Efter skilsmässan flyttade vi till en ny lägenhet. Jag var nio år och fick eget rum. Mina systrar fick dela. Mamma var oförklarligt ledsen och fick en akut psoriasisattack. Hon hade nyligen blivit övergiven av en man som inte var min pappa. Men det gick strax över och en dag kom en extremt stor bukett röda rosor från Hawaii från en tredje man. Mamma var mycket gladare nu.
Jag kände olust och oro för mamma. Varje dag jag kom från skolan var jag rädd att hon skulle vara försvunnen. Det hände att hon var borta när jag kom hem. Jag lärde mig höra på stegen vem som var på väg mot dörren för att öppna när jag ringde på. Jag hade ännu inte egen nyckel. När jag hörde mammas snabba trippande blev jag lugn. Jag var aldrig helt ensam, men det var mamma som skulle vara på plats, tyckte jag. Hon köpte en hundvalp när jag fyllde tio, men det hjälpte inte. Det var mamma som inte fick försvinna utanför min kontroll.
Mammas nye man flög till USA i affärer minst en gång om året. Han hade kommit hem efter en avstickare till Hawaii och mamma började försvinna bort på kvällarna. När jag fick reda på att mamma skulle bort blev jag förtvivlad, ja helt otröstlig. Hjälplösheten och skräcken slog till. En gång gick hon bort ändå. Det gjorde ont i henne, men hon hade ju lovat. Det skedde inte fler gånger. De fick ordna sina träffar på annat sätt.
Snart fick vi också träffa honom. Han var en stor och glad man lastad med roliga amerikanska sällskapsspel och LP-skivor. My Fair Lady, West Side Story, South Pacific och The King and I kunde jag sjunga långt innan de fanns i Sverige.
1956 inledde de ett komplicerat familjeprojekt: En ny stor familj flyttade in i en villa i Örgryte. Jag fick två äldre bonussyskon och en konkurrerande lillebror som bodde hos sin mamma. Två borgerliga kulturer, som egentligen var ganska främmande för varandra, förenades.
o o o
Föregående glimt: Inte som pappa i alla fal (5)
Nästa glimt:
Jag skrev ner 23 minnesglimtar från min barn- och ungdom för att själv försöka förstå varför det gick som det gick för mig i arbetslivet. Läste igenom dem igen och tycker om dem. Boken sålde uruselt. Knappt 200 lyckades jag prångla ut (färre läsare än ett normalt blogginlägg). Efter att UNT:s recensent slagit fast att jag visar upp min tveksamma kvinnosyn, var boken stendöd. Har en låda kvar om någon är intresserad.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: barndom, minnen, läsa, pappa
