Tyska och svenska massmedier skriver nu som om Nord Stream-brottet vore på väg att klaras upp. Men vi behöver hålla isär två saker. För det första är det svårare att reda ut vilka stater och statsledare som är inblandade i ett internationellt politiskt brott. För det andra har vi den mer lättutredda frågan vilka individer som placerade ut sprängämnena. Nya uppgifter stöder Andromeda-hypotesen på denna lägre ansvarsnivå: hypotesen att bara ukrainska medborgare sprängde Nord Stream.
Två andra hypoteser har framlagts. Rysslands-hypotesen kan avfärdas. Hersh-Tunander-hypotesen är att Förenta staterna både har beslutit om, och handgripligen utfört attentatet. Hypotesen såg övertygande ut. Seymour Hersh är meriterad på högsta journalistiska nivå, och sade sig ha en källa i Förenta staternas statsmakt. Ola Tunander presenterade till synes övertygande fakta om hur Förenta staternas militära farkoster i luften och till havs rörde sig i tidsmässig och geografisk närhet till attentatet.Men jag fann att Seymour H och Ola T har grava trovärdighetsproblem, vilket jag utrett här, här och här.
Dock, när jag sänker SH:s och OT:s trovärdighet, måste jag minnas salig Anders Perssons råd: en dålig källa kan innehålla riktiga uppgifter. SH:s och OT:s uppgifter finns kvar att beakta, fast med förbehåll. Bland annat förbehållet att vi borde kontrollera huruvida OT:s kartlagda flyg- och fartygsrörelser är signifikanta, eller russin plockade ur kakan.
Ola T har senare infogat Andromeda-hypotesen som en bisak i sitt resonemang, och alltså skapat Hersh-Tunander-Andromeda-hypotesen. Han ändrade sig till att de misstänkta Andromeda-ukrainarna skulle kunna vara underordnade deltagare i sprängningen, kanske ämnade att skylla attentatet på, eller bara ett villospår.
I stort sett står Hersh-Tunander-hypotesen (Förenta staterna har huvudskulden) mot Andromeda-hypotesen. Det nya i augusti 2025 är, att rättsväsendet i Tyskland säger sig ha kommit långt med den handgripliga aspekten av dådet. Rättsväsendet säger sig nu ha namnen på en skeppare, en samordnare, en sprängmedelsexpert och fyra dykare. Den misstänkte samordnaren har gripits av Italien. En annan misstänkt ukrainare har stupat i strid mot Ryska federationen.
Dessa ukrainare skulle ha seglat med den hyrda båten Andromeda, och satt små sprängladdningar, 14–27 kilogram, på Nord Stream. (Min erfarenhet av djupdykning säger mig, att planen är genomförbar utan livsfara; Hersh-Tunander-hypotesens tillskyndare har fel om att en stats krigsmakt måste vara inblandad med tryckkammare.) Enligt uppgifterna vore namngivna ukrainare bundna med DNA och fingeravtryck till båten Andromeda.
Detaljer utan betalvägg om utredningens nuvarande läge finns i Expressen och hos tyska ARD.
Så långt de utpekade ukrainska fotsoldaterna. Men den högre ansvarsnivån då? Vad har statsledare gjort? Enligt Andromeda-hypotesen misstänks Ukrainas förre överbefälhavare Valerij Zaluzjnyj som en anstiftare. De senaste publiceringarna synes innebära tyska statsorgans bekräftelse på att Tyskland anser att någon nivå av Ukrainas statsapparat hjälpt till med falska pass, och att en ukrainsk diplomat skulle ha agerat chaufför, och att Polens statsapparat skulle ha saboterat Tysklands utredning av brottet.
Enligt tidigare publicerade uppgifter skulle Nato-stater ha haft information om något som planerades av ukrainare, men så otydlig information, så att väststater knappast kan anses skyldiga till att ha godkänt attentatet. Men ansvaret på regeringsnivå, om det finns, belyses inte på ett avgörande sätt av de nya publiceringarna.
Vad skall man då tänka om detta? För det första, om Andromeda-hypotesen bara vore ett påhittat villospår, vore den konspirationen osannolikt omfattande, med brottslig medverkan av ett stort antal statstjänstemän. Det är osannolikt.
Nästa möjlighet, Hersh-Tunander-Andromeda-hypotesen, som är att ukrainare kanske hade en viss operativ medverkan, förefaller nu orimlig. Den okomplicerade operationen att dyka ner med små sprängladdningar är knappast ett operativt samarbete mellan en supermakt och en improviserad grupp med lätt utrustning.
Den tredje möjligheten har blivit mer sannolik: att det handgripliga arbetet i Östersjön utfördes enbart av Andromeda-gruppen. Därmed övergår jag till att kommentera den debatt som förts ”hos oss”, i svenska små vänstermedier. Redaktionerna för Folket i Bild/Kulturfront och för lindelof.nu har satt sin intellektuella heder och ära i pant på, att det vore en löjlig hypotes, att hantverket utfördes av Andromeda-gruppen.
Jag talar i denna text bara om vem som handgripligen satte sprängmedlen på plats. Jag och andra, som har menat att det lika gärna kunde vara ukrainare som militära dykare från Förenta staterna, har avfärdats som dumskallar. Det var osakligt gjort av Ola Tunanders understödjare.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Jan Arvid G!
Återstår frågan om vad vi här i trakterna kallar ”el autor intelectual”. Minsta lilla snorunge på en moppe med en kompis bakom sig kan för några hundralappar avrätta en person i Colombia. Frågan är alltid vem som beställde mordet? Den huvudmisstänkte brukar alltid vara den som öppet gått omkring och hotat om att göra det och som dessutom har motiv. Och motiven hittas lätt ända sedan Condoleezza Rice om vi nu går tillbaka till huvudfrågan.
Den som man generellt lyckas gripa är killen på moppen som uppenbarligen är skyldig, men beställaren lyckas man mer sällan gripa och bevisa skyldig. Denne tillhör ofta samhällets övre korrumperade skikt och har resurser att avstyra alla eventuella anklagelser. Så om ett gäng ukrainare som det påstås tränade av Tyskland utfört dådet mot tyskägd infrastruktur då återstår frågan om vem som är beställaren?
Sven A!
Du har missförstått mina publiceringar om Nord Stream. Jag berör ”el autor intelecual”, men huvudsaken är att jag renodlar frågan om vilka individer som satte sprängladdningarna på gasledningarna. Mitt syfte är tredubbelt. För det första vill jag motverka en tendens, som finns hos många skribenter i lindelof.nu: att okritiskt utnämna vissa intellektuella till sanningssägare, för att de intellektuella tycker på ett visst sätt om de stora frågorna i världspolitiken. Ola Tunander är ett exempel på en sådan intellektuell. Knut Lindelöf haussar Ola Tunander, oavsett vad OT skriver.
För det andra vill jag motverka den utbredda vanan att bortse från fakta. Ursäkta upprepningen, men när Ola T diskuterar offentligt, att Förenta staterna kanske sprängde World Trade Center, så är det knäppskallebeteende av OT, och ökar sannolikheten för att han har fel om andra saker. Detta är ett faktum. Det kan inte bortförklaras med att WTC 2001 är ”en annan fråga” eller en ”detalj”.
Min tredje punkt följer av föregående:, att inte bry sig om fakta i detaljer kan leda till att hela ens världsuppfattning blir av tvivelaktig användbarhet. Förlöjligandet av åsikten att ukrainare KUNDE vara utplacerare av alla sprängladdningarna (jag vet inte sanningen) är ett exempel på att osakligt förneka verkligheten. Att strunta i fakta tills man har fel om helheten är vad som hände dem som var lojala med Socialistiska rådsrepublikernas union (Sovjetunionen), vad som än hände. Socialistiska rådsrepublikernas union upphörde att vara en kraft för att världens folk skulle få det bättre.
På liknande sätt tror jag, att analysen blir fel, att Ryska federationen och Folkrepubliken Kina, trots alla deras fel, leder en nödvändig frigörelseprocess i världen. För att komma till den ståndpunkten måste man bortse från fler och fler fakta om vad det östliga stormaktsblockets statsledningar gör.
När det gäller Ola Tunanders tänkande så kan det vara intressant att sätta sig in i detta innan man avfärdar honom. 2012 skrev han en artikel ”Samtidshistoria, internationella relationer och källproblematiken” som förklarar en del av hans metod att dra slutsatser. Artikeln kan hämtas som pdf hos The Peace Research Institute Oslo.
Jan Arvid G!
Naturligtvis kan du ha rätt i att alla har fel som ifrågasätter de officiella sanningarna om WTC, Kennedymordet, Estoniahaveriet, Palmemordet, North Stream, riksdagshusbranden i Berlin o s v och att det verkligen var några galningar i grupp eller ensamma som utförde dåden och att det är ett ”knäppskallebeteende” att ifrågasätta.
Dessutom är det ju väldigt bekvämt för de som har fingrarna i syltburken att inga ”knäppskallar” ifrågasätter. Om man godkänner narrativet att det var enskilda ukrainare som utförde dådet så har det ju vissa fördelar dessutom. Moraliskt låter det ju för det första mindre allvarligt om enskilda ukrainare får för sig att spränga en infrastruktur som är rysk/tyskt ägd eftersom Ryssland angripit Ukraina. För det andra så undviker man frågan om att utlösa artikel 5 i Natostadgan som ju borde ha varit fallet om ett icke-Natoland angriper ett Natolands (Tyskland) infrastruktur.
Men eftersom det rörde sig om några enskilda ukrainare så är det väl snarare terrorism än ett angrepp från staten Ukraina mot staten Tyskland. Alla nöjda alltså utom kanske någon miljövän som inte är nöjd med utsläppet av 300.000 ton metan.
Sen har vi den andra frågan om ”Socialistiska rådsrepublikernas union upphörde att vara en kraft för att världens folk skulle få det bättre”. Och vidare om den Ryska federationen eller Folkrepubliken Kina skulle ha samma mål d v s att förbättra livet för världens folk. Jag är inte säker på att det var målet om man undantar de första perioderna efter revolutionerna i Ryssland och Kina. Det var bl a stridsfrågan mellan Stalins socialismen i ett land och Trotskijs permanenta revolution.
Både Kina och Sovjet valde så småningom att satsa på att framförallt bygga upp sina egna länder och försvara sitt nationella oberoende. När det gäller Ryssland så är situationen densamma. Trotskijs idè om den permanenta revolutionen fick däremot följare bland en del av USA:s intellektuella som senare blev neokonservativa. Den idé de bar med sig var idén om ett permanent krig inte för socialismen, utan för att alla länder i världen skulle tvingas att införa en liberal marknadsekonomi enligt USA-modell.
Detta har lett till en lång rad med krig (med alla medel, även ekonomiska) med allt annat än liberalt resultat vilket en rad länder reagerat mot, vilket lett till BRICS bildande, en sorts allians där länder som kämpar för ekonomiskt och politiskt oberoende samlas för att gemensamt uppnå de enskilda staternas intressen.
I det tänket ingår inte exporten av någon modell vilket är omöjligt eftersom de enskilda staterna inte har någon gemensam modell. Så jag tror du missuppfattat många här på lindelof.nu om du tror att de ser Ryssland och Kina som aktörer för att skapa det socialistiska världsparadiset. Det närmsta Kina har varit att försöka exportera sin modell till Sverige var väl när de på 60-talet skickade en bunt med dollar i Nils Holmbergs kalsonger, enligt ryktet. Jag träffade NH 1976 men han bekräftade inget, var väl fortfarande lite känsligt.
Snart insåg KKP dock att kasta pengar på Kfml/SKP:s med 0.4 procent röster i bästa valet var bortkastade pengar. Däremot fortsätter trotskisternas arvtagare bland neokonservativa sitt gnoende med permanent export av sin modell, senast Georgien där premiärministern nyligen påstår att han erbjudits vapen och pengar om han provocerar Ryssland, modell Ukraina.
En fråga:
Vilka var det som i FN efterlyste en internationell oberoende utredningsgrupp?
Vilka motsatte sig en sådan och hänvisade till de territoriellt berörda länderna som Sverige och Tyskland?
Våra egna grävande journalister har ju inte kunnat göra så mycket utan avfärdats av berörda instanser.
Sven A och Magnus B!
Jag hade skrivit 415 ord på ett svar till er, men slänger nu svaret. Min motivering är denna: om jag skriver svar i diskussioner bara för att jag känner att det är retfullt att folk skriver meningslösa och osakliga kommentarer till mina texter, då är det bättre att jag är tyst. Jag kan inte skriva något, som skulle göra något intryck på er, eller läsare som tycker som ni om saker och ting.
Eftersom MB gav mig en länk vill jag dock säga, att jag har läst den texten av Ola Tunander förut. OT:s text har ingen betydelse. Att förklara varför jag tycker det vore inte meningsfullt.
Jan Arvid G!
Istället för 415 ord kanske du skulle kunna pröva Thor Heyerdhal-metoden d v s visa att det går att göra i praktiken. Du kunde göra som du säger Andromeda gjorde, och ”satt små sprängladdningar, 14–27 kilogram, på Nord Stream”. Du har ju också erfarenhet ”min erfarenhet av djupdykning säger mig, att planen är genomförbar utan livsfara”.
Men enligt flera experter och analyser från bland annat FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut i Sverige) och danska försvarsanalytiker krävdes åtminstone flera hundra kilo sprängämne per detonationspunkt (3 rör sprängdes). Så ta inte med bara 14 kilo det verkar inte kunna spränga stål med ca 27–41 mm tjocklek + betongöverdrag på ca 60–110 mm och ge drygt 2 på Richterskalan. Så tag med minst 600 kilo vikt av något som inte är sprängmedel (så ingen tror att du vill spränga rören igen) be om tillstånd, hyr en segelbåt (min kompis har en i Simrishamn som du kan låna och det är nära) och gör dyket med 600 kilo till 80 meters djup. Men skaffa ordentlig utrustning, att dyka till 80 meters djup i Östersjön är inte samma som att dyka vid reven i Australien.
Du kan få låna min undervattenskamera för att dokumentera och lägga upp allt på lindelof.nu!
Jan Arvid Götesson!
Jag förstår att självkritik inte är din grej. Uppenbarligen inte källkritik heller. Att hänvisa till Expressen och myndigheter som trovärdiga källor är inte att idka källkritik. Det är dock väldigt modernt att hysa blind tilltro till mainstreammedia och myndigheter.
Om man däremot idkar källkritik genom att analysera källor så inser man snabbt att mainstreammedia har en agenda och att myndigheter inte är pålitliga inom vissa områden. De flesta här på lindelof.nu har insett detta, men du har tydligen inte kommit till samma slutsats utan protesterar genom att skriva meningslösa kommentarer till kloka texter.
I vems intresse sprängdes North Stream? President Biden svarade på fråga från journalisten på trappan: Vi kommer att ta bort den, hur som helst. (fritt översatt av mig). Vem som konkret utförde jobbet är svårt att nu avgöra eftersom ingen skandinavisk undersökning har vågat ”gå till botten” med frågan. Inte otänkbart att Ukraina var inblandat. De hade ju egna motiv och har ju mycket starka band till USA, som byggt upp och tränat deras krigsmakt. Personligen tror jag inte, som gammal seglare, att man spränger gasledningar med hjälp av segelbåt av nöjestyp.