et som händer i samhället idag är samma sak som jag genomlevde under stor vånda i skolan mellan 1975–2000 (fast nu i mycket större skala). Jag minns hur jag i slutkapitlet i min första bok Grundskola på grund varnade för att om utvecklingen inte kan vändas kommer grundskolan att upplösas. Så skedde också mitt framför våra ögon. Något liknande sker nu också på en övergripande samhällsnivå.
Visst finns något kvar som kan kallas skola för de flesta barn, och visst finns det lagstiftning och visst går tågen och bussarna fortfarande för det mesta enligt tidtabell. Men kontraktet och förtroendet är brutet mellan föräldrarna och skolan om en anständig undervisning och ett gott omhändertagande. På samma sätt håller det på att gå med medborgarkontraktet mellan styrande och styrda i Sverige idag.
Jag minns att 1971 avslöjades SAF:s hemliga PM, författad av doldisen Sture Eskilsson, om hur näringslivet skulle erövra tolkningsföreträdet i kulturdebatten från den då helt dominerande vänstern. Man bildade tankesmedjan Timbro, som blev drivande i vänsteridéernas marginalisering och för individualismens segertåg. Satsa på dig själv! blev slagordet för dagen och vänstern delade upp sig i små flockar och antiväntseridéerna organiserade sig under SAF (numera Svenskt näringsliv) och Timbro, som gick till stor offensiv. Pengar fanns förstås i obegränsade mängder.
Många skickliga vänstermänniskor i medierna köptes upp av Timbro där de plötsligt fick arbetsvillkor de aldrig tidigare sett maken till. Även jag, då i egenskap av FiB-ordförande, erbjöds pengar av självaste Sture Eskilsson, som vi tackade nej till – trots att pengabrist var vårt största problem. Det var inget lätt beslut.
Den nya välfärden, Timbro och andra nya borgerliga tankesmedjor erövrade successivt offentligheten. LO och arbetarrörelsen försökte lite lamt att hålla emot, men slaget var på något sätt ändå förlorad. FiB/K hade förresten också kontakter med LO för att försöka bilda en motkraft. Jag var i LO-borgen och diskuterade olika ekonomiska punktinsatser med några höjdare. Resultatet blev klent. En fin skrift blev det i alla fall. Har glömt titeln.
När Berlinmuren och Sovjet rasade samman gick luften helt ur 70-talets stora vänstervåg. Sedan dess har FiB/K hankat sig fram i marginalen. Vårt relativa inflytande rann emellertid bort med alla tidigare goda skribenter som antingen tystnade eller slöt upp i Timbros eller Stenbäcks olika medieprojekt.
Det var alltså den genuina borgerligheten – i meningen de fria marknadskrafternas företrädare, de som sedan länge hade tröttnat på att Wallenberg och S-regeringarna gjorde upp om villkoren i så kallad Saltsjöbadsanda – som nu rullade fram sina positioner. De blev mycket framgångsrika. Kulmen nåddes med ”fyrpartialliansen” och Reinfelts nya Moderater, som till sist hamnade i ”vi måste öppna våra hjärtan”-politiken.
Nu kommer en ny vattendelare
Liksom Jan Björklund kapade åt sig skolfrågan i min värld på 90-talet – utan hänsyn till varken likvärdighet och generell skolstandard – genomförde Reinfeldt det stora systemskiftet; Sverige blev (val-)frihetens paradis på jorden, samtidigt som han kallade sitt parti det nya arbetarpartiet. Man lyckades övertyga tillräckligt många – för att vinna val – om att allt skulle bli bättre om valfrihet infördes i hela den offentliga sektorn, att det var det som var den stora liberala friheten. Att det inte gick vet vi idag, men skadan är skedd och det går inte att rulla tillbaka historien.
Men vi vet också att ett så småningom delar sig i två. Nu förestår nästa maktskifte, denna gång inom borgerligheten. Eftersom arbetarrörelsen (vänstern) är i ett slags idémässigt upplösningstillstånd kan den ny högern härja ostört.
Så, nu har en betydande del av borgerligheten alltså tröttnat på den gamla Timbrohögern och Reinfeldtspolitiken. Den har blivit för lös i kanten och alltför fackföreningsvänlig. En riktigt konservativ höger håller därför på att formera sig. SD har redan officiellt börjat förhandla med KD, men säkerligen försiggår mycket mer bakom kulisserna. Nya strategiska allianser ingås, villkor förhandlas och planer smids.
Bland annat förbereds en ny tankesmedja, som eventuellt kan få namnet Hereditas, på initiativ av SD:s ideologiske komet Mattias Karlsson. Den gamla nyliberala borgerligheten trängs allt mer undan av denna nya expansiva nationellt sinnade höger. Många ser säkert tecknen i skyn om att USA/EU/Nato är på väg att tappa inflytandet i världen och att andra krafter inom överskådlig tid kommer att ta över. Liberalismen har uppenbarligen tappat sin fräschör. Putin har slagfärdigt talat klarspråk om liberalismen och har sålt ett nytt och kraftfullt luftvärnssystem till Turkiet. Nu börjar det verkligen gnissla i USA/Nato-maskineriet. De stora affärerna kommer snart att göras på annat håll. Klart man måste anpassa sig.
En nationellt sinnad borgerlighet har dessutom mycket större möjligheter att samla folk vid valurnorna idag än globalister och USA/Nato/EU-entusiaster. Utsikterna är verkligen goda.
I Dagens Arena (11 juni) berättar Håkan A Bengtsson att den tidigare finansministern Anders Borg ser överenskommelsen [om invandringspolitiken] som ”ett stort misstag”. Det är som sagt kappvändartider.
Tobias Hübinette berättar unghögerns historia och drar linjerna fram till Mattias Karlssons nya Hereditas-projekt. Mycket intressant.
DN varnar föga förvånande genom Sofia Nerbrand om att ”Konservativa måste se upp för en ny nationalistisk tankesmedjas locktoner”, som enkelt plockas sönder här av Dick Erixon på SD:s Samtiden.
Dags alltså för nästa maktskifte på kulturfronten – obs! inom etablissemanget. Nyhögerns kulturoffensiv tar nu över efter 80-talets Timbrohöger. ”Socialister”, ”kommunister” och liberaler sitter på läktaren och verkar inte fatta någonting.
Frågan är då hur vänstern bör organisera sig effektivare och ta mark från nationalkapitalister och globalkapitalister som fraktionerat sig intelligent, samt har infiltrerat och tagit över 8-partiet, samt erbjuder en mängd olika smaker av EU-kapitalismen idag, vilket även V blivit en pinsam del av, istället för att stå i opposition.
Mitt svar är att vi ska vara lika intelligenta som högern har varit, nämligen fraktionera oss i olika vänstersmaker, exvis Olof Palme-liknande vänsternationalism för att dra röster från SD, Schlaug-liknande ekologiskt hållbar rättvisepolitik och tillväxtkritisk vänsterpolitik, Kristus-lik mer konservativ vänsterpolitik, samt en sexual-liberal vänster. Kanske en sekulariserings-vänster som drar humanister, och varför inte en landsbygdsvänster?
Det viktiga när vi fraktionerar vänstern är givetvis en bred vänster-samverkan, trots skillnader och meningsskiljaktigheter.
Varmt välkomna med era nya fraktioner till Valsamverkanspartiet! – Allas vän i alla väder.
Hur vet KL att det är ”i en svängom med en vacker svensk flicka” som fotot är taget? Och om hon nu är vacker, på vilket sätt är det intressant?
Denna artikel har en idé-densitet som är nära silvrets 10.500Kg/kubikmeter. Nu måste jag anstränga mig, jag har redan gjort en del minnesanteckningar.
Bra Knut, i synnerhet kärnmeningarna:
”Den gamla nyliberala borgerligheten trängs allt mer undan av denna nya expansiva nationellt sinnade höger. Många ser säkert tecknen i skyn om att USA/EU/Nato är på väg att tappa inflytandet i världen och att andra krafter inom överskådlig tid kommer att ta över. Liberalismen har uppenbarligen tappat sin fräschör. Putin har slagfärdigt talat klarspråk om liberalismen och har sålt ett nytt och kraftfullt luftvärnssystem till Turkiet. Nu börjar det verkligen gnissla i USA/Nato-maskineriet. De stora affärerna kommer snart att göras på annat håll. Klart man måste anpassa sig.”
Vi upplever ett nytt ”1942” då den amerikanska ”oövervinnerliga Wehrmacht” verkar ha kört fast i myllan och Stalingrad skymtar vid horisonten. Det är dags att börja ”anpassa sig”, eller ”ro” som det hette vid den tiden. Kanske en ny version av bästsäljaren 1944 snart blir aktuell.
Ja, tyvärr sitter vänstern på åskådarplats. Vänstern måste klart ta ställning för att det finns en svensk nation, att demokrati (rösträtt m m) bara kan fungera inom dess gränser och att klasskampen är internationell men förs inom nationen. Internationell solidaritet, arbetarklassens kampenhet skanderar både V- och K-tågen, men det bästa stödet arbetarklassen i Sverige kan ge är att bekämpa allt svenskt deltagande i imperialistiska krig som Libyen, Afghanistan, Irak och Syrien och USAs sanktioner, alltså tvärtemot V-politiken. Hur kan V-medlemmarna acceptera detta? Och i Proletären kan man läsa att nationalism går hand i hand med rasism. Bägge exempel på hur vänstern gör sig helt oduglig som verktyg i klasskampen.
Bertil C!
Flickan har en vacker och kraftfull ryggtavla som i min fantasi får en vacker framsida. Bilden är sensuell och utstrålar rytm och kraft. Jag är övertygad om att många fler än jag tycker om den bilden. Förförisk kanske, men säkert gynnsam för bilden av SD.
”Den gamla nyliberala borgerligheten trängs allt mer undan av denna nya expansiva nationellt sinnade höger.” Men vart skall denna höger vända sig. Har den någon chans att kunna gro i någon del av den svenska kapitalismen? Har vi någon nationell kapitalism värd namnet? Någon bank? Något storföretag? Trump har ju redan insett att till exempel stöd till den egna IT/AI-industrin genom bojkott av Huawei inte funkade. Är det Pågens, ICA, Konsum, eller Mecconomen som är det svenska kapitalistiska stödet? Från hur många olika länder kommer delarna i en modern Volvobil? Sverige av idag är något ganska väsensskilt från Sverige 1940. Den klassmässiga basen för ”denna nya expansiva nationellt sinnade höger” kan inte vara stor. Det kanske är de mindre skogs-och jordbrukarna? Nog röstar de borgerligt alltid (jag känner flera) och de är mycket ilskna på våra banker i vars klor de sitter fast. Men en ny nationellt sinnade höger av betydelse? Hur många är de?
Jag tycker inte att den nya höger som Knut L diskuterar är något större bekymmer. Den är ju inte mer auktoritär än dagens motpart är.
Det som bekymrar mig är att det inte finns någon rörelse som arbetar för återupprättandet av den traditionella nationalstaten/territorialstaten.
Bertil C och Knut L!
Jag tror att Bertil mest ville klaga på idén att man av utseendet skulle kunna sluta sig till att någon är svensk. Jämför den upprörda debatt som nyligen varit i denna fråga sedan Ivar Arpi skrev om demografi.
Med anledning av Bertils hypotetiska ”OM hon nu är vacker”, skulle jag vilja fråga vilka flickor som Bertil anser inte är vackra.
För övrigt speglas väl damens skönhet i Mattias Karlssons ögon.
Ulf Nilsson!
Enig. En svensk nation kräver även en vänsternationalism, likt FNL och ANC, om den vill befria folket från girigbukarnas piska.
Jo. Klasskampen är internationell men förs inom varje nation, men vänstern har inte fattat att de krossar sammanhållningen i nationer genom ”mångkulturen”… än. Sekularism och hövlighet kan skapa en bättre folklig kampenhet, tror jag, samt utrota SD nästan helt, eller åtminstone halvera dem.
Internationell solidaritet är nästan ingen emot alls. Det är strösslandet med pengar på icke-flyktingar och icke-barn, samt bankmaffians och fulmedias beteende, samtidigt som folk får det sämre, som irriterar folket, inte ”rasism”.
En anledning till 70-talsväntern oförmåga att stå emot Timbros ideologiska offensiv var dess leninistiska barlast; avsaknad av en demokratisk grundsyn tillsammans med ett vurmandet för Kina och Sovjetunionen som socialistiska fyrbåkar. När så högern tar termer som demokrati och (val-)frihet på entreprenad står den leninistiska vänstern handfallen. En trovärdig vänster måste stå på en stabil demokratisk grund, vilket innebär att det är möjligt att avslöja högerns falska tal om demokrati och frihet. Särskilt enkelt är det att avslöja talet om valfrihet inom vård, skola och omsorg. Alla barn kan inte samtidigt gå i samma skola; alla kan inte bo på samma äldreboende; alla kan inte vara listade på samma vårdcentral.
Martin Gustavsson!
Jag håller med dig om att vi behöver en nationalistisk befrielserörelse som frigör oss från såväl EU som den transatlantiska länken.
Om de som driver den ser sig som vänster så har jag inget mot det, men det skulle inte göra den till en vänsternationalistisk rörelse.
Alla som är mot EU och den transatlantiska länken skall kunna gilla den och det oavsett om de ser sig som vänster eller höger.
Bo Persson!
Du föreställer dig att alla svenskar ska in i EN ny rörelse. Då har du inte förstått vad jag menar. Vi ska vara fraktionerade i många nya olika rörelser som valsamverkar brett, så att de olika fraktionerna tillfredsställer så stora delar som möjligt av folkets verkliga önskningar, vilket är själva definitionen av en fungerande demokrati.
Dagens system leder till icke-demokrati, krigshets, vapenförsäljning till diktaturer och krigsförbrytelser. Det är när partiledningar korrumperar sig, samt svingar partipiskan inom sina partier, och därför representanterna går emot folkviljan gång på gång, som nya sätt att organisera vår demokrati behövs.
4%-spärren förlamar nya fredliga och mentalt friska initiativ. Därför är det allas vårt ansvara att bekämpa 4%-spärren tillsammans genom fler nya fraktioner, men även att dessa fraktioner valsamverkar sig över 4% tillsammans.
[…] er i ferd med å oppstås, skriver Knut Lindelöf i denne artikkelen, som først ble publisert på Lindelof.nu. De borgerlige er blitt lei av Reinfeltpolitikken. Et virkelig konservativt høyre er i ferd med å […]
Så sekteristisk som vänstern är idag hade jag väl inte väntat att Martin Gustavsson och jag skulle bli överens. Och för den som i sin tur vill läsa en rejäl avhyvling av denne av en företrädare för en annan vänstersekt, så har Redax lagt in en speciell tråd för det.