Björn ”Brum” Nilsson, som man ibland träffar här i spalterna, driver en blogg där han frimodigt reflekterar över tillståndet i världen. Den 16 december kunde man ta del av bl a följande:
”Frågan om byråkrati är intressant. Ett alternativ hade varit att de stora militära byråkratierna i Europa (främst Warszawapakten och NATO) hade avvecklats samtidigt. Den första försvann, den andra stod plötsligt utan motståndare. Vad göra? – Logikern säger ”lägg ner då!” Men byråkraten gör något annat. Om den uppgift som berättigar hans organisation försvinner så gäller det att hitta på nya problem som kräver att just hans organisation finns kvar och helst fortsätter växa. Att kriga utanför Europa var en tillfällig lösning, att dra in nya medlemmar i NATO en annan, att försöka ställa till bråk i före detta medlemsstater i Sovjetunionen en tredje. Då gick det att springa i luften ett tag, men sedan göra en mjuklandning och tuffa på ett tag till. Men kraschen närmar sig.
Gäller inte detta för övrigt också de svenska politiker som gradvis orienterat sig in i NATO, ifrån mer eller mindre osynliga relationer till strävan efter öppet medlemskap, i en organisation som försämrar vår säkerhet, som inte kan ge skydd: notera aktuell skrämselpropaganda som säger att ”om Putin besegrar Ukraina så kommer han att fortsätta in i Europa!” – med andra ord kommer Putin att angripa NATO-medlemmar, utan att någon paragraf fem utlöses, för kommer USA att riskera Washington eller New York för att rädda Tallinn eller Riga? Vad har man då NATO till som europeisk småstat?”
