. I dagsläget är det endast polisen, ambulanser och akutmottagningar som har tillgång till medicinen. Och då missbrukares medkamrater, sällan efterfrågar den hjälpen på grund av kriminaliseringen av enskilt bruk, avlider deras missbrukande kompisar på löpande band.

Narkotikapolitikens nolltolerans skrotas
De första försiktiga stegen mot den fullständigt katastrofala hittillsvarande narkotikapolitiken med många onödiga dödsoffer går förhoppningsvis i graven inom ett par år.

Ansvaret vilar tungt på de olika samhällsinstanser och debattörer som drivit nolltoleransens-politiken. Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Familjer mot Narkotika samt ledande företrädare som Nils Bejerot har även stort ansvar för den tragiska utveckling, som den felaktiga strategin orsakat.

När det gäller Nils Bejerot så var han en hederlig person som inom socialmedicin gjort många viktiga insatser. Men just i den här frågan hade han, som många andra fel. Det gäller även undertecknad.

Om Nils Bejerot idag hade levt är jag helt övertygad om att han hade snabbt accepterat nya rön och forskning och verkat i den riktningen, vetenskapligt skolad som han var.

För övrigt gjorde han avgörande insatser mot flummet inom psykiatrin genom att konsekvent driva medicinering med neuroleptika mot psykoser. För detta  angreps han av de flummiga delarna av svensk psykiatri.


Läs en tidigare artikel om Nils Bejerot.

... är läst 390 gånger!

  27 kommentarer for “Nolltoleransen i svensk narkotikapolitik leder ner i graven

  1. Håkan Sandin skriver:

    Om man legaliserar cannabis kommer det kanske att öppna upp för en dialog med de kriminella nätverken i förorterna.

  2. Bo Zackrisson skriver:

    Det är en intressant tanke. Om man avkriminaliserar allt som idag är olagligt, så försvinner ju all brottslighet per definition. Då kan vi lägga ner polisen och alla domstolar. Frågan är om samhället efter en sådan radikal reform skulle bli bättre eller sämre?

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Den Zackrissonska ironin ger sig här åter till känna. För inte menar han allvar?

  4. Hans Andersson skriver:

    Ett tydliggörande. Det handlar inte om att legalisera hasch eller andra droger.

    Istället avkriminaliserar man den enskilde missbrukarens/brukarens bruk av drogen.

    Åtgärderna inriktas på vård och omsorg som vid alkohol där alkoholmissbruk aldrig någonsin medför lagföring för brott om man tar sig ett par järn. Inte ens en för hälsan för stor och farlig enskild konsumtion leder till att personen grips och åtalas för brott.

    Vidare, om den enskilde missbrukaren av hasch blir tagen med 5 kg cannabis, så döms denne för grovt narkotikabrott (men inte för enskilt bruk).

    Till sist den storsupande storsmugglaren av alkohol som fastnar i en kontroll med sin långtradare, som innehåller 20.000 flaskor whiskey i sin tur fälls för olaglig införsel av alkohol.

  5. Bo Persson skriver:

    Hans A
    Finns det några motsvarande siffror för antalet missbrukare per 1 miljon invånare?

  6. Bo Persson skriver:

    Hur många är det som varje år döms för bruk eller missbruk?

  7. Håkan Sandin skriver:

    Ditt förslag låter som en återgång till 1970-talet. Inte mig emot. Det var länge sedan man vågade röka en joint och utmana frikyrkoliberalerna.

    På 1950-talet fördömde de Alice Babs “negermusik” och “dansbaneeländet” i Folkets Park.

    På 1970-talet förbjöd de mellanölet och stängde pilsnercaféerna.

    På 1980-talet krävde Expressens chefredaktör Bosse Strömstedt, som hade frikyrklig bakgrund, kriminalisering av allt narkotikabruk efter att artistsonen påträffats i dubiösa sammanhang.

    Idag är vi många som känner ångest när vi lämnar kontinenten via Öresundsbron. Och när jag frågar folk i bekantskapskretsen varför de hela tiden drömmer om charterresor får jag känslan att de längtar efter att få sitta på café med ett glas vin till lunchen där de inte riskerar att bli iakttagna av några grannar som kan kontakta myndigheterna och se till att barnen blir omhändertagna av socialtjänsten.

  8. Krister Stål skriver:

    Det är innehavet som är olagligt, inte bruket!

  9. Hans Andersson skriver:

    Det är idag sedan lång tid även det enskilda bruket som är olagligt. Ett uppvisat urinprov med THC och du fälls för ringa narkotikabrott.

    Det är ju just detta som idag ifrågasätts av såväl FN som merparten av kunniga svenska läkare när det gäller beroendesjukdomar inklusive bruk/missbruk av exempelvis hasch!

  10. Bo Persson skriver:

    Finns det verkligen i lagtext eller något annat officiellt sammanhang något som kallas “beroendesjukdomar”?

    Om det är så, har man ju i våra samhällsinstitutioner inte alls förstått Nils Bejerot. Allt han sa hade ju som sin yttersta förutsättning att drogmissbruk inte är en sjukdom.

  11. Hans Andersson skriver:

    Idag visar all erfarenhet, forskning att Nils Bejerot helt enkelt hade fel. Idag utgår man från att allt missbruk är ett förvärvat kroniskt sjukdomstillstånd.

    “En förvärvad kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken, där minnet av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade.”

    Det finns idag inga effektiva metoder att backa processen när väl beroendet har uppstått. Därför kallas de som lyckats ta sig ur ett beroende “nykter alkoholist”.eller “spelfri spelare” (Beroendecentrum, Täby)

    En nykter alkoholist blir om han tar två supar direkt missbrukande alkoholist igen om än han hållit upp 20 år. Beroendet sitter fast i hjärnbarken för evigt och har mycket med kemiska processer i hjärnan att göra.

  12. Bo Persson skriver:

    Kan du rekommendera någon bok som utförligare argumenterar för att missbruk av droger är en sjukdom?

  13. Bo Persson skriver:

    OK! Men om det nu är så att dagens svenska narkotikapolitik utgår från att drogmissbruk är en sjukdom, så kan ju knappast Bejerot göras ansvarig för den, eftersom hans utgångspunkt var den rakt motsatta.

  14. Hans Andersson skriver:

    “Förvärvad kronisk sjukdom” är den korrekta termen menar jag.

    Att Bejerot hade utgångspunkten att det inte handlade och att missbruk inte hade sin rot i sjukdomsperspektivet utan i ett socialt felaktigt beteende som gick att lära om, var han inte ensam. Undertecknade hade den utgångspunkten under decennier och har ändrats sig, korrigerat efter hand då forskningen visat på säker evidensbaserad grund att det var tvärtom.

    Personligen tror jag att NB hade anpassat sig efterhand till ny forskning, vetenskapligt skolad som han var. Kan inte tänka mig att han skulle motsätta sig spray som räddar missbrukares liv, ett preparat som är fullständigt ofarligt. Ungefär som kärlspray för hjärtat, vilket jag hade under flera år tills jag gjorde en bypass.

    Det är helt rätt att han inte kan göras ansvarig för dagens narkotikapolitik, då dessa rön och data inte fanns då. Dock hade han ett stort ansvar för att den nolltoleranspolitik som han drev introducerades och stenhårt drevs. Det finns de som har större ansvar än NB, men utan ansvar var han inte. Inte jag heller, som sagt.

    Dagens katastrofala och misslyckade politik har andra nu levande personer ansvaret för. Missbrukare har dött som flugor till följd av detta. Det är fakta.

  15. Hans Andersson skriver:

    Inte någon speciell bok, bättre om du letar upp forskningsrapporter inom området.

    Beroendecentrum i Malmö och Täby är respekterade instanser även internationellt och där finns det mesta att hämta.
    Heroin är en drog som särskilt vid injektioner som direkt slår sönder de områden i hjärnan det handlar om. Den enda väg att gå som finns för att överleva är substitutionsbehandling med exempelvis metadon. Ingen annan behandling ger överlevnad på sikt. De behandlingar som fanns på 80 och 90 talet, där har det absoluta flertalet avlidit förutom de som redan då fick metadon. Utan läkemedel finns det ingen individ som kan bli drogfri, tillfriskna och överleva.

    Vill här också slå fast att det överlägset största samhällsproblemet i Sverige och övriga EU är alkoholen, som skördar massor av offer inte minst i det klassiska brännvinsbältet i östra delarna av Europa.

  16. Hans Andersson skriver:

    Bo P!
    Kom ihåg en bok som visserligen är rätt gammal med tanke på den enormt snabba utvecklingen just nu hos forskningen kring beroende och förvärvad kronisk sjukdom. Bra skildring, just när forskningen tydligt kom fram till hur felaktiga premisser som den gällande repressiva nolltoleranspolitiken utgått ifrån.

    Kidnappad Hjärna
    Mikki Agerborg
    Adlibris

  17. Bo Persson skriver:

    Så har inte jag uppfattat det. Bejerot var inte särskilt intresserad av missbrukarna. En del av dem slutar med droger. Andra gör det inte. Omvärlden står här helt hjälplös.

    Den fråga som intresserade honom var istället hur vi minimerar antalet som börjar använda droger.

  18. Håkan Sandin skriver:

    ”Hungriga vargar jagar bäst”, sa professorn i nationalekonomi Marian Radetzki i samband med finanskrisen på 1990-talet, varpå han förordade halverad lön för arbetslösa för att: “Ge folk incitament för att lyfta sig själv i håret och ta sig ur den obehagliga situation man försatt sig i.”

    Det var naturligtvis ett smart drag av den socialdarwinistiska staten – i meningen det naturliga urvalet applicerat på människor – att övervältra skulden för de begränsade möjligheterna på arbetsmarknaden på den enskilda medborgaren.

    I ett samhälle där människan har en uppgift och känner sig som en del av en större gemenskap torde drogmissbruk vara lika marginellt som pedofili och andra själsliga sjukdomar.

    Idag har alkoholmonopolet passerat sitt bästföredatum till följd av privatimporten med leverans vid dörren. Och även om man skulle sälja vin i livsmedelsbutiker, som i resten av den civiliserade världen, kommer inte folk att offra arbete, hem och familj bara för nöjet att få supa ner sig.

  19. Hans Andersson skriver:

    Att omvärlden står hjälplös inför drogproblematiken är helt fel. Om Bejerot var intresserad av att minimera antalet missbrukare (vilket är en förenkling) så valde han helt fel väg.

    Alla länder som valt den repressiva vägen med jakt på och lagföring av den enskilde missbrukaren har bevisligen sämre resultat än de länder som satsat på harm-reduction d v s vård samt stöd och hjälp genom omsorgsinsatser. Detta är odiskutabelt.

    Även det “flummiga” Nederländerna har 3-4 gånger mindre dödlighet bland missbrukare än Sverige. Antalet missbrukare har i vårt land under decennier nu ökad till skillnad från Nederländerna. Skälet är enkelt, den ensidig jakten på enskilda småmissbrukare fyller ju på statistiken hos våra olika myndigheter och sociala instanser in absurdum.

    Däremot har situationen i Sverige varit hopplös under flera decennier till följd av den katastrofala nolltoleranspolitiken.

    En fråga till dig Bo P!
    Vad är det för skillnad enligt din uppfattning mellan bruk/missbruk av alkohol respektive narkotika?

  20. Bo Persson skriver:

    1. Med den samhälleliga hjälplösheten menade jag att prognoserna för missbrukare som får “vård samt stöd och hjälp” och missbrukare som inte får det är ungefär desamma.

    2. Det är ingen skillnad mellan alkohol och narkotika. Utom att alkohol är ett gammalt inslag i vår kultur och narkotika är ett nytt. Och att ett narkotikafritt Sverige därför rimligtvis inte är fullt så svårt att åstadkomma som ett alkoholfritt.

  21. Håkan Sandin skriver:

    Cannabis är ett alternativ till alkohol i den muslimska kulturen. Menar du att det behövs samma åtgärder i no go zonerna som misslyckades under förbudstiden i Amerika?

  22. Bo Persson skriver:

    Om du menar att handeln med narkotika skall avkriminaliseras och att sedan både alkohol och narkotika skall få säljas av alla som vill det, så kan du väl säga det rent ut. Istället för att komma dragandes med konstiga frågor. Jag kan inte se att jag i diskussionen på den här tråden föreslagit något alls och ännu mindre något som redan misslyckats

  23. Håkan Sandin skriver:

    Jag tolkar dig som att du är för ett narkotikafritt samhälle. Betyder det att morfin inte får användas i sjukvården?

    Den internationella utvecklingen går mot legalisering av cannabis. Tror du att Sverige i längden kan isolera sig från den utvecklingen?

  24. Bo Persson skriver:

    Håkan S!
    Nåja, det kriget är kanske förlorat. Men om man nu är intresserad av folkhälsoperspektivet, vilket varken du eller Hans A verkar vara, så finns ju de båda fronterna kvar. Alltså hur minimerar man antalet säljare i sammanhanget och hur minimerar man antalet köpare.

  25. Håkan Sandin skriver:

    När den borgerliga regeringen förbjöd mellanölet i slutet på 1970-talet ledde det till att pilsnercaféerna tvingade slå igen och originalen förvandlades till utslagna a-lagare som drack T-sprit på en parkbänk och snabbt dog undan.

    Jag vet inte i vilken mening det var en seger för folkhälsan.

  26. Hans Andersson skriver:

    Håkan S!
    Påståendet att cannabiskulturen är ett altenativ i den muslimska kulturen är faktiskt helt gripet ur luften. Vinförbudet är centralt i islam och i Saudiarabien avrättas brukare av alkohol och narkotika rakt av.

    I Iran likaså, men där finns en del mindre grupper av personer som har hemliga klubbar i västerländsk stil med alkohol och narkotika, som myndigheterna ibland ser mellan fingrarna med. Under förutsättning att det inte skyltas allt för mycket och kommer till allmänhetens kännedom.

    Bo P!
    Uppenbart ser vi olika på grundfrågan. Samhället rent från störande narkomaner och stenhård uppvaktning mot narkotikaanvändare i enlighet med nolltolerans mot narkotika.

    Minimera antalet säljare och minimera antalet köpare som du skriver har man försökt med i decennier nu, och metoden är rakt ut sagt förkastlig och värdelös och har istället ökat missbruket och framför allt dödsfallen i vårt land.

    Konsekvent för din del, det är ju ungefär samma syn som du har på tiggande romer. Bort med tiggare från gatan så existerar inte problemet.

    Full respekt för våra olika uppfattningar och intressanta diskussioner och detta får bli min avslutande kommentar i mitt inlägg om svensk narkotikapolitik.

  27. Jonas Kvistfors (Egenföretagare, familjefar, cannabisbrukare.) skriver:

    Det är faktiskt ett folkhälsoansvar att lagligt reglera cannabis. Snarast möjligt.

    Samhället behöver skyddas mot de kriminella karteller som redan är enorma och omsätter miljardbelopp på cannabis årligen bara i Sverige.

    Vårt primära ansvar är att stävja kriminaliteten och nyrekryteringen av unga kriminella. Cannabis gör ingen till brottsling i sig. Cannabis orsakar inte ett beroende på ett sånt sätt att man stjäl och rånar för att få pengar till nästa fix. Det orsakar på sin höjd en längtan likt den man kan känna efter en bit choklad, ett stycke efterrätt.

    Ungdomar skall inte ha lättare att få tag på cannabis än på folköl, som det är idag.

    Vuxna brukare, ett antal hundra tusen individer, behöver skyddas mot risker som en illegal marknad medför. Besprutning, kemikalier, pesticider med mera.

    En erfaren cannabisbrukare som jag själv, kommer inte sluta med cannabis. Men jag behöver kontroll över min produkt, d v s vilken sort köper jag, vilken styrka osv.

    Det finns goda skäl att motarbeta cannabis och generellt rusbruk – inte minst alkohol – men vi kan inte stoppa huvudet i sanden.

    Det finns inget gott som nolltoleransen medför. Jfr en sträng förälder som agar sina barn. Vi har ju insett det för länge sedan.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.