Allt i den västra delen av världen styrs av sionismen. USA, EU, svenska politiker och medier, ja allt. Sionismen hotar därför allt och alla. Mohamed Omar med svans bildar nu ett antisionistiskt politiskt parti. Ett sådant finns redan i Frankrike. Detta är planen.
Omar intervjuades i Svt:s Kaliber i lördags. På frågan om högerextrema nationalister var välkomna, svarade han:
”Alla kommer att vara välkomna som delar våra paroller, men ingen kommer att påverka oss i någon riktning.”
Svaret är både komiskt och skrämmande. Samtidigt som han avslöjar sin antidemokratiska inställning förstår man att han, som en slags anförare (führer på tyska), nu ämnar ställa sig i spetsen för en lydigt skränande hop.
Omar har ett starkt mesianskt drag. Eftersom han har skådat ljuset känner han sig kallad och utvald. Därför talar han vid intervjuer med övertygelse och skenbar klarhet – som en predikant. Privat låter han helt annorlunda. Han och herr Kielan brukade tillsammans skämta om den lättledda hopen som en ”svinfylking”. Omar ägnar sig numera åt öppet folkförakt. Någon organisatör är han dock inte, det vet jag också av erfarenhet. Men det problemet kan säkert lösas av Nationaldemokraterna.
Två saker bör upprepas. Det ena är att Omars syn på sionismen är mycket konstig. Religionens (judendomen) överordnade betydelse leder fel. Sionismen är en produkt av 1800-talets politiska nationalism och kolonialism. Fann ett bra citat hos Jan Guillou, sidan 427 i memoarerna:
”Om det finns någon religiös skillnad [mellan israeler och palestinier] kan vi bortse från det som irrelevant, alla som krigar i Mellanöstern har alltid haft Gud på sin sida.”
Det andra är att Omar med svans uppfyller Israels allra högst ställda önskemål om hur Israel-motstånd ska se ut. Han bekräftar Jyllandspostens värsta Mohammedbild och krattar manegen för dem som stänger in allt Israelmotstånd i den antisemiska buren. Tack vare detta kunde nu Israelkramarna Henrik Bachner, Helene Lööw och Magnus Sandelin framträda som stora auktoriteter i Kaliber i lördags.
Ser just nu att Jinge ställer frågan rent ut. ”Har Omar blivit fullständigt galen, eller går han medvetet någon annans ärenden?” Ja, man kan faktiskt undra.
Andra bloggar om: antisionistiskt parti, Kaliber, Mohamed Omar, Jan Guillou, sionismen
Fullständigt galen? Nej, inte Omar, men denna hysteriska hets mot honom. Att bilda ett antisioniskt parti är väl inget att uppröras över. Det finns ju redan ett antimuslimskt parti – SD. Sen är det inte så lätt att bilda parti och få röster. Säger en som varit med.
Det här att var och en får vara med, är väl inte konstigt. Om de ställer upp på partiets syfte. Det är väl inte antidemokratiskt. Tvärtom.
Vi fibbare är för yttrandefrihet. Och antiimperialism. Är inte sionismen del av USA-imperialismen. Och rasisiskt. Det fastslog FN en gång men tog tillbaka senare. Det kan ändras en gång till!
Så jag anser att FiB måste vara antisionistiskt. Vi hade för ett par år sen ett seminarium: ”Palestina, Irak, Afghanistan samma ockupation?”
Uppfattade den gången att svaret blev ja.
Hur ska vi stödja palestinierna om vi inte bekämpar sionismen?
På https://www.extremister.se/det-grova-judehatet-pa-fib-forum/ kopplas FiB till Omargruppen, vilket är fel. Där har du ett exempel så gott som något på att Omargruppen genom sitt monopoltagande av ”antisionismen” skadar palestiniernas sak. Vi som vill bekämpa sionismen, men utan religionsinblandning och Nationaldemokrater är nu tvungna att samtidigt bekämpa Omargänget. Sorgligt men sant. FiBforum har fört dem samman, även om jag tror de funnit varandra även utan vår hjälp.
Nå, nedläggning av FiBforum har diskuterats. Men något beslut har ännu inte fattats. FiB är definitionsmässigt emot antisemitism, tillika antisonister men också mot alla former av åsiktsförbud – inklusive antisemitiska. Där är vi alltså helt överens.
Just det, Knut! ”Nedläggning av FiBforum har diskuterats” – och avvisats med acklamation av FiB/Ks högsta beslutande organ – stämman. Det visade sig dock att inte alla fibbare är mot ”alla former av åsiktsförbud”. En person, som var aktiv i nedläggningen av den då enda möjligheten att föra en organiserad interndebatt, drev fortfarande samma linje att vi ska ge fan i att diskutera och i stället driva den linje ledningen bestämmer. Men glädjande nog var stödet mera begränsat nu än för nära 20 år sedan.
Sedan ska du inte springa ifrån ditt eget val! Det är bara du själv som avgör om du (med andra) är ”tvungna att samtidigt bekämpa Omargänget”. Vi har ingen anledning att ”bekämpa” Omar och definitivt inte i frågan om sionismen, där han har en föredömligt klar och skarp linje. Däremot ska vi givetvis kritisera honom där han har fel och analysera vad han säger, precis som jag försökt göra under en månads tid på fibforum medan du bara ägnar dig åt råskäll och misstänkliggöranden.
Nej, jag slår ett slag för förnuftiga sakargument och logiska resonemang! Det har, genom många turbulenser i FiB/Ks historia ändå varit en bärande linje.
”Fibforum har fört dem samman” säger du. Hur då? Och vilka? Kan du konkretisera?
Dennis!
Vad du menar med att inte alla fibbare är emot åsiktsförbud begriper jag inte. Är det något 20-årigt gammalt groll som du nu ger igen för? Det verkar lite långsökt.
Jag tycker det är märkligt att du inte inser skadan som Omargänget åsamkar palestinasolidariteten och antisionismen, samt att de spelar sionisterna i händerna. Dina egna slutsatser om Omars dolda agenda har du ju förtjänstfullt blottlagt.
Bo!
Püschel, Erlingsson, Wilhelmson … har funnits med på FiBforum länge, långt innan de blev en Omarsvans. Omar har också varit med, men han bad mig stryka honom för att han inte orkade med alla FiBforummail. Men det var då.
(Här är ett stycke struket som inte har med Omardebatten att göra. Kanske kan den debatten [om interndebatten i FiB] föras vid annat tillfälle på annan plats. /KL)
Sedan kanske det vore passande med en lite lägre svansföring från någon, som i vart fall varit ”Omarsvans” längre en någon annan nu levande person i det här landet, såvitt jag vet!
Dennis!
Där fick du allt in en femetta. Ska jag skämmas? Ja, kanske det.
Men det var en lärorik tid. Visst var umgänget med Omar en berg- och dalbana, ibland alltför tidskrävande, men för mig ändå mest stimulerande. Vem som var vems svans kan nog diskuteras.
Eftersom jag därmed känner honom ganska väl – vi var verkligen goda vänner – känner jag också ett ansvar att delge andra (och indirekt honom) min bild av denne numera superkände unge man.
Visst, Knut! Jag för ”debatten om interndebatten” vidare i annat forum, inga problem där! Men det var faktiskt du som tog upp frågan om fibforums framtid. Lite fegt att då inte låta diskussionen fortleva här, tycker jag nog. Speciellt som varken du eller dina vapendragare i kampen för att nu definitivt stänga vår enda (dock ”halvöppna”) fria diskussionsmöjlighet drar sig för att diskutera detta på andra bloggar helt utanför FiB/K.
Men åter till Omar. På något sätt får jag filmen ”Wag the dog” i tankarna när jag ser din ”svans”-diskussion ovan. Frågan om hönan eller ägget har ju också bäring på resonemanget. Därför tycker jag det är mycket konstigt med de här plötsliga avståndstagandena och fördömandena som, vad jag ser, inte grundas i någon egentlig analys utan mest är känsloutbrott.
I stället har jag vinnlagt mig om att försöka se om Omars ”dolda” agenda är något hot mot solidaritetsarbetet i dag och kommit fram till att den inte är det just nu, men kanske kan bli det i framtiden. Anti-sionismen ser jag däremot ge ett starkt stöd för den palestinska kampen och tycker det är fullkomligt världsfrånvänt att bryta med Omar på DEN punkten, där han uttryckligen utgör ett kraftfullt stöd. Jag uttrycker t o m åsikten att dom som driver den ”brytningslinjen” är de verkliga splittrarna! Du får gärna försöka överbevisa mig och andra att det inte är på det viset, för det tror jag är en väsentlig diskussion just nu!
Jag ska hyra Wag the dog. Har inte sett den. Det du kallar Omars dolda agenda, som du blåttlagt, fattar jag som ”religionen framför allt”. Det är ju här problemet sitter. Vi är alltså överens. Fast du tycker av någon anledning inte att den ännu blivit ett probelm. Så blir vi oense igen och så här har det pågått en tid nu. Som en termostat liksom. Vi antiimperialister bör motverka förklaringar av krigen i världen utifrån ras och religion. Det är stickspår och leder till mer krig. Det får vi återkomma till.
Undrar varför du undviker att svara på frågan om den skada Omargänget åsamkar palestinasolidariteten, samt att de spelar sionisterna i händerna. Ser du inte det?
Nej jag har inte undvikit den frågan, men du kanske ”inte ser svaret för alla argumenten” för att travestera ett gammalt ordspråk.
Övergripande: Jag tycker inte Omar åsamkat palestinasolidariteten någon skada. Däremot har PGS (ledningen), ISM (ledning=fotfolk eller?) och en hel del ”vänsterfolk” sedan länge skadat solidariteten genom att vattna ur frontens med nödvändighet antisionistiska linje och sedan vägra att ta upp debatt om detta och sedan ”isolera” de som vill ha sådan diskussion. Du förstår nog att jag tycker att även du ingår i den kategorin, men jag vill inte polemisera detta öppet med dig. Tycker det är bättre att hela tiden, konstant och oupphörligt, plädera för samarbete och enighet MED öppna diskussioner!
Lokalt: Omars försök att ”ta över” AlAqsa-demonstrationen misslyckades ju så den lokala skadan blev enbart intern och kan hanteras internt.
Ã…terstår: Beröringsrädslan med nationalister, nazister, m fl, och inte minst den för hets mot folkgrupp dömde Ahmed Rami. Det låter ju på Omar som att han är medveten om att detta ÄR ett problem eftersom han bestämt förnekar att det förekommer något organisatoriskt samarbete medan han också säger att ALLA är välkomna att gå i demonstrationståget under av demonstrationsledningen godkända paroller. Låt oss ta honom på orden! Det är han som har att bevisa att han är en enhetsman och UTÃ…T har han ju än så länge faktiskt gjort detta.
När vi står inför ett nytt politiskt fenomen, så duger det inte att bara låna över etiketter från en tidigare situation och tro att orden står kvar med oförändrat innehåll.
När Sixten säger: ”Att bilda ett antisioniskt parti är väl inget att uppröras över.” så är det fel. Det som idag betecknas ”Antisionism” är inte längre en del av ett anti-imperialistiskt tänkande. Det är en företeelse som lånar ord från anti-imperialistiskt arbete, men som rymmer helt andra tankegångar och mål.
”Antisionismen” är en ideologi som faller tillbaka på klassisk europeisk anti-semitism. Liksom antisemitismen pekar den på konkreta konflikter och företeelser, men leder vilse i analysen och de handlingar den förespråkar, i reaktionär riktning. (Se gärna Bebels klassiska analys i â€Antisemitismen och socialdemokratinâ€). I komprimerad form:
– ”Antisionismens” fiende är inte den israeliska staten utan judenheten. Här finns den första sprickan mellan anti-sionistena och anti-imperialisterna – vad riktar vi oss mot.
– ”Antisionismen” anser *inte* att sionismen är en del av USA-imperialismen, som Sixten gör. De anser att USA och hela det ekonomiska världsystemet utgör en ny â€världsordning†som är en konspiratorisk konstruktion, där judenheten är inblandad – och där USA-imperialisemn kontrolleras av sionistiska krafter. Här är den andra sprickan – i vilket globalt sammanhang ingår den israeliska statsbildningen.
– â€Antisionismen†stödjer inte solidaritetsarbetet med Palestinas folk, utan angriper organisationer som Palestinagrupperna. Detta är den tredje sprickan. â€Antisionismens†fokus är inte Palestina, utan sionismen i Sverige. För dem blir Palestinagruppernas arbete – sionism!
Dennis!
I solidaritetsarbetet med det palestinska folket kan man inte samarbeta med personer som ägnar sig åt antisemitism och förnekande av den nazistiska Hitlerregimens massmord på judar i de tyska förintelselägren i Polen (har du inte läst vad Omar själv skriver på sin hemsida?). Det skadar palestiniernas sak och kan inte ses som annat än en provokation.
När jag i Paris demonstrerade mot Israels övergrepp i Gaza i vintras såg jag själv med egna ögon hur sådana provokatörer arbetar. Det var högerextremister som gång på gång med antisemitiska plakat och paroller försökte tränga sig in i det stora demonstrationståget men kördes bort av polisen och demonstrationsledningen.
Jag förstår inte, Dennis, att du inte inser det allvarliga i sådana provokationer.
Dennis!
Tack för ditt svar på frågan.
Jag menar att du missar det viktigaste i den skada som Omargänget åsamkar Palestinasolidariteten. Alla vet nu att det finns två riktiningar och måste därför välja, vilket man ogärna gör. Möjligheten att mobilisera minskar! Vem tjänar på det? Din diskussion är snårig, oklar och bidrar till förvirringen.
En del att kommentera blir det!
Magnus!
Sixten får polemisera i sak. Själv skulle jag bara vilja ha tag i Bebels artikel. Vet du var man får fatt i den? Det vore ju bl a högintressant se hur han analyserar den israeliska staten, USA-imperialismen och arbetet för solidaritet med Palestinas folk. Kristallkula, kanske?
Margareta!
Problem finns i den palestinska kampen och i praktiskt solidaritetsarbete med det palestinska folket. Jag försöker följa det Mohammed Omar skriver om av betydelse för detta. Vad är det för ”samarbete” du talar om? Sker det inom ramen för solidaritetsarbetet? Vilka ”högerextremister” har sökt störa demonstrationer här i Sverige? Det enda klara fallet har politiska spår åt ett helt annat håll!
Knut (och Margareta)!
Att det finns ”två riktningar” (jag kan i och för sig tänka mig att det faktiskt finns flera) i diskussionen om den praktiska solidariteten med Palestina-kampen är ingen hemlighet. Internationellt förs en omfattande diskussion kring de här frågorna och, oavsett PGS’ försök att tysta alla protester mot sin ”tvåstatslinje”, kan den inte hållas utanför. Det rätta sättet att behandla uppkomna motsättningar mellan taktiska inriktningar är att diskutera dessa öppet och ärligt. Annars skärps motsättningarna och riskerar leda till onödig splittring.
Jag tänker inte ”välja” utan ordentligt väga för- och nackdelar mellan de olika huvudalternativen. Vad gäller väljer är fri och levande debatt. Det är ingen mening att ”mobilisera” till en död front, även om den är ”röd”.
Det är rätt enkelt att se var kraften och entusiasmen finns i dag. Sådant ser naturligtvis palestinierna själva och det har vi under flera år märkt t ex i UFK. Jag tror att det händer saker även där nu och vi kan återigen få anledning att ställa frågorna: Var är svansen? och Vem viftar?
Dennis argumenterar tydligt och tålmodigt även här.
Jag förordar också enhetsfront. Det förvånar mig att inte alla i den här diskussionen försöker se vad som förenar istället för tvärtom.
Det avgörande är väl inte VILKA vi t ex domonstrerar med? Poängen ligger i varför vi demonstrerar. Men här ligger väl också förklaringen till att solidariteten med palestinierna inte når samma nivå som den gjorde i Sydafrikafrågan.
När vi stod på gator och torg och samlade in pengar under parollen Sovjet ut ur Afghanistan, hörde jag inga på vår kant ifrågasätta vilka vi jobbade ihop med. Snarare tvärtom. Jag känner inte igen fibbarna i Palestinafrågan.
Magnus Göransson!
Du formulerar dig väl och jag förstår dina resonemang om tre sprickor. Vill dock börja med vad jag skrev sist: Hur ska vi stödja palestinierna om vi inte bekämpar sionismen?
Tror att Gazamassakern – dödandet av 1300 palestinier, varav 400 barn men också 13 israeler, dessutom förstörandet av fabriker, institutioner osv i Gaza och stoppandet av material till reparationer och annat – har blivit en vändpunkt/brytpunkt i Väst.
(I världen i övrigt – utanför Sundbyberg som det sas i en serie sketcher på 80-talet – har det varit klart sen länge. Sionismen fördömdes som rasism av FN på 70-talet. Togs sen tillbaka men det kan rättas till igen)
Sionismen har stor makt – i USA röstade kongessens majoritet, över 300 för att ”dissa” Gladstone-rapporten. Bara 34 mot och ett 30-tal nedlagda röster. Detta trots att Gladstone protesterat mot att den framlagda resolutionen innehöll lögner och förvrängningar av hans rapport!
Har inte sionisterna makt? INPAK har enl egna uppgifter 100 000 medlemmar, men judarna i USA är ju många fler. De flesta judar är dock inte sionister!
Har själv blivit kallad både antisemit och nazist av svenska sionister på Al-Hamatzav sen jag tre ggr citerat Ilan Pappe (som de vägrade läsa). Fick också förtäckta hot. I påståendet att jag ledde en nazicirkel angavs min bostadsort och i ett SMS skrevs att jag måste sluta upp att angripa judar, annars … skulle jag få en utskällning att inte glömma på telefon.
Förstår därför att journalister – går grant åt e´t – som man säger på skånska, när det gäller ktitik mot Israel och Bonniers. Vilken uppståndelse det blev häromåret om Ordfronts artikel i frågan. Journalisten fick sluta.
Sionismen måste bekämpas, antisionism, men judar ska inte angripas, självklart ska inte heller de många judar som väljer att försvara sionism och Israel inte angripas med våld. Det ska stoppas – med polisens hjälp, eller hur?
Att nya grupper av palestinier attraheras av Omars budskap är uppenbart. De vänsterinriktade Fatha-anknutna palestinier som tidigare varit drivande i solidaritetsarbetet i t ex UFK (och PG) har haft svårt att få ut många palestinier i demonstrationer. I Uppsala kämpade vi före Gazakriget för att bredda solidaritetsarbetet och tona ner ”vänsterprofilen” i UFK. Det misslyckades. Efter Gaza har istället palestinierna (PFF) tagit över sina egna demonstrationer medan ”vänstern” reducerats till tyst arbetskraft. Vad som också hänt och som är oförutsett är att Omargruppen dykt upp som gubben i lådan som alltså attraherar nya palestinier. Kanske situationen liknar den i Palestina där vänstern (Fatha) förlorat inflytande och religiöst grundat motstånd växt sig starkt sedan länge och splittrat Palestina i två områden; Västbanken och Gaza.
Trots detta måste solidaritetsrörelsen i Sverige vara religiöst obunden. Annars riskerar allt att urarta i mera främlingsfientlighet – tror jag.
OK. Här börjar vi nog få en grund för enighet.
Jag tycker det finns en intressant paralell från i början av sjuttiotalet inom studentrörelsen. Då fanns det ledande unga högerorienterade personer i FMSF (Fria moderata studentförbundet) som gick över till Clarté och sedan gick tillbaka. Som Nisse Holmberg sa en gång: Ett parti måste vara skutan, ungdomsförbundet jollen som hänger bakom och åker hit och dit.
Opportunister finns, kommer alltid att finnas. I Afghanistan är det en fråga om överlevnad, att få mat för dagen. Först kommer maten sedan kommer moralen. I Omars fall verkar det vara omognad. Men att du Knut ”väglett” honom kanske kan få dej att rannsaka dej själv?
En petitess: Messianskt stavas med två s. Du hade strykigt ett …
Det tror jag inte alls, Dennis. Om svenska solidaritetsrörelser reduceas till exilpolitiska svansar, då är det helt kört. Soldariteten måste vara på våra villkor.
Kjell!
Jag rannsakar mig varje dag angående mitt dåliga (eller brisatande) inflytande över Omar. Ett större magplask för ett kamratligt umgänge har jag aldrig varit med om förr.
Ännu en petitess: strykigt är väl ett konstigt ord? Är det något med att ha fått stryk? Min felstavning får stå kvar så man fattar din kommentar.
Magnus G!
Det blir lite jobbigt om man varje gång man använder ordet ”antisionism” måste ha det inom citattecken och man frågar sig vad ordet står för utan dessa tecken kring sig.
Jag föreslår därför att vi skiljer mellan antiimperialistisk antisionism och judeofob. Det tycks mig som vi då blir av med de två problem som jag inledde med. Eller vad säger du?
Bo P!
Ursäkta att jag inte uttryckte mig tillräckligt tydligt. Det var enbart att solidaritetsrörelsen skulle vara ”religiöst (och även partipolitiskt)obunden” jag syftade på!
Men jag förstår inte riktigt dina skiljelinjer. Utöver att det brukar bli svårt med dubbelnegationer (anti + anti = pro?) är det lite konstifika begreppet ”judeofob” måhända inte det mest stringenta. Dessutom tycker jag nog att vi på fibforum (denna vidunderliga uppfinning) rett ut och gemensamt gått till botten med denna sorts textuella exegetik!
Så det så!!!
Goldstonerapporten antogs till vidare behandling i FN:s generalförsamling den 5 nov. Röstsiffrorna var 114 för, 18 mot och 44 avstod, bland dem Sverige. Det innebär att både palestinierna i Gaza och israelerna ska utföra ”oavhängiga och trovärdiga” undersökningar av möjliga krigsförbrytelser och brott mot mänskilgheten, detta inom tre månader. Sen ska FN:s säkerhetsråd besluta om det ska gå vidare till domstolen i Haag. Palestinierna har redan sagt ja till en oavhängig undersökning, Israel avvisar detta.
Ja, nu var det ju inte till dig, Dennis, som jag vände mig med min fråga. Utan till Magnus. Men visst, hans terminologi är kanske trots allt bättre än min.
En konsekvens av ett sådant skifte skulle visserligen bli att jag då måste sluta kalla mig antisionist – det uttrycket kommer ju i Magnus system att bli reserverat för de judeofoba – men det skall jag väl kunna leva med.
Bo P.
Det var inte lätt att förstå att det var Magnus du riktade dig till, när du hade ett direkt tilltal till mig.
Magnus tillhör antagligen kategorin ”hedervärd sionist”, en inte alltför vanlig syn i den politiska faunan. Jag tänker mig att man som sådan lätt låter sig bli bortskrämd av de alltför ofta rätt ettriga rättrogna män, som bevakar renlärigheten, bl a på fibforum. En annan sådan synes Gershon Baskin vara, som Kenneth Rasmusson introducerat på forumet. Intressanta åsikter, som han ventilerar och värda att hålla i minnet. Rekommendabelt kan också vara att lyssna lite på det radioprogram jag lade ut länk till på forumet, men som inte verkar ha uppmärksammats något vidare.
https://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=2019223&BroadcastDate=&IsBlock=
Konflikten är verkligen sammansatt. Ju mer du studerar den, desto mindre kommer du att vara tvärsäker på. Men principen att landet är stulet från palestinierna och bör återlämnas till dem måste läggas till grundval för varje rättvis lösning. Utifrån det får man sedan söka lösa problemen i en klassisk islamsk anda av försoning.
En intressant delfråga slår mig när jag tittar ordentligt på vad du skrev (till Magnus då, uppenbarligen): ”Solidariteten måste vara på våra villkor”. DFFG hade ju som grundparoll: ”Stöd Vietnams folk på dess egna villkor”. Det här vore ju intressant om du vidareutvecklade. Jag inbillar mig att vi nog har ungefär samma syn på detta!