Tre klart lysande par med mycket gemensamt. (Montage: K Lindelöf)
”´Jonas gjorde ett jävla bra val. En mycket professionell och bra utförd valrörelse’, sa Bildt.
Va? hörde jag rätt? Gavs det en komplimang från en högerman till en vänsterman? Helt utan strategiska avsikter? Utan den minsta gnutta ironi?”
Kanske finns det hopp trots allt.”
Det vill man ju gärna tro. Men som notorisk glädjeförstörare måste jag ändå vända och vrida lite på det här.
Jag läser i som vanligt morgontidningen (DN 4 augusti) på min skärm: två ledarartiklar. Den första osignerad om Viktor Orbans förskräckliga tilltag och den andra av Anna Hedenmo om Carl Bildts storsinthet. Jag tar den sistnämnda först.
Alltså, Anna Hedenmo ondgör sig över ”ett brett ironiskt leedne” från Jimmie Åkesson men tröstas lite senare av Carl Bildts generositet, allt i samband med en TV-debatt i samban med EU-valet.
Läs igen det inledande citatet ovan av Hedenmo.
Men var det verkligen så förvånande? Ja, om man tänker svensk politik för en halv generation sedan. Men idag är det helt naturligt för Bildt att harangera Sjöstedt. De tillhör båda den svenska politiska klassens innersta svenska EU-kretsar.
Så här hänger det ihop: Carl Bildt är gift med Anna Maria Corazza Bildt, moderat EU-parlamentariker som övergick till liberalerna, men hamnade på plats 2 och åkte ut. Jonas Sjöstedt är gift med diplomaten Ann Måwe (som bl a varit ambassadör i Israel), som är släkt med pianisten Henrik Måwe, som är gift med Alice Teodorescu Måwe, som hoppat från liberalerna till kristdemokraterna och lyckats ta sig in i EU-parlamentet. Släkt och vänskapsband knyts allt starkare inom den politiska, mediala och kulturella eliten. Höger eller vänster spelar ingen roll för dem. Och Anna Hedenmo ser inte detta, för hon är förmodligen också en del av ”klegget” (som Juholt så träffande kallade det).
Så en liten kommentar till huvudledaren om Viktor Orban – EU:s svartaste svarta får. Listan på hans onda handlingar finner inga gränser enligt DN. Han sviker å det grövsta ”västerländska värderingar”, särskilt genom att verka för fred och ett slut på kriget i Ukraina. (Obs! ironi)
Vore det någon stake i norska Nobelkommittén skulle de tilldela Viktor Orban fredspriset i år. Snart nog kommer det antagligen visa sig att hans självständiga initiativ kommer att bära frukt. Men eftersom norska Nobelkommittén gav priset det till Kissinger och Obama, pekar det mesta mot att det nog är för mycket att hoppas på.
Så nu är släktskap en grund för att avfärda politiker som ”klegg”? Är det verkligen förenligt med ”håll god ton. Inga personangrepp”?
Ola A!
Det var förstås en listig fråga. Men tänk efter, offentliga personer måste kunna kritiseras direkt och i satirisk form. Klegg-problemet inom etablissemanget är verkligt. Är man för tätt bundna av lojaliteter blir det till sist avgörande även för det politiska tyckandet och handlandet. Det kallas också att ”egenintresset styr” eller ”vänskapskorruption”.
Vad som menas med ”håll god ton. Inga personangrepp” är förstås att debattörer emellan här i spalterna ska hålla sig inom denna något suddiga ram.
Tror ganska få skulle hålla med om att det är ok att kalla sin motståndare för ”klegg”. Har tidigare bara hört Jimmie Åkesson använda det ordet. Det tycker jag han kan fortsätta vara ensam om.
Sen tror jag du har en rätt förenklad syn på lojaliteter och ställningstaganden inom det skikt du syftar på. Att Jonas Sjöstedt och Carl Bildt någon gång hamnar på samma uppfattning i en fråga är ju en rätt mager grund för en ”klassanalys”. Hur många gånger har de exempelvis inte gjort det?
Samtidigt som du är hård mot Sjöstedt, m fl slätar du över kritiken som riktas mot Orban och Åkesson. Betyder det att du tycker den är ovidkommande?
Redax!
Jag har påpekat att på lindelof.nu har framförts att politiker är ”hjärndöda”. Har blivit refuserad ett flertal gånger utan att nå upp till dessa märkliga omdömen.
Våra politiker är väl normalbegåvade men liknar mest statstjänstemän utan kontakt med gräsrötterna. Min slutsats är att först kommer trafiken, sedan personen och sist saken. Därför råkar man ut för särbehandling.
Ola A!
Det var Juholt som först använde ”klegg” om det skikt av politiker där lojaliteten inåt är viktigare än saken och väljarna. Tidigare tillhörde Jimmie Åkesson inte klegget, men sedan de kommit upp sig till regeringsunderlag är han och hans närmaste också en del därav. Alla ogillar Oraban och stöder oinskränkt Västsidan i Ukrainakriget och tassar efter USA om Gazakriget. När Demokraterna i USA kallar på lojalitet står de givakt. När Trump ibland säger en uppenbar sanning säger man emot bara för att det kommer ur fel mun. Har du inte märkt att höger eller vänster inte längre spelar roll i den politiska debatten. När vänstern vill bomba Jugoslavien, Irak, Syrien, Libyen, Kina och Moskva och vill sälja ut den inhemska välfärden till globalkapitalet blir vänstern irrelevant för folket och ett redskap för globalkapitalet.
Jag är en timid gammal partilös sosse, men så mycket kan jag se, som att ”rörelsen” åldrats, krympt och byråkratiserats till museiformat. Utan en vaken, aktiv och välorganiserad folkrörelse gör ”klegget” som de blir tillsagda.
Det här är varken höger- eller vänsterextremt, det är den nakna sanningen – som jag ser det.