tanka-fritt-ar-stort

Håkan Holmbergs ledare i UNT handlar idag (22 maj) om ”Krig genom desinformation”

Det är ett viktigt ämne. Vi har alla i färskt minne hur USAs president och Storbritanniens premiärminister startade ett krig med desinformation om irakiska kryssningsrobotar försedda med massförstörelsevapen som skulle kunna nå London på 45 minuter. Eller angreppet på Libyen efter desinformation att Gaddafi förberedde folkmord. Idag förbereds något slags intervention emot Ryssland med ihållande desinformation att Putin vill erövra de baltiska staterna, Polen, Finland och – kronan på verket – Sverige.

Men Holmbergs ledare handlar inte om detta, utan om den ryska propagandan som länge besvärat honom och många andra liberaler. I mars i fjol hade den New York-baserade liberale skribenten Olle Wästberg hade i Svenska Dagbladet den 15 mars ett mycket bra inlägg om hur den svenska opinionen ligger skyddslös för utländsk propaganda. Han efterlyste vikten av mångsidig information och källkritik:

”I dag är behovet av propagandaanalys större än någonsin. Sociala medier och webbens ständigt pågående flöde gör det svårare att skilja sanning från lögn … Vi skulle behöva en fortlöpande analys av medveten utländsk propaganda. Och vi skulle behöva beredskap för ett långt allvarligare läge.”

Wästberg var orolig för propaganda från öster, men de kloka ord han framför gällde lika mycket desinformation från andra väderstreck. Att den ryska propagandan oroar så mycket måste bero på att den är framgångsrik. I sina försök att förklara varför tar Wästberg, Holmberg och andra liberaler miste på flera andra punkter:

1. Propaganda är inte detsamma som desinformation. Propagandan är osaklig i den meningen att den är ensidig, den lyfter bara fram argument som talar för (eller emot) något (en kommersiell vara, en politisk eller religiös uppfattning  o s v), detta till skillnad från saklig, neutral eller objektiv information. Desinformation är direkt lögnaktig. Som alla skickliga reklammän, propagandister och politiker vet är den mest effektiva propagandan SANNINGEN själv. En ständig spänning rådde under nazitiden mellan Hitler som gärna ljög, och Goebbels som visste att detta skulle sabotera hans egen skickliga och sanningsenliga propaganda.

2. Den överväldigande majoriteten av mänskligheten är inte dum och identifierar ganska snabbt vad som är trovärdigt från det som är opålitligt. Just därför att den nazistiska, och senare sovjetryska ”propagandan” var lögnaktig föredrog undersåtarna att lyssna (om de kunde) till BBC, Voice of America eller Radio Free Europa. Om ryssarna i Baltikum, som Holmberg påstår, idag litar mer på rysk information än västerländsk kan det bara beror på att de funnit den förra mer trovärdig. Om nu EU, som det talats om, ska starta egna propagandasändningar på ryska så avgörs framgången inte av om allt sker på ryska av trevliga uppläsare utan om propaganda är sanningsenlig.

3. Holmbergs och andra liberalers tredje misstag är att underskatta sitt eget folk. Om den klantiga propaganda eller lättgenomskådade desinformation vi svenskar tillhandahålles genom UNT, SVT, DN o s v översattes till ryska skulle Putin vinna en promenadseger. Brittiska BBC, av vilket Russia Today har lärt mycket, vet att dess tittare har andra informationskanaler än BBC. Deras propaganda är avpassad därefter, de låter oliktänkande komma till tals för att därefter bemöta dem. Men de har åtminstone kommit till tals. Det sker inte här i Sverige. Istället är det som på 1600-talet: att prästen i kyrkan talar om för menigheten vad den ska tycka, vilken sanning som gäller för dagen.

Ty för dagens liberaler är det inte rätten att tänka fritt som är det viktigaste utan att tänka ”rätt”. Och vad som är ”Rätt” bestäms i de stora liberala tidningarnas ledarredaktioner.

Föregående artikelSmåbrukarna genomskådade Arla tidigt
Nästa artikelMer salt i svensk kulturdebatt

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.