Navigationsexperten Avrukevitjs mellan två svenska poliser för 40 år senare och Einár.
SVT:s serie ”Whisky om the Rocks” har i jul sänts på bästa sändningstid. God underhållning, bra skådisar och en i vissa delar bra skildring av svensk militär och av en statsminister med fötterna på jorden och Sveriges säkerhet i kroppen och knoppen. Men i övrigt är den en fortsättning i den långa mediala serien om att Ryssland är vårt stora hot. Den 24 oktober 2021 skrevs följande artikel. För att balansera den långa antirysskampanjen kan den fortfrarande läsas.
TVÅ UPPRÖRANDE HÄNDELSER; en för några dagar sedan och en för precis 40 år sedan – till synes helt utan samband.
I torsdags sköts 19-årigen Nils ”Einàr” Grönberg i Hammarby sjöstad av okända svartklädda figurer som försvann lika snabbt som de dök upp. Einàr var djupt inne i den kriminella gängvärlden – tillika ungdomsidol i egenskap av rappare – och blev skjuten av antagonister från ett annat gäng. Mordet var ett i raden av liknande mord, som nu outredda läggs på hög hos polisen.
För precis 40 år sedan (27 oktober 1981) gick sovjetiska U-137 – ”Whisky on the Rocks” – på grund strax intill Karlskrona örlogsbas. Ingen fattade varför. Till slut fastnade man ändå för att denna kärnvapenförande U-137 hamnade på grund i Gåsefjärden eftersom ryska u-båtar under den tiden regelbundet ansågs kränka svenskt territorium och att det denna gång måste ha varit ett helt hejdlöst fylleorsakat navigationshaveri.
ooOoo
Låt mig börja med ”Whisky on the Rocks”. Denna minst sagt spektakulära världshändelse fick en enorm politisk betydelse. Opinionen svängde kraftigt från några procent – som såg Sovjet som ett hot mot Sverige – till ett mångdubbelt högre procenttal efter 1981. Sverige kunde därmed inleda sin långa resa mot Nato, från att ha varit en ”västallierad” med stora förbehåll (alliansfrihet och självständig utrikespolitik) till att idag vara världens mest lojala Natomedlem (utan att vara medlem).
I boken Navigationsexperten av Ola Tunander, som Carl Linderholm skrev om här på lindelof.nu får vi reda på mycket. Men svar på frågan varför, gav han inte. Även Birger Schlaug har skrivit tänkvärt. Svaret finns faktiskt i boken.
Så här tolkar jag Tunanders svar: U-båtskränkningarna i svenska skärgårdar på 80-talet kom uteslutande från ”väst”. Flera västländer var involverade och allt styrdes från USA (CIA). ”Whisky on the Rocks” var en så kallad PSYOP (psykologisk operation – påverkansoperation) där ”navigationsexperten” på U-137, Josef Avrukevitjs (med högst rang ombord, men som inte tillhörde den fasta besättningen), var lejd av USA. U-båtskaptenen Antolij Gusjtjin var oerfaren och i händerna på sin överordnade Avrukevitjs. Dennes syfte var att föra u-båten på grund djupt in i skärgården nära Sveriges viktigaste örlogsbas Karlskrona och därmed väcka sensation. En liten krets svenska marinofficerare var invigda, inklusive några utvalda i högsta politiska ledningen. Syftet var dels att ”testa svensk beredskap”, men framför allt att misskreditera Sovjet och förstärka bilden av Sovjet som ett hot, vända opinionen i Sverige och på sikt knyta Sverige närmare USA (och Nato). Operationen var en total succé. Det tog 40 år att komma fram till vad det hela – högst sannolikt – handlade om.
Vi var många som blev förda bakom ljuset den gången. Jag måste konstatera att vi på ”vår lilla vänsterkant” gjorde oss till ”nyttiga idioter” i det här sammanhanget. Det är ganska lätt att erkänna detta nu efter 40 år. Då var frågan laddad med all tänkbar prestige. Genant men lärorikt. Tunanders bok har från officiellt håll förbigåtts med tystnad. Något annat var knappast att vänta. Tunander betraktas på sina hålls som konspirationsteoretiker och därmed lätt att avfärda.
ooOoo
Här började det stora ljugandet (som förstås hade en förhistoria; IB-affären -73, sjukhusspionen i Göteborg 1975, olaglig telefonavlyssning och åsiktsregistrering under dessa år) U-båtskränkningarna följdes av att kreditmarknaden avreglerades 1985, Palmemordet 1986, försvaret Natoanpassades, värnplikten försvann och Sverige drogs in i krig, anslöts till EU 1995, den likvärdiga skolan och mycket av välfärden i offentlig regi marknadiserades. Lägg därtill 1,4 miljoner invandre (av olika skäl) till svenska städers ytterområden sedan 2015. Sammantaget utgör det här en lång folkhemsupplösande utförsbacke. Hur mycket tål ett samhälle utan att gå sönder?
Här finns förstås det djupa – men odiskuterade – sambandet mellan ”Whiskey on the Rocks” (ljugandet och utförsbacken) och mordet på Nils Grönberg och andra gängkrigare i kampen om knarkreviren och pengarna. I vårt samhälle grasserar sedan en tid laglösheten till den grad att rädslan för att bli överfallen eller träffad av ett vådaskott på väg till skolan eller jobbet nu ingår i många stadsbors vardagsplanering. Ingen i politiken talar om kopplingen mellan gatumord, islamisthot/-attentat och den långa (ovan kort beskrivna) utförsbacken. Men för de flesta människor står sambandet ändå klart.
Vem ska se och vägleda en vilsen ung kille med struliga hemförhållanden i vår ”sköna nya värld”? Förr var det grannar och släktingar, nu är det de kriminella gängledarna. Där får de en hemvist och sina förebilder. Den lockande karriärvägen för unga småpojkar är idag kriminalitet förpackat i blingbling och gangsterrapp.
Typiskt är att jag inte visste att Einár fanns innan jag hörde nyheten om att han mördats. Däremot visste – enligt SR:s kulturradion – alla under 20 (och över 10 antar jag) i hela Sverige det mesta om honom, kunde hans låtar utantill och sörjer honom djupt som martyr. Martyr för vad? Gangsterrapp har blivit ungdomars vardagsmusik, strömmas i deras telefoner dygnet runt. Mina barnbarn kanske finns bland de sörjande. Vi har ett bråddjupt klass- och ålderssegregerat samhälle.
Typiskt är också att ytterst få under 50 bryr sig om sanningen bakom u-båtskränkningarna för 40–50 år sedan, där storljugandet började. Vi lever i världar utan förbindelser mellan generationer. Jag kan omöjligt överblicka följderna.
Tillägg 24 oktober (2021) 21.20
Måste redan korrigera vad jag skrev tidigare idag. Det officiella Sverige har nu reagerat på Tunanders bok. Mikael Holmström i DN har idag kl 11.39 ”avslöjat” vad som hände i Gåsefjärden för 40 år sedan. Det är förstås ett svar på Ola Tunanders bok, men den nämns förstås inte. Istället presenteras nya uppgifter i ett stort reportage, där en del detaljer direkt mostäger Tunanders version. Sverige var 30 minuter från öppet krig med supermakten Sovjet är en av slutsatserna. Tunanders mer eller mindre klara antydningar att det var en USA/CIA-styrd PSYOP berörs inte ens förstås. Däremot slår man med emfas fast att ”Whisky on the Rocks” var en rysk kränkning riktad mot Karlskrona, vår viktigaste örlogsbas, vilket bekräftade det öppna sovjetiska hotet mot Sverige. Propagandakriget fortsätter…
Bäste Jan Arvid G!
Du skriver: ”Eftersom dessa två faktorer (flygplanskroppar, efterföljande bränder) kom byggnaderna att rasa”.
Nu är det ju bara så att WTC7 inte träffades av ”flygplanskroppar” eller ens någon minsta del därav och att det således inte uppstod några ”efterföljande” bränder, är dess med tvillingtornens i förlopp sammanfallande vertikala ras inte på något sätt bevisat.
Knappast ”end of story” utan underlag för ytterligare tanke- och undersökningsmöda.
Men vad med tankarna om ”konspirationsteorier”? Anser du, likt Åsard, att det står utom varje förnuftigt tvivel klart att Hammarskölds död var en olycka?
Mats Larssons inlägg är att betrakta som ett påhopp på Ola Tunanders förmåga att uttrycka sig i stället för själva sakfrågan.
“Visst kan ’konspirationsteoretiker’ användas som ett osakligt tillmäle.” I och med det, Jan Arvid Götesson, så har du i praktiken skjutit hela din egen argumentation i sank. Exakt vem bestämmer om det är “ett osakligt tillmäle”?
Dennis Z, WTC7 träffades inte av flygplan, nej. Det enda vi vet är att WTC7 träffades sekundärt av delar av intilliggande torn, varefter WTC7 fattade eld och slutligen rasade. Vi har inga indikationer på någon annan skada som bidrog till förloppet som slutade med raset. Vi har ett initialläge och ett slutresultat; factum est, och inget återstår att bevisa.
Dag Hammarskjölds död är svårare att säga något om, eftersom faktorerna som bidrog till kraschen inte låter sig fastställa med säkerhet.
Den som läser mitt inlägg om YouTube-videon med Ola Tunander ser att det är inget påhopp. Jag uttryckte min uppfattning, efter att ha lyssnat igenom 1h och 18 minuter, om Tunanders förmåga att lägga fram sin sak i muntlig framställning. Min uppfattning är alltså att hans förmåga är dålig (i just detta fall). Han blir långrandig och ofokuserad, vilket gör det svårt att uppfatta vad han egentligen har att säga i sakfrågan. Jag avslutade med att säga, att hos mig väckte videon ingen lust att läsa hans bok.
Att Sven-Eric Holmström blandar ihop min kritik av Tunanders muntliga framställning med påhopp kanske beror på att han själv är ovan vid att tala inför publik, fysisk eller virtuell.
Under många år var jag ordförande i den kommitté på min institution som hade i uppgift att bedöma s k docentföreläsningar, det sista steget i meriteringssteget att bli docent. Jag har hört muntliga föreläsningar av de mest skiftande kvalitet, från lysande till tämligen mediokra. Varje föreläsare fick sedan muntlig återkoppling från kommittén. Att blanda ihop denna (ofta konstruktiva) kritik med påhopp skulle vara fullständigt befängt.
Jag avslutar med ett exempel på vad jag anser vara ett mycket bra föredrag (utan att uttala mig om sakinnehållet). Det väcker lusten att läsa boken Fearing the Worst; How Korea Tranformed the Cold War av Samuel F Wells.
Yttrandefriheten behöver inte blott värnas i det stora, utan även vårdas i det lilla. Till det senare hör att svara på tilltal.
En sista kommentar alltså. Sven-Eric H menar att jag skjuter min argumentation i sank. Jag har argumenterat för att ”konspirationsteorietiskt tänkande” är en vetenskapligt sund fackterm i psykologin. Liksom andra negativa beteckningar kan termen missbrukas. SEH anför osaklig kritik av William Blum och Grover Furr som exempel på det. Det saknar jag kunskap att bedöma. Trots möjligheten till missbruk menar jag att facktermen behövs och är vetenskaplig. Annars kan man ju inte beskriva QAnon och miljoner människors beteende. Termen har inga etymologiska eller definitions-relaterade problem, så jämförelsen med ”antisemitism”, som Dennis Z tar upp, leder ingen vart. Detta är min åsikt, och därmed får saken bero.
Exakt vem bestämmer om det är “ett osakligt tillmäle” frågar SEH. Det kan bara den fria åsiktsbildningens debatt svara på.
Jaha, då är det bara att börja på ny kula, efter återpubliceringen! Jag hänvisar inte till tidigare kommentarer. Låt oss ta det från början, om beteckningen ”konspirationsteoretiker”, eftersom den används av Knut L ovan.
Att en person har en kapacitet för konspirationsteoretiskt tänkande betyder inte att personen skall avfärdas i alla sammanhang. Det betyder bara, att man måste behandla personens uppgifter och analyser med en viss typ av försiktighet.
Ola Tunander har skrivit, att rester av det militära sprängmedlet nanotermit återfanns i rasmassorna efter dådet 11 september 2001 i World Trade Centers två högsta torn. Han håller öppet för, att ”amerikanarna” sprängde tornen. Alltså har Ola T kapacitet för konspirationsteoretiskt tänkande, och inte vilket konspirationsteoretiskt tänkande som helst, utan av en intellektuellt genant och tokig typ. Saken är bevisad. Vännen Knut L har en för mig obegriplig vilja att avvisa ”smoking gun”-fakta och slutsatser som är bevisade och obestridliga, som den jag nyss beskrev.
Eftersom jag är en förkämpe för fakta vill jag i nästa steg säga detta: vi vanliga läsare har icke tillgång till fakta som bevisar ubåtars ursprung på svenskt vatten på 70-talet och 80-talet. Vi skall inte säga att de kom från Sovjetunionen, tycker jag. Överväg alla möjligheter. Det kan ha varit en mängd ubåtar från västländer, visst! Men därifrån leder ingen väg till Ola Tunanders obevisade konstruktion om ”navigationsexperten“. Jag köpte boken efter föregående diskussion, och recenserar den gärna. De två sakerna, dels att vi vanliga medborgare inte har bevis om ubåtars ursprung (utom i fallet U-137), och dels “Ola Tunanders tänkande” är två saker, som inte har något med varandra att göra. Att vara öppen för att svenska och västliga ledare och officerare kan ha gjort saker som vi alla skulle fördöma, leder inte alls till att man behöver fästa något avseende vid Ola Tunanders tankar. Knut L ägnar sig åt ett konstigt utväljande och upphöjande av en individ, som från början är prydd med en varningsflagga för konspirationsteoretisk kapacitet.
Slutligen, vad hade U-137 för färdplan egentligen? Om jag skall gissa, så finns en enkel förklaring mitt under näsan. Där finns ingen anledning att krångla till det.
1. U-137 seglande i på svenskt vatten för att utföra något eller öva något. Vi vet inte vad, men det kan ha varit något vanligt och rutinartat, en del av upprepade kränkningar. Nato kan ha gjort liknande saker! Där fanns inga dramatiska avsikter att U-137 skull upptäckas, skrämma Sverige, skicka en signal eller dylikt.
2. Sedan skulle U-137 vända inne på svenskt vatten.
3. Sedan skulle U-137 segla ut, och bara Sovjetunionen skulle kanske ha något spår av operationen i ett dammigt arkiv.
Att det gick fel beror bara på att en seglats av hundratals kan leda till grundstötning, på samma sätt som militärflygplan på den tiden icke så sällan störtade. Det var det hele!
JA Götesson!
Enligt ditt antagande var U-137 inne på svenskt vatten för att utföra någon typ av uppdrag men gick på grund p g a av en eller annan anledning.
Beskrivningen som sedan gavs var att ubåten under flera timmar försökte backa sig av grundet. Kommendörkapten Andersson skickade ned dykare för undersökning. Dykarna fann att en vall av bottensediment hade bildats bakom ubåten. Om det bildats en hög med bottensediment framom aktern hade antagandet att man ville komma av grundet varit riktigt. Iakttagelsen visar istället att man medvetet försökte köra fast fartyget hårdare. Hur ska det förklaras? Om uppdraget var att lägga ut transpondrar eller annat vore det mest rimliga att försvinna så fort som möjligt.
Påvisandet av sedimentvallen bakom aktern visar att historien är mer komplicerad. Lägg då till uppdykandet av två amerikanska militären tidigt på morgon i Karlskrona vid just den tidpunkten är märklig. Hur skulle amerikanerna kunna veta att ubåten gått på grund utanför Karlskrona?