Norsk grafiker, tecknare och målare. Sedan 1902 fast anställd medarbetare och delägare i Simplicissimus. Profilerade tillsammans med Th Th Heine och Eduard Thöny tidningens stil. Var också bokillustratör, målare och scenograf. Professor vid konstakademin i München 1929–1943. Gulbranssons hem i Tegernsee i Bayern blev museum 1966.
Var vänlig rör er inte, jag skulle vilja ta en bild för vår serie ”Tidens ansikte”.
… om Gud vill, så skall jag vara med om en liten lynchning i vår, sen kan vi ta vår bröllopsresa
till Italien i direkt anslutning till den.
Beklagar min herre, men de rent ariska näsorna är redan slutsålda.
Inte undra på att den tyska boxningen är framgångsrik internationellt.
Den sista bilden innan Simplicissimus fick utgivningsförbud under två nummer.
årgång 37 nr 49 den 5 mars 1933.
Bort med dessa ruttna röda rovor som förpestar hela min åker.
På rovorna ses kommunistpartiets symbol, hammaren och skäran.
Årgång 38 den 9 april 1933.
Läs mer nedan **
– Vad sysslar ni med här?
– En dokumentärfilm för Nationernas förbund som inte vill tro på att krig förs utan deras tillstånd!
Årgång 38 nr 7 den 14 maj 1933.
* Första bilden i första numret efter utgivningsförbudet. Tidningen publicerar från och med nu ingen kritik mot den nya statsledningen utan gör följande principförklaring:
Redan en gång, vid början av och under förloppet av världskriget, har ”Simplicissimus”, som grundades som en kamptidning, bevisat, att den inte bara kan vara kritisk och negativ, utan också uttryckligen positiv: När det nämligen handlar om Tyskland.
Så har inte heller händelserna de senaste veckorna gått tidningen spårlöst förbi. Åter handlar det om Tyskland, men denna gång inte om en åldring som står ensam i kamp mot hela världen, utan om det efter långt lidande och förvirring åter uppvaknade nya Tyskland. Detta Tyskland, och dess stora mål inom landet och utomlands, ser ”Simplicissimus”, efter en grundläggande personförändring av redaktionen, som sin fosterländska plikt att tjäna på sitt sätt.
Bildtext:
På ett säkert skepp for penningmannen iväg med sina skatter. Plötsligt hamnade båten i sjönöd men lyckligtvis kunde han rädda sig över till ett annat skepp med större delen av sina skatter. När även denna båt hotade att sjunka kunde han ta sig över till ett tredje skepp varvid han visserligen förlorade ytterligare en penningsäck. Men även denna båt hamnade i fara och han fick ta sin tillflykt till ett fjärde skepp. Ännu en gång upplevde han ett skeppsbrott och sig simmande till en sandbank, som emellertid visade sig lika osäker som alla andra banker.
(Årgång 37 nr 52 den 26 mars 1933 sid 616.)
**
– Anmäl att Japan är här!
– Javisst, vill herr generalen vara vänlig att slå sig ned i väntrummet.
– Förbannat också, där är ju redan kinesen …
– Jag finner det oerhört att ni levererar vapen till min fiende.
– Dumma pojke, hur ofta skall jag behöva säga dig att varje kund skall ha ett eget väntrum.
– Innan herr generalen går vill jag ge er ett särskilt fördelaktigt anbud …
– Alltså överenskommet: Japan får ett 50% lägre pris och förlusten läggs på kinesens pris.
(Årgång 38 nr 3 den 16 april 1933.)
BILDERNA HÄMTADE UR Simplicissimus
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
