Mohamed Omar ber om ursäkt

Jag umgicks mycket med den unge poeten Mohamed Omar de åren då han slog igenom som poet och som allas idealmuslim. Han var okunnig om mycket, men litterärt bevandrad, skrev och läste mycket. Som muslim så kom palestiniernas sak i förgrunden på ett dramatiskt sätt i december 2008 då Israel förvandlade Gaza till ett gigantiskt fängelse och dödade mer än 1000 barn. Då uppfann han sig en egen idévärld och kallade sig svensk radikal islamist.

Genom detta fick han kontakt med diverse udda tänkare, allt från UFO-skådare till förintelserevisionister. Gemensamt för dessa är att alla utom just de har skådat det stora ljuset, det ljus som Västvärldens samlade etablissemang försöker dölja för menige man. Frimurarna och judarna styr allt djävulskap, allt från ryska revolutionen till  finanskrisen, Estonias förlisning och WTC:s sprängning. Det hela möjliggörs av att judarna totalt kontrollerar mediebraschen. Sådan är deras abnormt förenklade världsbild.

I dessa kretsar håller man inte isär judendom och sionism, för dem är det samma sak. Bland annat detta har Omar nu förstått och gör vad han kan för att förklara varför det gick som det gick i hans fall. På tidningen Folket i Bilds hemsida ber han om ursäkt för dessa sina snedsprång. Bland annat skriver han:

”I början av min resa mot mörkret försökte jag hålla isär Israelkritiken från ren antisemitism. Men med tiden suddades skillnader och distinktioner ut och alltihop förvandlades till en enda soppa.”

”När jag gick ut och proklamerade min ”antisionism” visste jag varken vad sionism eller antisionism var för något. Jag kände intuitivt för palestinierna men hade inga konkreta kunskaper.”

Det här är ganska typiskt. Omar är en så skicklig ordvändare både muntligt och skriftligt att hans relativa okunnighet kan döljas. Därför är det viktigt att han nu erkänner att han faktiskt varit okunnig.

Han har också sagt något till mig personligen dessa dagar, som jag finner mycket intressant. När han nu läst vad jag skrev – t. ex. det här på denna blogg – om honom, och dessa saker 2008, är det som att han aldrig läst texterna. Fast det har han, men då förstod han ingenting. Han var vilse och förnekade det uppenbara.

Det här är ett fenomen som långt ifrån bara gäller Omar. Det gäller oss alla. Man läser helst det man vill läsa, och om innehållet går på tvärs mot ens föreställningar glider det obemärkt förbi. Det går inte in helt enkelt.

Man kan förstås bli bättre på att läsa texter såsom författaren vill att de ska läsas. Men det är i slutändan alltid läsaren som bestämmer vad som ska släppas in och skapa nytt medvetande.

Omars återtåg är välkommet. Först och främst för att hans utflykt i mörkerlandet skadade Palestiniernas och de vanliga muslimernas sak, men också för hans egen del. Han visar med detta att han menar allvar med sitt sökande och kommer säkert att närma sig de stora politiska frågorna med en ny ödmjukhet. De enkla lösningarnas tid är förbi för Omar får vi hoppas.

Men vägen tillbaka som författare och kulturskribent är nog lång och gropig. Än måste han nog köra taxi i flera år. Men jag väntar romanen med hans eget liv som klangbotten. Den kan bli mycket intressant.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Mohamed Omar, antisemitism, Israel, sionism