Så kom det då till sist, det Erdogan och vi svenskar väntat på: Regeringen tar avstånd från det syrienkurdiska partiet YPD och dess väpnade gren YPG. Det var nämligen det som krävdes för att man skulle kunna få Turkiet att godkänna Sverige som Nato-medlem.

Komplikationen var – som jag förstått det – att USA samarbetat ända sedan Syrienkriget med dessa kurdiska grupper i norra Syrien för att bekämpa IS och för att få kontroll över Syriens olja och därmed försvaga al Assad. Men USA har nu värre problem, så kurderna blir åter till bondoffer. Att få med Sverige och Finland i Nato har blivit viktigare än att kontrollera Syriens olja och försvaga al Assad.

Sverige blev alltså tungan på vågen i detta storpolitiska spel. Säkerligen har Kristersson och Billström fått klartecken från Washington för denna eftergift till Erdogan.

Det här innebär med stor säkerhet att USA också så småningom kommer att dra sig ut ur Syrien, att Turkiet kan göra upp med al Assad om ”säkerheten” i kurdiska områden i norra Syrien, och att de kurdiska krigarna som vanligt får dra sig tillbaka upp i bergen.

Det här steget var lättare att ta för Kristerssonministären än för Anderssonministären. Den senare vilade ju på ett avtal med den kurdiska vågmästarinnan i riksdagen Amineh Kakabaveh. Nu riskerar hon och andra kurder med anknytning till YPD/YPG utvisning till Turkiet. Hur kommer man hantera detta inrikespolitiskt?

Slutsatsen – enligt min mening – är att det finns möjliga fördelar med denna nya kurdpolitik, men framför allt stora nackdelar. Fördelarna kan vara att USA lämnar norra Syrien och att al Assad får kontroll över sitt territorium och sin olja. Men detta är alltså osäkert. Nackdelarna är att Sverige nu släpps in i Nato och att kurderna åter kommer i kläm.


Vinjettbild: Montage av K Lindelöf

Föregående artikelAlbaniens 1900-tal
Nästa artikelSveriges och Palmes vapenaffärer
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

1 KOMMENTAR

  1. En svensk medborgare som Amineh Kakabahve kan inte utvisas antar jag hur skulle det vara möjligt? Och inga andra heller med medborgarskap i Sverige. Om det finns bevis på direkta brott kan en svensk medborgare utlämnas för domstolsprövning men det är ju inte samma som – utvisning – till främmande land. Bara en anmärkning i sammanhanget. Dock verkar det inte längre vara krav på utvisning till Erdogan, utan ett par andra krav som att Sverige stämplar ett par kurdiska partier som terrororganisationer.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.