
Jag är ordblind. Ett handikapp som ingen någonsin gjorde något särskilt åt i skolan, annat än att tro att jag skulle klara mig. Det är jag glad för. Jag märkte tidigt att jag fungerade annorlunda än mina kompisar när det gällde läsning. Det var mitt livs största problem, som kompisarna underligt nog inte tycktes märka. Så var det även med mina lärare. Jag lärde mig att klara mig själv genom att utveckla olika knep för skolarbetet. Öronen blev stora och blicken forskande.
Omgivningen trodde som sagt att jag skulle klara det, och så blev det, även om jag gick om fjärde förberedande (som det hette i min skola). Vad hade hänt om de ängslats för min framtid, flyttat mig mellan olika grupper och provat en massa olika pedagogiska metoder?
I fjärde klass gav min fröken mig en liten pappskiva med ett rektangulärt hål. Genom hålet syntes några ord på textsidan under skivan. Meningen var att dra pappskivan lite fortare än jag kunde läsa för att liksom dra upp hastigheten. Ett annat tips jag fick var att titta på två ord i taget och hela tiden ligga lite före med blicken. Om det hjälpte vet jag inte, men att fröken hade koll på min dåliga läsförmåga vet jag i alla fall så här 55 år senare. Man visste att en del barn var ordblinda, men man talade inte om det, det kom långt senare.
Jag fortsatte att läsa tack vare att alla läste runt omkring mig. Fick jag bara tid kunde även jag. I 12-årsåldern läste jag Jorden runt på 80 dagar helt själv. Jag hade halsfluss och låg i sängen en hel vecka. Att känna att jag förvandlat så många så frånstötande textsidor till en riktig läsupplevelse var ett viktigt steg. Jag var kanske inte dömd till analfabetism. Jag behövde inte längre sortera ut mig själv.
o o o
Föregående glimt: Ny familj (6)
Nästa glimt:

Jag skrev ner 23 minnesglimtar från min barn- och ungdom för att själv försöka förstå varför det gick som det gick för mig i arbetslivet. Läste igenom dem igen och tycker om dem. Boken sålde uruselt. Knappt 200 lyckades jag prångla ut (färre läsare än ett normalt blogginlägg). Efter att UNT:s recensent slagit fast att jag visar upp min tveksamma kvinnosyn, var boken stendöd. Har en låda kvar om någon är intresserad.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: barndom, minnen, ordblind, läsa, Jorden runt på 80 dagar