Nya imperier uppstår – inte heller det är en nyhet

merkel-putin

Åt vilket håll? [Montage: K Lindelöf]

Kanske har jag sysslat för mycket med Estland på sistone, ty jag tycker att dagens Sverige företer vissa likheter med den lilla Östersjörepubliken 1939.

Sverige är ingen halvfascistisk stat som Estland var då, men liksom Estland 1939 har vi ett ganska toppstyrt parlament och likriktad press. På den goda sidan kan man räkna att Sverige har, liksom Estland hade, en väldigt klok och generös minoritetspolitik.

Sverige liksom Estland 1939 kunde luta sig mot en “Storebror”, Sverige mot USA, Estland mot Storbritannien. Det var med brittisk hjälp man kring 1920 tillkämpat sig självständighet emot tyska kolonialister och ryska bolsjeviker. I synnerhet gällde Tartu (Dorpart) och dess intellektuella kring universitetet för att vara ett centrum för engelsk liberalism.

Men så kom Molotov-Ribbentroppakten, och då försvann Storbritannien från firmamentet, eller åtminstone så försvagades dess inflytande. Nu gällde det för Estland att ta ställning mellan huvudsignatärerna: Tyskland och Sovjetunionen.

Dagens Tyskland och Ryssland är demokratier (om än med skönhetsfläckar), men de kommer under de kommande åren bli de två länder som Sverige måste skaffa sig ett förhållande till. Detta i synnerhet som dessa båda stormakter visar tecken på att komma varandra närmare. Någon Merkel-Putinpakt tror jag inte på, men stormakter har en vana att officiellt eller i hemlighet dela upp världen mellan sig i intressesfärer.

Men jag tror inte att Ryssland har intresse av, eller kommer att invadera de baltiska staterna, än mindre Finland (även om det finns ryska galningar som gärna skulle se det). Med EU och Ryssland på “good speaking terms” har dessa randstater snarare ett unikt tillfälle att fungera som “bryggor”, på det sätt som finnarna utnyttjade under kalla kriget. Det finns mycket pengar att göra på handel med Ryssland.

För Sveriges del tror jag att detta kommer att bli utslagsgivande. Men det kommer inte att ske utan våndor. Ett lustigt exempel på detta är UNT:s webbsida i måndags (5 december).

Men först papperstidningen. Den innehöll en stor artikel om att Putins vänner går framåt i världen. Det är en ovanligt saklig artikel som för det mesta konstaterar faktum. Vad det sedan beror på återstår att analysera. Min enda reservation, till den citerade experten från Totalförsvarets Forskningsinstitut är att Putins ökade popularitet varken beror på “tillfälligheter” eller “uttalad strategi” utan att karl’n låtit bli att göra några dumheter – dem har andra längre västerut stått för.

Men när jag, för att göra min tvivlande bror uppmärksam på artikeln, sökte hitta länken så fanns det ingen. Inte senare heller. Eftersom det var en TT-artikel hittar man den dock, mot lite betalning, på länkar till Östersundsposten, Dalatidningarna (Falukuriren m fl)  samt Länstidningen i Östersund.

Men varför inte på unt.se? Eftersom denna liberala tidning med stolthet går i bräschen för spridning av god information, i synnerhet sin egen, så måste något nedrigt ha inträffat i nattens mörker. En fiende till fritt informationsflöde har armbågat sig in webavdelningen och deletat den länken…

Men lindelof.nu skyggar inte för att sträcka UNT en hjälpande hand och publicerar här hela artikeln.

putin-unt-1

Hela artikeln

putin-unt-2

Del 1 – Klicka för läsbar text…

putin-unt-3

Del 2 – Klicka för läsbar text…

putin-unt-4

Del 3 – Klicka för läsbar text…

Men skämt åsido (som ägghandlaren sade). Behandlingen av TT:s (Inte RT:s eller TASS:s) artikel på UNT:s redaktionen är en liten avspegling av vad vi kommer att i ökande grad märkas de kommande åren – en motvillig, men gradvis utrikespolitisk omorientering. När det samfällda svenska mediedrevet upphör med sin svartmålning av Ryssland och demonisering av Putin, så kan också opinionen i vårt land skapas på mer normalt nyhetsunderlag.

Men som Jan Myrdal, eller Mao Tsetung, eller båda, sagt: en tendens täcker en annan. Gamla imperier försvinner – som Knut skrev – men nya kommer ofta i dess ställe. Kanske blir det ett nytt Stortyskland, kanske ett nytt Sovjetunion? Kanske båda? Vad det än blir är det viktigt att analysera vad som sker utifrån det konkreta och inte alltför mycket söka paralleller i historien.

Så min egen inledande historiska parallell med Estland 1939 ska ni inte ta så allvarligt!

  12 kommentarer for “Nya imperier uppstår – inte heller det är en nyhet

  1. Jan Arvid Götesson
    2016-12-08 kl. 6:38

    Anders Persson!
    Har verkligen Sverige, ”liksom Estland hade, en väldigt klok och generös minoritetspolitik”? Det viktigaste frågorna för nationella minoriteter torde vara land och språk. Är det inte tyvärr så att Tornedalsfinnarnas hemland eller hembygd har ödelagts av rikets ekonomiska politik? Överföringen av meänkieli till yngre släktled hindrades nästan. Samiska landfrågor fortsätter att uppvisa en blandning av nederlag och små framsteg. Ett språk som sydsamiska fick först helt nyligen en ortografi, trots att det länge funnits en vilja hos många att hålla språket levande (glädjande nog har jag märk i mina sydsamiskstudier att det tycks finnas många unga som studerar de ålinjes sydsamisklektioner som jag använder).

    Man skulle kunna göra listan lång med resandefolket och andra. Dessutom har vi, till skillnad från till exempel schweizarna, tagit död på våra egna inhemska svenska språkvarieteter (se min kommentar till Dackefejds-artikeln).

  2. Anders Persson
    2016-12-08 kl. 9:49

    Jan Arvid G!
    Du har nog rätt, men jag tänkte i hastigheten kanske mest på de invandrande minoriteterna.

    För övrigt drog jag på smilbandet när jag såg morgonens huvudledare i UNT – den här gången hade jag tur med “tajmingen”. Ledaren angående Nordstream illusterar ju i högsta grad det jag skriver ovan. Men den kraftfullaste pådrivaren Tyskland nämns överhuvudtaget inte, bara Greifswald, som om ryssarna bara var ute för att sälja gas till några gamla kompisar i forna DDR.

    PS: Också 1939 spelade uthyrningar av några hamnar i Estland en viss storpolitisk roll…

  3. Bo Persson
    2016-12-08 kl. 11:11

    Anders P!
    I UNT tycks det vara som i Piteå-Tidningen. På ledarsidan den officiella USA- stämplade bilden. Och på Utrikes-sidan den nya icke USA-stämplade bilden. Företrädd av samma Sofia Eriksson på TT som i UNT.

  4. Björn Nilsson
    2016-12-08 kl. 12:47

    Jag funderade lite på imperiers uppgång, fall och eventuella kvarlevande som något annat, eller till och med återkomst, med anledning av den här och föregående artikel i ämnet.

    Eftersom vi som svenskar naturligtvis sätter Sverige främst kan det ju påminnas om att det fanns ett Östersjöimperium som utgick från Sverige, en sorts mångnationell stat som dock återgick till att bli svenska Sverige från 1809. Det gick ju bra måste man säga, med den långa freden efter 1815. De nationella ambitionerna anpassades efter de nationella möjligheterna.

    Att detta dessa sista dagar lett till visst storhetsvansinne (“humanitär stormakt”) får väl ses som en avvikelse som nog snart är saligen bortglömd. Ett flertal europeiska stater förlorade sina imperier under förra århundradet, och ingen kan väl sägas ha mått illa av det? Nederländerna gick inte under när man förlorade nuvarande Indonesien exempelvis.

    “They never come back” sas det om utslagna boxare. Men om vi ser på imperier så är möjligen just Ryssland och Kina exempel på motsatsen. Ingen kan ju påstå att de inte har gjort en stor återkomst, och om man med imperium också avser imperialism (kapitalexport i stor skala) så är Kina definitivt med i loppet. Den militära pansarnäven börjar komma fram också, men ännu (jämfört med ryssarna) ganska diskret.

    Det går alltså att modernisera sig och återkomma under nya förutsättningar. Och det måste naturligtvis en av-imperifierad småstat som Sverige förhålla sig till på ett intelligent sätt. (D v s bort med Wallström, Hultqvist och Löfvén fort som f-n!)

    Det kanske är sammanhållningen, och/eller identifieringen med staten man är medborgare i, som det hänger på? Det mångnationella Ryssland verkar ha bra värden i det avseendet (med undantag för en del muslimer i Kaukasus), och samma för Kina.

    Men vi måste sätta ett stort frågetecken för USA. Finns det en stabil kärna i USA som kan föra landet vidare även om/när imperiet faller sönder, eller kommer sönderfallet utrikes att fortsätta in i landet? Man skulle ju kunna tänka sig att gamla och nya separatister får vind i seglen, som “Republic of Texas”, Aztlan, Black Belt, staterna på västkusten etc. Då skulle USA splittras i mindre enheter, och det förmodligen med en väldig massa våld. (Jämför Sovjets splittring där våld i större skala kom först efter uppdelningen och mest förekom i de nya staterna.)

  5. Bengt Svensson
    2016-12-09 kl. 0:31

    Nyss körde jag genom delstaten Jefferson, d v s norra Kalifornien och södra Oregon. Jeffersons huvudstad minns jag inte namnet på, men dess mest kände invånare heter Bigfoot, och lär klampa omkring i de väldiga skogarna däruppe. Som republiken Jämtland ungefär.

    Till skillnad från Ryssland utrotade det expanderande USA sina ursprungsfolk på ett tidigt stadium. Överlevarna representerar inget politiskt eller socialt hot eller alternativ i något område. Dagens USA är väldigt homogent och sammanväxt jämfört med Sovjet. Ställer du dig i Kansas City och kör 100 mil i godtycklig riktning är det inte mycket som ändras frånsett natur och klimat, knappast ens dialekten. Samma skyskrapor, snabbmat, motorvägar, idrottsreferat, hotellrum, TV-program, läroböcker, snabbköp… Jämför sedan Estland med Uzbekistan.

    Så, jo, jag tror det finns en “stabil kärna”. Skulle USA ställas inför ett existentiellt hot, skulle, liksom i Ryssland/Sovjet, sammanhållningen /identifieringen med staten öka dramatiskt.

  6. Jan Wiklund
    2016-12-09 kl. 9:02

    Ja, om hotet kommer utifrån.

  7. Anders Persson
    2016-12-09 kl. 9:41

    Bengt S!
    Du begår det vanliga felet att förväxla Ryssland och Sovjetunionen. Estland med Uzbekistan tillhörde den senare, inte den förra idag. De som kan Ryssland och förstår ryska påpekar ofta att Ryssland är mycket homogent, bortsett från de delar som vätter emot länderna åt söder. Det lär inte vara några nämnvärda dialektala skillnader mellan Pskov i väster och Vladivostok i öster.

    Ett annat vanligt missförstånd är att Ryssland är så folkrikt. Det är stort geografiskt men där bor bara 142 miljoner människor, mindre än halva USA (319 miljoner), lite mindre än Frankrike och Tyskland tillsammans (80+66 miljoner) och lite mindre än Italien och Storbritannien tillsammans (60+64 miljoner). EU har med än tre gången så många invånare, 510 miljoner.

    I övrigt håller jag med Jan W ovan.

  8. Mats Larsson
    2016-12-09 kl. 14:50

    Man kan också försöka att dopa sig till att bli en idrottslig stormakt.

  9. Anders Persson
    2016-12-09 kl. 19:25

    Senaste nytt, rapporterat i SVT Uutiset och svenska YLE.

  10. Anders Persson
    2016-12-10 kl. 12:11

    Thomas Gardell oroar sig i Expressen för alla lögner som sprids över Internet.

    Ett aktuellt exempel är ovanstående påstådda “nyhet” att den ryske statsministern Medvedev sammanträffat i Uleåborg med sin finländske kollega statsministern Sipilä. Detta måste vara fel eftersom omdömesgilla svenska politiker varnat Finlands statsledning, även offentligt, att inte ha något med Rysslands ledare att göra.

    Nyheten finns följaktligen inte i något svenskt nyhetsmedium vilket visar att svenska journalister inte låter sig luras så lätt. Tyvärr har så gott som alla finska nyhetsmedier en artikel om saken vilket bara bekräftar vad vi alltid mistänkt: att finnarna är lite godtrogna och lättlurade.

  11. Anders Persson
    2016-12-10 kl. 23:30

    Bevara alliansfriheten är en väldigt intressant sajt. Ett axplock från de senaste dagarna.

    Reflektioner av en gotländsk lokalpolitiker över en “galen vecka” (om Northstream 2)
    Peter Hultqvist som för en gångs skulle står upp emot USA: “Godkänn inte Krim som ryskt!” och svenska YLE som undrar vad Sverige döljer?

  12. Anders Persson
    2016-12-19 kl. 19:34

    Läste ni Peter Wolodarski i söndagens DN? Som jag sade i början på artiklen oven, det hörs ett genljud från sensommaren 1939 och hur Molotov-Ribbentropakten mottogs i de baltiska staterna.

    Läste ni Peter Wolodarski i dagens DN? Sent ska syndaren vakna. Här på lindelof.nu har vi puffat för den finländska utrikespolitiska klokskapen långt innan någon här i landet hört talas om Donald Trump.

    Men min favorit är dock skriven före den brittiska folkomröstningen 23 juni.

    När ska svenska utrikeskommentatorer börja lyssna på lilla Estland?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.