Sven Hedin plockas bort från Etnografiska museet i Stockholm. I SVT ser jag en ”amatörhistoriker” – han presenteras så – entusiastiskt hylla beslutet och uttrycka lättnad över att det äntligen sker. 

Samtidigt som han är starkt kritisk mot vad han kallar museets ”relativisering” av nazismen, genom att hänvisa till positiva uttalanden Hedin gjorde om kommunismen, och om starka ledare som han hyste beundran för. ”Helt fel”, konstaterar amatörhistorikern. 

Osökt tänker jag den debatt som ibland flammar upp runt förintelsen, om ordet skall stavas med stort F eller inte. Genom att inte stava med versal relativiseras den, hävdar icke minst judiska intresseorganisationer. Berövas sin unicitet, inget kan eller får jämföras med den.

Jag vet att Jan Myrdal skrivit om detta. Med goda motiv, hänvisade till bestialiteter och massdödande under kolonialismens era, för varför man inte bör skriva Förintelsen med stort f. Vilket förstås retade upp en del. 

Amatörhistorikern, jag minns inte hans namn, får stå oemotsagd i TV. Hans argument, åtminstone som de kortfattat återges, förefaller klena. Med en klar ideologisk vridning som reducerar Hedin, gör honom ensidig. 

Vad med Hedin som forskningsresande, är det bara att ”glömma” honom i den rollen? Hans insatser på det vetenskapliga fältet, förtas de av hans sympatier för Hitler? Insatser som förtjänar att granskas per se. Upptäcktsresor begick han för övrigt långt innan Hitler och Tredje riket.

Det kan tilläggas att jag är förtrogen med Strindbergs hårda kritik av honom. 

När Peter Handke tilldelades Nobelpriset i litteratur blev det ett herrans liv på svensk botten. Han hade ju bevisat Slobodan Milosevics begravning, ansågs tycka ”fel” i konflikterna på Balkan, vara serbienvänlig. 

Hans obestridliga storhet som författare, som välförtjänt föranledde att han tilldelades Nobelpriset, hamnade i skymundan. 

På biblioteken har det rensats i hyllorna, ”olämpliga” böcker har av olika skäl tagits bort. ”Fel” på könsperspektiv, hudfärg och annat har anförts från de klåfingriga. 

Dock inga bokbål som nazisterna iscensatte på 30-talet. Men i samma anda, kunde man påstå. Någon bestämmer åt populasen vad som är lämpligt och icke. 

Vi som läsare skall inte själva få bedöma böckerna, deras eventuella ”hemskhet”. Det gör censorn åt oss, och det må icke ifrågasättas. Men så den klassiska frågan: vem granskar censorn? 

Jag har endast varit flyktigt bekant med Sven Hedin som upptäcktsresande. Men nu vaknar intresset på allvar att fördjupa mig i honom! Dock kan jag inte bege mig till Etnografiska museet för mer information. Där är han ju bortcensurerad. 

Kommer jag att kunna låna böcker av honom på biblioteket, eller försvinner han där också? Jag får helt enkelt skynda mig på.

Föregående artikelVÄSTMEDIA FÖRVRÄNGER KINAS FRAMGÅNGSRIKA KAMP MOT COVID-19
Nästa artikelLycka till, ministern!
Lasse Ekstrand
Född och uppvuxen i Sandviken i skuggan av järnverket. Fångades av 70-talets vänstervåg, studerade i Uppsala, gjorde akademisk karriär och undervisade i sociologi på högskolan i Gävle.

10 KOMMENTARER

  1. Vidareläsning om Sven Hedin rekommenderas å det varmaste. Avslöjande är att artikeln om honom på engelska Wikipedia är ca 24 sidor medan den svenska versionen är på 12 med större bilder. ”Overview” saknas helt i svenska versionen. Där kan man läsa:

    ”At the end of the war, United States Army troops deliberately confiscated documents relating to Hedin’s planned Central Asia Atlas. The U.S. Army Map Service later solicited Hedin’s assistance and financed the printing and publication of his life’s work, the Central Asia Atlas. Whoever compares this atlas with Adolf Stielers Hand Atlas of 1891 can appreciate what Hedin accomplished between 1893 and 1935.

    Although Hedin’s research was taboo in Germany and Sweden because of his conduct relating to Nazi Germany, and stagnated for decades in Germany, the scientific documentation of his expeditions was translated into Chinese by the Chinese Academy of Social Sciences and incorporated into Chinese research. Following recommendations made by Hedin to the Chinese Nationalist government in 1935, the routes he selected were used to construct streets and train tracks, as well as dams and canals to irrigate new farms being established in the Tarim and Yanji basins in Xinjiang and the deposits of iron, manganese, oil, coal and gold discovered during the Sino-Swedish Expedition were opened up for mining. Among the discoveries of this expedition should also be counted the many Asian plants and animals unheard of until that date, as well as fossil remains of dinosaurs and other extinct animals. Many were named after Hedin, the species-level scientific classification being hedini. But one discovery remained unknown to Chinese researchers until the turn of the millennium: in the Lop Nur desert, Hedin discovered in 1933 and 1934 ruins of signal towers which prove that the Great Wall of China once extended as far west as Xinjiang”

  2. Som Jan Myrdal sade om Sven Hedin: en tredjedel bra, två tredjedelar dåligt (omvända proportioner jämfört med Josef Stalin, således). Men det är en stor tredjedel, som JM riktigt påpekade. En mycket stor tredjedel. Sven Hedin fick inget frimärke på sin 100-årsdag.

    Sverige är fånigt. Hela det förflutna skall presenteras i utställningar och dylikt. Stora ordentliga utställningar om Sven Hedin kunde väl visa både hans goda tredjedel tillsammans med bilder och texter om hur han hyllar Adolf Hitler.

  3. En feodal uppenbarelse med arkeologi som specialitet och stor skrivförmåga. Jag har inte läst mer än sporadiskt av Hedin, men att censurera honom på arkeologin ter sig inte klokt, det han är pappa till, och av politiska skäl ska man passa sig för. Men vi är bra på sånt i Sverige det gäller ju så fort den s k värdegrunden står på spel, svälja kameler och sila mygg är väl vår svenska stil.

  4. Sven Hedins Från pol till pol var en omtyckt lärobok ”för Sveriges ungdomsskolor” utgiven av Svensk Läraretidnings Förlag; den gavs ut 1911.

    Den, av oss fibbare, välkände och högt skattade folkskolläraren Fridtjuv Berg var en av initiativtagarna.

    En sådan kulturgärning för både läsande och bildning ska alltså försvinna ur vårt kollektiva medvetande genom det klåfingriga muséets försorg.

    Fi donc!

    För småskolan gavs (1907) i samma anda Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige ut till de yngre barnen.

    Som tur är har jag en ganska diger samling Sven Hedin i mina bokhyllor, bredvid Jan Myrdals och Gun Kessles Sidenvägen (som inte skulle ha blivit skriven utan Sven Hedin).

  5. Var det inte Strindberg som hånade Sven Hedin genom att förringa hans resa i Kina och Gobiöknen? ”S.H. mätte ju bara upp en massa sandhögar.”

    Som trogen besökare uppmanar jag alla att besöka ”sitt” bibliotek och kolla upp vad som finns och inte finns. Ni kommer troligen bli överraskade.

  6. Lasse Ekstrand tar upp en mycket viktig diskussion. Jag vet inte vad som pågår på Etnografiska museet i Stockholm, men att döma av SvD (2023.01.18) anser museet att den mycket betydande forskningsresanden och världsberömde författaren Sven Hedin skadar museets goda namn och rykte.

    Anna Lundström, ”biträdande avdelningschef för innehåll och lärande på Världskulturmuseerna” säger nämligen:

    ”Utställningen [om Hedin] var en basutställning med perspektiv som alltmer omvärderas i forskning och i museivärlden”, skriver hon [till SVT:s Kulturnyheter].

    Minsann! Vi som intresserat oss för Hedin – utan att glömma att han under en lång period, från tiden före 1:a världskriget och fram till slutet av det 2:a, var politiskt farlig för Sverige, inte minst genom det intellektuella genomslag han hade i debatten både i vårt land och andra länder – har inte märkt mycket av den omvärdering som nu sägs pågå. På annat sätt än att historisk forskning (liksom all annan vetenskap) ständigt är föremål för revision och omvärdering av olika detaljer.

    Det luktar politisk korrekthet av typiskt slag om Anna Lundströms omsorger om svensk vetenskapshistoria. Om så pass allvarliga fakta framkommer att de på ett avgörande sätt förändrar bilden av Hedin bör dessa naturligtvis publiceras (samt ingående diskuteras och värderas) och inte tas som en ursäkt för att skyffla ner Hedin i källaren.

    Förutom genom sin nyfikenhet på världen, sin förmåga att teckna och att fotografera och att berätta medryckande om sina äventyr var Hedin – i likhet med norrmannen Hamsun – föredömlig även på så sätt att han aldrig stack under stol med sina åsikter. Detta till skillnad från skulptören Carl Milles, vars åsikter om Hitler-Tyskland torde ha varit desamma som Hedins.

    I Förr och Nu nummer 3/4 2017 skrev jag en ganska lång ledare, ”Vad är folkets kutur? Om Sven Hedin och August Strindberg” (Ledare III – Förr och Nu (forrochnu.se)), där jag jämför de två med varandra och försöker definiera på vilket sätt de skiljer sig åt. Båda hade i stort sett samma (hög)borgerliga bakgrund och visste vad ord var värda. I den våldsamma debatt de råkade in i under den s k Strindbergs-fejden (1910-12, då Strindberg avled), kan man lugnt utgå från att båda överdrev sina känslor. Säkert är att de vid något tillfälle hade mötts på en middag hemma hos Olof Palmes mor- och farföräldrar och då samtalat i en anständig ton med varandra.

    Artikeln innehåller flera referenser för den som intresserar sig för fenomenet Sven Hedin.

  7. De rena och obefläckade rättrogna städar. Sverige ska befrias från allt ont som varit och ska inom kort framträda som Europas – kanske världens – alltigenom renaste föredöme. Här i detta rike har alltsedan Hedenhös endast dagens tankevärld regerat. I detta land har stålet alltid varit grönt; runristarna skaldat om allas lika värde; fred har alltid rått och Sven Hedin har aldrig funnits. När vi med museers och historieböckers hjälp skådar bakåt genom generationer ser vi ett Sverige befolkat av människor som då tänkte precis som vi gör idag, och vi vet att det goda består, i evig tid. Amen!

  8. Jag blev nyfiken och kollade några baser på nätet med äldre litteratur. Svenska Litteraturbanken har Hedin, men där med förnamn Greta. Likaledes svenska Projekt Runeberg har Hedin, Adolf. Först Project Gutenberg har 13 titlar av Sven Anders Hedin, men intressant nog ingen på svenska. Men läser du tyska, holländska eller finska går det bra!

  9. Sven Hedins egna böcker hittar man ibland undangömda i något hörn i ett svenskt antikvariat – eller på internet. Hittar man någon volym är de ofta dyra. Vackra volymer från förr. Riktiga böcker – långt från dagens pocketböcker.

    Axel Odelberg har skrivit en bok om Sven Hedin. Äventyr på riktigt Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin. Norstedts [2008].

    Die Werke Sven Hedins av Willy Hess kan man också få tag på via ovanstående sida på internet. Utgiven 1962 med supplement 1980.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.