Noam Chomsky upprepade i en intervju med Useful Idiots podcast för inte så länge sedan sin förklaring till att uttrycket ”oprovocerat” hörs varje gång någon nämner den ryska invasionen i Ukraina. I mediernas huvudfåra är det för att invasionen med säkerhet är provocerad och att de vet det.

”Just nu, om du är en respektabel skribent och vill bli publicerad i huvudfåran av tidningar, och om du vill tala om Rysslands invasion i Ukraina, så måste du kalla den den oprovocerade  ryska invasionen i Ukraina”,  sade Chomsky.

”Det är ett mycket intressant uttryck – som aldrig användes tidigare. Om du ser bakåt, om du tittar på Irak-kriget som var helt oprovocerat, så sade ingen någonsin att det var den oprovocerade invasionen av Irak. Det är faktiskt så att jag inte vet om begreppet någonsin användes – om det nämndes så var det mycket marginellt. Om du nu söker på ordet på Google får du hundratusentals träffar. Varje artikel du hittar talar om den oprovocerade invasionen av Ukraina”.

”Varför? Eftersom de mycket väl vet att det var provocerat” sade Chomsky. ”Det rättfärdigar det inte men det var kraftigt provocerat. Amerikanska toppdiplomater har talat om detta de senaste trettio åren, liksom ledningen för CIA”.

Chomsky har givetvis rätt här. Imperialistiska medier och deras hjärntvättade automater har använt många månader till att meningslöst bräka ordet ”oprovocerat” när det gäller detta krig. Men en fråga som ingen av dem har ett rakt svar på är denna: ”Om invasionen av Ukraina var så oprovocerad, hur kommer det sig då att många västerländska experter använt år till att varna för att västregeringarnas aktiviteter kan provocera fram en invasion av Ukraina?”

Eftersom, som Chomsky påpekar, detta är verkligen fallet. Några dagar efter att invasionen inleddes i februari förra året sammanställde en man som heter Arnaud Bertrand en extremt viral Twitter-tråd som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter om de olika diplomater, analytiker och akademiker i västvärlden som under årens lopp varnat för att en farlig konfrontation med Ryssland var på gång på grund av Natos framryckning mot landets gränser. Interventionen i Ukraina och olika andra aggressioner.

Den innehåller exempel, sådana som John Mearsheimers uttryckliga varning år 2015 att ”västvärlden leder Ukraina nerför den breda vägen och slutresultatet är att Ukraina kommer att förstöras” liksom Pat Buchanans varning redan så tidigt som 1999 att ”genom att flytta fram Nato till Rysslands förstukvist har vi planerat för en konfrontation under tjugohundratalet”.

Imperiets apologeter älskar att hävda att invasionen i Ukraina inte har något att göra med Natos expansionspolitik (deras påståenden baseras i allmänhet på skamlös förvrängning av vad president Putin har sagt om orsaken till kriget) men detta är bara dumheter.

Den amerikanska krigsmaskinen fortsatte att hävdade möjligheten till ett Nato-medlemskap för Ukraina ända fram till invasionen. Ett krav som de vägrade att dra tillbaka ända sedan det framställdes år 2008, fast de mycket väl visste att detta krav var en hetsande provokation mot Moskva.

Detta är att inte säga någonting om att det amerikanska imperiet aktivt anstiftade ett våldsamt uppror år 2014 som avsatte Kiev’s befintliga regering och delade upp nationen mellan dess Moskva-lojala befolkning i öster och de mer USA/EU-vänliga delarna av landet. Detta ledde till annekteringen av Krim (överväldigande stödd av folket som lever där) och åtta år av brutalt krig mot separatisterna i Donbass som stöds av Ryssland.

Det är känt att Ukrainas attacker mot dessa separatister har ökat exponentiellt under tiden fram till invasionen och det har hävdats att detta är vad som har lett till Putins beslut att invadera (vilket var ett sista minuten-beslut enligt USA:s underrättelsetjänst).

USA:s maktallians kunde mycket lätt ha förhindrat detta krig med några eftergifter som inte skulle kostat mycket, genom att vårda sig om Ukrainas neutralitet, dragit tillbaka sitt krigsmaskineri från Rysslands gränser och uppriktigt sökt avspänning med Moskva, i stället för att riva sönder avtal och eskalera det kalla kriget.

För helvete, de kunde troligen ha förhindrat detta krig genom att bara skydda president Volodymyr Zelensky från den extremhöger av anti-Moskva-nationalister som öppet hotade honom med lynchning om han började stödja Minsk-avtalet och söka fred med Ryssland som han ursprungligen var vald till att göra.

I stället valde USA-alliansen medvetet den motsatta kursen: genom att fortsätta hålla möjligheten öppen för Ukrainas formella Nato-medlemskap medan man pumpade in vapen i landet och gjorde det mer och mer till en de facto Nato-medlem med närmare och närmare förhållande till USA:s krigsmaskin. Samtidigt som man antingen beställde, uppmuntrade eller tolererade Ukrainas aggressiva angrepp på separatisterna i Donbass.

Den 9 december 2019: Från vänster: Ukrainas president Volodymyr Zelensky, Frankrikes president Emmanuel Macron och Rysslands president Vladimir Putin vid Parismötet för förhandlingar med målet att få slut på kriget i Donbass. (Wikimedia Commons)

Varför valde imperiet att uppmuntra provokationer framför fred? Kongressmannen Adam Shift gav ett ganska bra svar på den frågan i januari 2020 medan man höll på att bana väg för kriget: ”så vi kan slåss med Ryssland där och inte behöver göra det här”.

Om du struntar i den infantila idén att USA-imperiet hjälper sin goda vän Ukraina därför att det älskar det ukrainska folket och önskar dem frihet och demokrati, så är det inte svårt att se att USA tände ett lämpligt proxykrig därför att det var i deras geostrategiska intresse att göra så. Och att det inte var deras egna liv och deras egen egendom som tillspillogavs.

Brian Berletic har för en tid sedan lagt ut en bra video om en Pentagon-finansierad rapport med titeln ”Överbelasta Ryssland – Konkurrera från styrkeposition” som är exakt vad det är fråga om. Den rapporten visar i detalj hur imperiet kan använda proxykrig, ekonomisk krigföring och andra kalla krigs-metoder för att driva sin sedan länge geopolitiska fiende till sin yttersta gräns – utan att det kostar amerikanska liv eller utlöser en kärnvapenkonflikt. Rapporten nämner Ukraina ett hundratal gånger och den diskuterar uttryckligen samma taktik för ekonomisk krigföring som vi sett tidigare såsom sanktioner och attacker på Rysslands energiintressen i Europa (det senaste, pekar Berletic på, har också använts för att stärka USA:s dominans över sina vasaller i EU). Rapporten förespråkar också uttryckligen ett fortsatt hot om ett Nato-medlemskap för Ukraina för att få en aggressiv respons från Ryssland och säger:

”Samtidigt som Natos krav på enighet gör det osannolikt att Ukraina kan få medlemskap inom överskådlig tid gör det att USA trycker på om denna möjlighet så att Ukraina ökar sin beslutsamhet att bli medlem. Vilket leder till att Ryssland fördubblar sin beslutsamhet att förebygga en sådan utveckling”.

President Joe Biden har framfört krav på ”regimändring” i Moskva, som knappast ens kan kallas inlindade, och försvarsminister Lloyd Austin har öppet sagt att planen är att använda detta krig för att ”försvaga” Ryssland (vilket andra USA-tjänstemän också berättat för pressen). Detta är verkligen målet för politiken.

Kommentarer från Bidens administration klargör hela tiden att den har bestämt sig för att hålla detta krig gående i åratal, vilket stämmer väl med hur Washington vana att av att ha dragit in Ryssland i militära träsk mot USA:s ombud i både Afghanistan och Syrien.

Den 26 mars 2022: USA:s president Joe Biden ger sin syn på Ukrainakriget vid kungliga slottet i Warszawa, där han sa att Putin “cannot remain in power.” (White House, Adam Schultz)

Så missta er inte. Bakom alla falska handtryckningar och flaggviftningar så får det centraliserade USA-imperiet exakt vad det vill få ut av denna konflikt. Det handlar om att överbelasta Ryssland militärt och finansiellt, främja imperiets berättelse över hela världen, rehabilitera bilden av USA:s interventioner, bygga ut censuren av Internet, expandera militärt och stärka kontrollen över sina europeiska klienter. Och allt bekostas av imperiets låtsaspengar, som i till sist alltid blir kanaliserade till det militär-industriella komplexet.

Det är därför imperiet – när fred riskerade att bryta ut i början av konflikten – sände in Storbritanniens förre premiärminister Boris Johnson för att tala om för Zelensky att om han möjligen är beredd att avsluta kriget, så är hans västliga partners absolut inte det.

Deen 9 april 2022. Boris Johnson t v, då Storbritanniens premiärminister, möter Ukrainas president Volodymyr Zelensky i Kiev. (Foto: Ukrainas regering)

Som ni nu ser, så är idén att ett ”oprovocerat” krig en saga avsedd för barn och idioter; det finns ingen ursäkt för en vuxen med tillgång till Internet och fungerande hjärnceller att påstå något sådant.

Om Kina hade understött en kupp i Mexico och nu haft en lojal vasall i Mexico City som lät Kina sprida vapen längs gränsen till USA medan de hela tiden besköt engelsktalande separatister i Baja Californien, medan de sökte anslutning till USA, råder inget tvivel om att USA hade sett detta som en provokation och svarat därefter. Du kan försöka övertyga mig om att detta inte är sant, men vi skulle båda veta att du ljög.

Men som Chomsky sa, pressen sprider fortfarande ut denna ”oprovocerade” nonsens utan att skämmas.

”Ryssland tros allmänt ha blivit förbluffat av västvärldens bestämda och eniga svar på sin oprovocerade invasion av Ukraina” står det att läsa i en artikel i CNBC.

”Det diplomatiska besöket understryker betydelsen av den ryska relationen för Kina. Även inför de internationella motgångarna för Moskva efter dess oprovocerade invasion av Ukraina tidigare i år” står det att läsa i en rapport från CNN. ”Det var en oprovocerad attack på ett suveränt land” citeras en källa i en annan CNN-artikel.

Det är, som Chomsky påpekade, helt galet hur hårt de slår mot oss med denna beteckning varje gång Ukrainainvasionen nämns. Det verkar som om det varje gång frågan kommer upp är nödvändigt att upprepa den. Precis som när Michael Jackson hade en kvot för hur ofta värdarna på MTV var tvungna att benämna honom som ”Kungen av pop Michael Jackson”.

I massmedierna tillåts du inte tala om att USA/NATO/Ukrainas aktiviteter, som experter har varnat för under många år, skulle leda till just detta. Du tillåts bara säga att Putin helt oprovocerat angrep Ukraina, som om det hände i ett vakuum, endast beroende på att han är ond och hatar frihet. Och du måste göra så medan du säger ”oprovocerat” varje gång tillfälle ges.

Imperiets försvarare upprörs när du talar om faktumet att detta krig provocerades fram eftersom en stor del av imperiets ursäkt är uppbyggt kring att någon provokation inte förekommit. Genom ett slags Orwellskt dubbeltänkande är detta begrepp, som vi alla under  ett helt liv känt till och förstått, plötsligt en underlig och nyckfull uppfinning av Kreml.

Vi är alla skyldiga till att göra de saker som vi medvetet väljer att göra. Om jag valde att provocera någon till att göra något dåligt, är denne någon skyldig till den onda gärningen, men jag är också skyldig till att ha provocerat honom. Det här är ingen nyhet; det är intrigen bakom vilken film eller pjäs som helst med en lömsk eller manipulativ brottsling, och det har varit en del av vårt historieberättande sedan antiken.

Ingen har någonsin utgått från föreställningen att Jago i Shakespeares Othello kanske var en oskyldig iakttagare som försökte hjälpa sina vänner. Många av oss lär sig som barn att provokationer är verkliga. Det kan vara syskon sparkar varandra under bordet eller något annat som provocerar fram högljudda utbrott. Och detta har vi förstått sedan dess.

Imperiets försvarare vill också hävda att om man säger att Ryssland provocerades av USA till att invadera så är det som att säga att ett offer för våldtäkt provocerade gärningsmannen genom att bära en åtsittande kjol. Eller att en misshandlad hustru provocerade sin förövare genom att inte lyda honom.

Och i egenskap av överlevare från flera våldtäkter och en förnedrande relation måste jag säga att jag finner det extremt kränkande när folk jämför skuldbeläggandet av det mäktigaste imperium som någonsin existerat för dess väldokumenterade aggressioner, med att förebrå offer för våldtäkt och våld i hemmet. Det världsomfattande imperiet är inte jämförbart med ett offer för våldtäkt och om du finner att du själv tänker så är det dags att ompröva hela din världsbild.

Det är inte försvarligt att vara vuxen och fortfarande säga att invasionen av Ukraina var oprovocerad. Du har en hjärna mellan dina öron och ett helt Internet av information vid dina fingerspetsar.


Vinjettbild: Noam Chomsky 2011. (Andrew Rusk, CC BY 2.0, Wikimedia Commons)

Länk till originalartikel

Caitlin Johnstones arbete är helt läsarfinansierat, så om du gillade artikeln får du gärna dela den, följa henne på FacebookTwitterSoundcloudYouTube, eller skänka en slant i hennes kollekthåv på Ko-fiPatreon eller Paypal. Om du vill läsa mer av henne köp hennes böcker. Bästa sättet att följa vad hon publicerar är att prenumerera på hennes e-postlista via hennes hemsida eller på Substack, som skickar ut e-postmeddelanden för allt hon publicerar. För mer info om vem hon är, vad hon står för och vad hon försöker åstadkomma med sitt arbete, klicka här. Allt hennes författande sker i samarbete med sin amerikanske man Tim Foley.

Föregående artikelENGSTRÖM OCH JAG MED 100 ÅR EMELLAN
Nästa artikelNär kommer protesterna mot det ovinnbara kriget?

1 KOMMENTAR

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.