Det var olyckor, inte ryskt sabotage, som låg bakom kabelbrotten i Östersjön. Det hävdar nu ett antal anonyma amerikanska och europeiska tjänstemän i Washington Post. Det senaste av de tre fartyg som har stått i fokus, det av Finland beslagtagna Eagle S, visade sig vara så rörigt och slitet att den tillsynes osannolika olyckshändelsen nog ändå är sannolik.
En bekant påpekade också för mig att Eagle S ju lydde den finska kustbevakningens uppmaning att komma in på finskt territorialvatten, vilket möjliggjorde polisens tillslag. Varför skulle de göra så om de inte hade rent mjöl i påsen?
Dessutom — uppger en av Washington Posts källor — finns det ”counter evidence”, d v s motbevis, som visar att Ryssland inte alls har beordrat något sabotage. Vad det är för bevis vet vi inte, men säkert finns det.
Och med detta kan man ju låta sig nöja, om man är en av de som inte vill skruva upp säkerhetsläget i Östersjön och Europa ytterligare. Hur det än ligger till med alla andra anklagelser om ryska hybridattacker så var vi denna gång ute i ogjort väder.
Kanske borde även jag släppa den hypotes jag lade fram för två veckor sedan? Alltså att det inte är Ryssland utan i själva verket Storbritannien som har mutat folk inom ”skuggflottan” att släpa ankare över viktiga ledningar. Jag har nu varnat för just brittiska psyops så många gånger att det börjar kännas tjatigt. Det vore skönt att någon gång få veta att jag har fel.
Min huvudsakliga utgångspunkt var ett enkelt ”vem-tjänar-på-detta”-resonemang, utifrån att de påstådda sabotagen nyttjats till att stärka brittisk-ledda JEF:s närvaro i Östersjön. Sådana resonemang bevisar aldrig ensamt vad som hänt. Man måste såklart även hålla öppet för möjligheten att olyckor sker. Eller att Ryssland verkligen begår hybridattacker. Motiv saknar de inte.
Men som jag sa i efterhand i min förra text – jag gjorde ett kort tillägg under den – så stärktes min misstanke mot britterna efter att ha läst Lloyds List. Det var deras källa som hävdade att Eagle S hade spionerat på Nato-fartyg, underbyggt av en lång rad smaskiga detaljer. Sin trovärdighet hade källan etablerat i somras genom att tillhandahålla en mängd autentiska dokument om Eagle S dåliga skick. Redan då skrev alltså Lloyds List om fartyget.

Vad det var för en källa vill Lloyds List hålla hemligt, men uppger samtidigt att den eller rättare sagt ”de” (alltså ett företag) utförde sjöfartstjänster åt Eagle S i Danmark i juni förra året. Två saker är konstiga här. Dels borde det vara ganska lätt att identifiera källan om detta stämmer. Dels är det svårt att förstå hur ett danskt servicebolag vet så mycket om vad som har hänt under fartygets resor.
Alltså tycker jag det ligger nära till hands att källan inte alls är något danskt servicebolag, utan i själva verket MI6. De har länge pumpat ut liknande snaskigheter om verkliga eller påstådda ryska operationer, inte minst genom Bellingcat.
Mot denna bakgrund tycker jag också att det känns osannolikt att just Eagle S, av alla fartyg, skulle ha råkat släpa sitt ankare över den viktiga elledningen av ren olyckshändelse. Det må vara vanligt med oavsiktliga kabelbrott men av det följer inte att just det fartyg som i förväg misstänkliggjorts kan väntas begå ett av de värsta.
Detta om Lloyds List-publiceringarna. Mer finns också att säga om ”vem-tjänar-på-detta”-resonemanget. Min förra text tog bara kort upp stärkandet av brittisk-ledda JEF. Men i en artikel på lindelof.nu nämns Stoltenbergs tillkännagivande av ett nytt Nato-centrum för bevakning av undervattenskablar redan sommaren 2023; en svensk marinövning i augusti förra året och en mycket större Nato-övning i november; olika utspel från höga militärer och politiker; samt förstås Östersjöledarnas toppmöte med Nato-chefen Mark Rutte för en vecka sedan. Där aviserades att fregatter och flygplan nu ska hålla kolla på våra vatten genom ett initiativ de kallar ”Baltic Sentry”.
Allt detta för att skydda Östersjön mot ryskt sabotage. Så nog fanns ett intresse av konkreta exempel att peka på.
Därför lutar jag alltjämt åt att britterna mutade besättningsmän på Newnew Polar Bear, Yi Peng 3 och Eagle S att släpa ankare över ledningar. När det gäller omständigheter som sägs tala för att det var olyckshändelser, såsom att det var dålig ordning på Eagle S och att de finska utredarna ska ha fått tillfredsställande förklaringar (samt att fartyget frivilligt gick in på finskt vatten) så har vi ju mycket begränsad insyn i detaljerna. Det är därför svårt att ta ställning till dem.
Dock vill jag påpeka att mutade besättningsmän har ett uppenbart egenintresse av att få sabotage att se ut som just olyckor. De är ju trots allt sjömän, inte sjörövare.
Varför de anonyma tjänstemännen nu säger samma sak till Washington Post är förstås en annan femma. Kanske har det att göra med de motbevis, ”counter evidence”, som en av dem nämner. Låg inte Ryssland bakom måste man ju förklara det på annat vis. Själv skulle jag dock gissa att den avgörande omständigheten är Trumps tillträde som president. Mycket talar för att han inte skulle gilla en sådan här falsk flagg-operation mot Ryssland. Britternas kumpaner i USA kan därför ha propsat på att avveckla den innan han fick nys om saken – särskilt om de själva var insyltade.
Vi vet ju vad Trump är känd för. Att sparka folk.
Även de som inte är insyltade eller ens har kännedom om en eventuell falsk flagg-operation känner förstås av vindriktningen. En proaktiv förskjutning av narrativet — som faciliterar Trumps förväntade förhandlingsförsök — skadar säkert inte karriären.

Tobias L!
Där finns ett logiskt problem i din text. Alla har vetat sedan 5 november, att Donald Trump skulle varda president 20 januari. Sea Eagle-incidenten hände 25 december. Washington Post skrev 19 januari om, att det vore en olycka. Varför skulle hemliga operatörer i Förenta staterna ha propsat på att deras kollegor i Förenade kungariket skulle ”avveckla” denna ”falsk flagg-operation mot Ryssland” precis innan Donald Trump knöt sin purpurfärgade presidentinstallationsslips? Varför inte avstyra det hela i december, om operatörerna i Förenta staterna visste att Donald Trump ”inte skulle gilla en sådan här falsk flagg-operation mot Ryssland”? Eller varför inte åtminstone neutralisera det kringsurrande ”narrativet” om saboterande ryssar långt tidigare?
Man kan tänka sig följande förklaring. De hemliga operatörerna i Förenta staterna kunde inte avstyra MI6:s stolleprov i tid. För att göra det bästa av saken ville de sluga operatörerna ordna det, så att informationen om, att detta vore en olycka, skulle vara aktuell, när ADHD-patienten Donald Trump finge sin första OFFICIELLA briefing om världens gång i Ovala kontorsrummet.
Men den förklaringen reser ett metodologiskt problem. Vilka nyheter som än rapporteras för dagen (just nu att kabelbrottet vore en olycka), kan du alltid konstruera en konspirationshypotes, som utpekar dina favoritbovar MI6 som skyldiga. Även om operatörer i ett annat lands tjänst överbevisades om att ha gjort något, kunde du alltid hävda, att de operatörerna vore förrädare, som arbetade åt MI6. Och sedan kunde du ”luta åt” (mer är 50 procents sannolikhet) att MI6 vore skyldiga. MI6 kan aldrig vara oskyldiga.
Jan Arvid G!
Du bortser från huvudargumentet. Alltså att Eagle S uppmärksammades innan det drog ankaret över kabeln. Dock vill jag påpeka att Biden-gänget fortsatte att skicka ATACMS-robotar in i Ryssland och införa nya sanktioner in i det sista. Hur görbart hade det varit att stoppa aggressiva operationer eller skifta narrativ direkt efter Trumps valseger?
Tobias L!
Jag är gärna med och finner de starkaste argumenten för dina hypoteser. Huvudhypotesen är att MI6 kontrollerar både tidningen Lloyd’s List, genom planterat material, och skeppet Sea Eagle, genom mutor. Att MI6 lät Lloyd’s List skriva om Sea Eagle redan i somras skulle visa, om jag fattar dig rätt, att Sea Eagle redan då var utsett av MI6 till att skada Ryssland genom att skapa falska historier om att Ryssland orsakar kabelbrott genom skuggflotteombud.
Mot detta kan man anföra, att MI6 därigenom skulle bevisa för alla intellektuellt kompetenta, som Rysslands statsledning och Tobias Ljungvall, att Förenande kungariket ligger bakom allihopa. Det är bara de intellektuellt inkompetenta, som folkflertalet i Sverige, som låter sig luras. Men Förenade kungariket har ju redan låtit Ukraina skjuta Storm Shadow in i Ryssland, så de kanske inte tycker att det gör så mycket, att det enligt dig oskyldiga Ryssland nu vet att Förenade kungariket även kabelhybridkrigar mot Ryssland, och att kabelbrotten inte var en olyckshändelse.
Det kan ju också vara så som du säger, att råttorna i Washington inte vågade dansa på bordet innan katten (Biden-administrationen) redan hade börjat gå mot dörren. Därför kom artikeln om att många västliga underrättelsetjänster tror, att detta och andra kabelbrott är olyckor, dagen före presidentinstallationen.
Men då frågar jag mig, hur råttorna i Washington har kunnat få med sig så många europeiska möss i dansen, på samma datum? Washington Post skriver om ”a half-dozen European security services” och ”Officials with two European intelligence services said that they concurred with U.S. assessments.” Dessutom kan vi förtydliga din artikel med att det är ”one European official” som ”said there is ’counter evidence’”. Är även anonyma europeiska tjänstemän desperata att inte misshaga Donald Trump? Varför skulle även européerna ha ett motiv att vänta till 19 januari? Mina invändningar skulle kanske kunna bemötas med att Förenta staterna befaller, och Europa lyder?
Hypotesen ”Förenade kungariket skapade alla kabelbrott men nu sjunger de västliga hemliga organisationerna i kör att allt var olyckor” har kanske också svagheten, att sanningar kommer fram till slut, åtminstone inom statsapparater, så att regeringarna får veta. Hela manövern med att först kapa kablar och sedan ljuga om att det var olyckor skulle jag inte ge mig in på, om jag hade tänkt mig en karriär inom västliga hemliga operationer.
Sammantaget är jag inte övertygad om de tre hypoteserna, att MI6 styr alla kabelbrott och alla relevant publicitet, och att den tidiga publiciteten om Sea Eagle visar att båten redan då var ”kapad” av MI6 och utsedd till ”kabelbrytare”, och slutligen att de hemliga operatörerna i Förenta staterna, på Joe Bidens sista dag, vågar låta publicera lögnen att de själva, och de lydiga Europeiska säkerhetstjänsterna, vet att allt var olyckshändelser.
Får jag också vara med och spekulera? Jag tänker att Jeff Bezos, som har köpt Washington Post, har skapat den här nyheten för att muntra upp sin kompis Donald Trump.
Till sist, om kabelbrotten beror på ”accidents caused by inexperienced crews serving aboard poorly maintained vessels” då är ju skuggflottans organisatörer ansvariga ändå.
Uppföljande och kompletterande frågor till Tobias L:
1. Det rapporterades 21 januari att Finlands polis hittills inte har funnit något som visar, att Eagle S:s besättning saboterat avsiktligt. Finlands säkerhetstjänst tror inte att det var sabotage. Lutar du ändå åt att Förenade kungariket genom ombud saboterat kablar?
2. Om Förenade kungariket genom ombud saboterat (vilket du tror), och västliga statsorgan nu tillsammans försöker dölja detta genom att ljuga, att det vore en olycka, blir det inte långsökt att till och med Finland skulle vara inblandat i denna konspiration, som (enligt dig) syftar till att få Donald Trump att tro, att västländer inte djävlas med Ryssland?
3. De sammanlagda konspirationerna (att MI6 styr kabelbrotten, MI6 styr Lloyd’s List, västlig polis och säkerhetstjänst från Washington till Helsingfors samarbetar med lögner) har nu blivit mycket omfattande. Som regel försöker hemliga operatörer minimera antalet invigda. Är icke så stora konspirationer osannolika?
I rättvisans namn tillägger jag, att du skriver, att personer som inte var inblandade från början kanske ”känner av vindriktningen”. Skulle det förklara, att många personer (som finländarna) vill hjälpa till med olyckshypotesen?
4. Vänligen förtydliga en mening i din artikel. Du skrev: ”Dels borde det vara ganska lätt att identifiera källan om detta stämmer.” Menar du att Lloyd’s List uttalar en anmärkningsvärt enfaldig lögn om att de har en dansk källa, eftersom vem som helst skulle kunna identifiera källan, om den funnes? Menar du, att konstigheten, som du ser i Lloyd’s Lists utsaga, visar, att Lloyd’s List ljuger om den danska källan?
5. Om JA på fråga 4, menar du alltså, att Lloyd’s List med vett och vilja är en fasad för MI6 i ett hybridkrig, och således inte bedriver riktig journalistik? Alltså inte bara att Lloyd’s List tar emot material från MI6, utan har ett avancerat samarbete för att hjälpa MI6 operativt?
6. Var kan jag läsa bevisen för att ”MI6 … länge [har] pumpat ut liknande snaskigheter om verkliga eller påstådda ryska operationer, inte minst genom Bellingcat.” Ursäkta, att jag icke är påläst om det.
Rättelse: jag fick in fel namn i huvet på Eagle S, och har skrivit fel ovan.
Jag ställer kanske för många frågor, så att volymen omöjliggör svar? Låt mig koncentrera mig på en fråga till Tobias L och Knut L. Lutar ni mot (mer är 50 procents sannolikhet) att Förenade kungariket genom lejda agenter kapar kablar i haven runt Sverige? Om inte, är det en rimlig hypotes, låt oss säga med uppemot några tiotals procents sannolikhet?
Jan Arvid G!
Din fäbläss för synbarligen enkla frågor skymmer tillvarons komplexitet. Den senaste är av typen: Har du slutat slå…? Svarar jag ja utesluts en massa möjligheter som att ”man” försöker skapa sabotagehysteri på många olika sätt. Nytt sabotagelarm igår på lika lösa boliner som det i Finska viken, som visade sig inte vara sabotage. Men medierna kör på för fullt. Inga frågor om det kanske är helt normalt slitage…
Jag citerar med några ord från artikeln – ”vem-tjänar-på-detta”, vilket är en ytterst viktig fråga där ett antal skilda intressen finns i frontlinjen och anför budskapet till menigheten, vad som skall vara sant eller falskt.
Inom vårt eget land positionerar sig på denna frontlinje ett till synes militärt innehåll, och ingår därmed i den rådande maktens intressesfär, samt upptar en betydande plats med tillfällen att förklara sakernas tillstånd, inte minst genom vårt dominerande medieutbud, där SR och SVT ingår.
I detta sammanhang befinner sig vår regering, vars helt avgörande stöd består av ett extremt högerparti. När så, något decennium passerat tar en generation sina verkliga berättelser med sig dessa ”på andra sidan” och kvar blir till eftervärlden, arrangemang med minnesstunder vars rubrik innehåller ”aldrig mer”. Minnesstunder vi inte får tillåta bli redskap för maktfullkomliga intressen som står över det viktigaste av allt, nämligen en påminnelse om obeskrivligt mäniskligt lidande bortom varje moralisk spärr.
I detta sammanhang befinner sig fredsrörelsen och frågor om internationell solidaritet med länder som västvärlden förtryckt och plundrat. Frågor som dessvärre idag inte tillmäts någon vikt för tillkomst av en rättvisare världsordning.
Tveklöst måste dessa avgörande högt värderade spörsmål ta sig utrymme och få svar i någon form, genom en demokratisk organiserad struktur, med folkviljans obevekliga stöd, vars röster alltid måste fråga sig ”vem-tjänar-på-detta”.
Knut L!
Din invändning, att jag skulle ställa frågor av typen ”Har du slutat slå din fru?” är fel. En sådan fråga ”innehåller en otillåten presupposition och tvingar fram ett svar baserat på en falsk premiss, vilket gör den logiskt ogiltig”, säger AI.
Min fråga är enkel och befogad. TL skriver, och du publicerar, texter, vilka jag tyder, som att Förenade kungariket ligger bakom sabotage mot Sverige och andra stater runt Östersjön och Kattegatt. Jag ber om bekräftelse på, att ni efter några dagars eftertanke menar, att det är så. Du kan svara ”Ja, där finns en betydande sannolikhet för att Förenade kungariket har utfört sabotage vid ett eller flera tillfällen, men där finns troligen också andra omständigheter, som tillåter statsledningar och massmedia att skapa sabotagehysteri.”
Jan Arvid G!
Du får nog nöja dig med mitt svar. Förresten, sannolikheter är matematik, jag talar politik. Dessutom är du ganska bra på att själv besvara dina frågor till mig.
Knut L!
Jag uppfattat din hållning så här: ”Där finns många utsagor av typen ’regeringen i Kyiv mördar människor i Butja, Förenade kungariket förgiftar egna och andra länders medborgare och kapar kommunikationskablar’, som visserligen är gripna ur luften, men som på ett postmodernt sätt visar hur brottsliga statsledningarna i Ukraina och västländer är, på ett poetiskt sätt.”
Frågor om den fysiska verkligheten (har Förenade kungarikets lejda agent kapat en kabel?) vore vilseledande ”matematik”, men de postmoderna, poetiska utsagorna vore ”politik”: en högre sanning.
Jan Arvid G!
Där tog min tid slut för den här debatten.
Knut L!
Jaha, då tar vi nästa debatt!
Jan Arvid G!
Du har tidigare hävdat att jag inte behärskar mitt eget tungomål, vilket förvånar mig lite eftersom tungomål främst syftar på talat språk och vi så vitt jag vet aldrig använt tungan när vi utbytt tankar. Men som jag svarade dig så förstår oftast de människor jag talar med vad jag säger åtminstone i den region jag kommer från d v s NV Skåne.
Däremot har vi istället för att använda tungan (åtminstone i mitt fall) använt pekfingrar och tangenter ganska rikligt. Och då ställer sig frågan hur väl våra pekfingrar förstår varandra. Och där kan olika störningar uppstå. Lärde mig t ex på en av mina många kurser i diskursanalys att en text givetvis har ett innehåll men innehåller också annan viktig mer indirekt information. T ex visar sättet avsändaren uttrycker sig på hur denne vill presentera sig för mottagaren. Så då ställer sig frågan med ditt, Jan Arvid G, sätt att uttrycka dig, hur vill du framstå för dina läsare? Jag tog hjälp av AI för att åtminstone förstå till vilken tidsepok du anser dig tillhöra. Jag ställde frågan till AI:
”Till vilken tidsepok hör ord som varda, vore?”
AI: Orden ”varda” och ”vore” hör till den äldre svenska språkhistorien och har sitt ursprung i äldre tidsepoker, men de används också i senare språkliga sammanhang:
1. ”Varda”:
Detta verb är en gammal form av ”bli” och var vanligt i fornsvenskan (ca 1225–1526). Ordet förekommer också i bibelsvenskan, till exempel i Gustav Vasas Bibel från 1500-talet. Det används sällan i modernt språk, förutom i äldre litteratur eller högtidliga sammanhang.
2. ”Vore”:
Detta är konjunktivformen av verbet ”vara”. Konjunktiv var mycket vanligare i äldre svenska, särskilt under fornsvenskan och nysvenskan (ca 1526–1900). Även om konjunktiv inte längre är en del av standardsvenskan, används ”vore” fortfarande i formell och poetisk stil.
Så dessa ord förknippas främst med fornsvenskan och äldre nysvenska, men ”vore” har en viss användning än idag i specifika sammanhang”.
Vi ser här att ditt uttrycksätt hör hemma i äldre tidsepoker och i högtidliga sammanhang. Det är i och för sig positivt att du visar bloggens läsare sådan respekt att du förärar oss med ett högtidligt språk. Men högtidlig kan kan ju också ha med hög och låg att göra, t ex en medeltida adelsman som tilltalar oss från lägre samhällsskikt där man inte en ”behärskar sitt eget tungomål”. Så jag är därför nyfiken på hur din självbild ser ut?
I förrgår hade vi som bekant en ny händelse, med fartyget Vezjen. I går hänvisade DN:s undersökande reporter till uppgifter om besättningen som han hade fått av de ryska exiljournalisterna på sajten iStories, som i sin tur verkar ha fått dem från fartygets hälsodeklaration inlämnad i rysk hamn. Huruvida sådana deklarationer är offentliga vet jag inte, men iStories har tidigare publicerat artiklar med dokument från andra ryska sjöfartsmyndigheter som jag ärligt talat inte heller vet om de är offentliga. Sajten klargör inte att de är det, så jag misstänker motsatsen. Jag råkar vara ytligt bekant med en av iStories grundare och har frågat henne men förväntar mig tyvärr inte att hon svarar.
Vidare snubblade jag över en Financial Times-artikel från mars förra året där tidningen (tillsammans med danska Danwatch) säger sig ha kommit över ”läckta” skuggflottsdokument från det ryska försäkringsbolaget Ingosstrach.
Det här bevisar inte att att MI6 verkligen står bakom sabotagen/olyckorna. Men det ger ytterligare belägg för att de eller liknande aktörer är med och formar narrativet kring dem.
(Jag ser att Jan Arvid G har ställt många och omständliga frågor, varav en del är taffliga försök till retorisk tuppfäktning snarare än frågor. Svar på det mesta finns redan i artikeln.)
Sven A!
Din fråga om min ”självbild” är avämnes. Därför kan jag icke svara. Redaktören har tillhållit mig, att ”ransonera min kommentarer och spara ihop mitt krut till väsentligheter”. Vår värderade redaktör meddelar, att läsare klagar på att jag trasar sönder alla diskussionstrådar, och att kommentatorer bleve avskräckta från att kommentera, på grund av ”risken att bli bemötta av [m]ina ordklyverier”. Du kan skriva till jan.goetesson@gmail.com.
Tobias L!
Ditt svepande avfärdande av mina frågor är fel. Till exempel är det befogat att fråga om, huruvida även finländska statsorgan vore inblandade i den konspiration som du beskriver, nämligen konspirationen att i efterhand ljuga om, att kabelbrott, som MI6 ombesörjde, vore olyckor. Det är en sund läsarreaktion, att tycka, att en sådan konspiration vore osannolik, särskilt när nyheter, som skulle tyda på finska statsorgan skulle medverka, publicerades efter din artikel. Att fråga artikelförfattaren om, hur författaren ser på ny information, är naturligt.
Det är också en normal läsarfråga, huruvida tidningen Lloyd’s List, enligt din hypotes, subjektivt tror sig bedriva journalistik, eller medvetet vore inlemmad i MI6:s operativa verksamhet?
Jan Arvid G!
Kan bara hålla med redaktören att vi alla kanske borde ransonera en del kommentarer och spara ihop krutet till väsentligheter. När du är som bäst så granskar du svagheter i bevisföringen i olika fall och det kanske räddar oss alla från konspirationsavgrunden, men ordklyverierna och tendensen att mästra sänker värdet av dina annars ofta värdefulla kommentarer.
Skriver gärna till dig privat vid behov men i huvudsak anser jag att det värdefulla i lindelof.nu är att nå så många som möjligt för att även om det skulle mätas i millimeter tillsammans knuffa den annars deprimerande utvecklingen i världen i rätt riktning.