Varför faller plötsligt börsen i Shanghai? Det kan jag inte förklara, men bidragande är säkert att marknadskrafterna nu blivit så starka i Kina att de inte ens kan balanseras av den mäktiga och beslutsföra kinesiska staten. Stabiliteten – som alla gillar – verkar ha fått sig en knäck. Man vet inte någonstans vad man ska ta sig till. Bedömningarna går vitt isär. Situationen är mycket komplex.
En sak förstår jag dock. Om nu världens största ekonomi, den kinesiska, tvärbromsar kommer råvarupriser och kinesisk import att falla dramatiskt. För Europa och för lilla exportberoende Sverige blir det alltså också problem, om än mindre än många andra EU-länder. Vår export kommer att falla och jobb kommer att försvinna, det är ganska klart. Inga nya svenska gruvor till exempel.
Vad vi alltså nu ser är inledningen på giganternas slutstrid om handelsvägarna i världen, som börjar med handelskrig och som kommer att sluta med en megakrasch och riktiga krig – om inte förnuftet tillåts komma till tals. Alla vet detta, men det pratats allmänt bort för att om möjligt uppskjuta att den stora bubblan ska spricka. Med vår egen svenska bostadsbubbla är det på samma sätt, den spricker med säkerhet vad det lider. Men om den spricker snabbt, eller om det ska dröja lite till, vet ingen. När alla springer åt samma håll, då spricker även stora bubblor.
Enorma börsvärden, som i förra veckan representerade makt och inflytande, rinner nu ner i slukhål och försvinner. Några kommer att förlora mycket och andra kommer trots allt att överleva … för att ur askan kunna kratsa åt sig de realvärden som finns där, men som förlorat sitt uppblåsta marknadsvärde.
Lägg nu denna kris till eurokrisen (Grekland m fl EU-länder), flyktingkrisen, miljökrisen etc. och framtiden framstår som minst sagt oviss. Men det som nu sker är inte en naturkatastrof, glöm inte det. Den är människoskapad!
Lite äkta krismedvetande vore nu på sin plats. Vi lever inte på en isolerad liten ö, särskilt efter att vi anslutit oss till EU, avskaffat försvaret, defaktoanslutit oss till Nato och sedan snart en generation hejat på alla nyliberala trollformler från Storbritannien och USA. Dags att sätta saker och ting i ett mer begripligt och aningen mer jordnära sammanhang.
En kommentator här på bloggen skrev den 23 augusti efter mitt inlägg om liberalernas blinda fläck att ”den riktiga krisen är de pågående klimatförändringarna bortom en generations horisont.” … Risken är stor att ”stora delar av Europa måste utrymmas … stora delar av England, Frankrike, Tyskland, Sverige och hela Polen, Holland, Nederländerna, Ukraina, Tjeckien och Polen kommer att hamna under vatten. Berlin blir en hamnstad.” Han ser allt via en kommande ”klimatkatastrof”. En närmast gammaltestamentlig stämning sprider sig lätt i dagens hysteriska informationsstorm.
Nå, klimatfrågan ska vi visserligen ta på allvar, men via politiken har vi trots allt goda möjligheter att ordna till världen så att man kan leva vidare även i Europa.
Det jag ser som politiskt nödvändigt i dagsläget är att få svenska folkvalda politiker att sluta rösta för svenska soldater till USA-drivna krigsäventyr. Afghanistan, Libyen och nu även norra Irak är vansinniga företag som driver utvecklingen åt helt fel håll. Vi ska sluta gorma upp temperaturen i det nya kalla kriget mellan EU/USA/Nato och Ryssland, vi ska bevara alliansfriheten och inom EU verka för att sanktionerna mot Ryssland hävs. Det skulle hjälpa flera EU-länders ekonomi, inte minst Finlands. Det så kallade värdlandsavtalet med Nato och EUs handelsavtal med USA (TTIP) måste stoppas. Vi bör också diskutera hur vi skulle kunna öka vår självförsörjningsgrad och göra oss mindre beroende av livsmedelsimport och hindra västerländska livsmedelsjättars ”drang nach Osten”, de som nu trängtar efter att få sätta plogen i Ukrainas svartjord.
Alltså, håll huvudet kallt, informera dig brett, förhåll dig kritisk till svenska mediers slentrianmässiga flockbeteende, bidra i vardagsdiskussionerna med konstruktiva förslag till att kyla ner den upphettade politiska situationen i Sverige, Europa och övriga världen. Detta och att återge FN sin världsmedlarroll är nog enda vägen till en mindre instabil, mindre krigsbenägen värld utan ekonomiska megakrascher.
Jag skrev en dagsvers om detta häromdan:
Börsen går dåligt i Kina
Kina har gått på en mina
Alla maoister kan flina
Resten kan bara grina
Undrar vad gamle ordföranden Mao hade sagt om det här eländet? – Kanske ”Vad var det jag sa!”
Lustigt att se detta utifrån utrikespolitiska glasögon när det är ett ekonomiskt-organisatoriskt problem: att bygga landet istället för att spekulera i finanstillgångar.
Och nu syftar jag inte på Den Stora Revolutionen, utan på tämligen normala offentliga beslut ungefär som när man började bygga järnvägar på 1800-talet, eller elektrifiera i början av 1900-talet, eller bygga bostäder m m efter andra världskriget. ”Bygg landet” var ju för övrigt en socialdemokratisk paroll, inte en revolutionär.
Varför bör en vänstermänniska hellre läsa SvD än DN? Under senare delen av 70-talet diskuterades detta just därför att ”myrdalister”, ”maoister” och ”marxist-leninister” faktiskt hellre läste SvD än DN. Varför?
Jag har alltid föredragit SvD framför DN därför att i SvD skriver borgarna för varandra, i DN skriver de för ”folket”. En borgare som verkligen vill veta vad som hände går till sin tidning, inte till propagandabladet. SvD är mer sanningsenlig. I dagens SvD t ex noterar Freddy Jönsson Hanberg, på tal om något helt annat:
”När börsen har stigit i flera år och kvällstidningarna börjar ge köptips, brukar de flesta aktieproffs sälja. Det brukar nämligen vara en säker indikator på att börsen inom kort kommer att vända ned.”
Exakt. Det är vad jag under mitt långa liv noterat på egen hand, och bl a därför avstått från aktieaffärer. Men skulle någonsin det ”folkliga” Dagens Nyheter ge ifrån sig en sådan realitisk visdom?