Bild från Wikipedia
Bild från Wikipedia

Fredrik Reinfeldt vill att vi ska “öppna våra hjärtan”. Det är så dags nu.

Jag öppnade mitt hjärta redan 1992 när jag såg hur USA och EU cyniskt blandade sig och förstorade de nationella motsättningarna i det forna Jugoslavien. Allt illa som serber gjorde fick stora rubriker, liknande illdåd av andra förtegs. 1999 kunde man se de första tecknen på vad som senare komma skulle: Från att från början ha klassificerat de kosovoalbanska oppositionella som ”terrorister” blev de på några dagar omdöpta till ”frihetskämpar”.

Sedan har vi Afghanistan 2001 och Irak 2003 där terrorister skulle bekämpas och ”despoter” störtas och ett folk ”räddas” till priset av 100 000-tals döda. Den amerikanske utrikesministern medgav öppet att alla döda barn i Irak var ett nödvändigt pris för att bli av med Saddam Hussein.

Sedan kom den ”arabiska våren” vilket till en början såg lovande ut. Men sedan kom västerländska ”thinktanks” på att den kunde utnyttjas i deras syfte genom att nu kunde varje terror- och gangsterorganisation klassas som ”befrielserörelse” om de stod på Västs sida.

Under kriget i Libyen var jag utomlands och jag måste medge att jag var lite skeptisk till Gaddafis påstående att hans västliga motståndare lierat sig med Al Qaida. Det verkade ju helt barockt efter 11 september. Men han hade ju helt rätt.

Det var också nu som jag skämdes över att vara svensk. När norska NATO-flygplan bombade Tripoli steg enligt Aftonbladets nätupplaga ur svenska hjärtans en djup förtvivlan över att ”norska plan får bomba Libyen men inte vi”. Nästa dag kunde man i Aftonbladet ta del av glädjebudskapet: ”Svenska flygblad över Tripoli”.

Samtidigt var opinionen i USA och Europa inställd på att regimen i Damaskus skulle falla vilken dag som helst. Hur mycket militärt, materiellt eller ekonomiskt stöd Sverige har bidragit med vet jag inte, men moraliskt har vi lika stor del i det kriget som mer öppet krigsaktiva stater. Först när de saudifinansierade gangstrarna började avrätta och våldta  kristna syrier började en och annan svensk ledarskribent och utrikeskommentator dra öronen åt sig.

Och sedan har det hela upprepats i Ukraina där den svenska opinionen verkar reservationslöst stödja vilka nazister eller fascister som helst bara de är emot Putin. Häromdagen blev Voltair fördömd i Kunskapkanalen eftersom han ogillat judar. Hade han levat nu och ställt upp emot Putin hade allt varit förlåtet.

Så nu vill Fredrik Reinfeldt och det svenska etablissemanget att vi ”öppnar våra hjärtan” och tar emot de flyktingar som blivit de oundvikliga offren för samma etablissemangs krigspolitik. Hade de själva ”öppnat sina hjärtan” för tre år sedan och sjungit ut i FN:s Generalförsamling kanske mycket varit annorlunda.

Det hela blir ju inte bättra av tecknen på att flyktingarna utnyttjas i inrikespolitiskt syfte, som överklassens vapen emot den egna underklassen.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Föregående artikelVad är elefanten i rummet?
Nästa artikelEntreprenörer då och nu

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.